Måndagsfönstret ...

".... ett broderat tygstycke som ändå inte skyler bergen i bakgrunden ...", skriver den här madamen om fönstret från södra Frankrike.

Godnatt Bollnäs, Bureå, Boden, Trelleborg, Värnamo, Umeå och Örebro!

Ystad's Blogosphere

Bollnäs, Gavleborgs Lan arrived on "Elisabet"

Bureå, Vasterbottens Lan arrived from cikoria.blogspot.com on "Elisabet"

Boden, Norrbottens Lan arrived on "Elisabet"

Trelleborg, Skane Lan left "Elisabet" via sydfranskby.blogspot.com

Värnamo, Jonkopings Lan arrived on "Elisabet"

Trelleborg, Skane Lan left "Elisabet" via grammofon.bloggagratis.se

Umeå, Vasterbottens Lan arrived on "Elisabet"

Örebro, Orebro Lan left "Elisabet" via vaplan.com

Örebro, Orebro Lan left "Elisabet" via 3.bp.blogspot.com

Trelleborg, Skane Lan arrived on "Elisabet"

Watch in Real-Time

Ett sent första-adventsfönster

Hej Elisabet!

Skickar ett foto av vår gamla pappersstjärna, säkert mera än 25 år gammal.

Jag minns att vi hade en likadan i mitt föräldrahem när jag var barn."

// Och jag minns att nästan alla våra grannar hade såna här lampor när jag var yngre och åååå, vad jag tyckte att dom var fina. I mitt barndomshem hade vi en sån här guldig en, i metall .., med små, små hål i, hälsar bloggmadamen.

Gunnar Rindås vänstra hand ...

Den här vänsterhanden tillhör tävlingsledaren i Vaplan, ni vet, Gunnar.

Så här berättar han om sig själv.


Född:
I vädurens tecken, april 1945.

Uppväxt:
I ett bruksamhälle som heter Vaplan och som ligger i Jämtland.

Jobb / Yrke:
Jobbar med lås på "Östersunds Låstjänst" sen åtta år tillbaka, mitt egentliga yrke är grafiker.

Intressen just nu:
Djur o natur, trädgården, fotografering, datorer, min blogg och min hemsida.

Musik jag lyssnar till just nu:
Jazz, blues, visor mm och klassisk musik.

Radioprogram som jag gillar just nu:
Spanarna, På Minuten, Eldorado, Public Service, Radioteatern.

TV-program som jag gillar just nu:
Kulturnyheterna, Kobra, Robin, På spåret, Morgonsoffan.

Mat som jag gillar jättemycke just nu:
Paltbröd, Kroppkakor, Rårakor, Stekt strömming, Spätta.

Mat som jag inte gillar så mycke just nu men äter ändå:
Kebab, Pizza, Hamburgare.

Mat som jag absolut inte gillar just nu:
Finns nog inte (tror jag).

Och så vill jag veta mera och skickar honom några frågor ...., hör du Gunnar ...?

Storebror eller lillebror?

Lillebror. (storebror är fem år äldre).

Bil eller moppe?
Moppe eller helst cykel.
Har bil eftersom man är helt tvungen att ha bil här uppe i glesbygden för att ta sig till jobb och affär.

Du får ett telefonsamtal från Svenska Spel som meddelar att du har vunnit högsta vinsten, 12 miljoner .., vad gör du?
Att jag skulle få ett sådant samtal är nog helt uteslutet eftersom jag inte spelar på Svenska Spel.
Men skulle jag mot förmoda vinna 12 mille så skulle jag trilla av stolen och efter ett tag när jag har sansat mig så skulle jag betala av mina skulder, skänka bort en del till nära och kära, några resor kunde det nog bli också och en hel del gick no aven till något bra välgörande ändamål. Ny bil skulle det inte bli, min gamla Toyota funkar så bra så...

Drömsemester?
Australien eller Svalbard eller en tur med Hurtigrutten.

Te eller kaffe?
Te så klart. Har druckit kaffe men tycker inte det smakar så gott längre, har övergått helt och hållet till te, svart eller gärna ett gott grön te.

Är du duktig på att dansa eller tycker du om att dansa?
Tycker inte det är så kul att dansa och detta gör att jag inte dansar så bra.

Om du frågar nån dig närstående vilka dina mest typiska egenskaper är, vad säger dom/hon/han/du då?
Jag uppfattas som en positiv, glad, hjälpsam, trevlig och ungdomlig gammal man.
Och det kan jag väl hålla med om och stå ut med.

Såja, nu vet vi lite mera om den här trevlige mannen.

Tack Gunnar!

And the winner in the eurovision pippi-contest is ..

.... hrrrm ..., ja, just det, ja.

Ja, en liten snutt kan ni väl få höra också .., lite fågelkvitter så där på kvällskvisten.
(Det kvittret är speciellt avsett till Lindalotta ..-)

(Bilden togs en morgon när jag råkade komma ihåg att kolla och jag nästan svimmade och skrek högt när jag såg alla fåglarna och för att inte eventuellt skrämma dem med klicket från webbkameran, tog jag min egen herr Canon ......!)


LindaLotta sa...

GRATTIS!!!!
Det är mycket roligare att tävla mot dig än den där andra Bettan, hon bryr sig nämligen inte :)
Jag fick ihop fjorton.... :(
Men jag kanske kan få komma och titta i din bok??

Anonym

Kul at se att det finns goda förlorare i denna värld. Jag vet många, ja nära vänner till mig som påminner om ättika i nederlagets stund.

Bravo LindaLotta!
PV (Det här kommer jag nog att få f-n för...)

Det kom ett mail ...

Krister heter en man från Kokträsk, några mil utanför Malå i Västerbotten.
För flera år sedan skrev vi båda på malåsidan, ett slags för-tidigt-bloggande.
Krister arbetar med olika projekt utomlands och far och flänger som en skottspole.
Och nu hittar jag ett mail från honom, skrivit för ett par månader sedan.

Så här berättar han.



"Hej Elisabet.

Satt och läste lite gamla bloggar och hamnade på google.
Då fann jag dina bloggar.

Jag läste om din mors arbete som ju var mer än fantastiskt, nu när jag kanske förstår bättre än många vad som menas med orden: när inga resurser finns.

Det finns ingenting.
Punkt slut.

Jag tänkte på skillnad mellan moderna världen och fattiga världen när jag var på ett projekt uppe i bergen i Yemen.

Bodde i tält med 3 sydafrikaner och resten bergsbor.

Sydafrikanerna hade ett krav innan projektet startade: dusch och toastol skulle finnas i tältcampen och det uppfylldes.

En morgon kom jag mot toan tillsamans med en sydafrikan, då kom en beduin ut från toan och till vår förvåning hade han tvättat sig i toastolen.

Sydafrikanen sa bara: "tur att det var spolat."

För att nu väga denna historia till beduinernas fördel så kommer story # 2.

En sydafrikan hade diabetes och tog sprutor morgon och kväll.
En afton kom en beduin och frågade varför han tog sprutor?
Han fick förklarat för sig varför.

Nästa dag kom den oskodde trasinlindade mannen med en kaktus och sa att om afrikanen åt av denna så behövde han inte ta drugs mera. (insulinsprutor).

Döm om vår förvåning .., kaktusätandet tog ner diabetes så han behövde inte ta sprutor mera och åt drack helt normalt.

Frågeställningen blir väl: tvätta oss och skita kan vi, men sen behöver vi nog hjälp.

Beduinerna däremot fixar allt med och i naturen, för där finns ju allt i deras ögon och ingenting i våra.

Jag var på en blixtvisit hemma i våras och gissa hur förvånad jag blev; det var ett företag från Yemen som borrade efter guld mellan Kokträsk och Lundnäs.

Jag pratade med projektledaren som var från Yemen, då ringde han från Nybränne med mobiltelefon till Yemen och dom visste vem jag var.

Synd att alla profiler håller på att ha dött bort, men för 20 år sen skulle det ha varit en stor händelse hemma i byn att "araba" visste vem Birgers-yngstpäjken-jär."

Nu fick du en alldeles egen rapport från verkligheten.

Mvh n`Krister."

Från madamen i Tyskland ..,

... kommer en utmärkelse och man blir verkligen jätteglad och jag säger tack snälla Tuvstarr!

Sedan ska man till sju andra bloggare dela ut samma utmärkelse och motivera varför och jag har sagt det förut och säger det igen, det är förfärligt vänligt av er att dela ut såna här snällheter, men jag klarar inte att ta emot och sedan välja ut sju stycken .., för mig känns det som i gymnastiken när man väljer och vrakar till olika lag, nej, det bästa är om ni ger utmärkelsen till någon annan än bloggmadamen.

Så nu gör jag som jag brukar: jag ger den till alla i min länklista och alla andra som jag tittar in hos ..., jag tycker att ni är så underbara allesamman och era bloggar ger mig så oändligt mycket glädje!

Och inte bara bloggarna, utan lika mycket ni som kommenterar, men inte har en egen sida, i alla fall inte offentligt.

(Tänk, det började med Samuel som hörde av sig flititgt och så småningom förvandlades han till Det Mörka Hotet .., och "Midtnorge" som blev till Julie .. och västerbottensmadamen blev till Matnjutning .., och där är den rara Bente i Norge och Ellem i Skellefteå ... ja, ni är helt underbara allesamma. Och pv, förstås, honom höll jag ju på att glömma!)

Tack igen, säger jag till Tuvstarr!

Ps. Men skulle jag nu berätta om en enda blogg som ger mig andnöd, bara för att den som skriver har en förmåga att mixa bild och text så där så man blir bara så helt förstummad .., då är det den här unga kvinnan. Ds.

Mamma går igen ...


Blir jag glad av detta?
Svar: ja!

Sjunger jag med?

Svar: hela tiden!

Och allra bäst tycker jag om den här sången .., men det här är inte från det programmet.

(Ännu härligare version här ...)

(För pensionatsvärden har jag berättat om min mamma Ann-Gerd, hur hon brukade stå och diska och samtidigt sjunga andliga sånger och hon svävade iväg så högt i tonregistret så hon lät som värsta sopranen ... och jag, som inte har nån särskilt bra sångröst - det finns nog människor som skulle vilja dra till med nåt ännu värre - jag är lika högt uppe himlen och sjunger och när jag gör det .., då brukar pensionatvärden leende säga ..."jaha, är Ann-Gerd här ...? Han kan vara lycklig att han är hemma i landet Halland just nu.)

Just nu ...

... läser jag den här boken.

Tycker jag om den?

Nej, inte som den första.

Kvidevitt!

Nu är det spännande vill jag lova!

Dagens fönster ..

Först mitt eget ....



Och så ett i repris: från hemifrånkerstin ...



... och ett som jag inte är säker på vem som har skickat .. kanske mitt kusinbarn?
Nej, nu vet jag.




... och det här kommer från min datasupport, herr Nilsson.



Och allra sist, ett fönster från Solveig.

En Glad Advent till alla från bloggmadamen som nu cyklar till jobbet!

Efteråt ...

... känner man sig ungefär så här .., som en något utslagen madame.

Man skulle vilja ligga kvar under täcket och lyssna på radio och stiga upp så där vid tio och göra sig frukost.

I stället vaknar man klockan fyra och kan omöjligen somna om, inte förrän en-och-en-halv-timme senare och då är det nästan dags för pensionatsvärden att ge sig av, men bara nästan.

Personalfesten igårkväll .., å, den blev så trevlig!

Först liten träff i jobbets fikarum .., därefter Samlad Tropp till Öja Krog och där var massor med andra människor .., där var folk från Peppinge Frukt (den här mannen t.ex ...) och där var anställda från Civilförsvaret ("vad vi gör Elisabet? ja, vi kör ut med bandvagnar när det har vräkt ner snö och hemtjänsten ska ut med mat och medicin till gamlingar på landet ...", säger en man som står bakom mig i sillkön ...) och där var kollegor från Ica i Sjöbo och en hel drös med andra gäster!

Vi hade två långbord och vid "mitt" satt Magnus och hans Anette .., sen var det Maria H och hennes Andreas (från Enköping, vi två var dom enda som hade potatis till sillen) och så jag själv och pv .., mitt emot oss satt Anna och hennes jättetrevlige man Robert (it-konsult och till hälften från längst upp i Norrbotten, hans mamma hade sjutton syskon!!) och så var det Hannah med h, Emelie, Hanna E och Hanna A.

Tänk, sicken lycka för en pensionatsvärd att ha fyra unga damer framför sig och själv kände jag mig som en kycklingmamma med alla rara töserna under vingeparet; ungefär så.

Åååå, det blev så trevligt och maten var HIMMELSK .. (vildsvin fanns på bordet ..) och rökt ål som jag älskar (förlåt alla utrotningshotade ålar, jag tog två bitar!) och i en eka fanns hur många olika sorters sill som helst och för första gången tyckte jag om snaps, ("ta Bäska Droppar med ä ..., den är god!" sa pv och det var den ...).

När klockan var halv tolv körde pensionatsvärden Karina, en liftare och jag själv hem.

Nu är det morgon och snart ska jag cykla till affären och herr hallänning är på väg till Halmstad för att sjunga adventssånger i Nicolaikyrkan.

Så var det.

På Anders-dagen ...

På besök hos mormor hittar sonen ett stetoskop och så lyssnar han på sin mormors hjärta.
"Bara lugn mormor ...! Nu kommer doktor Anders!" säger sonen leende.

Idag har älsklingssonen - han den ende -, namnsdag.

Det är Anders idag.

Och varför döper man någon till Anders?

Tja, kanske för att man under sin skoltid i Malå hade en klasskamrat med det namnet, en som alltid var så himla snäll och då får det namnet en positiv klang.

Långt, långt senare upptäcker man att sonens morfars far, också hette Anders.

Anders Fredrik Nilsson.

Då blir det ännu mera betydelsefullt.

Och så heter sonen Per också.

Det namnet följde med liksom bara av en händelse.

Per .., Ivar efter min pappa och Anders.

Då säger min mamma: "men åååå, så snällt att ni döpte honom till Per också, för det hette min morfar som jag tyckte så mycket om .., ni vet ..., han folkskolläraren hemma i Dikanäs!"

Och så vet man det också.

Stort grattis till en annan Anders också.

Den här raringen, t.ex.

Snart fest ...

För allra första gången i mitt liv är jag inte skräckslaget nervös inför en personalfest.

Jag är faktiskt inte det minsta orolig och det är knappt jag tror det är sant.

Det beror förstås på en slags trygghet.

Jag känner mig helt trygg med arbetskamraterna .., jag kan vara mamma åt nästan allesammans, förutom chefen, Lasse och Karina .., och det känns också skönt.

Just nu sitter jag här med nyplattat hår .., inte en lock så långt ögat når .., och i torkskåpet hänger min linnejacka .. och i soffan sitter en pensionatsvärd och en f.d. granne, nämligen Alexandra som har köpt hus lite utanför stan och nu väntar på att kvinnan som städar ur hennes lägenhet (i porten intill min), ska bli färdig.

Med pensionatsvärden pratar hon om värmefläktar .., element .., oljepanna och annat och han säger att nästa helg ska vi titta förbi, så ska han hjälpa henne lite .., ty hennes pojkvän Gino är sjöman och befinner sig för tillfället utanför Nya Zeeland och allt som rör huset får hon för tillfället klara av på egen hand.

Halv sex blir det samling i affären .., en timme senare åker vi iväg till Öja Krog för julbord och lite annat.

Från Bente i NOrge kommer en dikt som nog är som gjord för den ibland något hariga bloggmadamen.

Sender deg ett dikt,som jeg tror du kanskje vil like ....

"Våg å være ærlig, våg å være fri.
Våg å føle det du gjør, si det du vil si.
Kanskje de som holder munn er reddere enn deg?
Der hvor alt er gått i lås må noen åpne vei.
*
Våg å være sårbar, ingen er av stein.
Våg å vise hvor du står, stå på egne bein.
Sterk er den som ser seg om og velger veien selv.
Kanskje de som gjør deg vondt er svakest likevel?
*
Våg å være nykter, våg å leve nå.
Syng, om det er det du vil - gråt litt om du må.
Tiden er for kort til flukt, bruk den mens du kan.
Noen trenger alt du er, og at du er sann!

(Hans Olav Mørk)

God helg mvh BENTE."

Dagens fönster ...

... finns i Frankrike.

Så här skriver avsändaren.

"Här kommer några nya franska fönster av annan karaktär.

Tagna i Toulon som idag är en framtidsstad där mycket renoverats och fräschats upp.

Men fortfarande finns hyreskaserner av lite "fattigare" slag."

Tänka sig ....


Att snart är det ett helt år sedan.

Ett sent kvällsfönster ...

Förra lördagen.

Leina har rest från Uddevalla till landet Halland och medan pensionatsvärden övar adventssånger i Nicoalikyrkan, strosar vi på stan.

Och vi fikar på café.

Min anorak mot stolsryggen.

Mozzarella och rökt skinka och spenat.

Prat och prat.

När jag tittar ut genom fönstret på min högra sida, ser jag en kvinna som sitter vid fönstret i ett annat café.

Man kan undra hur hennes liv ser ut?

Full pott!


Bästa programmet ever-ever .., det är i alla fall På Spåret!

Och jag vet att jag har Johan Wester som favorit, men nu har jag en till, Fredrik Lindström.

Den mannens program Värsta Språket tyckte jag också sååå mycket om!

Kväller ...

Connemara, Irland.

Det här, total tystnad .., det är vad man kan längta efter när man i flera timmar har suttit i kassan och sett julklappspapper, pressyltor, julskinkor, antikljus, falukorvar och allt möljigt annat susa förbi på kassabandet i vad som tycks vara en oändlig ström och det "slamrar" och piper och småbarn gråter..

Det tar liksom aldrig slut.

Och mellan varven, när vi äter lunch till exempel, pratar om vi den stundande personalfesten i morgonkväll och vi pratar om presenter och kläder och bläddrar i en bok som ligger på bordet som handlar om stjärntecken och kan ni tänka er, att det är inte bloggmadamen som har tagit dit den, utan Karina!

När vi läser om Stenbockens negativa sidor, står det att vi är buttra.

Jaså, nu vet man det!

Sist av allt kommer Rickard och löser av mig några minuter tidigare än han behöver och sånt blir man alltid så glad och lycklig för!

Rickard är ansvarig för kolonialbiten; att beställa hem varor och se till allt sånt fungerar och när han sitter i kassan ser han alltid lite drömmande ut och så lägger han huvudet på sned.

Efter jobbet blir det promenad på stan.

När jag står inne på Crispa Kosmetik & Accesoarer (som min ena dotter gjorde radioreklam för .. jag kommer precis ihåg hur hon lät ...!) och köper pärlörhängen, så säer jag till expediten att det borde verkligen finnas så där man kan köpa bara "plopparna" till örhängena, för jag har tappat miljoner såna!

"Det är inga problem, det finns såna .. här!" säger hon och hämtar genast en liten påse med olika sorters ploppar .., det hela kostar endast 15 kronor och blir ju åtskilligt billigare än att köpa nya örhängen stup i två.

Härligt!

Nu ska jag till tvättstugan!

En underbart skön fredagkväll önskar jag er alla och glöm nu inte detta!

Fast pensionatsvärden är ju från Småland ...

Det är kanske allom bekant att hallänningar har den högsta genomsnittliga levnadsåldern i vårt land och om man jämför män i Köpenhamn och i Halland, så lär de halländska männen bli hela sexton år äldre än sina kompisar i broderlandet?

Kanske var det den artikeln som den här madamen hade i åtanke när hon satte sig vid ritbordet ...?