Han är den minst besvärsrädde människa jag någonsin har träffat, möjligen - men bara möjligen - min mamma undantagen.
Eller kusinen Barbro.
Hon är av samma sort.
Eller Leina - hon tycks utrustad med en slags evighetsenergi -!
Så när han ser att nybyggets container svämmar över av kastat virke, frågar han om han får plocka med sig därifrån och det får han gärna, säger dom, men hemforslandet får han såklart sköta själv.
Och det är bråttom - containern ska hämtas idag och riktigt när vet dom inte -!
Alltså tar han skottkärran och knatar vid femtiden på morgonen iväg och kommer hem med ett t u n g t lass virke och sen - när han tagit upp nätet - får han ta släpen och köra dit och hämtar ännu mera virke, däribland panel, - hur fint som helst - "det kommer att räcka till ett av rummen i det som ska bli gäststuga!" säger han leende.
Och grundmålat är det också!
När vi träffades tyckte jag nog att han var väl nitisk .., ingenting skulle förfaras.
Jag såg det kanske mest som ett småländskt drag ,-)
Nu .., ser jag det helt annorlunda och jag tycker att han är så himla duktig när det gäller sånt här!
Tänk, att allt detta annars bara hade slängts på någon återvinningsstation!
Den övre bilden till höger visar när han backar släp.
Läsare som varit med i flera år på den här bloggen - eller den förra -, minns kanske att jag 2006 skrev en önskelista vad beträffar män.
En av punkterna var att mannen - om han nu fanns - skulle kunna backa en släp.
Och se .., det kan han!
12 kommentarer:
Återvinning när den är som bäst!
Jag instämmer, återvinning när den är som bäst! Heja pv! Det är mina takter det.
Passande regnummer då SL(ä)P ;-)
(Jag gör alltid ord av regnumren för att komma ihåg dom.)
Precis som min pappa. Tyvärr fick han inte leva till 145, det är vad han skulle ha behövt för att göra verklighet av alla sina planerade projekt. Material till dem alla finns efterlämnade i bodar och lador.
Jag blir ibland också "anklagad" för att ha denna egenskap. "Jeru" heter det här hemma.
Det här är en egenskap och ett återvinningstänk som jag älskar! Maken och jag är likadana....och han kan också backa ett släp. :-)
Virke till en friggebod!
Smart utan tvekan! Varför låta saker slängas i onödan?
De här männen vi hittat förvånar oss mer o mer o då till det positiva! Inget illa menat med förvånar utan till det bättre. M har idag imponerat... det ordet menar jag... då vi nu sitter här med motorbekymmer på semestern.
Inga arga ord, inget gnäll utan lugnt o metodiskt. Jo han sa att han bekymrad... Inte en sur min!
Å vad ska det byggas av det återvunna? En gäststuga?
Ja det är tur att det finns nån i familjen som kan backa med släp. Jag tror inte ens jag nånsin kört med släp ens framlänges.
Förfärligt att det finns de som vill slänga prima grejer.
Och släpen backar jag in själv mellan timringen vid infarten och björkarna på andra sidan. Ska börja träna med husvagnen till veckan.
till er alla: nej, det blir inte virke till en Friggebod, men väl till ett av rummen i det som ska bli gäststuga, kanske! Och fint virke är det!
Resten är uppsågat och ska in i pannan i vinter och hålla oss varma.
Ingela: att du fixar att backa en släp, det är ingen överraskning och du kommer att backa husvagnen på plats på nån camping också, därom är jag fast övertygad ,-))
Anitha: finurligt ,-)
Mina barns pappa var också en sån person som aldrig någonsin drog sig för besvär! En underbar egenskap.
Pappa var expert på komma hem med byggmateriel med.. och hade hemma en hel del så ibland så när de på byggen fick brist på något tog han med och fick annat i stället och bytte som sagt "upp sig" hela tiden då han fick mer/bättre saker iom tagit med.
Sen blev det så mycket att han var tvungen bygga upp det.. och har till dags datum blivit 3 hus, 3 sommarstugor, 5 andra byggnader :)
Skicka en kommentar