Pingstafton ....

Min mamma var pingstvän, så nog borde jag väl ändå ha tänkt tanken att det idag är pingstafton, men se det hade jag noll koll på. Kanske - men bara kanske - om jag hade arbetat? (Bilden visar rabatten som nu, nästan helt, tagits över av frodiga ormbunkar. Ja, ja, gör som ni vill, tänker jag. Det är i alla fall fint just nu. )

Natten mot idag tillbringades i båten. En sov gott, en knappt nånting alls. Lyssnade till Fågelsångsnatten i P1, detta totalt underbara årliga program som sprider sådan glädje! 

Tidigare på kvällen uppsökte jag hamnens toalett, den med dusch - och nästan alltid såå fräsch och fin. Så var det inte nu. Någon som använt toalettstolen hade nog haft det förskräckligt bekymmersamt .., ty den såg hemsk ut! Då tänkte jag något som jag sååå ofta tänkt på: varför finns inte en liten, behändig handdusch i anslutning till offentliga, ja, även privata toaletter!? 

Jag försökte med duschslangen; att den - med lite tur - skulle nå toalettstolen, men det gick inte alls och att börja svepa omkring med toaborsten i all denna röra, nej, aldrig! 

Så jag gick in i hamnföreningens stora allrum, kokade upp rejält med hett vatten, återvände till toaletten och försökte skölja bort eländet, pytsade i lite rengöringsmedel och spolade igen. Jo, den blev ren och fin, men tänk, så oerhört mycket enklare om den där lilla duschslangen funnits alldeles intill! 

Papperskorgar och papper att torka händerna med, är tydligen helt ute och det kan jag kanske förstå .., det blir mycket papper som används och som dessutom ofta hamnar på golvet när papperskorgen är fylld. Nu gäller det att torka händerna med hjälp av fläkten på väggen. I en av hamnarna vi besökte i fjol, var dessa torkanordningar så kraftiga, så där så man trodde att huden skulle lossna. Nåväl, torr blev man.

Dagens fönster ...

Den 3:e maj kom det här fönstret susande genom rymden och hamnade i min inkorg. 

Så här skrev avsändaren, som är hedgrenskan: 

"Hälsning från Rungsted på Själland och ett fönster från Rungstedgaard. Vårt rum har balkong som vetter ut mot parken i väster.

Idag åkte vi till kyrkogården där deras (hedgrenskans nästkusiner) mor blivit begravd och sedan till Ordrupgaard och en konstuställning med kvinnliga impressionister. Intressant och sevärt."

Tack Kerstin! Vilket härligt ställe att tillbringa en helg på!

På posten i Slöinge ...

.. kunde jag nyss hämta ut ett paket Stenbergs tunnbröd, det som hemma allmänt går under benämningen "Släppträskbröd". 

Detta är inget annat än ren och skär lycka. Tack Maria!

Har haft besök av friherrinnan och A-M, vilka bjöds på rabarberpaj med glass. Vi satt ute på altanen under parasollet, men döm om vår förvåning när det STORA parasollet helt sonika lyftes av vinden och svävade iväg likt Mary  Popppins.., över altantaket och därefter en  sååå elegant på landning på gräsmattan!

Nåväl, på väg från Slöinge passerar man Sia-glass, såväl fabrik som butik. 

Hjäääälp, så mycket folk som var där och tanken på att stå i evighetslång kö med en glassbytta, slog jag raskt ur hågen. Körde hemåt .., kor och kalvar går och betar på höger sida av vägen och några lurviga kor - eller mer troligt tjurar - med stora horn, stod och kalasade på en höbal intill lagården, just i innan man svänger av mot Vastad, som verkligen inte är stad, utan endast består av några få hus. 

Det är förfärligt torrt ute nu och det är förstås bara en tidsfråga innan det, precis som tidigare somrar, blir bevattningsförbud. Bokbladen och även lönnens blad hänger rakt ner .., det ser deppigt ut och man undrar hur detta ska bli framöver. Minns fjolårets björkar vilka gulnade långt innan det blev höst. Det är på gränsen till ångestfyllt. 

Och kommer vi att helt ändra våra vanor vad beträffar inköp av blommor? Blir det ökenväxter som om några år hamnar i våra rabatter ..? Skrämmande.

Nu blir det middag. Kokt kyckling till pv, med ris och currysås, plus broccoli och morötter. Själv ska jag kalasa på en kokt palt med smör och lingonsylt.

Om boken .. en uppdatering. 

Jag tog mig an den återigen och läste om de sista trettio, fyrtio sidorna. Inte så trött som igårkväll. 

Kände hur mycket jag tycker om huvudpersonerna, den där känslan att jag vill att det ska gå bra för dem. 

Pv kom in i vardagsrummet och gick ut igen. 

Sigge ligger i gästrummet och har sovit där sedan igårkväll. Jag drog ner rullgardinen så att han skulle känna sig som i en liten grotta. 

Läste igen. 

Och kände hur mycket jag älskar Valérie Perrins sätt att skriva. 

Gav den en stark fyra i förra inlägget. Nu får det nog bli en femma. 

Ska genast köra till biblioteket och återlämna boken, då jag på biblioteksnätet ser att fler står i kö. 

Har god lust att lägga in en post-it-lapp någonstans i boken och önska nästa läsare lycka till. 

(Valérie Perrin - Tre). 

Fredagmorgon i landet Halland ...

Solig morgon även idag. Sneglar mot köksfönstret och ser löven fladdra i vinden .., upptäcker också en liten ekorre som skuttar bland grenarna. 

Pv står vid diskbänken. Bra arbetsfördelning. En förebereder allt inför frukosten, den andre diskar. 

Läste ut boken "Tre" nu på morgonen och även om jag tycker att den blev lite väl rörig på slutet (eller "rörig" ., kanske mera att det kändes osannolikt .., som om författaren blev trött på skrivandet och ville få ett slut), så tyckte jag om den. 

Det är väl sättet Valérie Perrin skriver som passar mig. 

Här några recensioner. 

Nej, den får inte en 5:a av mig, men en stark 4:a. Det är slutet som drar ner betyget.

Så har vi gjort DN:s nutidsquiz; det som utspelade sig vecka 20. Jo, jo, det märktes att jag legat på soffan och läst 600 sidor ur en bok, i stället för att ta del av DN i veckan. Lika eländigt blev det för pv (han skyller på arbetet med att skyffla makadam). Bedrövligt, var ordet. Sämsta resultatet hittills.

Bilden visar den lilla tuvan med Förgätmigej som hittat växtplats alldeles på egen hand. Hur underbart är det inte med växter som tar sig friheter och bosätter sig där det passar dem? "Nej, tack .., jag har verkligen ingen lust att bo i rabatten - den med morgonsol - den där man får trängas med Ingrid-Bergman-rosen och alla hennes sticklingar, eller med gammal lavendel, två smörblommor, tre olika klematis, daggkåpan som tar sån stor plats, samt några aklejor, nej, nej, jag vill mycket hellre bo framför växthuset och ha fri sikt mot altanen! Jag vill allt ha lite mer utrymme, helt enkelt ett eget boende!" kanske den tänker.

Så får det bli.

Dagens fönster ... 

"Hej Elisabet! säger den här kissekatten och jag. Husen mittemot spegar sig i fönstret så man ser dem och inte vad katten har bakom sig." 

Så skriver annannan och jag säger tack, tack!

Kärleksstigen .... 

Ungefär så här var vår utsikt från vardagsrummet hemma i Malå. Bilden togs av dottern, Maria.

Jag undrar hur många gånger per dag hon promenerar med hundarna längs den lilla grusvägen som kallas för "Kärleksstigen" och som sommartid kantas av mängder med almöke/rallarros!

Vi bodde några hundra meter till vänster, men utsikten var densamma. 

Tidigt i morgonbitti väntar för henne de nio milen enkel väg till Lycksele och arbetet på iva.

Torsdagsfönstret ...

... fångades i söndags då vi kört ombord på färjan från Ekerö till Slagsta, i närheten av Fittja.

Turen tar maximalt tio minuter och vi hade sådan tur, så inte behövde vi vänta när jag kom körande, det var bara att köra ombord på studs. 

Och att det varit sjösättning även i landet Södermanland, kunde vi konstatera.

Dagens bästa ...

En bagatell för er övriga, men inte för mig. å, sicken glädje, att jag - under ett besök på Ankaret - kom ihåg plunumret till färska morötter i knippe. 

Snart sex år sedan jag slutade och siffrorna satt som gjutna i hjärnans arkiv. 

Det är rent otroligt så mycket som gömmer sig  i muskelminnet. När jag sitter här vid min laptop, kan jag, med hjälp av fingrarna, så enkelt komma ihåg gamla plu-nummer. 

Än är det inte helt kört. 

Annat som känns bra. Blodtrycket. 

134/70.Det hade kunnat vara värre.

Glömde kvällens "middag". Rökta räkor på rostebröd som fått färg och lite fras i ugnen, med skivad vitlök ovanpå (vitlöken skrapas bort efteråt). Ovanpå brödet rejält med lime/aioli och stora, rökta räkor!)

Tv-tips, vindmätaren och lite till ...

Och det soliga vädret fortsätter. 

Och värmen. 

Klippte gräset i omgångar igår, pausade, satte mig i trädgårdsstolen, slängde ut gammal skinka i små bitar och tog tid .., när skulle skatan och hennes kompanjon kråkan komma? 

Det tog fem sekunder, så hade skatan fyllt näbben med all skinka och flög iväg. Någon kråka syntes inte till. 

Och pv hostar och hostar och hostar, men tilldelades tid på vårdcentralen i Getinge. Kvart i två skulle han vara på plats. 

Fick komma in via infektionsingången, blev lyssnad på och läkaren meddelade att det hela nog bara var virusbetingat, men rekommenderade honom någon slags cortisonbaserad nässpray. 

Efteråt körde vi till Skallkroken. (Bilden här ovanför visar den jättelånga gamla båtshaken i Skallkroken.) Konstaterade att alla tio ställplatser var upptagna. Två av husbilarna var tyskregistrerade. 

Tog ett dopp i havet (som kändes svalare än sist), allt medan pv funderade över varför vindmätaren plötsligt inte fungerade. Drack kaffe ur plastmugg och kalasade på var sin bit mjuk pepparkaka och båtgrannen en bit bort - Bengt - tackade som vanligt nej till kaffe, men stod länge på bryggan och surrade med pv. 

Tanken var att jag äntligen skulle ta mig an detta att köra båten från och till kajen, men det blåste friskt och jag föreslog en dag med mindre vind. Pv visade hur bogpropellern skulle användas och jag tänkte att båten väger nära 7 ton och för min inre syn ser jag ruskiga scenarior. 

"Nåja, jag fickparkerar ju utan bekymmer .., det ska väl ändå inte vara så svårt ..?" sade jag. 

Det är vad jag tänker. Men det är ju det där med vinden som tar i och sliter i en stor båt. 

Ungefär så där var det, minus Harry. Höll dock gråten stången. 

Kom hem. Den där tröttheten bara vällde över en .., gick till sängs när klockan var åtta, läste en stund i Valérie Perrins bok "Tre", men somnade. 

Vaknade vid 2-tiden. Mejlade min syster i Australien. Sigge intill mig på sängen. Inte nära-nära som Harry, men så pass att jag med ett finger kan pillra honom lite på ena örat eller på tassen. 

Hade ställt fönstret på vid gavel .., mörkt ute och jag tänkte att här seglar vi omkring i rymden. Som alltid svindlar tanken. 

Senare på natten lägger Sigge sig i korgstolen, den där jag har bäddat med ett fluffigt duntäcke. Han kurar ihop sig likt ett nystan. 

Lyssnade till Europapodden som i stort handlade om sanktionerna mot Ryssland. Tycker att Caroline Salzinger är en fullständigt suverän programledare. 

Och så morgon igen. 

Planerar lite inför dagens äventyr - om nu ett inköp av pelargonior kan kallas för ett äventyr. 

Målarfärg till en stor blomlåda ska också inhandlas. Alltid lika knepigt att hitta rätt nyans.

Mera tv. Tittade nu på morgonen på ett intressant program från Axess, programmets titel är "Det kinesiska övervakningssamhället". Hjälp, det var som att besöka en annan planet. Om programmet går i repris, så är det helt klart sevärt.

Dagens fönster ...

Ett hissfönster fångat på Grand Hotell i Helsingborg, kan det möjligen vara något? 

Jo, verkligen! 

//Tack Turtlan! säger jag.

Dagens fönster ...

Från Spanien kommer här några fönster och jag hoppas att ni kan klicka upp bilden, då ser man dem ännu bättre. 

Dels det som är i mitten, men även fönstret nere till höger. 

Den som tog bilden var annannan, som nog är på semester. Eller "helgsemester", kanske. 

Tack! säger jag.

Minnesorden ... 

I en kommentar i föregående inlägg skriver bettan i Lund bland annat följande:  "Så fint berättat om Nils-Erik. Ibland tänker jag på om och hur jag kommer bli ihågkommen. Det får man inte veta."

Nej, det kanske man inte får, men själv har jag gjort så här till människor som betyder mycket för mig och kanske känner sig ..., ja, inte alltför pigga och kanske är rejält komna till hög ålder: Jo, jag har t.ex sagt till Sonja att "sätt dig ner nu kära Sonja, så ska jag tala om för dig redan nu vad jag kommer att säga vid kaffet och minnesstunden om du dör före mig!"

Om hon satte sig? Jodå. Och så har jag gjort just det. Berättat om allt det jag tycker så oerhört mycket om hos henne och vad hon kom att betyda för mig när jag kom hit till Halland. Hur snäll och omtänksam hon alltid är. Och gladlynt. Varm och trygg. 

Jag har gjort likadant med väninnan i Falun, men skrivit ned det i ett brev, eftersom hon har svårt med minnet. 

Säkerligen med några andra också.

Den här första strofen ur dikten "För sent" av Erik Lindorm, högläste mamma ibland. Den börjar så här. 

"Allt som är vänligt ment,
kommer för sent,  
målas med guld på kransars band,  
lägges som blomma i kallnad hand." 

Och bettan, jag ska minsann tala om för dig också allt det finna som är du. Så det så.

Överklagan, Guds gröna ängar och Nils-Erik ... 

Veckans första dag inleds med att ta bilder vilka ska bifogas ännu en överklagan till Miljö och Markdomstolen; det gäller sophanteringen förstås och krånglet att få till en bra vändplats för Vivab. (Pv har skrivit texten -  han är bra på sånt -! Jag lovade att ta bilderna).

Gamla, rangliga björkar på väg att dråsa över vägen borde få tas ner och all sly mot slänten till, tycker Vägföreningen. 

Pv stegar och mäter upp; jag håller i måttbandet. 

På hemvägen ber jag att vi tar en tur upp till det som i folkmun kallas för  "Guds gröna ängar", bara några kilometer hemifrån.

Grusvägen är smal och går rakt upp till himlen. På ömse sidor liknar det en djungel .., där är små tjärnar, nedfallna träd och pv berättar att på våren brukar där vimla av grodor. Inte idag. På ena sidan, nästan på toppen, växer mängder med blåbärsris. 

En ganska stor parkering finns där vägen tar slut. Där finns även en soptunna och en anslagstavla. 

Det står att hundar ska hållas kopplade.

Hela tiden hörs fågelkvitter, men ingen näktergal. 

Beslutar mig för att tidigt, tidigt i morgonbitti åka dit och bara lyssna. 

Kanske ta med termoskaffe, sätta mig på en sten och  t a   in. 

Kommer då att tänka på  Nils-Erik Eriksson hemma i Malå som dog häromdagen. 

Nils-Erik gick i min parallellklass i högstadiet, bodde i Adak och var en av dom där pojkarna som alltid var så snäll ., som aldrig drog upp ens tröja för att kolla om man fått bröst. Jag tycks minnas att han var fräknig. 

Hans pappa kallades Stinus, var storvuxen och körde taxi. 

Men nu är Nils-Erik död. 

Han tog alltid så fina naturbilder hemifrån. 

Som den här, till exempel. "Två fiskare vid Avan", skrev han som bildtext. 

Foto: Nils-Erik Eriksson.

Eller den här. Också hans bild. 

Nils-Erik arbetade under många år åt Vattenfall och körde en ENORM grävmaskin som gick under namnet Marion. Jag minns att pappa och jag själv åkte och tittade på maskinen; det var som om den kommit från yttre rymden. Vid en olycka i jobbet skadade Nils-Erik foten och sen blev det arbete på återvinningscentralen i Malå - kanske något annat också - något som jag har glömt? 

Jag tänkte ofta när jag såg hans bilder, att han hade sådant sinne för det som var vackert. 

Han pratade grov norrländska, väldigt mycket dialekt och de gånger han ringde upp för att höra hur jag hade det, hörde man inom loppet av en tiondels sekund vem det var. 

"Ja, hej .., hä ä en Nils-Erik ...", sa han. 

Men nu är det slut med sådana samtal och det var länge sedan sist. Nils-Erik har varit sjuk och eländig och någon gång tar det förstås slut. Jag minns honom som en så snäll och omtänksam människa och när jag läser vad andra har skrivit på hans sida, särskilt kvinnor, handlar det ofta om just den egenskapen. (Han var aldrig gift och levde, så vitt jag vet, ensam).

Han pratade om tiden när han var ung och frisk och hur mycket han älskade att dansa! Och han var så generös med att ge komplimanger. Ibland sa han "ja, du vet, ja tyckt ju sä mycket om dig, men jag var ju sä jävla blyg då i högstadiet ..!" Man kunde höra leendet genom luren. 

Så var det.

Dagens fönster ... 

Så här skriver fönsterfångerskan som är Maja i Tyresö: 

"Stjärnfönster på förfallet metodist-kapell i Björneborg utanför Kristinehamn! Pratade med en farbror som bodde intill som berättade att hans fru gått i kyrkans barntimmar där, men att det nu är sålt till något samfund som rivit ut all inredning och låtit det förfalla. Tyvärr… där borde någon bo som älskar varsam renovering… men han sa att det inte fick vara bostadshus, vet inte varför."

// Tack Maja! säger jag.

Återbördade ... 

... till landet Halland, efter en resa genom ett land så vackert, så där så man nästan dånade. 

Skir grönska .., enorma ängar översållade med maskrosor .., kor och kalvar .., och paus vid Stavsjö i Östergötland (norr om Norrköping). 

Där var så fint, så fint och när jag nu ser på bilden, förstår jag varför det genast kändes som "hemma" och då menar jag inte hemma här, utan hemma-hemma. I Malå. 

Precis så här ser det ju ut nedanför det som en gång var vårt hus! Nja, inte riktigt .., vi hade några meter sandstrand och bland sälgbuskarna växte Kung Karls Spira , vilken för övrigt är Västerbottens landskapsblomma. Jag tyckte aldrig att den var särskilt vacker. 

Men här satt vi alltså och drack elvakaffe. En bit ut i sjön fanns en mindre ö och där var det ett evigt tjatter från fiskmåsar och kanske andra fåglar också? 

Tankade el i Ödeshög och åt lunch .., den torraste panerade rödspätta jag smakat, aj, aj, varför valde jag inte soppan gjord på fänkål, den som såg så god ut!? Lyssnade på Storytel i timmar och denne Björn Ferry har så många kloka tankar! Ordet "skogsavverkning" förekommer flitigt hos herr Ferry. Det ordet fanns ofta med i min barndom och hade med pappas arbete att göra. Fler ord som väcker minnen när vi lyssnar: stämpling, hyggesbränning, skogsplantering. Kommer ihåg telefonnumret till Domänverket hemma: 30 (som så småningom blev 10030). Aina Lundmark, mamma till min klasskamrat Gunnar som hade så läcker namnteckning och kom att arbeta som sjukgymnast i Helsingborg) svarade oftast i telefonen. 

Vi såg mängder med överkörda grävlingar - modell yngre - längs E4:an och det var inte långt ifrån att  pv körde på en ekorre. Ett rådjurskid hade hamnat på fel sida av viltstängslet och jag undrar om det kidet lever när detta skrivs? Mil efter mil med viltstängsel .., oj, det blir nog svårt att klara av! 

Mellan Jönköping och Gränna kunde vi i norra körfältet konstatera att där var milslånga köer och vi tänkte att det kanske hänt en svår olycka? Nej, det visade sig vara vägarbete på gång. 

Bäst av allt på hemresan: blommande hägg vid vattnet! 

Finns det någonting som doftar så gott? Inte ens poppelns blad när det har regnat, men den kommer i alla fall som god 2:a. 

Trevligt att vara på besök hos sina barn och trevligt att komma hem igen. 

Den Äldsta ringde när vi var nästan hemma och berättade hur lycklig hon känner sig hemmavid. I Malå. 

"Allt är så enkelt och det tar ingen tid alls att ta sig någonstans!" sa hon lyriskt. 

Även hon har, liksom pv, drabbats av heshet och förkylning och lät enbarmlig på rösten. 

Sonen är å jobbets vägnar i USA och AP hade planterat blommor och tränat. Så var det.

Dagens fönster ...

... fångades i Varberg av den värmländska madamen Turtlan. 

Oj, vilket härligt tegel (särskilt det övre) och tänk, så skickliga murare det fanns - och kanske finns ännu -!

(Det är väl bara det att numera finns inte tid eller pengar att lägga på såna här utsmyckningar. Nu är det helt andra ideal som gäller.)

Tack Turtlan för att du tog dig tid att ta fram håven, under resan söderut!