söndag 24 juli 2011

Lördagsbilder ...


Å, så roligt med bloggbesök!

Här är fågel, - och blomexperten Jan .., alltid stillsamt och filurigt leende.

"Nä, men vilken mage!" utbrister Jan när han ser bilden.



"Nå, herr kock, är rödspättan klar snart ...?!" undrar Gunnar.
Där inne står pv och steker fisk på löpande band.
(Och hans sambo har ordnat med broccoli, blomkål, sparris och zucchini som ligger i ugnen och väntar på att läggas på fat .., potatisen är kokt .., såsen fixad = leina, vi älskar den såsen!).


Senare på kvällen ska Mian och pv ge sig ut på segeltur.

Islandshästarna kommer springande längs havet ... domp-domp-domp!

Och efter en stunds seglats vräker regnet ner och kaffet och gifflarna som vi har med oss - "så trevligt med kvällsfika vid havet!" - ..., tas med hem igen.

Men kul tyckte hon att det var, ja, tills regnet kom.


Hemma på kullen igen.

Mian och Harry.

Den alltid så glade och svansviftande Harry.

Och Mian som väntar på "uppklarnande väder".

Dagens fönster ...


... kommer från Monet.

Fönstret finns på hennes f.d. svågers gård i nordvästra Skåne.

"Idylliskt till med stall, katter och lusthus", skriver Monet.

lördag 23 juli 2011

Ett fönster från Ystad så här på lördagen ...


Livet som bloggare är spännande!

Först kommer Gunnar från Jämtland på visit ..., så ansluter Mian och Jan (alla tre är nu på promenad och inspekterar Fabrikör Johanssons nybygge och lite annat) och vips, så kommer ett mail med en bild från Ystad och favoritbageriet Söderberg & Sara, jominsann, det är Turtlan som är på skånskt besök och kommer ihåg vem som tyckte om det brödet!

Härligt, härligt!

L i v e t ...


En liten svart krabat ligger utslagen på soffan Ektorp.

En jämte läser DN.

En smålänning eldar för att få varmvatten (3:e gången sen i april).



En sekund senare: en liten svart krabat har förvånat dråsat ner från soffan.

Ett fönster står öppet.

Vind i träden.

Och från SVT får vi ta del av de allra mest fasansfulla nyheter från Norge.

Dagens middag ...



Och Gunnar cyklar ner till havet med dom tre krabborna som fastnade i nätet.
Ja, dom får återvända till den rätta miljön.



Rödspätta till middag.
Och makrill.
Lördagmorgon i landet Halland.

Och nyheterna rullar vidare .., nu vet vi att det är en ung norrman som har avrättat så många ungdomar och när överlevande vittnar om skräcken och om förvirringen på ön .., om "polismannen" som skjuter mot dem .., så är det inte så svårt att förstå att detta måste vara värre än alla skräckfilmer man bara kan tänka sig.

Arma människor!

Och i landet Halland regnar det.

Två män är ute och vittjar nät.

En hundvalp leker med en boll.

Dagens fönster ...



Här ett fönster från Pershyttan.

Från rallymadamen.

Tack Ulrika!

fredag 22 juli 2011

allt är relativt ...

att harry kräktes i bilen

att jag färgar en linnejacka plommonlila

att luften är ljummen och nästan tropisk

att middagen intogs ute på altanen

att sigge nilsson har noshälsat på harry

och att grannens svärsons hund

som för övrigt också heter sigge

har hälsat på harry

- som på alla sätt visade sig underdånig -

allt det

spelar liksom ingen roll

när man tittar på tv-bilder från Oslo


Å, alla kära vänner i Norge - Bente, Heidi, herr Akkurat & Morsomt .., sååå vi känner med er!

Här och nu ...


pElle som sover så hårt så han inte märker att jag står intill med kameran.

Å, det är kämpigt att ha blivit fler i familjen!

Och alla dessa omställningar .., först flytten från landet till stan, pendlandet från Ystad till Stensjö .., flytten från Skåne till Halland .., sommaren hos Gunvor i Steninge, flytten med henne till Ljungby .., tillbaka till Stensjö igen när Gunvor lämnade oss .., några dagar hos Elenor och hunden Dino i Alingsås .., sigge nilsson som kom till familjen och nu: en hund!!!

Inte undra på att en gammal kattherre blir alldeles utmattad.



På sågbocken ligger Harrys fynd från backen.

Djupt inne bland riset hittar han en död krabba och hjälp ..., så roligt att leka med en sån.

Ja, tills matte tar den och lägger den där uppe på sågbocken.


Sen blir det siesta.

Medan Gunnar och pv är ute till havs och fiskar makrill (läs: försöker att få ...), lyssnar jag till "Sommar" i P1 .., ägnar mig åt DN:s nutidstest ... (ett finurligt sätt att få prenumeranter, man vill hela tiden förbättra sig ...) och tittar på Fru Sädesärla och hennes fem ungar som - på ryckigt sädesärlevis -, letar mat på gräsmattan.

En koltrast flöjtar.

Och på soffan Ektorp: en utslagen liten krabat.

Fångsten ...



En kattleksak (som aldrig en enda gång har använts av vare sig sigge eller pElle ..) blir till stor glädje för en liten svart krabat.

Tidig morgon i landet Halland ...


Det halländska landskapet är vackert .., kulligt och ofta med dimslingor över åkrarna.
Att bo i ett jordbrukslandskap passar mig som bäst.

Och jag tar moppen och susar iväg till Slöinge för att köpa nybakat bröd, ja, nu när vi har storfrämmande från Jämtland.

Det faller ett stilla och väldigt försiktigt duggregn och dofterna är övermåttan ljuvliga!

Jag passerar ett antal hästar och nästan alla står och kissar .., där är två kossor som ligger i gröngräset och idisslar .., längre bort ser jag får och lamm .., och säden är nu gulaktig och det doftar sensommar i luften.

Vid dikesrenen växer Renfana och Hundkäx och här och där några Blåklockor.
Den här tiden - den fullmogna -, är den allra bästa.


Utanför bageriet.
Regncapen tas av och läggs under sadeln.


Väl framme blir det inköp av bröd som är så nybakat att det inte ens har lämnat bakplåten .., och så vänder jag hemåt igen.

Vid vägskälet till Äskeröd (då har jag hejat på Prickiga Hästen) möter jag en kvinna som är på väg att hämta morgontidningen och vi nickar lite till varandra.

Och från Ugglarp och hem sjunger jag på samma sång .., ni vet den där .., "det ska va gött å leva, annars kan det kvitta!"

Så kändes det.

Fredagsfönstret ...



.... kommer från Portugal.

Och ser man på ..., anar man inte en viss fönsterfångerska i bagerifönstret ..?

Kanske ..., är det annannan?

annannan
sa...

Man gör minsann det, ja.

Det är en söndagsbild. De runda flätade bröden är en sort som bara finns att köpa på söndagar.

Går man på bageri i Portugal kan man lätt få för sig att det bara finns vitt bröd.

Men det finns fantastiska stenugnsbakade surdegsbröd med råg och ett kavringsliknande bröd som är gjort på råg och majs och vete i blandning.

Köper man på marknaden eller i den lokala affären (som köper på marknaden).

torsdag 21 juli 2011


Önskestunden ....

Allt medan pv filéear rödspättor (under överinseende av Gunnar, som säger att han liksom inte känner igen den sortens fisk, annat än den djupfrysta varianten från Konsum eller Ica ..), hojtar jag om önskelåtar.

Vi går i turordning.

Gunnar väljer denna .., med Anita O´Day.

Bloggmadamen kommer ihåg den här (hördes första gången - för mig - 1975 i en Saab, jag var på väg till jobbet och lyssnade till Ring-så-spelar-vi där den melodin önskades och jag föll pladask!), ni vet, - eller vet kanske inte alls -, den snabbspelande klarinettisten Chris Barber.

Nu är det pv:s tur (han har snart filéeat alla fiskarna och jag fixar tillbehören, ja, såsen, sparrisen och det övriga ... Gunnar är ju gäst och behöver inte göra annat än fundera på önskelåtar). Då blir det "Splanky". Vi lyssnar till den just nu.

"Min första livekonsert någonsin var i Stockholm, på konserthuset .., vilket år .., ja, kanske för hundra år sedan ...?" säger Gunnar och skrattar.
Bandet hette Art Blakey and the Jazz Messengers och låten är denna och heter Moanin´.

Året är 1969.
Jag har lämnat Malå och börjat en kontorsutbildning i Lycksele.
Hyr litet rum i en lägenhet på Hanterverkargatan och är förälskad i en kortvuxen ung man från Betsele.
Den unge mannen heter Gunnar och har en hund som heter Laika.
I hyresrummet finns en grammofon och där spelar jag den här låten.
Fönstret i hyresrummet står ofta öppet ., ibland hör jag den unge mannen som kör förbi med sin moped, ja, jag har lärt mig att känna igen den och vet precis hur den låter.

"Den här tyckte jag om när jag var ung ..."säger pv som just har hämtat potatis från landet.
Och nu är det Gunnars tur att fundera på nästa låt ...


Mr Dupree.

Det blir Champion Jack Dupree som spelar "All about blues feeling".
Så här var det: Gunnar och en kompis besökte Köpenhamn någon gång 60-talet och hamnade då på en jazzklubb .., härlig stämning och öl på bordet och när allt var klart och musiken hade tystnat, då, efter en stund, dyker den här mannen Jack Dupree upp och börjar jamma.
"Han var ju en Stor Stjärna då och bara detta att få se honom på riktigt .., oj, oj, oj ...!" säger Gunnar.

Nu är maten snart klar.
Och det är min tur att önska.
Det får bli duetten mellan en sedan länge död far och hans dotter.
Unforgettable.
Nat & Nathalie Cole.

En till hinner pv med.
Det blir Pink Floyd, "Shine on you crazy diamond".
"Hilda och jag var i Falkenberg och lyssnade till coverbandet Shine On som gjorde just den här låten och gjorde den bra ...", säger pv, som just nu steker spättan.

Nej, sparrisen är inte klar ännu, då hinner Gunnar med ett val till.
"Nu byter jag changer helt och hållet .., det här är musik från en kreolsk mässa och jag tycker bara så väldigt mycket om den ...", säger Gunnar och pv håller med.
Själv har jag aldrig hört talas om "Gloria".
Förrän nu.

Och mitt sista val blir detta .., ledmotivet från filmen Schindler´s list.
Ett av de vackraste musikstycken jag vet.

Nu ska vi äta stekt spätta med färskpotatis och god sås och sparris och vin till.

Yummie, yummie!

Regnig torsdag i juli ..


Klockan 9.00 har jag tid för fotvård hos pv:s kusin Maria.

Tar moppen och susar i god tid iväg och upptäcker att jag är där en timme för tidigt .,. så jag kör hemåt igen, pratar lite med Harry och Gunnar .., och så samma väg tillbaka!

Passerar ett stort fält med lin!

Och överallt dessa dofter!

Det är nog tio år sedan jag sist lät mina fötter pysslas om på det här viset och det är inget annat än u n d e r b a r t.

Maria filar och klipper och förvandlar krångliga naglar till något helt annat och medan hon masserar mina fötter pratar vi om sånt som är svårt.

Om hennes storasyster som inte längre finns, bland annat.

Vi pratar om sorg och längtan och om känslan av samvetskval och förebråelser, när man som anhörig förlorar någon som själv har valt att säga nej till livet.

"A var så pass mycket äldre än jag själv och hon var den som lärde mig så mycket .., ja, hon var den allra, allra bästa storasyster man kan tänka sig och jag saknar henne så oändligt mycket", säger Maria och drar ner munskyddet, allt medan hon torkar tårarna som rinner som en liten bäck nerför kinden.

"Och det konstiga är att livet ändå fortsätter .., att solen går upp och ner och att vardagen är sig lik, fast själva tillvaron har tippat så totalt överstyr ...", fortsätter Maria.

Vi pratar också om lille Harry, hur man trivs med sitt arbete och eventuella semesterplaner.

Sånt.

Sorg och glädje om vartannat.

Hullerombullerlivet.

'
Och senare på dagen - då har jag rosalackade tånaglar -, får vi i det gula huset hemifrånbesök, nämligen av Gerd och Kjell från Norsjö.

Just i den stunden när vi dricker kaffe ute på altanen, härjar pv och hans storebror med grunden på Gunvors hus, så dom här händerna tillhör fr.v. Gerd, Kjell, Gunnar och undertecknad.

Det blir en stunds prat om husgrunder och allt möjligt annat.

En promenad förbi Fabrikör Johanssons hus hinns också med.


"Ja, plocka så mycket körsbär ni vill och ta med er!" säger pv som har kommit hem.

Och Kjell plockar och plockar.


"Herregud, vindruvor !!!!" utbrister Gerd häpet.

Knappast någon för Norsjös växtzon.


För tre år sedan träffade vi Gerd och Kjell för första gången - det var på campingplatsen i Ystad -.

Gerd hade då kommenterat lite sporadiskt på min blogg och vi kände inte alls varandra, men blev bjudna på underbar grillmat vid deras husvagn.

Ett år senare körde vi norrut på bilsemester och hälsade då bland annat på i Norsjö.

Och nu snippade dom förbi.

Vi fick träffa hunden Tyson (som en gång blev anfallen av en grannhund och fick magen uppsliten ..., nu mår han bra och är lugn och fin .., men när Harry kommer tassande in i köket och upptäcker honom, kissar han på sig - eller på golvet -, så rädd blir han!) och innan dom åker ber jag Gerd att sträääcka på sig .., hon har snygg byst, det tycker jag verkligen och ja, man kan verkligen tycka att andra kvinnor har snygg byst utan att det är det minsta underligt.

Det är bara så att man sällan säger det till dem.


Mest hela dagen regnar det.

På baksidan av huset växer enorma "Hostor", vilka är fyllda med vattendroppar.

Gerd och Kjell åker vidare .., i rummet sitter Gunnar och knåpar med ett korsord .., pv rensar vinbär.

"Önskemusik, någon ...?" hojtar jag.

Jodå.

Detta är vad Gunnar vill lyssna till.

Och pv önskar detta.

När det är min tur, blir det underbara Cesaria Evora som får stå för fiolerna.

Torsdagmorgon ...



"Regnet är tjugofem mil bort ungefär, det kan man konstatera när man tittar på himlen ...", säger Gunnar, som inte bara berättar livfullt om bin som - till biodlarens förfäran - svärmar och landar i grannens skorsten, utan även om molnformationer.

(En burk med illandes gul honung står nu på arbetsbänken!)

Å, vilket underbart främmande!

Efter fotosessionen tar Gunnar krabborna och återbördar dem till havet.

Och allt är nytt och spännande ...



Tidig morgon blir det inspektion av fiskafångsten.

Torsdagsfönstret ...


Det är flitige fönsterfångaren Guy i Arvidsjaur som var påpassligt framme med håven.

Så här skriver han.

"Fönster från en liten buss i Ayutthaya i Thailand.

Det är ovanligt att se fötter på det här viset i Thailand."

Citat från Resbort.

"Fötterna som anses smutsiga,
även om dina inte är det, skall aldrig användas för att
peka på någonting, stoppa ett rullande mynt, flytta
på något, läggas upp på någon möbel eller ens
placeras mot ryggen på sätet framför dig på en buss
eller ett tåg. Fötterna skall peka mot marken även när
du sitter. Kliv inte över någon - be dem att flytta sig
till och med när de sover på trottoaren..!"

onsdag 20 juli 2011

Kväller i landet Halland ..



En alldeles underbar kväll blir det nere vid havet.

Pensionatsvärden och herr Gunnar från Jämtland ger sig ut på fisketur.

Med segelbåten.

Själv blir jag kvar på land.


Och här kommer dom tillbaka ..., nu är nätet på plats i havet.

Har vi tur, blir det färsk fisk till middag i morgonkväll.

Och körsbär är så himla smarrigt!

Det nya livet ...



Räkgryta som puttrar på spisen .., öppna fönster ..., flugor.

Och hjälp, så jobbigt att ha promenerat med husse ner till havet och sett två stora hundar och många människor!

Bäst att ta en tupplur på husses mage.



Och matte undrar verkligen vilken ras som har påverkat mest?

Pappan är en alldeles riktig svart labrador.

Ibland liknar den lille en flatcoated retriever.

Men den alltid viftande svansen med vit svanstipp .., den vet man var den kommer ifrån!

I djurparken ..., del 2.



pElle är van vid katter sedan livet på landet i Skåne.

sigge nilsson är van vid katter, men inte med hundar.

"Men vad är nu detta som har kommit i huset ...!" tycks han tänka.

Vid niotiden tar han dock mod till sig och kommer inskuttande genom det öppna fönstret.

Ströbilder från Bohuslän ..



Världens mest omtänksamma människa, det är Carina, gift med mina barns farbror.

När vi är på Hjällbovallen och tittar på match, kommer hon med fikakorg.


"Titta Emil, Carina har bakat två sorters kakor nu på morgonen, den här var rent jättegod ...!" säger pv lyriskt och pekar på den ena kakan.

Och Emil, han längtar till Ystad!


Och så sitter vid där och tar förmiddagskaffe med mjuka kakor till.



Innan vi återvänder till landet Halland, går vi på indisk restaurant som fått högt betyg i GT.

Den (rest.) heter Bombay och ligger på Södra Vägen, alldeles mitt emot Heden .., där vi hörde och såg fotbollsspelande ungdomar från hela världen!

Jag väljer en lammgryta av det starkare slaget.

Det kan jag ju säga er .., att näsdroppar behövdes inte efter den middagen.



Tidigare på dagen mötte jag en liten och späd Karin Boye .., det var på Avenyn.

Då tänkte jag på Samuel, ni vet, "Det mörka hotet".

Första filmen ....



Vilken glädje!

Eller rättare sagt .., vilken glädjekälla den här lille krabaten med sin viftande svans är! Så mjuk och fin och försiktig och så glad!

Så här såg det ut när han hade gjort pv sällskap till postlådan.

Dagens fönster ...



"Hej!

Nu får det bli skärpning på oss bloggläsare att se till att det fler fönster från sydkusten!

Hunden är min Golden Nino och han vill gärna komma ut till mig i trädgården!

Kram Lena."

tisdag 19 juli 2011

Ett alldeles underbart kvällsfönster ...


... från Värmland.

Så här skriver avsändaren.

"Hej Där!

I lördags åkte vi ut med båten till en numera nerlagd fyrplats.

Framåt kvällen blev det ett sånt härligt ljus när solen började gå ner.

Efter god mat lagat på stormköket så blev det en liten fotopromenad på den lilla ön.

Så här kommer ett fönsterbidrag med en virkad gardinen på sned.

Fortsatt fin ledighet från mig snart på resa.

Turtlan."

Harry har kommit hem ...


... till oss, alltså.

Några av kullsyskonen hade mycket mera vitt i pälsen .., en av dem var tingad och var så söt att man hade kunnat äta upp honom rakt av!

Men Harry är också fin.



Och svanstippen är vit, precis som på alla hamiltonstövare vi har haft genom åren.

Ikväll har Harry kissat ute på gräsmattan .., och han har fått en liten, liten bit pastej som belöning när han kommer då vi ropar och han sitter fint och just nu sover han i pv:s famn.

Faktiskt glömde visst pv bort kvällsteet, i rena glädjeyran över den lille krabaten.

Jag sa till min Anna för några dagar sedan att .., "nej, absolut ingen hund med stövare i sig ...".

Nåja, man kan ju ändra sig.
Bara så ni vet ...

I det gula huset på kullen i landet Halland, där finns nu inte bara en pensionatsvärd från Småland, en kassörska från Västerbotten, en katt från Ystad och en från Benestad - även det i Skåne -, utan även en svart liten krabat på fyra ben och med en svanstipp som är vit och den krabaten är nio veckar ung och kommer från trakten kring Varberg.

Vad det är för sort?

Ja, det kan man fråga sig.

Hans mamma räddades från ett eländigt liv och hamnade på en bondgård i landet Halland.

Hon ser ut som en vallhund.

Pappan är labrador och nånting annat och lite stövare - det är därifrån det vita på svanstippen kommer -.

Och krabaten själv .., jo, han ligger och sover.

Han har träffat pElle som inte brydde sig så värst (ja, en klovisning blev det) och sigge nilsson som smööööög i köket och fann för gott att hoppa ut genom det öppna fönstret, men den lille svarta krabaten, han var sååå försiktig och gick omvägar förbi farbror pElle.

Vilken annorlunda tillvaro för honom!

När vi kom till familjen, sprang valpar omkring på gården ..., och in i ladan där halmen är och runt-runt-runt, medan mamman hälsade på oss så vänligt och valparna rusade fram och tillbaka och lekte med ett upphittat annonsblad och verkade må bra.

Hela vägen hem sov den svarte i min famn.

Har jag sagt att han heter Harry?

I morgon kommer bilder på honom.

Som ett litet äventyr ...



Måndagen bjuder på sol och blå himmel och vi sitter på Heden och tittar på fotbollsmatch mellan ett pojklag från Dallas, USA, som möter gossar från Sollentuna och amerikanarna vinner stort.

Framför oss sitter unga män från något land långt härifrån.

Och sedan är det dags för Emmas lag, BSK flickor -97 som ska spela i Åby och alldeles enkelt är det inte att hitta dit och chauffören, som är en kompis till dr Böhlander, får olika direktiv från såväl bak, - som framsätespassagerna och jag beundrar hennes tålamod.


Martinas skor.
Martina är dotter till mina barns farbror.
"Elisabet, varför tar du alltid bilder av skor och händer ..?" undrar hon.
Ja, det kan man sannerligen fråga sig.


Storasyrrans skor.
Ja, hon är nog lika förundrad hon.


Efteråt.
Emma längst till vänster och Sabina till höger.

Det visar sig att BSK-töserna kommer att vinna med 4 - 0!
Till fotbollsplanen i Åby har även min före detta svägerska och svåger och deras döttrar kommit, samt ytterligare en före detta svåger.

"Hej gulling!" säger den äldre svågern och kramar om så varmt.

Mitt hjärta fylls av glädje.

Å, dessa människor som en gång var en så påtaglig del av mitt liv .., att man ännu, långt efter skilsmässan, får ta del av deras hjärtevärme ..., sånt betyder så oändligt mycket!



På eftermiddagen bestämmer sig pv för att träna .., han snör på sig skorna och ger sig av och själv sitter jag utanför hotellet och skriver vykort och på bordet står ett glas rosévin och det är alltigenom underbart.

Ett pojklag från Spanien kommer taktfast marscherande förbi uteserveringen och dom sjunger och hojtar och det viftas med flaggor och jag tar upp kameran och filmar en snutt och en av de unga männen tittar rakt in i kameran, ler och gör "tummen upp".

Mänsklig kontakt utan ord.

Å, det fungerar hur bra som helst!

Vid ett bord snett mitt emot mig, sitter ett par i min egen ålder.
En man och en kvinna.
Kvinnan har rågblont, lite lockigt hår .., mannen en röd tröja och det märks tydligt att detta är männinskor som har mötts i vuxen ålder, kanske nyligen?

Ingen av dem bär ring.

Och dom sitter där och pratar och har händerna på bordet, händer som hela tiden nästan-nuddar-varandra och mannen säger att detta att dricka pilsner ur en grön flaska är så sinnligt, "det tycker jag verkligen om", säger han ..., och kvinnan ler och jag tänker att dom nog inte har känt varandra så länge, annars skulle hon förstås ha vetat just detta .., och för en liten stund stryker mannen över kvinnans hand, men bara lite-lite.

Vid ett annat bord, ett annat par, något äldre.
Mannen har långa ben och svarta jeans, svart skjorta och svart jeansjacka och kvinnan, som är liten och nätt, är också klädd i svart ., hon har den kortaste skinnjacka jag någonsin har sett.

Ingen av dem bär ring.

Och kvinnan säger att hon bara ska ta ett glas vin .., sen får det vara bra och dom pratar försiktigt med varandra .., bollar frågor lite hit och dit .., detta är inte heller några som har varit tillsammans alltför länge, tänker jag.

Och jag tänker också ..."när upphör pratet?", för så är det ju, att för väldigt många par blir det mest rutin-prat efter några år.

Ja, sånt kan man fundera på när man sitter på en uteservering i solskenet.

Sist av allt invigningen av Gothia Cup på Ullevi och det spelar ingen roll hur man försöker att beskriva, det går inte.

"Ja, när man är här och upplever det på plats, då kan man liksom inte förstå hur det kan bli krig i världen ...?" säger Maria och just så är det.

All denna värme.

All glädje!

All gemenskap!

Jag har tusen filmer - minst - på mitt minneskort, men nu är det förmiddag och himlen är blå och vi har ätit frukost och idag blir det ny match och så småningom återfärd till landet Halland.

Tisdagsfönstret ...


.... kommer från Fru Grå i Ystad, som var på vift i Nora.

Västmanland torde leda fönsterlevererarligan stort, tror jag.

måndag 18 juli 2011

Apropå önskerubriken ..

Ruta Ett
sa...

Jag skulle aldrig ha tänkt mig att jag nästan 60 år gammal skulle ha startat eget - men nu har jag gjort det!!!

Jag andades, var och skulle förbli lärare, men när det inte gick längre, så...vips kom STORARTAT! till.

Morgon i ett annat land ...



... nämligen i landet Västra Götaland.

Ja, vi kan ju säga att vi är i Bohuslän också, det låter bra mycket trevligare.

Och fastän bara tolv mil hemifrån, är ljuden annorlunda.

Hela morgonen har jag hört fiskmåseskrin .., men nu, helt plötsligt, är det alldeles tyst.

Fönstret står på vid gavel, rummet är varmt.

Den lilla hotell-tv:n visar fotbollsfinalen från igårkväll .., pv halvslumrar och jag funderar på att ta en morgonpromenad.

Inget regn.

Himlen är grå, men det finns hopp.

Första match idag är klockan 13.00, då är det Emma som spelar och kanske ska pv åka och titta på en segelbåt - men bara kanske - och ikväll är det stor invigning på Ullevi, med svenska fotbollstjejerna som ska få hyllningar för sitt brons.

Ungefär så.

//Bilden: nej, det är inte någon ny man som ligger intill mig i sängen, det är pv med sina - i mina ögon - så vackra händer.

Dagens fönster ...


Eva på Frösön har varit på lillsemester till Röros i Norge och det är därifrån bilden kommer.

Så här skriver hon:

"Skickar dig en bild med flera fönster från Röros, den gamla gruvstaden nära svenska gränsen vid Härjedalen.

En stad som vimlar av gamla hus (och fönster) och hantverkare.

En underbar liten stad att semestra i för en dag."



söndag 17 juli 2011

På hotellet.

Om man är van Stensjö och knappt ett pip om kvällarna, är det som att slungas in i en centrifug, ja, när man går till O´Leary´s som är knökfullt med gäster ..., och vi äter middag och jag räknar till femton tv-skärmar och många hejar på USA.

Vid bordet bakom oss sitter Emil och kompisen Isak.

Nu är vi hemma igen.

Eller i rummet på femte våningen.

Utsikt mot ett p-garage där vi har bilen.

Och nu ...., börjar jag hosta igen!
Scandic Hotell, Kungsportsavenyn i rikets andra stad ....

Och det kan jag säga er, att köra bil i den här stan, tänker jag aldrig i mitt liv göra!

När vi skulle svänga vänster på avenyn, hade vi plötsligt spårvagnar sprutande från tre håll och detta var på gränsen till värre än rondellen i Galway!

Nåväl.

Vi har installerat oss i det rätt enkla rummet (men dyra .... och ska nu invänta dr Böhlander med son och dennes kompis och sedan blir det väl middag.

Regnet v r ä k t e ner på väg hit .., vi tittade in på Ikea i Kållered och handlade lite smått och gott (läs: ljus ... och handdukar och annat, jo, världens längsta gardinstång!), åt en korv för 5:- och väntade på att regnet skulle upphöra.

Det gjorde det också.

Så småningom.

Ajöken, sa fröken.
Och så en önskerubrik igen ...

"Det här skulle jag aldrig kunnat tänka mig att göra för trettio år sedan ...".

Det är mossfolk som undrar.

Ja, du madame .., egentligen kan jag inte komma på något som jag gör nu, men som jag inte skulle ha gjort för trettio år sedan?

Möjligen detta med att befinna sig (läs: mig) i en liten segelbåt, men det beror nog mera på att hemma i Malå såg man inte ens skymten av sådana.

Tyvärr .., det är inte mycket till svar, men så är det nog.

Och ni andra ...?

S e m e s t e r ...


En annan semester: Samos med Emil, som då var åtta år.

Ack, hur ljufvligt det är, att inte en enda gång behöva titta på arbetsschemat, ty under hela vecka 29 finns inte mitt namn med bland de övrigas!

Likväl vaknar jag punktligt vid halv sex och ligger där under täcket och lyssnar till morgonljuden.

Enstaka fågelkvitter .., vinden i träden.

En pensionatsvärd som sover gott.

Himlen är gråmulen.

Och senare; nyheter i P1 och - naturligtvis -, annalkande låtryck från väster.

Intill mig: pElle.

Så gott som varje natt ligger han nära-nära och det händer att jag stoppar min vänstra hand under hans mage och jag hör hur han börjar spinna och jag tänker .., ååå, så tomt det blir den dagen vi inte längre har honom!

Jag satt vid banankartongen som var förlossningsavdelning när han föddes och hans mamma, den så fina Bodil, jaaaamade högt .., hon var alltid orolig när det var dags att föda .., och ännu några år ska han kanske orka med, men sexton, sjutton år som han är nu, är mycket även för en katt.

Idag bär det iväg till "Lilla London" för att titta på när Emmas lag spelar i Gothia Cup.

Inalles 35 200 unga fotbollsspelare från 73 länder, är det inte fantastiskt!!

Och sigge och pElle får sällskap här hemma av H & P, som - hopefully - får njuta av i alla fall liiiiite sol.

Ungefär så.

En hel svärm med söndagsfönster ...


... kommer här susande genom rymden - från England - och landar i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Så här skriver avsändaren:

"Hej Elisabet!

Här kommer några kort som är tagna från mitt pendeltåg in till Victoriastationen i London.

Även om man inte precis ser några fönster så är de tagna från ett fönster. Hoppas det går bra också.

Hann tyvärr inte fota några tjusiga fönster i själva London när jag var där på snabblunch sist.

Sprang från tåget, åt lunch och snackade som bara den med min kompis varpå jag sprang tillbaks till Victoria för att ta tåget hem igen.

Men nästa gång kanske...

Hälsningar Ulrika i England."

lördag 16 juli 2011

Och titta ...!


... herr och fru Prickigt Djur har fått lämna ensamheten i gästrummet!

Nu sitter dom på bokhyllan och får vara med hela tiden.

Å, det känns så bra!

Och några av älsklingsböckerna har också kommit på plats.

Alla mina Frank McCourt, t.ex.

Och en kustflora.

Men snart är det klart ...



Åja, det tar sig!

Tänk nu bort det gula på altanen, där ska bli vitt trätak.

Och inga böcker har kommit på plats.

Och ingen klämlampa längst till vänster, så där så man kan ligga och läsa en härlig bok även åt andra hållet i soffan.

Men ska där inte vara någon gardin?

Egentligen är jag ingen vän av gardiner, så nja, jag vet inte.

Kanske på ömse sidor om fönstret bakom soffan?

Dom korsettfärgade lampskärmarna tillhörande "kristallkronan" (som inte är kristall, utan slipat glas), ska bytas ut mot annan färg.

Och har jag inga ord för hur glad jag är över hur det blir .., så gäller det även hur tacksam jag är mot pv!

Detta att få känna att man sätter prägel på sitt boende, det betyder hur mycket som helst!

Att man inte bara är en hyresgäst som flyttar in.

Liiite måste den kapas ...



Det finns nästan inga ord för hur lycklig och förväntansfull jag är över hyllorna vid fönstret.

Jo, så är det.

Den längsta, den som går från vägg till vägg, ska nu sättas på plats.

Ååå, någon millimeter för lång är den!

Nu hör jag pv slipa kortsidan .., snart ska den på plats!

(Det gula som skymtar i taket utanför fönstret, på altanen, är rockwool. Där ska det - vad det lider - bli ett stort varmbonat vardagsrum.)