söndag 20 april 2014

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Bild: Eva Henriksson

Det bästa är solen och stillheten.
Vi har suttit på en stock och sett folk passera i vattenbrynet. Pensionärer med stavar och lite udda kläder, löparungdomar med tighta innekläder och musik i öronen,
Hundägare med lösa glada hundar eller kopplade hundar som vill ut i vattnet?
Barnvagnar och cyklar kommer lite senare och småbarn som öser och gräver.
Mycket underhållande är det. Likt en fransk film!
Vilsamt.  
Från Eva i Tyresö men nu i Haverdal!
Dagens fönster ....


Det kan vara för att det var en solfläck där ögonblicket innan som katten M lade sig tillrätta i fönstret, men jag föredrar att tänka att hon kände på sig att jag talade med dig om husdjur på bloggen!

Hälsn
annannan (människa) och M (katt)

// Elisabet säger: en underbar liten betraktelse över en brasiliansk hängmatta, det kan man läsa om här.  Och katten är ju bara ljuvlig!

lördag 19 april 2014

En lista från Göteborg ...

Vilken vansinnigt vacker handstil! tänker bloggmadamen.
 
Hej!
 
Du är den enda som jag känner som har en vurm för inköpslistor. 
Nu vet jag inte om du delar in dem i klasser efter färg, handstil, skrynkelkoefficient eller nåt annat. Men idag får du min brandgula, släta, ännu oanvända med min handstil skrivna inköpslista inför gåsamiddagen i kväll.

Jag ser att jag skrivit lite på skånska “äpple” heter ju “äpplen” i plural på rikssvenska och “sviskon” heter i denna stan “katrinplommon”. Kavringen är inte till sillmackor utan till den skånska äpplekakan.
 
Man steker smulor i smör och varvar sedan kavring, smör, äpplen och socker i en form. (ingen diabetikermat, men idag gör jag ett undantag) Mums filibabba!
 
Ha det så skönt på sal 1 och hälsa PV och alla djuren både ute och inomhus.Rött hjärta
Kram Ann
Dagens fönster och lite till ...


Påskaftonens morgon.
Från sin utsiktsplats tittar harry ut över den lilla del av världen som är hans och plötsligt upptäcker han två inkräktare på grannens tomt, två rådjur som i godan ro mumsar på den frodiga gräsmattan.

Upprörande!!

Hade nu harry varit lös och ledig, hade han i en rasande fart jagat iväg dem från tomten, det är vad han gör .., han nöjer sig med att få dem ur synhåll, men nu är det ju inte lös och ledig som gäller, utan han får vackert stå där och spana.


Här är en bild på sal 1 a i det gula huset.
Som sängbord används pianolocket och det fungerar hur bra som helst.
Där står två böcker, en om odling och en om kvinnor i väglöst land.
Där finns också min plånbok, stödstrumpan, LdB, ett betalkort och kanske nånting annat.
Avocadoplantan längst till vänster i fönstret, den höll på att gå hädan i somras, men återvände till livet när den placerades i skuggan på altanen. Nu växer den hejvilt!


Det första pv gör när han stiger upp om morgnarna, är att elda i kaminen.
För mig är det verkligen en slags kärlekshandling .., ååå, sicken glädje att få slå sig ned på sängkanten och känna värmen mot alltid så frusna tår!

Harry nooooosar på mitt vänstra knä .., noooos-noooos-nooooos ..., vet att där har hänt nånting. 
Ja, det doftar väl blod, förstås, eller sår?

Harry ..., denne kompis som alltid vill ha oss samlade .., som - när pv redan är nere i köket -, ideligen springer upp och kollar så att matte också är på väg .., och som nu går sååå försiktigt efter mig i trappan. 

Den där glädjen till ett husdjur .., tänk, vad den fyller hjärtat! 
 
 

fredag 18 april 2014

I affärens entré ....


.... upptäcker jag den här lappen.
Blir glad.

Och så handlar vi lite inför morgondagen och en hel del småprat blir det också.

Rara, vänliga kunder.

Snällord som lägger sig som bomull runt hjärtat.

Dessförinnan middag på Göstas Café i Steninge .., mängder med gäster (alla obekanta nästan) .., havet där utanför och ett stilla eftermiddagsregn som övergår i solsken.

Sist av allt tittar jag in på Trädgårdscompaniet och köper två stora Riddarsporrar, vilka pv får den äran att plantera i rabatten.
Tack och lov stannar han och pratar ...

.
Långfredag.
Det fanns en tid i livet när man inte fick göra nånting alls på den dagen, i alla fall inget som kunde framkalla glädje. Sorgemusik på radion ..., elände och mera elände.

Nu är det andra tider.

Först frukost utan morgontidning (då prenumeranterna verkligen skulle ha tid att läsa alla sidorna, då har journalisterna tagit ledigt ...) och pv sitter med sin Ipad intill sig och spelar Ruzzle och quiz, Ipaden är uppkopplad till kontakten vid diskbänken, ja, det ser ut som en navelsträng till herrn i huset och jag tackar för mig, tar kryckorna och går ut på promenad.

Träffar hästen i hagen (det är en unghingst, därför får han gå ensam .., två ston huserar i den andra hagen ..) .., småpratar lite .., upptäcker miljoner snigelbarn på grusvägen .., tar paus .., möter en man som bor inte långt härifrån och han parkerar bilen, hissar ner rutan och så blir det en längre paus och vi pratar om allt möjligt, mest om operationen förstås och jag känner mig återigen som en papegoja.

Någon annan kör förbi och tutar glatt.
Jag vinkar tillbaka.

Nästan hemma kommer Ingegerd ut ..., hon bor nere i slänten liksom, i ett relativt nybyggt och flådigt hus som bättre hade passat i Hollywood, men andra tycker tvärtom och huvudsaken är ju att hon och maken trivs och Ingegerd är så snäll, så snäll .., en bra stund står vi och surrar - mest om påsken, men så allt det andra förstås - och se där, där kommer pv i sin fina lumberjacka och harry är yster vid åsynen av matte ...- "han har legat vid dörren och gnytt sedan du gick ..." -, säger han som är husse ..., och sen den allra sista biten hemåt och uppför grässlänten där mossan växer tjock och fin och sist av allt dusch och nu blir det bokläsning - jag ska ta mig an den vackra boken som Eva i Tyresö kom med -, den handlar om kvinnors liv i väglöst land uppe i Norrbotten, då, för hundra år sedan.



Dagens fönster ...


... finns i Edsbergs kyrka utanför Fjugesta, skriver hon med håven, nämligen Ulrika.
Vänskap ...


Bästa vänner är dom, harry och hans husse.
Och nu, när den senare har påsklov, leker livet för harry.

Då blir det cykeltrundor flera gånger om dagen och glädjen vet nästan inga gränser.

Efteråt vankas lite småprat-gos-ömhet i soffhörnet.

torsdag 17 april 2014

En sån vill jag ha! 


Arbetskamraten - hon som numera är friherrinna och gör vad som faller henne in om dagarna - kommer på besök. Med sig har hon min favorit - hennes underbart goda lavendelkaka med smak av lime - och så är hon iklädd "målarrocken"/konstnärsrocken från Gudrun Sjödén, ja, inköpt för flera år sedan.

Det ska jag säga er .., att en sådan ska jag försöka få fatt i!

Färgen är helt ljuvlig ..., och så len bomull och stora fickor .., avskuren ovanför bysten och slits i sidorna!

Det hade lika gärna kunnat stå "Elisabet" på den.
Dagens fönster ...


I Skåne har hedgrenskan varit ute på vift, närmare bestämt i Köpenhamn (för den som bor i Skåne är närheten till Köpenhamn så uppenbar .., många av mina före detta arbetskamrater såg hellre Köpenhamn som vår huvudstad, än Stockholm .., från Malmö tar det väl kanske 20 minuter att ta sig över till andra sidan sundet .., från Ystad tar det någon timme bara!).

Där, i den danska huvudstaden, har hon och hennes sällskap besökt Glyptoteket.

Om detta, Glyptoteket, kan man läsa om här.

Mer om Köpenhamn hittar du här ...

Och tips på vad man kan hitta på just där .., har du här.

Intresserad av vilken sorts musik köpenhamnarna lyssnar på ...? Klicka här.

onsdag 16 april 2014

Onsdag i april ...


... och lunch hos Eva i Tyresö, men för tillfället nära havet i Haverdal.

Till förrätt (sen kommer gravad lax med dillstuvad potatis) blir det ljuvligt god sparris med smör och citron. Och salt.

Mer behövs inte.

Och mycket prat blir det .., om krånglande bokstavskombinationer, gruppboende, husbilsäventyr och bristen på solstrålar, ja, just i den rabatten mot havet till, vill det sig inte.

Fast just där och då flödar solen. 

Jag sitter i en stadig trädgårdsfåtölj med tjock dyna (som påminner mig om min f.d. svärmors sommarstuga i Rönnäng, på Tjörn) och himlen är blå och humlorna surrar.


Hemåt, eller mot affären, möter vi en traktor med så mycket last i skopan att chauffören omöjligen kan se oss .., så vi parkerar lite vid sidan om och håller tummarna.

Sist av allt ett besök i affären.
Småprat med arbetskamraterna och papegojsvar till säkerligen tjugo kunder ("ja, jag har fått ny knäled ...") ..., vänlighet och semesterprat och någon har rest till Barcelona.


Hemma igen.
Trött och slut på.
Tittar på det fina, fina kortet - förfärdigat av filuriga Eva på Frösön -, tänk, såna kunde turistbyrån i Östersund sälja, lika väl som alla dom andra, dom vanliga .. , med stadshus och storsjöodjur!

Så många kreativa bloggvänner det ändå finns!
Det är vad jag tänker, allt medan pensionatsvärden kämpar med att laga den elektriska gräsklipparen som just nu har insomnat. Troligen för gott.
Ungefär som på film ....


Dagarna bara susar iväg!
Snart är det påsk, den bästa högtiden av alla, ja, enligt mitt sätt att se det.

Till påsk kom min systrar hem på kortsemester ..., Janne och Birgitta - som då ännu inte kommit på tanken att emigrera till Australien - åkte skidor i slalombacken mest hela dagarna .., Rigmor pyntade och gjorde fint .., mamma jobbade nästan alltid och pappa trivdes bland tre döttrar i huset.
Som en tupp i hönsgården var han.

Nu är det andra tider.

Ute på gården står pv och kapar och klyver ved (han handsågar stora, tjocka stammar, tala om gratis gym) .., harry håller sig hela tiden nära husse .., och själv plockar jag bort .., försöker mig på att dammsuga lite försiktigt .., blir svettig och ser för min inre syn hur alla mina vita blodkroppar som har haft det så beviljat under en lång tid, plötsligt får avbryta all den ledigheten och likt ett larm på brandstationen hörs signalen ..."någon amputerar Elisabets ben, fort, fort .., vi måste anfalla inkräktaren!" ..., och dom små vita blodkropparna förvandlas till soldater som rusar iväg i våldsam fart och tar sig an eländet.

"Titta här, vad nån har gjort! Kapat en bit av lårbenet och satt hit nånting i metall, å, vad ska vi ta oss till .... kanske dom tänker.

Ibland tittar jag ner på mitt vänstra ben och klappar området där agrafferna straaaaamar .., och jag säger att "det är bra .. ni är minsann duktiga små soldater som tar hand om det här eländet .., tack snälla!"

Sen bestämmer jag mig för att gå ut i solskenet.

Orken räcker inte till mycket, men till lite.

Att njuta av vårvärme och små sällskap av styvmorsvioler under plommonträdet .., att lyssna till den envetne gransångaren .., se staren sitta på tegeltaket och hoppas på en fästmö ..., och tänka på barnen och vad som fyller deras hjärtan.

Dagens fönster ...


.... visar utsikten från avdelning 81, sal 10, på Halmstad sjukhus.

tisdag 15 april 2014

I landet Jämtland ...



Inte långt från Gunnar i Vaplan, bor numera pv:s brorsdotter Kajsa och hennes Emil.

Den lilla ömsinta filmen handlar om tillökning i familjen och är helt ljuvlig.

Ja, kanske inte så tillökning som man först kan tänka på. 

Filmare var Patrik Karlsson.


"Och hur står det till med Elisabet i Ugglarp då ...?"


... sa den unge telefonförsäljaren igårkväll.

Jag sa att det var väl bra, men undrade vem han var?

Jo, det gällde prenumerationen av dagstidningen .., var vi nöjd med den ... (jodå, den är trevlig att läsa ...), hade vi helprenumeration eller bara helger (men det borde du väl ha uppgift om .., jag vet inte riktigt hur sambon har beställt ...? svarade jag) ..., kände vi för att fortsätta med den (hur länge är det kvar av det här erbjudandet ..., jaså, två veckor ..?) , jaha ja, jag ville tänka på saken.

Den unge säljaren var trevlig på alla sätt och vis och skulle återkomma om någon vecka.

Klart bäst igår i tidningen var i alla fall frågan "vad har varit viktigast i veckan för dig?"

Där fick vi veta att Tony skulle hälsa på sitt barnbarn Adrian i Partille .., Christina Peterson med ett t hade varit på en intressant föreläsning om "Medelklassupproret"  och Alexander Sandsten har börjat renovera i familjens villa .., han berättar att hustrun är gravid och nu har "gått loss och bara river och river".

Då kommer jag ihåg mannen som delade hiss med mig på Halmstad sjukhus; det var på måndagen när jag skulle läggas in och var på väg till avdelning 81 på översta våningen.
Mannen såg lätt stirrig ut och tryckte på BB-knappen.

Jag frågade om det var småttingar på gång?

"Ja, vårt andra .. min fru är där uppe nu ...", sa mannen på lite knagglig svenska.

Så jag gratulerade och gav en kram och åkte upp till mitt, medan han klev av två våningar tidigare, på väg till sitt nya liv som tvåbarnspappa.


Tisdagsfönstret ...


.... fångades av Ulrika vid Lilla Rytternes kyrkoruin i Västmanland.

måndag 14 april 2014

Dag 1 ...


Tre månaders sjukskrivning stundar och det gäller att lära sig knepen.
Att få tillvaron att bli så praktisk som möjlig.

Jag skaffar Bank-Id och kan logga in på mina egna sidor hos Försäkringskassan och ser att den första utbetalningen har kommit, så där tjopp bara ..., och jag tänker på ensamhushåll och hur knepigt det måste bli när sjukdom susar in i bilden.
"Det blir strängt!" skulle en hallänning säga.

En dosett måste inköpas och jag märker tydligt att mitt - i vanliga fall goda humör - tackar för sig .., kanske är det medicinen som gör att jag tappar inte bara en, utan flera sugar .., och irriterar mig på nästan allting. Mest på mig själv.

Annat känns bättre.
Sängen i det vi kallar för "Gunnars rum" får flytta till vardagsrummet.
Den blir min hörna.
Där utförs träningsprogrammet och där har jag ett eget "bo" .., där ligger jag och bläddrar i fina böckerna.
Det innebär att sigge förlorar sin säng, för det är vad han tror att det är.
Alltså hittar han ett nytt rum .., gör sig en liten vrå i tvättstugan och kurar bland strumporna i den blå plastkorgen ..., mätt och belåten efter att ha norpat sig en liten mus till frukost.


En av böckerna är en present från bloggvännen - hon som tillbringat helgen alldeles nära havet -.
Boken heter "Låt det spira"  är ungefär lika bra som all möjlig själslig medicin.


Så här ser framsidan ut.
Boken är alldeles omåttligt vacker och inspirerande!

Pv har påsklov och hämtar nedsågade träd hos Eva i Tyresö, men för tillfället i Haverdal.
Hem kommer såväl pensionatsvärden som Evas långe man och det blir kaffe på altanen, ja, sedan allt det som ska bli ved plockats ned från släpvagnen.


Ibland ringer telefonen.
Äldsta dottern ska i sommar arbeta extra på en neonatalavdelning och nu pågår inskolning.
Oj, oj, oj .., så mycket att lära sig! 
Jag får ont i magen bara vid tanken!

Ungefär så är livet i ett gult hus på en kulle. 




Måndagsfönstret ...


Hej!

Ett fönster till dig med en vacker blå blomma. Bilden tog jag idag på ett litet café på Rödön.
Nu vill jag önska dig lycka till med operationen! Det kommer att gå galant, om än du blir lite trött och får lite ont efteråt. Men tänk sen, så skönt att slippa värken.

Kram Eva.

//Ja, Eva ..., det gick ju hur bra som helst alltsammans! Tack för fina blomman! 

söndag 13 april 2014

Det där med pärmarna ...


Vi är tre kvinnor som delar sal från måndagkväll till fredag förmiddag.
Det är I som är 81 år och som egentligen kommer från Borås.
Precis som jag själv, har hon nu fått ny knäled, i sitt andra ben.
Hon är liten, ganska nätt .., gladlynt .., har i hela sitt liv arbetat med böcker.
Läser jämt och ständigt.
I är gift med en nio år äldre man - han är alltså nittio fyllda -, men ser ut att vara tjugo år yngre.
Han går med spänstiga steg och har en sån här härlig slips, ni vet, som i amerikanska filmer, med som ett metallspänne längst upp.
I femtiofyra år har dom varit gifta. Inga gemensamma barn.

I sängen närmast mig ligger L, som är född på Jylland.
Sextiosju år.
Konstnärlig.
Har haft egen butik och pratar ofta om sina barn.
Nästan hela tiden ringer någon av dem.
"Puss och kram! Jag älskar dig också!" säger hon till avslutning.
L vill på inga villkors vis åka hem på fredag, hon känner sig "inte mogen".
På nätterna ringer hon nattpersonalen och ber om hjälp.
Det gör jag med.
Jag får gula öronproppar av vänlig sjuksköterska.

På torsdagen, när vi är lite piggare, pratar vi om våra intressen.
L säger att hon älskar att påta i trädgården .., hon syr och hon har så många konstnärliga sysselsättningar.

"Du då I ....?" frågar jag.

Svaret dröjer en stund.

"Ja, jag är inte så värst konstnärlig, faktiskt inte alls .. men jag tycker hemskt mycket om att klä om pärmar, det gör jag .., det blir så fint, så fint", säger I.

Jag tycker så mycket om henne.

Dagens fönster ...


Hej Elisabeth,

Skönt att höra av dig igen och att du är på benen och på god bättring!

Jag sitter och tittar igenom gamla bilder och hittar massor av fönster förstås.


Här kommer ett från Högestads kyrka mellan Tomelilla och Ystad, liksom en närbild på de speciella korsen, som får sin förklaring när man ser vem de hedrar.

Det kommer kanske fler bilder framåt kvällen - jag tittar igenom några mappar till!

Hälsningar annannan.