tisdag 20 april 2010

David mot Goliat ...


Bild från filmen Bananas.


Tittar i sena kvällen på dokumentärfilmen Bananas av svensken Fredrik Gertten.

Blir man imponerad av den kubansk/amerikanske advokaten, Juan Dominguez som åtar sig att kräva Dole på skadestånd för bananplantage-arbetarna, där många av dem blivit sterila på grund av de gifter som användes vid besprutningen av bananplantorna?

Blir man imponerad av en advokat som inte tar betalt om han förlorar fallet?

Som försvarar de allra fattigaste?

Svar: obetingat JA!

Denna min stora beundran gäller även Fredrik Gertten.
En stark kvinna.


Drack te och tittade på Gokväll.

Gäst var den här kvinnan.

Född 1932.

Sååå snygg var hon!

Och så befriande chosefri.

Och modig.

Helt ärligt tycker jag att hon utklassade John Cleese hos Skavlan.

När det känns rätt ...




Själv är jag en försiktig madame.

Jag vill liksom vara säker.

Men hon som snart fyller femtio och är nyligen skild, hon träffar på Facebook en man som hon inte har sett på femton, tjugo eller trettio år, men hon minns honom från skoltiden .., ååå, att hon minns honom ..., och dom pratas vid timmavis och i veckor och ett par månader och hon säger att nu vet hon att det är rätt och den rätte mannen tar bilen söderut och hon sätter sig på tåget till Mjölby och så möts dom på halva vägen och jag bara gapar och säger - på ett trist och cyniskt sätt ....- "men oj, tänk om det känns fel, vad gör du då?"

"Känns fel? Nä, det gör det inte!" säger hon trosvisst.

Bestämt.

Och plötsligt sitter mannen och kvinnan i mitt vardagsrum och aldrig har jag sett henne mer strålande, aldrig lyckligare .., och han planerar trädgårdsinköp och pratar om blommor som ska planteras på hennes uteplats och mest sitter hon och ler.

Inget livets sjökort har hon .., ingen GPS.

Bekymrar det henne?

Nä, inte det minsta!

Hon bara struntar i alla formaliteteter.

Rakt av navigerar hon .., efter stjärnorna och känslorna.

Det är ungefär som Mitt Livs Novell, men i verkligheten.

Just så.

Mera från madamen med trålen ..



"Hej!

I backen till höger om huset med många blå fönster (från ett inlägg längre ner .., det handlar om Sundsvall ..) finns en liten staty som grep mig så första gången jag såg den.

Därför passade jag på att ta kort på den den här gången när jag hade med mig kameran.

Den heter Omhändertagen och är gjord av Aston Forsberg 1978.

Cecilia N."
Också en insikt ...


Så förvånad jag blev, när jag någonstans läste att norska kronprinsessan Mette Marit och jag själv har samma favoritförfattare.

När jag fyller sextio ...



... den sommaren, om man nu lever då, vill säga, då ska jag ha en stor glad, fest tillsammans med människor som har en särskild plats i mitt hjärta.

Och då ska jag hyra in en orkester som spelar just sånt här.

Jepp.

På det viset är det.

Liten Anders skriver dagbok ..


Att få med rosettknuten på skorna, det är viktigt det.
Tänker mamman och blir varm i hjärtat.
(Om man klickar på bilden,så syns det ännu bättre.)


Året är 1994.

Anders och bäste kompisen Jonas har varit nere på dammen och lekt polis och tjuv.

Och sen fick dom "voflor".

Rapport från 31 kvm ...



Dundersnuva, värre idag än igår.

Ett huvud fyllt med fetvadd.

Tåriga ögon.

Sju nys på raken.

Nybryggt Zoegakaffe ..., kavring och Cheddarost.

Tangentknatter.

Åttonde nysningen!

Nionde!!!

Påtår.

Tionde!

Nu hämtar jag täcket!

Elfte!!

Dagens fönster ...



Det är Sjörövar-Kjelle som har tagit bilden under sin vinterseglats i ett turkosfärgat hav, där borta på andra sidan jorden.

Så noga med var själva bilden togs, det är han inte.

Huset på bilden är förstås det som mäklare brukar kalla ..."ett fynd för den händige" .., eller "hus med visst renoveringsbehov".

Vänligen notera det eleganta staketet ...

måndag 19 april 2010

Ännu flera fönster ...



I den där fönstertrålen som flitiga Cecilia N hade med sig till Sundsvall, där fanns inte bara kyrkofönster, utan även vanliga, helt profana varianter.

Som dom här, till exempel.

För detta är väl i Sundsvall, Cecilia?

"Ner med monarkin!"



.... sa jag väl?

Ja, ja.

Men man kan ju ändra sig.

Man är väl flexibel.
Igår, i kassan .....


Ja, snett framför mig, stod en äldre man och knappade in sin icakortskod.

"Men åååå, vilka jättestora händer du har .., jag undrar jag vad du har arbetat med ..?" sade jag till mannen och så tog jag försiktigt hans ena hand i min och höll den en liten stund och vred och vände ..., och mannen looooog och hans hustru log också och handen var stor som en tallrik och kraftig.

En arbetarhand, var det.

"Jadu .., jag har varit lantbrukare ...", sa mannen och log igen.

Och jag översköljdes av nån slags inutivärme.

Sen sa vi hej och tack och så var allt över.

I sjuksalen ...



Debatt på tv.

Ja, jysses så trevligt.

Sommarbilder ..



Detta är min första eller andra sommar som ensamseglare på livets stora hav.

Någon utlandsresa har jag inte råd med, men jag bokar en liten stuga på ön Grinda i Stockholms skärgård och så åker vi båt ut, Emil, Emma och jag själv.

En enda övernattning blir det.

Vad gör vi?

Jo, vi promenerar genom fårhagen och Emil får "fårskiiit på skorna!" och tycker att det är "jete-eklit".., vi handlar superdyr glass i lilla affären .., och vi sitter på bryggan inte långt från stugan och där upptäcker Emma en livs levande orm.

Dessutom ser vi Fru Skäggdopping simma i vassen med sina småttingar.


"Vilken cool Fyr juling ....", skriver Emma.

Nästa år likadant.

Vi åker med samma båt och Emil, han tycker att ingenting är så roligt som att titta på när den tålmodige förvaltaren tömmer dasstunnorna .., ja, det skulle i så fall vara när den vänlige mannen i timmar kämpar med ett igenproppat avloppsrör.

Flera av vandrarhemsbarnen står i ring och tittar på.

Och en fyrhjuling har han ju också!

Och jag tänker att det är just så det är med tillvaron och småttingar, att det man tror att barn ska tycka är så fantastiskt (att åka båt ute på havet, t.ex. ..), det är ingenting, men att kolla när nån tömmer fyra dasstunnor, det är höjden av lycka det!

Emma har fått ansvaret för stugnyckeln och springer ideligen och låser upp och låser och låser upp och låser den lilla dörren.


"Emil titar om peraterna komer när vi äter frokos", skriver Emma.

Sommaren 2005 blir det också vandrarhemsövernattning, nu på båten Gustaf af Klint nere vid Stockholms ström.

När vi sitter och fikar, upptäcker jag en vikingabåt som kommer seglande in mot kaj och jag visar Emil och säger att nu är det nog pirater på ingång och han vågar knappt sova.

Vår hytt har ett litet runt fönster ut mot vattnet och sängarna är väggfasta.

Allra längst in mot väggen kryper Emil, ja, det gäller att gömma sig ifall "peraterna" skulle komma.

Det är Emma som har skrivit bildtexterna.

(Och sommaren 2006, då övernattar vi här .., och dagen därpå tar vi tåget till Bakkens Tivoli på Själland i Danmark. Å, så mycket roligt vi har haft! tänker jag när jag går tillbaka i minnets arkiv.)

Sommaren 1992


Det var nog blodsockerfall som fick mig så irriterad ...
Ren och skär hunger.
Men fiskpinnar fixar allting.
Längst uppe till höger på varje sida, noteras hur många ägg hönorna har värpt.
Den här dagen var det ett enda ... som sonen tappade.

Vår sista sommar i Malå.
Exet var då, som så många andra poliser, kommenderad till Göteborg, där fotbolls-EM pågick.
Själv var jag hemma med barnen.

Och det var Midsommar.



Sicken tur ....!



Sexåringen och hans mamma.



När Danmark helt otippat vann mot Västtyskland, ja, då visste min glädje inga gränser!

Jag satt i vardagsrummet och hade tv-ljudet på högsta volym.

Och jag minns att när slutsignalen gick, spelades detta.

Hade jag vågat .., hade jag tagit bilen och kört runt i Malå och tuuuutat!

Ja, just så glad var jag.



En trött liten
Anders.
Och snart ska han ut och tjänstgöra som polisaspirant.



I det som en gång i tiden var hundgård, där bodde då våra höns.

Min pappa hade byggt en slags bänk där stövaren Buster ofta låg och gonade sig i solen.

Under den bänken - som så småningom rasade omkull lite - huserade hönsmadamerna.


// Angående musiken och Freddie Mercury ( född Farrokh Bulsara i Zanzibar) så kan man läsa följande och sedan konstatera att herr Mercury var en generös männniska.

"I sitt testamente lämnade Mercury majoriteten av sina tillgångar, inklusive sitt hem och inspelningsrättigheter, till Mary Austin, och resten till sina föräldrar och syster.

Dessutom gav han 500 000 pund
till sin kock Joe Fannelli, 500 000 pund till sin personliga assistent Peter Freestone, 100 000 pund till sin chaufför Terry Giddings och 500 000 pund till Jim Hutton.

Mary Austin bor fortfarande i Mercurys hem, Garden Lodge, Kensington, med sin familj.
"

Dagens fönster ...



"Hus bredvid hotellet i Kesington" ..., har Fru Grå skrivit som bildtext.

Aldrig har bloggvännerna varit flitigare med att fånga fönster, än nu den senaste tiden!!

Faktiskt borde ni tilldelas någon slags medaljer för flit och hågkomst.

söndag 18 april 2010

Ett kvällsfönster från Cecilia N ...



"Förresten ...

På din presentationssida står det att du är 254 år.
Det tror jag inte på!

Ett sista fönster.

Det är ett takfönster i Stadshuset.
Den stora fläcken är en lampa som jag behövde stödja mig mot för att få det skarpt.

Allt gott till dig och de dina! Ända ut till din kollega på lasarettet.

Cecilia N."
Söndagkväll.


Snuva och mera snuva.

Och besök av sonen.

Prat och prat.

Om flytt till Halland, om sonens morfar och om tacksamhet för frånvaro-av-svåra-sjukdomar.

Och om häktningsskäl och huvudstäder i Europa och Sydamerika.

Och telefonnummer som man minns.

748 28
154 55

Sega nappar i en skål.

Aaaattjjjoo!

Lilla Tyra på äventyr ...


Underbar bild: AnnaPanna.


Tänk, att det gick så bra för lilla Tyra att sova över hos Anna, Micke och inte att förglömma .., Nelly!

Hur bra som helst gick det!

Och så fick hon slicka på vispen .., å, så smarrigt!

Som bildtext hade Anna skrivit ..."sen lärde jag henne allt jag kan i köket".

Då log Annas mamma.

Det är nämligen Micke som är kock i familjen.

Från Sundsvall ...



Ja, från Gustav Adolfkyrkan, kommer här tre bilder.



Det är Cecilia N som inte bara har haft fönsterhåven med sig, nej, hon har nog haft en trål!



På bilderna ser ni .., Gustav Adolf .., Martin Luther och Adam och Eva.



Och så ytterligare tre fönster.
Underbara är dom!
Det övre visar förstås Jesu födelse.



Uppståndelsen ....



... och himmelsfärden.