onsdag 4 juli 2012


På eftermiddagen tar vi siesta, pv och jag själv.

Jag somnar på soffan Ektorp och sover rakt av i två timmar.

Vaknar och skäms.

Det är ju inte klokt .., somna klockan fem!

Från övervåningen hörs ett stillsamt buller och jag tänker att pv säkerligen är i färd med nåt energiskt.

Det är han inte; han är nyvaken .., harry och husse har också vilat och faktiskt sovit i dryga timmen!

Inte undra på att våra blodtryck - som kollas för första gången på evigheter - är rekordlåga!!!


Nära båthamnen ...

Tjugotre hästar som går där tillsammans.

En bit därifrån, ungefär där jag står och tar bilden, står en svartvit häst för sig själv.

"Den går alltid för sig själv .., jag tycker så synd om den ..", säger pv.

Det är ju här han cyklar med harry, så han ser dem dagligen.

På väg hem igen möter vi hästarnas ägare och vi får veta att hästen som vi tycker så synd om, den har alltid varit lite av en enstöring.

Och jag tänker att han kanske är som sigge nilsson; som inte en enda gång har hoppat upp i ett knä .., som alltid ligger i eget rum och bara i undantagsfall hälsar på i vardagsrummet.

Som alltid går sin egen väg.

Om man klickar på bilden, kan man få en aning om hur vackert där är.

Och här är vinnaren ...!



Grattis och tack som delade med dig!

Stensjö hamn ...

Man kan klicka på bilden.
I en timmes tid är vi ute på havet.

Pv "dörjar" makrill (får napp, men den fisken släpper från kroken) och jag sitter och tänker att det är allt bra härligt med lediga dagar.

Just så mycket mer händer väl inte.

Vinden kommer från nordväst.

Och plötsligt kommer ett härligt båtfönster susande och landar i min mobil, det är från Turtlan som är på holiday i någon kanal i vårt land ..., och mannen som bor på 63.e breddgraden och har olydiga bin som svärmar lite hit och dit och ger biodlaren grå hår, han berättar att det är regnigt och kallt i det landet.

Men här, tro det eller ej, här strålar solen.
Dragningen i lotteriet ....

Den kommer ikväll, senast kl.21.00

Vinsten är en cd-skiva med svenska visor, väldigt somrig och fin.

Smålänningen ...

Om någon skulle be mig säga vad jag tycker mest av allt kännetecknar pv, då skulle jag nog säga att han är  alldeles oerhört   i d o g.

Han är den minst besvärsrädde människa jag någonsin har träffat, möjligen - men bara möjligen - min mamma undantagen.

Eller kusinen Barbro. 
Hon är av samma sort.
Eller Leina - hon tycks utrustad med en slags evighetsenergi -!

Så när han ser att nybyggets container svämmar över av kastat virke, frågar han om han får plocka med sig därifrån och det får han gärna, säger dom, men hemforslandet får han såklart sköta själv.

Och det är bråttom - containern ska hämtas idag och riktigt när vet dom inte -!

Alltså tar han skottkärran och knatar vid femtiden på morgonen iväg och kommer hem med ett   t u n g t   lass virke och sen - när han tagit upp nätet - får han ta släpen och köra dit och hämtar ännu mera virke, däribland panel, - hur fint som helst - "det kommer att räcka till ett av rummen i det som ska bli gäststuga!" säger han leende.

Och grundmålat är det också!

När vi träffades tyckte jag nog att han var väl nitisk .., ingenting skulle förfaras.
Jag såg det kanske mest som ett småländskt drag ,-)

Nu .., ser jag det helt annorlunda och jag tycker att han är så himla duktig när det gäller sånt här!

Tänk, att allt detta annars bara hade slängts på någon återvinningsstation!

Den övre bilden till höger visar när han backar släp.

Läsare som varit med i flera år på den här bloggen - eller den förra -, minns kanske att jag 2006 skrev en önskelista vad beträffar män.

En av punkterna var att mannen - om han nu fanns - skulle kunna backa en släp.

Och se .., det kan han!

Efteråt ...


Igårkväll lade pv ut nät och vid femtiden i morse var det dags att vittja.

Jodå, ett antal plattfiskar plus några torskbarn (dom brukar han släppa tillbaka, men nu hade dom insomnat ...)  blev resultatet.

Plattfiskarna blir till middag nästa vecka när vi får besök av några av barnen!

Dom små torskarna + en sill hamnade i kastrullen och jag kan lova att runt mina ben snurrade två väldigt, väldigt hungriga katter och när jag vågade mig ifrån spisen, fick jag en lusing av pElle.

Nu står dom och äter nykokt fisk på var sitt fat.
(Ja, någon sås gjorde jag inte till dem ,-)

Dagens fönster ...

... och en Mårbackapelargon ...!

Och en vacker dörr.

Hon som hade håven framme var den här kvinnan.

Ja, just det, det var hon och maken T som var här på besök igår!

Såååå roligt!

tisdag 3 juli 2012

Malmö tur och retur i ett huj ...

Igår hade sonen födelsedag och vid fyratiden idag satte vi oss i bilen - pv och jag själv - och körde till Malmö.
Vansinnigt mycket trafik är det numera (vi körde om ett stort antal splitternya Volvolastbilar som skulle till Tyskland !) och vi hade bestämt att möta Anders vid fiskbutiken - tillika restaurangen - Malmö Fisk - Hannes & Johannes - och det gick bra .., vi parkerade inte långt därifrån och se där, där satt redan Anders och väntade.
Tjugosexåringen.

Många gäster var på plats .., människor kom och gick ..,. det fylldes på bland borden .., och vi valde att sitta ute, men först gick vi in och hälsade på pv:s brorson Hannes, som är en av dem som startat det hela och där stod han bakom disken, rödhårig och varm och trött efter att ha varit uppe sedan tre natten mot idag.

Denne Hannes som i ordets rätta bemärkelse har varit PASSIONERAD när det gäller allt som har med fisk att göra .., och som varit det sedan han var liten pojke!

Lokalen var långt mycket finare än jag hade förväntat mig!

Och här är den andre .., nämligen Johannes, som för dagen agerade servitör.

Att välja var inte alldeles enkelt .., det här blev mitt val.
M u m s!
J ä t t e g o t t!

Och pv tog fish and chips .., ååå, jag nästan ångrade mig, den såg så himla fin ut! 

Anders valde kokt torsk med primörer .., helnöjd även han.
Lyckliga malmöbor som har detta inpå knuten!

Sen förbi Västra hamnen där Josefine bor och vilket underbart bostadsområde och vilka lägenheter.
Det är knappt man tror sina ögon att där finns vanliga hyresrätter - utsikten är mot Danmark och bron - stooora fönster och balkong mot väster.
Knappt fem minuters promenad från Josefins lägenhet finns badbryggor och stora områden att sola på!

Ack, att man hade haft baddräkten med sig!!

Och nu är vi hemma och alldeles överlyckliga blev hundarna (jag hade först pratat med grannarna, tänk, om nånting skulle hända oss och vi inte kom hem och där skulle harry och elvis vara ensamma ..., så Göran och Gun lovade att hålla koll - utifall att -.

Ja, jag vet.
Att ha livlig fantasi är inte det allra bästa .., men det känns tryggt ändå att tänka på vad som faktiskt kan hända.

Byter perspektiv ...


Det är varmt idag, på gränsen till vad jag klarar av.

Så jag lägger mig på rygg intill harry under plommonträdet .., bara ligger där i skuggan och har det skönt.

Småpratar lite.
Kliar honom bakom öronen.
Och masserar honom på halsen - det är det bästa han vet -.

Och jag vänder blicken uppåt och ligger där och tittar upp mot himlen.
Ser några ännu inte mogna körsbär från körsbärsträdet intill ..., hör småfåglarna (läs: gransångaren) .., väntar på att pv ska komma hem från fiskafänget.

Senare.

Då har harry bytt träd.

Likt en tiger på savannen har han hittat skugga.

Och Elvis finner sig i att vara på bortaplan .,. lullar omkring lite på labbevis .., flåsar i värmen .., och idag leks det minsann inte.


Överraskningsbesök ...!


Nerifrån och medsols: en Stenbock och lillasyster med silverring, därefter ett mellanbarn och Jungfru med plåster på tummen. en Fisk och endabarn ("vilket vit hand jag har!" utbrister Fisken) och så en Vädur och lillasyster med vackert blåmålade naglar. 
Två bär armbandsur, två bär aldrig dylika.

Jag står i rummet och fönstret är öppet och så hör jag pv prata lite med någon där ute och jag går fram till fönstret och tittar ut lite förstrött .., och det tar bara någon hundradels sekund - ja, det går som ström genom hjärnan - så vet jag vem det är och jag glömmer inte att jag går omkring i en sarong från Thailand och en blus bara, inte ett dugg bekymrar det mig .., och jag nästan springer ut och blir alldeles varm i hjärtat - för där ute står ingen mindre än den här madamen och hennes man!

Åååå, vilken varm kram det blir!

Dom är på väg till Malmö till sin son och nu tänkte dom bara .., för det har jag ju sagt .., "har ni vägarna förbi så ..." och tänk, dom tog mig på orden!

Så  u n d e r b a r t   roligt är det och det känns precis som att träffa gamla bekanta och SoF är lika varm och go som jag hade föreställt mig och maken är rar och fin och vi dricker kaffe och äter gifflar (någon äter LCHF-macka med ägg) och det blir prat om allt möjligt och SoF säger att hon kände igen sig efter att ha sett alla bilder och titta, där är ju pv:s segelbåt och Eckes lilla hus och harry förstås (som viftar glatt på svansen) och det blir prat om demens och fotograferande, men mest kanske om bloggvänsglädjen!

Och innan dom ger sig av - det blir ett kort besök -, så åker vänsterhänderna fram!

Jag säger bara en sak:  t a c k   snälla som kom !!!!



Och så här ser den ut, den lille envetne sångaren som håller igång från morgon till kväll!


Pv och många andra hör inte fågelns höga toner, men det gör jag.

Kan jag tala om för er.

Jag hör honom från tidig morgon tills solen går ner.

Mian skrev i en kommentar att "all fågelsång är vacker".

Jo, jo.

Skruva upp ljudet från länken och spela den timmavis på hög volym .., så kan ni få en uppfattning om hur mycket jag förtjusas av denne lille krabat.

Dagens fönster ...

En pyttepytteliten stuga i Hälsingland och ett litet annorlunda - men oj, så charmigt - fönster!

Det är Gun-Britt Ekberg som har varit fönsterfångerska och lillstugan är nog hennes.

annannan säger så här om det bästa ...

 En höjdpunkt var det definitivt att vinna första priset i lotteriet hos dig!

Förstapriset: den lilla hundbroschen, sponsrad av STORARTAD ...

För övrigt har det varit en bra vecka, framför allt yrkesmässigt.

Ett svar från ett forskningsråd gav oss anledning till mild optimism om möjlig finansiering i ett nytt och spännande projekt. Och Bullrige Doktoranden fick ytterligare en av sina forskningsrapporter accepterad för publicering i vetenskaplig tidskrift, i precis rättan tid för att öka sina chanser att få ett stipendium.
Inget är klart ännu, men bägge var viktiga steg i rätt riktning för det som avgör med vad och under vilka förhållanden vi ska arbeta nästa år.

Och eftersom jag är en rationell forskare måste jag ju bestämma mig för att jag inte äventyrar utfallet av varken det ena eller det andra genom att skriva om det!

För övrigt har jag med åren lärt mig att det är bättre att ta ut lite glädje i förskott så att man får glädje av den även om det i slutändan inte går som man hade hoppats.

Det vill säga, fira lite vid det första goda beskedet också.





måndag 2 juli 2012

Här och Tvärs säger så här ...

Så här tre veckor in i en mycket efterlängtad, ja kanske till och med livsnödvändig, semester så finns det många veckans bästa:

Sonen fick nycklar till sin första lägenhet, andrahandskontrakt, men ändå ett eget kryp-in.  Jag gläds så med honom

utomhuskonsert med Lisa Miskovsky - mycket bättre live än i radio

dottern var hem och vände mellan festival och besök hos farmor på västkusten

men framför allt

jag är mycket piggare och gladare än jag varit på jättelänge!! Hurra!

Eva Härs och Tvärs
Bra och dåligt ..... 

Dåligt: Eldorados gröna diskmedel som liknar Yes.
Bedrööövligt dåligt!

Bra: Barnängens hårschampo "Pärlglans".
Jag var tvungen att titta efter om jag köpt balsam, men nej .., sååå mjukt blev håret!

Bra: var även gårdagens Sommarpraterska - Klara Zimmergren -.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Hejsan nere i landet Halland!
Det roligaste som hände i veckan var nog att min minste, Anders, fick ett nytt jobb och att han igår flyttade ihop med sin älskling, Ella.
Jag kommer ihåg spänningen att flytta ihop och de är så söta ihop. 
De har bott på varsitt håll i andrahandslägenheter förut och flyttat hit och dit, men nu får de bo tillsammans i ett år innan de behöver bekymra sig om att flytta igen.
Det var det roligaste
Glädjekramar till alla både två-och fyrbenta.
Hälsningar Ann.


Elisabet säger: så här berättar Ann om sig själv, på sin hemsida.

Jag tycker att det är så befriande!

"Jag är själv en storartad kvinna och jag har alltid haft svårt att hitta kläder i min storlek, som jag vill ha. Jag har fått köpa kläder som jag kan få på mig och inte de kläder jag helst velat ha. Det är ju egentligen inte så många människor, som passar in i konfektionsindustrins måttstockar. Vi är ju alla olika och unika och har olika kroppsformer, olika långa armar och ben och olika smak.

Jag blev så trött på att aldrig kunna hitta något som jag tyckte om, i de kvaliteter jag tyckte om och i de färger och mönster jag ville ha, så jag har mestadels sytt mina egna kläder. Jag blev trött på att köpa storblommiga kläder i polyester, som skulle ha "slankande effekt" på min kropp.

Jag vill ha fräcka kläder som inte sitter hårt och klämmer, i starka färger och enkla modeller med roliga detaljer. Jag vill, trots att jag inte är smal, känna mig fin och vara stolt över att jag är jag. Jag vill inte kamouflera mig och dölja mig i tältliknande, "generösa" modeller.

Jag vill INTE vara hänvisad till någon "skämshörna", som kallas för "Big is Beautiful, Generous, Plus" eller något annat. Mina kläder vill jag hitta bland alla andra kläder.

MEN det måste finnas fler kvinnor som jag, som har svårt att hitta de plagg man skulle vilja ha.
Alla storartade kvinnor bor inte i storstan och kan leta upp enstaka plagg då och då. Alla storartade kvinnor är inte nerlusade med pengar, men alla storartade kvinnor ska kunna hitta kläder att känna sig vackra i.

Därför bestämde jag mig för att starta webshopen STORARTAT i september 2011."

Och det bästa för sportigajenny ....

Dags att skicka in veckans glädjeämen!

Men här kommer det, något försenat, så jag förstår mycket väl om jag inte är med i någon utlottning.
(Elisabet säger: det spelar ingen roll .., klart att du är med!)

Veckans glädjeämne är nog ändå syrran som ringde tidigt i lördagsmorse (runt 7.30-snåret) och frågade om jag inte hade lust att hänga med henne till Ullared som igår söndag.

Titta, så fint det är i Ullared! 
Dit ska jag åka i början av september, tillsammans med Emma .., säger Elisabet.
Bilden visar nog sportigajenny och hennes säkerligen lika sportiga syster.

Först tyckte jag att det skulle bli lite krångligt att ta mej från Kaxholmen, till Jönköping för att sedan ta ett tåg ner mot Halland och där antingen byta tåg till buss eller att syrran skulle hämta upp mig. Men, så kom hon med det eminenta förslaget att jag skulle ta mej till Öxnered där hon bor under lördagen, och så skulle vi ta bilen till Ullared på söndagen, och så skulle jag åka hem igen idag måndag!

Och så blev det.
Vi hade en mycket trevlig dag i Ullared, och syrran fick köpt lite bra att ha-saker inför hennes stundande Sverige-runt-resa. Jag fick tag på ett par klänningar och lite annat smått och gott.

Nu sitter jag på tåget mellan Herrljunga och Jönköping och mejlar veckans bästa, som då får bli både det där samtalet och trippen till Ullared!

Men varför ringde hon så tidigt? Jo, hon hade sett att jag på twitter ungefär 30 minuter tidigare skrivit att jag inte visste vad jag skulle hitta på under min lediga lördag!

//sportigajenny
Det bästa för Eva på Frösön ...


Hej!

Veckans bästa:
 
Utflykten i onsdags till västra Jämtland. 
Jag och en väninna "gjorde" Järpen. Vi besökte bl a denna vackra butik med antikviteter. 
Därefter  åkte vi till Åre och åt en god men ack så dyr lunch.
 
Lördagens 85-årskalas för svärfar. 
Vi startade dagen med lunch vid familjens gamla jaktstuga, som ligger på en höjd bland tallar och granar. 
Vi grillade på den gamla järnkaminen, umgicks och hade det trevligt. 
 
Vår blivande valp med familj var också med. 
Dagen avslutades med middag för hela familjen nere vid vår f d gård.
 
Dagens utflykt till en by på andra sidan sjön. 
Minigolf och fika vid Storsjön.
 

Tjugosex år blir han idag ...

... denne så outsägligt älskade son!

Och för mamman blir han väl alltid den där lillpojken, men jag vet att jag tänkte annorlunda .,. då, när vi var i Sälen och jag haltade och gick med kryckor och han så snällt lade armen om mig.

Det kändes tryggt.

Grattis världens bäste Anders Eikedahl!