torsdag 6 juni 2013


Och jag vill leva, jag vill dööööö i Norden! 


Grannarna Gun & Göran har hissat flaggan ....

Ja, tänk ..., vilken förmån att ha fått växa upp här i Norden .., långt från krig och terror, tsunamis och tornados och annat elände som sveper med sig allt i sin väg!

Själv hade jag lika gärna kunnat bo i Norge eller Danmark, kanske även i England eller på Irland, men detta att inte känna mig hemma med annat språk .., det skulle jag inte klara av.

Under besöket hos mamma i Argentina, upplevde jag just det där.

Den där utanförskapskänslan när man handlade i den lilla affären i Tartagal och ingen begrep vad man menade ..., känslan av att andra människor tror att man är på-gränsen-till-totalt obegåvad!
Å, så jag lovade mig själv att försöka komma ihåg detta när kunder i affären (turister eller invandrare) har just det bekymret! 
 
Fem veckor i Sydamerika fick mig verkligen att inse var jag hör hemma.
I ljuset av en liten lampa satt vi tillsammans om kvällarna och lyssnade till Sveriges Radios utlandssändningar och jag greps av en sån våldsam hemlängtan .., just detta att få vila i det som är "sitt eget".

Inte är det underligt att det på varenda balkong i Rosengård sitter en parabolantenn.
Det blir förstås den där länken till det som var och som känns kärt - även om man har flyttat -.
En slags uttänjd navelsträng.

På samma sätt kände jag det när vi - efter första året i Skåne -, körde bil norrut och mellan Umeå och Lycksele gick Radio Västerbotten in och mitt hjärta översköljdes av värme och igenkänningsglädje.

Människor är förstås olika.


För mamma blev Bolivia hennes nya hemland.
Bland indianerna var hon en invandrare, men efter tjugo år i landet där långt borta ..., - en som hörde dit -.
Åååå, så hon i Alzheimerdimmorna längtade tillbaka!

Alla dessa Par-Avion-brev som susat fram och åter över jorden ...

Tillbaka till fattigdom och elände, men också till glädje!

Och för min ena syster blev Australien hennes nya hemland.
Hon blev en utvandrare, men också en invandrare.

Fredrik, andra generationens invandrare.

 Systersonen bor i Portland i södra Australien och känner sig som riktig aussie.



Min andra syster, hon den rödvitrandiga, lämnade Luleå, flyttade - långt före mig och säkert en bidragande orsak till att vi lämnade Malå och valde Ystad - .., till Lund och bor nu på landet, utanför Hörby.
Från hennes köksfönster syns hästar och föl.
Det är också som att byta land, fast i mindre skala, ja, att flytta från Norrbotten till Skåne.

I London bor pv:s brorsdotter Joanna och där känner hon sig hemma.
Två av hennes bröder har - som så många andra svenska ungdomar - arbetat i Norge.
En av dem är fortfarande där.

Världen förändras.
Hit och dit far vi.

Jag tycker verkligen om det här landet som heter Sverige, eller Ruotsi på finska .., och till alla som idag under högtidliga former får svenskt medborgarskap, till er vill jag säga: välkommen hit! 

Hoppas att ni kommer att trivas!
Hoppas att ni möts av värme och respekt.

Och det är ett långt ifrån perfekt land - kanske inte alls det ni hade drömt om -, mycket kan bli bättre, men sett i ett större perspektiv ..., är det också ett alldeles underbart land att bo i!

Ungefär så tänker jag.

Ps. Hade jag hört den här sången när vi satt hos mamma och hörde paddorna kväka i den sydamerikanska natten .., då hade jag gråtit floder!  Ds.





Dagens fönster ...


Ett fönster från det gamla Betaniakapellet i Västgöthyttan .., ja, det är Ulrika som så påpassligt varit framme med håven!

Betania ...

Betania är för mig liktydligt med Pingstkyrkor och jag åker baklänges i tiden och är lillflicka och har fått följa mamma till Filalfia i Malå  - det är innan jag ska skämmas ögonen ur mig när någon klasskamrat frågar om mamma är pingstvän och jag ska neka och säga "näää, inte alls!" - men nu sitter jag vid hennes sida och dinglar med benen  och lyssnar till farbror Gottne Hägglund som är pastor och alla tanter som har långt hår har knut i nacken (pingstvänsknut, kallas det ..) och det sjungs om himmelriket och varnas för helvetet som är värre än det värsta (i helvetet skär alla tänder och där passar jag ju in alldeles perfekt!) och man får veta att Gud Ser Allt och inte ens i den allra mörkaste garderob kan man gömma sig .., nog tittar han in där också!

Men det är också glädje.

Mamma som är så glad och sjunger med ljus stämma - så där som när hon står och diskar hemma -, och någon kommer och tar upp kollekt och när vi går hem, är mamma nästan lycklig.

Pappa går aldrig i Pingstkyrkan - han går i stället på Borgen och dansar vals och hambo -, men tycks nöjd ändå.

Allt det tänker jag på när jag får Ulrikas fönster.

onsdag 5 juni 2013

Men vi var i alla fall två ...


Efter timmars arbete med att plantera och fixa stödpinnar (går bra av allt som pv har huggit ned), plantering av luktärter (ljufvligheter ...!), samt plantor av squash och gurka, krasse .., bladpersilja .., salvia ...,  och lite annat .., är jag genomsvettig!

Jag tar harry på promenad.
Den vanliga sträckan som brukar ta tjugo minuter, tar nu det dubbla i tid.

Stelbent är jag .., och jag stannar till och lindar om hårdare med den elastiska bindan, så hårt så jag nästan kan röra mig obehindrat.
På den delen av vägen som lutar, är det hopplöst att gå på ett vettigt sätt, men så har det alltid varit med ett krånglande knä.

Nästan framme vid lagården bestämmer jag mig för att skriva dagbok om hur mitt knä uppför sig, så där så jag verkligen kan få en riktig bild och när - hur - och kanske varför?
Natten mot idag var djävulsk .., aldrig har jag haft så ont .., från knäet, ner längs vaden och ut i foten!

Sen havet och stranden.
Harry får vara hemma och lägger sig på soffan.
Det är varmt ute!

Alldeles ensam är och jag går raka spåret ut i vattnet .., det är lågvatten, nästan som ebb och där jag häromdagen simmade, där är det nu sandstrand!

Och iskallt är vattnet .., och se, där kommer en äldre kvinna promenerande .., hon har röd badrock och kommer ut till mig ..."ja, det är iskallt, men skönt!" säger jag och kvinnan hooooar till .., hjälp, så kallt det är, tycker hon.

Sen blir det en stunds prat.

"Ser du  huset med tegeltak där uppe på åsen? Där har jag tillbringat somrarna i femtiosju år!" säger hon leende.

Egentligen bor hon i Halmstad .., och hon tar av sig baddräkten .., hennes stjärt är krivit och mammig ..., och hon bryr sig inte så värst i krumbuktandet .., men jag vänder ansiktet mot solen och blundar .., och sen hör jag henne säga hejdå och så går hon sin väg.

I en timmes tid blir jag där.

Livet ..., när det är som bäst.
Det bästa för hedgrenskan ...


Hej!
 
Det bästa denna veckan var lördagens besök i Sofieros slottsträdgård. Strålande sol, sagolik blomsterfägring, fantastisk lunch, massor av skratt blandat med allvar i fina vänners sällskap.
 
Hedgren
Äventyr ...


"Åååå, vad är nu detta ...? Ett nytt litet hus på gården ..? Bäst att kolla lite ...", kanske han tänker.

Sigge Nilsson.

Som idag ska få maskmedicin.
Två hekto Risbergs lökkorv ...





E-kaffe till Sivan ...


Igårkväll, just när vi var färdiga och skulle lämna butiken, kom Johanna och gav mig en liten bunt med inköpslistor som hon och övriga arbetskamrater hade sparat till mig.

Förstår ni hur glad man blir då?


Själva  o m t a n k e n! 
Dom tycker såklart att detta inköpslistesamlande är totalt vansinnigt, men ändå .., så hittar jag ofta små buntar med listor, prydligt fastsatta med ett gem.


Ibland sitter en bunt vid min tidlapp på anslagstavlan och varje gång blir jag lika glad.

Så är det verkligen .., att det är inte alltid det där storslagna som gör hjärtat varmt .., det räcker så gott med en liten bunt med inköpslistor!
Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det bästa i veckan var allt mitt i allt elände som varit explosionsmässigt den senaste veckan, så kunde mannen rädda disken i den kraschade datorn. 
 
Vad hade jag gjort utan all info som finns där? 
 
Och utan datakunnige mannen?
 
 
Nu måste det till en ny dator.
 
Hälsningar Ann.

Och så finns hon ju här också.
Ljud i natten ...



Nej, jag såg dem aldrig och det var sju grader varmt ute och jag blev kall om fötterna.

På morgonen upptäckte pv att en av syrénerna nere vid vägen, nog hade brutits sönder.

Förmodligen av bråket.

(Inte "förmodligen", utan så var det. Nedanför den lilla sdyrénstammen som är kvar, syns tydliga spår av klövar .....)
Dagens fönster ...


Flera franska fönster kommer här till dig. 
Ett levande hyreshus mitt i centralorten. 
 
Det är varmt men inte tillräckligt för att fönsterluckorna ska vara stängda än. 
Notera det mycket vanliga gardinarrangemanget här - man knyter ihop gardinerna på mitten!! 
Jättekonstigt och jättefult! 
Allt är inte bra med fransk inredning!
 
Hälsar

tisdag 4 juni 2013

Här kommer ett eftermiddagsfönster ...!


Jag följde med till firmans kontor/uppställningsplats/
verkstad igår (firman Marcus jobbar för alltså) och där fångade jag ett fönster till dig.
 
Ett fönster som ger en glimt av Marcus jobb.
 
Och tänk, han tror på mig! 

Ojdå. Jag har visst glömt att raka benen. Rakhyvel hitåt!

Kvart i tio har jag fått tid på vårdcentralen i Harplinge.
Innan dess ringer mammas sjuksköterskeord i mina öron ..."kom ihåg att alltid vara ren om fötterna!" (alternativt: ha rena underkläder!), för tänk om det händer en olycka och ni hamnar på sjukhus!", och mina fötter är alldeles lortiga efter barfotagräsklippandet, så det blir ett fotbad nån timme innan det är dags att ge sig iväg.

Och jag sitter ute på altanen, med fötterna i mitt eget lilla fot-spa och ler för mig själv.
Ja, jag tänker på allt som fastnar i ens minne.
Viktigt och oviktigt.

Himlen är blå.
Koltrasten flöjtar ännu.

Sen tar jag moppen och susar iväg söderut.
Tjugo minuter tar turen - knappt - och vägen till Harplinge - när man har svängt av från kustvägen, ååå, den är så vacker så man tappar nästan andan!

När allt är klart ...

Vårdcentralen ligger i ett villaområde där någon klipper gräs och någon annan målar ett staket och i väntrummet sitter Hemköps kunder på rad och jag blir så glad och säger "men hej, är hela kundkretsen här, så roligt!" och det blir mycket prat och bara så trevligt!

I bakgrunden hörs svag musik och tänk, vad det lättar upp!

Så där sitter vi och pratar om robotgräsklippare och den härliga morgonen .., och vi är sju stycken som sitter i dom väldigt spartanska möblerna och på bordet ligger en tidning som handlar om motorsport.

Ja, så såg det ut efter operationen ...

Efter tio minuters väntan blir det min tur.

Läkaren - som heter Mats och är pensionär men arbetar extra - har bruna ögon och ett leende som gör att man nästan blir frisk bara av att se honom.

Och han tar i hand och hälsar välkommen och när vi kommer in i det lilla undersökningsrummet, försöker han släta till papperet på britsen, men jag säger att det behövs inte och så får jag berätta om mitt knä och om den där knivskarpa smärtan när knäet låser sig och jag säger att detta att jag knappt kan gå när jag kommer hem om kvällarna, ja, men det inser jag att det beror på att jobbet är tungt och kanske inte det mest lämpliga, men vem står med öppen famn och säger "åååå, Elisabet! dig har vi väntat på, kom och arbeta här hos oss!", inte när man snart fyller sextio .., så det eländet kan jag köpa - ja, att det blir så -, men den där smärtan och stelheten som gör att jag av och till blir låghalt, det är nånting annat. 

Och läkaren som har satt sig på en stol mitt emot mig, han säger att det här känner han igen, han har haft flera patienter med knäprotes där blivit just så här ..,  den där känslan av att någon sticker en kniv i knäet och vrider om .., just så .., och när han säger det har jag svårt att hålla tårarna borta - äntligen,  någon som inte säger ..."men Elisabet, det förstår du väl, man KAN inte ha ont i ett knä med protes!" 

Så det blir ny remiss till röntgen och jag måste väl lära mig den svåra konsten att stå på sig .., att även om röntgenbilden inte visar problemet (läkaren förklarar vad det kan vara ..., det har med protesen att göra, men inte så att den har gått sönder) , så bör jag få träffa en ortoped och kanske blir det artroskopi, ja, vi får se.

Men han tror på mig .., det är det viktigaste.


Och så åker jag hemåt.

Handlar i affären .., pratar med Bodil som nästan ramlar baklänges när hon ser mitt knä (jag lyfter på kjolen och visar och hon slår händerna för munnen! och det är  i n t e  för att knäet är vackert ,-) och så handlar jag lite lunchmat och pratar med Lena i kassan som visar nya bonuskortsystemet som introduceras idag (krångel, som vanligt) och sen åker jag hemåt .., stannar till här vid stoppskylten och ser korna i hagen .., svänger vänster och så raka spåret hemåt.

Brygger kaffe .., slår mig ner på stentrappan .., lyssnar till den ihärdige lille gransångaren och det underliga är att allt jag känner är ren och skär  g l ä d j e.

Prick så.





Dagens fönster ...


Hej!

Du anar icke vem som beundrat utsikten från dessa fönster en gång för 27 år sedan

Resten är historia.

//Bert
Det bästa för Turtlan i Värmland ...


Hej!

Visserligen gissade PV vid senaste dragningen att mitt Veckans Bästa blir något med båten.

Jo där har han rätt men eftersom risken är enormt stor att det kommer bli många Veckans Bästa om just båten framöver så blev istället tomater denna vecka.

Just det, mitt bästa blir "tomatplantorinköp" på underbara Åstorps Gård utanför staden här. Sen få åka hem och plantera i ordning på balkongen. Då trivs jag i all sin enkelhet.

Roligt! Spännande! Lyckogivande!

Kram från Turtlan
Det bästa för ellem i Skellefteå ...

Bilden kommer från Radio Västerbotten

Hej!

Det bästa förra veckan var helt klart lördagen. Fick tips att åka till Hälsans trädgård som öppnade den dagen. Hälsans trädgård har varit ett 3-årigt projekt för att utveckla nya metoder för arbetsrehabilitering. Nu fortsätter det efter projekttiden. 

Man har bl a ett växthus där man driver upp och vårdar sommarplantor som sen säljs. Bla finns det en massa roliga pelargonvarianter. Och en del andra lite udda sorter. Det var varmt ute och ännu varmare i växthuset. 

Men ack vilken fröjd att gå omkring och titta och välja. Och just att välja var svårt, så det blev lite oplanerade inköp! När jag stod där med händerna fulla och funderade på hur jag skulle få med mig allt, såg en karl mitt problem. –” Du behöver en korg, vänta ska jag hämta”! Så höll han korgen medan jag lastade i. Blev en liten pratstund också med en av de ansvariga och några andra besökare. Trädgårdsfolk/intresserade är väldigt trevliga och lättpratade! 

När jag kom hem fick vi besök av en god vän som kom cyklande. Så det blev té och trevligt prat i solskenet på altanen. Sen hann jag lagom klippa gräset innan det kom ett stillsamt regn. Planteringen av de inköpta plantorna gjordes klart på måndag kväll. Men jorden tog slut, så när jag skulle komplettera med en säck till hos en handelsträdgård, följde det med ett par plantor till, bl a Femtunga som är en favorit och ett måste. 

Nu kom det ett regn och det ska visst regna imorgon också men det behövs så väl. Men sen får värmen komma tillbaka så det kan växa och blomma resten av sommaren.

ellem



måndag 3 juni 2013

Och så ett eftermiddagsfönster ...


Första juni.

Här kommer ett fönster susande från oss i Vaplan.
Middagen blev här då det kom en regnskur då vi skulle äta på verandan.
Gunnar hälsar.

Kram från Marianne.
Ena dagen ....

... kan man inte böja sitt protes-knä .., knappt gå upprätt.

Nästa dag ..., kan man gå barfota och klippa gräsmattan i  en och en halv timme nonstop.

Och inte det minsta ont har man.

Den tredje dagen har man fått tid hos den vänlige läkaren på vårdcentralen.

Undrar hur det känns då?


Och så kommer man plötsligt ihåg ...



... den här sångaren.

Vilken röst han hade!

Jag såg honom uppträda i Lidköpings Folkets Park .., det var i början av 70-talet.
Det bästa för Anne i Mantorp ...


Hej Elisabet!

Blev så inspirerad när jag såg lilla Sigge Nilsson ligga och sova på tvätthögen så
jag tog en bild på min kompis Morris som för det mesta ligger på andra sidan
rutan när jag sitter här vid datorn. Om han nu inte tjatar om att han ska ha mat
eller bus och lek.

Morris är inte heller en katt som man får gosa med i knät, men vill helst vara
alldeles intill om jag nu ligger i sängen och sover eller pysslar med något.

Så det ser ut som att Morris får bli min veckans bästa plus kvällspromenaden
i Farmorsskogen där vi som omväxling mot svamp plockade en härlig bukett
med liljekonvaljer.

Åh vad dom har doftat härligt i veckan.

Kram/Anne i Mantorp
Nya tider ...

Igår på jobbet. Medan jag dricker kaffe, skriver jag i blocket.

Idag börjar det nya sommarschemat.
Och precis som i fjol hänger nu på kylskåpsdörren mina arbetstider och jag minns mycket väl hur jag i fjol tog ner blad efter blad (läs: vecka efter vecka) och plötsligt var sommaren slut och det som till en början såg ut som ett evighetsschema .., det bara susade iväg!

Frånsett tre veckor då jag ska vara i mejeriet, blir det eftermiddagspass rakt av.
Tre till nio för det mesta.
Hemma kring halv tio.


Hela helgen har pv kämpat med växthuset.
Nu är snart hela golvet på plats och jag är så glad över hans val av sten .., ååå, jag tycker att det blir så fint, så fint!

Ute vid infarten ligger högarna med matjord, respektive stenmjöl.
Matjord har vi nu så gott om, så nu ska rabatten till vänster om trappan/entrén breddas till det dubbla.
Underbart!

Där ska det nu få bli massor med lavendel!



Så här börjar det se ut.

Anar ni  g l ä d j e n ....?