måndag 18 december 2017

Mitt eget bästa ...


Det är så många känslor som är i svaj efter den här härliga helgen i Skåne, så jag tror att jag mest lägger in bilder. En tillsammanskväll med alla tre barnen (Anders och Maja här ovanför), med båda döttrarna, en måg, Emma, mina barns pappa och hans Karin och så pv och jag själv.
Middag på Store Thor beläget precis vid rådhuset i Ystad.
Underbar mat och mycket skratt och prat.


Alla tre barnen på samma bild och så Emma i vänstra hörnet och pv:s ryggtavla.


Elisabeth, storasyster och Oxe. Drömmer om att ha ett eget café.

En massa härliga möten blev det också.
Kunder från lilla kvartersbutiken där jag arbetade och som var så otroooligt vänliga och rara!
Här syns min namnes händer; det var hon som gav oss frukostkupongerna och nyckeln till rummet.
Vi bodde på "Stationen" - beläget nästan på perrongen i Ystad -.
Ett kanonboende i all enkelhet.

Åse till vänster. storasyster och Våg. Har arbetat 45 år inom barnomsorgen, nu är hon frukostvärdinnan.

Frukostmatsalen är också en cafédel och den arrenderas eller ägs av Anette, kvinnan till höger på bilden. Kvinnan till vänster heter Åse och fixade frukosten .., båda två kunder från lilla affären och sååå trevligt var det att se dem igen!



Ingången från perrongen och till caféet/frukostmatsalen.



Här satt vi och åt frukost. Inget överdåd, ingen äggröra och ingen bacon, men fint ändå.
Lagom mycket.Och till min glädje upptäckte jag NATURELL yoghurt utan en massa socker!



Det var så ombonat och juligt i hela byggnaden.
En elektrisk ljusstake i hotellrummets fönster (det är inget hotell, ett Bed & Breakfast)
och små tomtar och .., ja, mysigt, helt enkelt.


Efter middagen på stan, åkte vi alla till Bjäresjö där barnens pappa bor med sin Karin.
Då blev det glögg och pepparkakor och lite annat och några badade i sån här spa-grej-utomhus.
Anna (som för övrigt också badade) gosade med en ur-trött Nelly. Kanske var det söndagmorgon?
Och så tryggt när riktiga matte är på plats.



Mera från Stationen.
Ett duschförhänge som gjorde mig glad.
En röd krok som också gladde.
Svartvitrutigt klinkers på golvet, svart toaletterullehållare och svart toaborste.
Nån hade bevisligen tänkt till.


I frukostmatsalen ...



Och utanför ...


Innan vi lämnar Ystad svänger vi in på Ica Kvantum, som ligger perfekt på väg norrut.
Just som jag betalar ser jag en kvinna som står och ler så varmt en bit en annan disk och hon ser så bekant ut .., är det mig hon ler mot ...? Jo, det är ju Eva, min före detta arbetskamrat Lasses fru!
Om man ser så här glad och snäll ut, då är man nog passande att arbeta inom servicesektorn och det är precis vad Eva är!
Så  v a r m  och go!
Vi pratar en stund ., mest om prostatacancer och bromsmedicin och livet som tar krumsprång.



Sen kör vi raka språret till Västerstad 7105,  till min rödvitrandiga syster som numera nästan bara bär blått. Harry känner igen sig när vägen börjar slingra sig och blir överlycklig över att få träffa dalmatinern Tara.


Min syster bjuder på glögg och hembakade pepparkakor och en annan sorts kakor ., därefter blir det rödbetssoppa (supergod!) och hon som är min syster säger att hon älskar domherrar, ja, t.om smörkniven har en målad domherre längst upp. Så här såg servetten ut som låg i mitt knä.


Och så hemåt, men först förbi Lärkesholm - helt okänd mark för oss båda - där jag tänker överlämna en stor bukett blommor till Åsa, hon som i flera jular på raken har skickat den allra mest ljuvliga tulpanbukett modell jättestor och denna Åsa har jag bara träffat en enda gång på kanske femtio år!
Nu skulle jag överraska, men se, det ska man inte göra, för den man tänker överraska kanske inte är hemma och så blev det. Nu fick hennes granne en julbukett i stället!
Om du läser här Åsa, så vet du att tanken var god! 

Ja, inte blev det bara bilder som jag hade tänkt, men det kanske ingen hade förväntat sig heller.
Allt som allt: en helg fylld av glädje och gemenskap!
Tack livet!
Det bästa för Turtlan i Karlstad ...


 Hej!

Veckans bästa var när mitt snart ”gamla” jobbgäng var här i onsdags kväll på glögg, mat och kaka på det. Inte alla men det flesta var här och vi hade så kul och mysigt. Prat och skratt. Djupa samtal och klokheter.

Jag kommer att sakna gänget när jag efter nyår byter arbetsplats. Utan tvekan är det så. Men de finns ju kvar tänker jag.

Men som veckans bästa var det här ett lätt val.
Tack för en fin kväll!

// Turtlan
Det bästa för friherrinnan i Steninge ...


Jo, det bästa för friherrinnan det är att hon nu har pyntat och gjort fint på verandan; julgranen är på plats och småtomtarna och spaden och kransen på väggen. Är det jul, så är det!


Att hon lyckades pricka in sex av sju hästar på lördagens V75:a, ja, det blev också till glädje.
Lena är en hejare på det här med trav och fast vi har andra som gör andelar som vi säljer i affären, så är det hennes andelar som säljs mest och som också oftast ger vinst, om än inte så stora vinster.
Men aldrig att jag glömmer när nästan alla arbetskamrater hade köpt Lenas andel - utom jag - och sedan glatt kom och hämtade över fyratusen kronor vardera några dagar senare!
(Den här gången - sex rätt - blir det 113 kronor per andel -).

söndag 17 december 2017

Och det bästa för Lena i Östersund ...



Med tända ljus som ger ett mjukt sken, gott kaffe i favoritmuggen, stickning som ligger och väntar och i soffan ligger ett paket till någon som just idag äääntligen fyller 6 är.

Just här och nu känns det som allra bäst.

Kram från Lena i Östersund
Det bästa för Barbro i Brämhult ....
(walkaboutsweden ....)


Hej E och alla andra deltagare!

Jag låter bilderna tala för sig själva den här veckan (och befarar att det mesta töar bort nästa vecka)
.


Det bästa för Eva på Frösön ....

Hej!
Det bästa har varit att mamma har piggnat till efter att ha fått lämna sjukhuset i måndags. Helt otroligt att en, snart 95-åring, kan "komma tillbaka" efter att ha varit så sjuk. Men, en dag i taget, hon är mycket trött och vill helst bara sova.


Det andra bästa var igår kväll då vi var hos svåger och svägerska på Rödön, tillsammans med några av våra barn. Den traditionsenliga "julklappsbingon", där jag inte hade någon större lycka detta år men trevligt ändå.



Det var så sagolikt vackert ute, sådär så man blir alldeles tagen.

Kram Eva
Det bästa för Cecilia N ....


Ja nu är ju frågan vilket som är bäst.
Kandidater:
Musikhjälpen

Bilbo, vår hund. Han brukar "hjälpa till". T ex så kommer han med en strumpa på morgonen och när jag då säger "Hämta den andra!" så hämtar han den andra också. Igår gjorde jag två nystan. Så ramlade det ena iväg på golvet. Då visade jag honom det jag hade och så sade jag: "Hämta den andra!" och då hämtade han det som hade farit iväg!
ÄR inte det fantastiskt?!

Tredje kandidaten är det vackra vinterlandskapet jag har omkring mig. (Men tvättbrädet i snö som jag kör över är inte inräknat i den här kategorin.)

Cecilia N

lördag 16 december 2017

Skillnader .....

Foto: Maria Johansson

Här i landet Halland är det gröna gräsmattor, regn och slask.
Fast just nu någon minusgrad.
Ingen snö.

Hemma i Malå, på Ringvägen - där jag växte upp - bara några hus längre ner, där bor min före detta klasskamrat Maria Johansson. Så här ser det ut där just nu!
Så otroligt mycket snö redan i december!

Tack du snälla Maria som lånade ut bilden!
(Hennes pappa hette Olle och var nån slags allt-i-allo på Domänverket. Varje morgon strax innan sju såg man honom komma promenerande - eller cyklande - till jobbet. Man kunde nästan ställa klockan efter honom!)
Det bästa för Ulrika i Närke ....


I måndags var det den årliga utdelningen av julblommor (julblomma får alla församlingsmedlemmar som är 85 år eller äldre).
Jag var med och delade ut blommor förra året också och det är verkligen en av årets höjdpunkter. Det är så oerhört uppskattat, det är fint att få vara en del i att göra människor glada.


Torsdagsträffen. 
Veckans träff var den sista för terminen och åh så mysigt vi hade det! Jättehärlig sång av en duktig sångerska och sen fika. Surret kring borden på torsdagarna...jag älskar det! 
Gemenskapen och glädjen, det är så fint när man vet att många av personerna där lever ensamma liv annars.

Och jag fick en lång pratstund med en person jag tycker såå mycket om. Han har varit med om mycket spännande i sitt liv och det är alltid roligt att prata med honom och få ta del av hans minnen. Han är musiker och har bl.a. spelat på Nalen i sin ungdom.


Ett annat av veckans bästa är att jag fick beskedet att jag har fortsatt anställning ytterligare 6 månader. Det känns BRA. :-)
Fortfarande bara 50% men en kan inte få allt och jag trivs så otroligt bra så ja, självklart tar jag det. :-)
(Kanske, kanske blir det en heltid ett helt år, OM vi får projektpengar vi sökt. Håll tummarna!)
Bilden togs när jag satt hemma i soffan och var helt slut på och fortfarande hade namnskylt och jobbnycklarna på, hade inte orkat ta av dem, men var så himla himla GLAD för mitt jobb så den passar ju ihop med den här bäst-pärlan.
Jag ÄLSKAR mitt jobb!


Och nu kom jag på ännu en sak som absolut är på bäst-listan: idag träffade jag en arbetsterapeut och provade ut en handledsortos. Glad, glad är jag, dels för att hon hade en så bra inställning (hon hade inte hört talas om Ehlers-Danlos men sa "ja men då får jag lära mig!", jag önskar vårdpersonal hade den inställningen!) och dels för att ortosen ger ljuvlig avlastning och stöd. 
 
Det bästa för Ann i Göteborg ...


Det bästa den här veckan, som dominerats av förkylning och ont i knät, var att jag fick stickat klart islandströjan till Henrik och att jag fick iväg julpaketet till honom i tid. Tröjans färger har han bestämt själv, ljusgrått, svart, gult och blått. (Det är maken som modellar på bilden och tröjan är lite smal till honom)
 
Henrik har börjat nytt jobb och kan inte komma hem till oss till jul. Han får fira engelsk jul tillsammans med flickvännen och hennes familj!
 
I februari kommer de båda hit och då firar vi allt på en gång – både födelsedagar och jul igen!

fredag 15 december 2017

Det bästa för Kerstin i Dalarna ....
(lifelivingitnow ....)


Kan bara bli veckan på Gotland 💚
Återsett fiskelägret på Fårö 😀
Har varit vid "vårt träd" 🌲🌳💚
Bott på ett underbart fint och trevligt hotel - Clarion Hotel Visby 🏨
Ätit god mat - både på fina restauranger och enkelt på hotellrummet 😍
Mina gallstenar har inte gett sig tillkänna!!! Min kropp för övrigt har klarat det längre än jag kunde föreställa mig 👍
Rullstolen har varit med men legat i bilen hela tiden. Visby innanför murarna är inte rullstolsvänligt... 😂 Korta promenader med många pauser i butikerna och någon restaurang har varit lösningen 😀
Önskar vi kan åka tillbaka snart igen 😍
Kram Kerstin i Dalarna
Sånt man upptäcker ....



En sak är säker, Spotify är en ständig källa till glädje för mig.
Ibland ser man ju uppe i högra hörnet såna som man följer och vad dom just då lyssnar till.

Just nu var det så här .., en lyssnar till tango, hej på dig du!



Och en annan på detta.

Båda två är män, men åldersspannet är tämligen stort.



Själv lyssnar jag just nu till detta.
Fredagsfönstret ...


Ja, här kan ingen undgå att följa utvecklingen i det som ska bli uterum ...., men detta är ju också min egen dagbok. Idag ska fönsterfodren komma på plats; på det sista fönstret och så är det utsidan av samma fönster som ska fixas.
Nu är det inte så mycket kvar.

"Takstolarna" ska målas och golvet behandlas .., lister ska sättas upp.
Ja, det är mer än man tror.

Nåja .., snart kan vi nog ...

torsdag 14 december 2017

vitt ute och my skarsgård ....



Ledig dag utan bil och det är som bäst.
Då blir man hemmavid.

Friherrinnan kommer på besök och Shejken är med .., vi sitter i vardagsrummet och pratar om allt och inget .., om hennes stundande resa till Västmanland (just det, inte Dalarna som jag alltid säger och skriver!) och den omtänksamma väninnan Anne-Marie (läs: osjälviska), hon som har bott i Luxemburg och dit körde minsann friherrinnan och min chefs mamma Anna-Lisa (den förstnämnda rattade) och har ett levnadsöde som går utanpå det mesta.

Och medan snön föll, satt jag sedan i min ensamhet i loppisfåtöljen och lyssnade till Fyllepodden, där My Skarsgård berättar om sitt liv med och utan alkohol. Oerhört intressant.
Alla har vi väl i vår närhet (släkt, bekantskapskrets, arbetskamrater etc) människor som antingen är beroende av alkohol eller gärna blir alltför berusade och om vägen från grav alkoholism till att själv föreläsa och  - sedan tolv år tillbaka - vara helt nykter, ja, om detta vittnade denna My Skarsgård, som verkar så oerhört sympatisk.

Och precis nu kom pensionatsvärden hem. l

Sill och mera sill och ledig dag ...


Och jag är ännu mätt efter gårdagskvällens julbord på Skepparstugan i Steninge, tillsammans med pv:s moster - Sonja - (det är henne ni ser på bilden, hon är just i färd med att ta sig en portion grönkål) - , friherrinnan förstås och pv och jag själv.

Sååå trivsamt det var!

Som vanligt åt jag mig mätt på olika sorters sillinläggningar och där var små, små skurna skivor av hjort och rådjur och älg - perfekt med det lilla - där var olika röror, inkokt lax, ägghalvor med majonäs och dill förstås .., och köttbullar, prinskorvar, janssons,  grönkål .., och så alla efterrätter.
Julskinkan smakade jag inte ens, den har vi ju här hemma.



Och världens godaste julmust, det måste väl ändå vara denna!
Inte så vanvettigt söt, nej, den är så god så det är inte klokt!
Den ska inhandlas till lillejulafton.


Intill oss satt ett sällskap där alla är kunder i affären och några av dom äldre herrarna i sällskapet kom fram och frågade var jag nu - egentligen - kom ifrån?  Skellefteå? Gällivare? Boden? Jaså, Malå .., Malå .., var ligger det ..., nära Norge?

Och jag tänkte att någon gång ska jag minsann låta skriva ut en mini-karta över Västerbotten, så får dom se. På andra kartor ligger Malå nästan exakt rakt västerut från Piteå räknat, men här var det lite annorlunda. Och Dikanäs, där mamma har sina rötter, ligger rakt västerut från Malå räknat, mot norska gränsen till.  (Morfar och andra hemma åkte med hästforor över till Mo i Rana och sålde skinn och annat ..., ja, vintertid, alltså).

Och en av männen kom fram och sa, lite lågmält, att "det ska du veta, det finns ingen kassörska som öppnar bärkassen snabbare än du!" och jag loooog så här mycket för mig själv och tänkte att det var ju ett eftermäle att få ...., tänk, den dagen då ens liv är tillända och så säger nån "men hon var jäkligt snabb på att öppna plastkassarna!" Så härligt absurt, ja, helt underbart!
(Det är nämligen så att många - särskilt äldre - har svårt att öppna kassarna, så då gör jag det genast kassen kommer farande på bandet). Och jag såg för min inre syn den dagen jag ska tackas av .., då blir det just detta - hur man snabbt öppnar en kasse - som är det bestående minnet ,-)


Men det allra, allra bästa igår, det var i falla fall sms:et som kom från Hallsberg.
Jag hade nämligen skickat ett julkort med harry-och-sigge-motiv (om jag minns rätt) och på kortet blev det en liten extrahälsning till mossfolks småpojkar.

Döm om min förvåning när jag i min mobil sen har en liten film, där den äldste av pojkarna pratar in och säger tack för kortet och berättar att tomten ska komma på natten och minsann får jag veta att morfar och mormor också kommer!
Sicken glädje!
Så mycket värme!

Nu är det förmiddag .. jag klev upp vid halv sju, pv tog för ovanlighetens skull bilen och så har jag varit över till rara grannarna som idag tackar för sig och åker hem till Täby.
Såååå ledsamt det blir!
Och så tomt!
Rara, fina människor som har förgyllt hösten fram till nu!
(Och Ingvar, denne försynte man, har världens vackraste handstil!)

Ja, ungefär så är det.



Dagens fönster ...


... från Kvistbro, där Ulrika var och arbetade, där fick hon bland annat detta i håven.
Sju fönster i ett svep!

Och titta här, vilken underbart fin liten kyrka där finns!

Tack Ulrika!

onsdag 13 december 2017

Idag två till .....


Tack gode Gud att jag arbetade förmiddag!
Det var fullt upp ändå; veckotidningarna skulle upp i hyllan och returerna tas om hand .., sen kom förmiddagsposten med rekommenderade brev och små kinapaket (inte många), det var tobak och snus som skulle plockas upp och så var det ju kassan hela tiden och kvällstidningar och morgontidningar och rengöring av  pantmaskinen, för det hann jag inte med igårkväll.

Klockan 13.00 kom småttingar från Haverdals byskola och lussade för kunder och personal.
Såååå fint!


Åkte hem vid kvart över ett och strax efteråt kom posten och Brooks skickade dom här bilderna till mig. S t a c k a r s  Cornelia och Johanna! Det var fullt i hyllorna och på golvet när jag tackade för mig .., nu skulle alltså dom här två lådorna in och dom det är ännu mera paket i dom än i burarna!

En sak är säker: nästa december .. ALDRIG någonsin att jag kommer att arbeta extra på eftermiddagarna när posten kommer, det garanterar jag.

Nu blir det kanske ett extrapass på fredag också, men även då förmiddag.
Sen återstår nästkommande vecka .., mån, tisdag, fredag ..., undrar just hur det blir då?

Ikväll julbord på Skepparstugan i Steninge, tillsammans med Sonja, friherrinnan, pv och så jag själv då. Jag är så ledbruten, så jag vet knappt hur jag ska orka, men det går väl. Allt går i Västerbotten, sa mamma. Säkert i Halland också. Och hällregn ute.

(Och Bert; dom allra flesta paketen kommer från Sverige; det är ytterst få från utlandet).
Förra gången ...


... som jag skulle arbeta förmiddag (halv åtta till ett) sov jag inte en blund natten innan!
Inte för att jag var orolig; jag blev bara allt mer pigg.

Igårkväll tog jag nelly med mig i sängkammaren.
Hon är - för mig - världens bästa sömnpiller!

Nu vet hon precis hur vi ska ha det; jag lägger mig på höger sida och hon ligger mot mitt bröst, ibland med nosen mot min hals och sen somnar jag bums och sover hela natten.
Och min vänstra hand, den har jag intill pv - han som alltid är så varm om huden -.

En slags trygghet, kanske?
Den  här känslan av att vara på savannen.
Elden .., att inte vara ensam.


Dagens fönster ....


... finns i Visby domkyrka och jag är så innerligt tacksam för att ni tar fönsterhåven med er!7

Ena dagen kommer små fönster från Närke, nästa från en domkyrka - det är så härligt -!

Tack Kerstin i Dalarna (lifelivingitnow) som tog dig tid!



Och här en liten film från nätet där ni kan få en titt inne i själva kyrkan.