På eftermiddagen ...

Harry som skuttar omkring nere på den tjocka isen, alldeles vid land.

Och en slags känsla av att det ska vända.

Allt det kalla.

Min AP sa en gång ..., 

... att hon tyckte att det var så intressant med människor som blev närapå nördiga, ja, när det gällde nåt särskilt som dom fann spännande.

Här finns ett inlägg (egentligen två) som handlar om just sånt, och jag bara älskar det!

Det bästa i veckan ...

Som ni ser har det tillkommit ännu fler vinster i veckans dragning, nämligen två dvd-filmer som kommit susande från södra Frankrike. Tack snälla Monica! 

Filmen till vänster är regisserad av Woody Allen, jag såg den igår och den har fått jättebra kritik - men föll inte riktigt mig i smaken -, men säkerligen många andra.
Filmen till höger tänker jag titta på idag! Smyyygtitta på.
(Lite senare: nu tittar jag på den - den är  u n d e r b a r!)
(Och nu har jag tittat klart. Omdömet kvarstår: jag satt mest och loooog hela tiden!)

Längst uppe till vänster syns en bagage-tag ..., den kommer från Göteborg och den storartade Ann.
Tack snälla!!

Jag har lagt till det här med filmerna och "taggen" mest för att här finns bokslukare som redan har läst allt .., nu blir det något även för den skaran.

Nåväl .., följande ligger och skvalpar i träskålen som min morfar har gjort.

Det är ....

Lisbeth/Tankevågor i Stockholm som berättar om gläjden i en lyckad operation och den där känslan att få komma hem och duscha och krypa ner i sin egen säng .., stoppa fötterna under hundens varma päls och somna med sin hand i makens.

Lena i Gävle som har fått biljetter till en show med Jerry Williams och inbjudan till släktträff i Skellefteå, det gjorde henne glad!

Tänk er att sticka med sytråd!

Kerstin i Dalarna hade varit på biblioteket och sett en utställning med kläder virkade av sytråd - allt gjort av Else Britt Nääs i Leksand och detta fascinerade och gladde Kerstin.
(Många som kommenterade blev för övrigt lika fascinerade!)

Ingela i Ystad - hon som för några veckor sedan var så lycklig över att ha funnit en man där det mesta kändes rätt -, hon litade nu på sin magkänsla och valde att åter bli ensamseglare och hon kände sig stark av det beslutet. Och glad.
Flera som kommenterade kom med uppmuntrande tillrop, vilket även det gladde Ingela, hon som nu hissat segel och styr sin egen farkost.

Turtlan i Karlstad har av sin bror fått en prenumeration på tre Trisslotter i månaden.
Av 2 162 085 sålda lotter finns 18 800 vinster på 150 kronor och tänk, Turtlan blev just en av dessa artontusenåttahundra!  Glädje, glädje! Nästa vinst kanske blir ännu större ...!

Eva i Tyresö kände glädje och lättnad över att barnbarnet - som har det så kämpigt mellan varven -, kommit till ett slags vardagslugn och så hade hon sett programmet Babel med västerbottensförfattaren P-O Enqvist - det gladde också -.

Helena/Cruella i Stockholm ., hennes glädje skvimpade nästan över när hon berättade om den förestående flytten till Kina och allt vad det innebär .., och om ett härligt St Patrick´s-firande i Roslagen.
Så här skriver hon:

"Det var glada människor, frågesport, allsång, Irish dancing där dottern deltog med liv och lust och tjoade runt bland pensionärer och allehanda obekanta, värmande brasor, god whiskey, sköna pratstunder och så en ensam ispromenad i solen innan vi tog bussen hem igen.
Och på bussen hade vi så himla bra samtal om sånt som annars kan verka lite tjatigt - skola, betyg, framtidsplaner.På kvällen var vi på konsert en kort bit söder om stan där dotterns gospelkör verkligen lyfte taket. Och när vi gick hem var det norrsken:-)"

Teet i röda påsen var det ...

Ann i Göteborg, ni vet, hon den STORARTADE, hon hade legat förkyld och eländig i en veckas tid och blev glad över Engelbrektsteet som var en av vinsterna i lotteriet - teet var sponsrat av mossfolk i Örebro -.
Tack igen mossfolk! 

Ordning & Reda ...

Anne i Mantorp (hon som har stenkoll på alla böcker som hon har läst genom åren!) gladdes storligen åt att hennes syster från USA nu ska komma på besök till Sverige.
Det är tre år sedan systrarna senast träffades.
Och den 26:e april landar hon - systern -, på Arlanda, i terminal 5.
Glädje - glädje!

Och här satt någon annan i solen och läste ...

annannan i Portugal, hon satt barbent i solen och lite senare skulle hon ta sig en tupplur i hängmattan .., det var glädje för henne! Jordnära-glädje .., för en skånsk madame i söderns nejder.

Här är hon .., det lilla nytillskottet.

Sist av allt, men näst först ut med att dela med sig av glädjen, var Ulrika i Västmanland.

Tänk, nu är det bestämt! 

Hon och Marcus ska bli adoptivföräldrar!! 

Ja, till en kattunge, alltså.

Vill någon fler vara med, så är det bara att hoppa på tåget!

Mejla i så fall din glädje till bisse151@gmail.com, så lägger jag in även ditt bidrag.

Moster Gunvor ...

Moster Gunvor med två av barnbarnen. Jag gissar att dottern Barbro var fotograf.

På Facebook upptäcker jag hos kusinen Maria en bild av hennes mamma; min moster.
Moster Gunvor.

Så här var det:
Alla mammas syskon bodde tämligen nära varandra, utom mamma då, som susat iväg till Malå och dit var det väl drygt tjugo mil och det var inte sååå ofta som vi hälsade på i Dikanäs - mamma arbetade ju nästan jämt -.

Men jag minns sommardagar med slåtter när mamma hjälpte till .., eller hur hon deltog när det skulle tas upp potatis .., och jag minns mamma som då tog hand om lagården, hur hon satt på träpallen och mjölkade korna.
Jag minns doften av hö.

Inte så långt från mormor, nere i backen eller i en slänt, bodde moster Gunvor med sin man Jim.
Där fann även fyra kusiner, hundar, får, små lamm, killingar, blommor i massor och på bordet låg ofta klippdockor.

När jag tänker på moster Gunvor, då tänker jag på kärlek.
Den här lite rödlätta och fräkniga kvinnan formligen  ö s t e  kärlek och värme över en då liten och blyg Elisabet .., moster Gunvor skrattade, pratade fort .., kramade och man blev tagen på allvar.

Man kände sig helt enkelt välkommen in i släktgemenskapen.

Maria med sina älskade hundar! Säkerligen en stark kvinna, även detta.

För en stund sedan ringde jag till Gunvors tredje dotter Maria som bor hemma i Västerbotten.
Det är Maria - hunduppfödare och Vädur - som syns på bilden.

Och jag ber henne beskriva sin mamma - min moster -.

Tavla som moster Gunvor gjort av hemfärgad fårull.
Ser ni samen som sitter lite böjd vid elden .... där nere på bilden.
Den tavlan hängde i vardagsrummet hemma i Malå.

"Morsan ..? Jo, men hon hade mycket värme och kärlek inom sig .., hon tyckte om och samlade på allt som hon tyckte var vackert .., det var glas, porslin, blusar, pärlor och halsband och hon hade ju en klar konstnärlig ådra .. , målade tavlor och hon hade så mycket livsglädje inom sig .., pratade med precis alla människor oavsett vad dom sysslade med .., det var från hög till låg och biltestare och alla möjliga sorter, ja, och hon hade mycket hyss för sig helt enkelt och så tyckte hon om att odla blommor!" säger Maria.

Och jag får veta att moster Gunvor är med i en skrift som Dikanäs hembygdsförening har givit ut, en som handlar om Starka Kvinnor.

Så här beskrev mellansystern sin mamma.

En bild till av kusinen Maria. 
När jag först såg den, hajade jag till .., det hade kunnat vara undertecknad!

Ett trivsamt och skrattigt samtal blev det;  ett samtal som handlade om svårigheten att slänga (ja, den ådran har i alla fall inte jag drabbats av ...) .., om klädstorlekar som blir allt större .. ("now we´re talking ...")  och vi pratar om Alzheimer, vaskulär demens .., hundar och mera hundar .., och hon säger .."han harry, han verka ju så himla fin ...!"

Efteråt kände jag mig så glad.
Och rik.

Just så var det.

//Moster Gunvor blev 69 år gammal.

Gladpost ...

 

Med posten kommer ett vitt kuvert med soligt innehåll! 

Tack, du rara Margareta Lundgren!

Det här blir spännande värre!

Och jag tänker på Inger i Skellefteå och hennes olika tomatsorter .., dom som inte hann bli mogna innan sommaren var tillända och som sedan fick mogna inomhus.

Och luktärter i en liten vas .., vilken lycka!

Gurka hade hon också och härligt fat!

På frukostbrickan ....

Ensamt litet löv på gatan i Ystad.

Fru Hansson har fått frågan vilka fem personer hon skulle vilja bjuda på middag - hon får såklart välja helt fritt, bland levande och döda - och nu berättar hon!

Och långt från vårt land finns en herre som har detaljstuderat dörrhandtag.
Sånt tycker jag är hur intressant som helst!

En annan bloggare - men en kvinna, hon som har en sån underbart vacker stol från Norrgavel -, faller nästan i gråt och tycker att nu är måttet faktiskt rågat!

Och vill man se hur det ser ut i Ystad idag, kan man klicka på den här länken.

Vill man ta sig vidare i vårt land, med bara ett enda klick .., - ingen biljettbeställning behövs -, då finns ju alltid Gunnars webbkamerasida. 

I Västergötland bor en madame som funderar på det här med alla dessa dagar som ska firas.


Ja, det är vad som finns på morgonens frukostbricka. 

Det här är den andra lediga dagen av två och jag kan säga att man slår inte direkt volter av glädje över vädret .., det är grått och ännu mera grått och snöar lite lagom.  

Nåja, jag tröstar mig med det goda brödet från Solhaga. 

Dagens fönster och hej på dig du, pv!

Vaknar vid fyra .., lyssnar till kaffeprat i P4 .., en äldre farbror från Småland som berättar att han dricker tre koppar kaffe per dag - varken mer eller mindre - ...,  somnar om .., drömmer om Ringvägen i Malå .., hör - så där i bakgrunden - hur pv stökar och gör sig klar att cykla till jobbet.

Intill mig ligger harry ihopkurad.

När klockan är sju, stiger jag upp.
Ställer mig vid söderfönstret och tittar ut.

Det är då jag upptäcker den lilla hälsningen på bilrutan.

Och så ett kvällsfönster och lite tröst ...

 

"Hej!

Hoppas att det går bra med dina vänner i affären efter den förfärliga upplevelsen med rånförsöket!

Och själv hade du tur som slapp vara mitt uppe i det!

Hoppas att ni klarar att bearbeta händelsen och få det på avstånd så fort som möjligt.

Hoppas också att de får tag i de skyldiga - det vill nog lätta en del?

Skickar med ett fönster och några snäckor från Lysekil, där vi väntar nytt snöfall i morgon.

I dag har det varit soligt på förmiddagen, men nu börjar molnen dra in över sta´n.

Hälsningar och tröste-kramar från Monica i Lysekil."

// Tack snälla, rara! säger jag/Elisabet.
Det här mailet hade, av någon outgrundlig anledning, hamnat bland skräpposten - det kom igår -.

Det bästa för Lisbeth/Tankevågor ...

Och titta, här kommer Anders vänsterhand susande genom rymden!

Det bästa i veckan var att äntligen få komma hem igen från sjukhuset och att min operation gått bra. Efter en skön dusch få krypa ner i sin egen säng.
Borra in fötterna i Roxys päls där nere i fotändan och känna en sådan tacksamhet över livet och att få somna med Anders hand i min precis som alltid.

Lisbeth

Det bästa för Lena i Gävle ...

Hej, det var ett tag sen jag  berättade något, men det händer ju glädjeämnen ganska ofta tycker jag, idag kom min man hem med biljetter till Jerry Williams konsert här i Gävle på Läkerol Arena den 9 nov.(det är ju bra att Arenan används till lite annat nu när det inte ville sig för Brynäs i år, nu är det Skellefteås tur tycker jag)

 

Sen har jag fått inbjudan till släktträff i Skellefteå, eller Ursviken,  i juni, ska bli jättekul tycker jag.  

 

Imorgon ska en vänninna och jag på bussutflykt till Hälsingland och se på diverse hantverk i Järvsö med omnejd. 

 

Kul att muntra upp sig i den kalla blåsten som vi har och den myckna snön som inte vill tina bort.

 

Häls. Lena i Gävle

När en onsdag blir en fredag ...

Vid uttagsautomanten finns smala speglar. Jag upptäcker att jag har två antenner på huvudet.

Har man jobbarhelg, då blir dom tre lediga dagarna dessförinnan rena helgen, ja, i alla fall infinner sig en slags ljuvlig helgkänsla.

Så, när jag upptäcker att sigge har ett sår på bröstet - han har slickat bort allt hår just där .., beslutar jag mig för att åka till apoteket i Getinge och köpa Jodopax.

Bloggträff i Steninge. Jag tror att alla som räcker upp handen är storasyskon eller endabarn.

Till Getinge är det bara nån mil .., först kör man mot Steninge och svänger vänster mitt i byn .., kör mellan åkrarna .., passerar Sven-Åke och Elvys hus ..., sen genom den där svindelvackra tunneln av bokskog som är så vacker på våren, då, när grönskan är så skir, så skir ..., därefter in i Steninge kyrkby där det är 30 km:s hastighetsgräns fram till skolan som ligger på vänster sida, alldeles intill kyrkan .., och sen är det raka spåret .., förbi nån hästgård och så svänger man vänster ner till själva Getinge.

Andra ystadbor som har satt spår. Och den alltid så rare Jonas Nilsson i vinröd kavaj.

Apoteket ligger i samma byggnad som vårdcentralen och personalen är alltid så vänlig. 
Nu blir jag expedierad av en kvinna som berättar att på den där skalan mellan 1 - 10, så skulle hon nog säga 11 .., så mycket har hon trivts med sitt yrke, särskilt här ute på landet! 

"Nu är jag pensionär men går ut lite extra ibland ...", förklarar hon leende.

Och jag tänker på det här hur vissa människor sätter avtryck i ens liv ..., på bilden här ovanför (dom väntar på bussen som ska ta dem på dans till Tomelilla) syns en skara ungdomar som alltid var så  vänliga och glada och som verkligen satte avtryck i mitt hjärta .., och så fanns Marianne Erlandsson i Ystad som arbetade på sjukhusapoteket .., därtill var hon kund i lilla kvartersbutiken. 
Vilken underbart vänlig människa hon var och när man kom till apoteket hoppades man alltid att det skulle bli just till hennes kassa man kom.  

Christer, vaktmästare i Ystad, satte också spår ...

Ja, och så blir det en sväng förbi Falkenbergs Sparbank och man får ju vara glad att man släpps in i lokalen - man får trycka på en knapp och så tittar expediten upp -, då är det således inte helt kört med tilliten .. ja, jag menar, man ser - anoraken och det rufsiga håret till trots -, inte ut som en presumtiv rånare.

Apropå rödspätta ..., och harry var en liten skit bara.

Ett besök på Konsum hinns också med. 
Köper rödspätta till extrapris ... - halleluja! -, vänder sedan kosan mot Slöinge och lilla bageriet.

M mmmm .., ett halländskt grovt bröd får göra mig sällskap hem, plus dom där svindelgoda toscamazarinerna - var sin sån ska vi få till kvällskaffet -, då, när pv kommit hem och vi dragit undan björkris och annat från trädfällningen.

 Ja, så kan en ledig onsdag som känns som en fredag se ut.

Livet på en pinne, varken mer eller mindre!

Det bästa för Kerstin i Dalarna ...

Att sticka med sytråd kräver tålamod!

I lördags var jag till biblioteket som hade en utställning av Elsie-Britt Nääs, Leksand

som stickat Barbiekläder med sytråd.  

 

Helt otroligt fint och vilket tålamod det måste krävas. 

Hon hade gjort egna stickor eftersom det inte finns så tunna att köpa.

 

 

På klänningarna som Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin har är det ca 1000 maskor/varv.

Även paraplyerna har hon gjort och dom är hopfällbara/utfällbara!

 

 

Ett helt fantastiskt jobb som hon lagt ner på detta. 

Ta chansen att kolla om det blir någon mer utställning.

(Har bl.a. varit i Malung, Leksand. Rättvik och Västerås.)

Tyvärr svårt att ta bilder när det blänker här och där. 

Kanske syns det bättre på den här filmen från GävleDala:  

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/gavledala/dockklader-i-fokus

Själv fortsätter jag nog sticka med vanliga garner och normala stickor ;-)

Kerstin i Dalarna

Det bästa för Ingela i Ystad ...

Bilden visar Mariagatan i Ystad. Minns jag inte fel bodde Ingela just där.

Hej Bettan!

Mitt bästa i veckan förra veckan var att jag vågade/orkade stå upp för mig själv....
jag seglar åter igen på de ensammas hav...men jag ÄR inte ensam! Jag har åter vind i mina segel!

Jag har underbara vänner och en underbar familj samt ett underbart jobb.
Jag är inte ensam och även om jag återigen är singel så är jag stolt över att jag "vågade lyssna på min magkänsla".....

Det var mitt bästa i veckan...kanske lite banalt, men jag visade för mig själv att jag lärt mig något av mina tidigare  förhållande.
O det är värt mycket! Livsläxan blev ingen hemläxa!

kram
Ingela i Ystad

Prat och mera prat ...

På bordet i fikarummet. Någon har kommit med en liten bukett snödroppar.

Efter det dramatiska rånförsöket igårmorse, samlas vi till personalmöte.

I fikarummet finns då en psykolog, en representant från Hemköp och så halva personalstyrkan - den andra halvan håller butiken i gång - och så skiftar vi sedan.

Det blir mycket prat .., vi ventilerar allt som vi känner och tänker - en efter en får komma till tals -, och vi pratar om skräck och rädsla och vi skrattar och vi nästan-gråter  ..-, och vi dricker kaffe och pratar ännu mera, bland annat om det brutala överfallet mot chefens pappa (som då drev butiken) för flera år sedan .., hur han slogs ner ute på parkeringen och hur han aldrig kom tillbaka efter detta, ja, hur hela hans liv förändrades.

Om det pratar vi också.
Och om den ständiga vaksamheten, särskilt på kvällarna .., hur man liksom iakttar kunder som man aldrig tidigare har sett .., och det gör man alldeles oavsett om man har varit utsatt för ett rån eller inte.

Och alla reagerar vi olika.

Någon har haft svårt att sova natten mot idag ..., en av de drabbade kröp igårkväll extra-nära sin äkta hälft .., och jag, som inte känner mig det minsta orolig, har hela tiden - under hela mötet - armsvett! Herr psykologen berättar om kroppens sätt att reagera, oavsett vad vi tänker eller tycker.

Och efteråt, när jag står i kassan, frågar en kund om jag har åkt på däng?
Alldeles illröd om kinderna är jag och mitt ärr från hundbettet, det som finns under mitt vänstra öga, är ordentligt svullet!
Det är det kunden menar .., att jag är så svullen.

Själv vet jag precis vad det handlar om .., så blir det när känslorna kommer i gungning .., jag minns att mina barns pappa en gång sa att "Elisabet, dig kan man läsa som en öppen bok".

Ungefär så var den här dagen.

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Jag fick en prenumeration på tre Trisslotter i månaden av min bror i julklapp. Det kan man kalla en spännande julklapp som räcker länge.

Å dra på Trissor ;-)

Det blev en storvinst den här gången, en ganska stor i alla fall.
Om man läser på baksidan av lotten så är det 18 800 st som vinner 150 kr av 2 162 085 st lotter så oddsen är inte så stora ;-)

M och jag bestämde att vi köper inte nya lotter för storvinstern utan de pengarna lägger vi i en nöjesburk. Eller om vi döper den till båtburken.

Många summor små....

Det bästa för Eva i Tyresö ...

DBFV var vårt barnbarn som har lugnat ner sig så vi alla kan dra en lättnadens suck.

 

Och Babel som var så bra i söndags.

 

PO Enequist var så härlig, Kemiri suverän, den ovanliga prästkvinnan plöjde nya vägar

och Thererse Söderlind verkade så äkta. Gedin var vacker och påläst -som vanligt.

Eva i Tyresö.

Det bästa för Cruella i Stockholm ....

Bild: fladdrande flaggor på Råå, utanför Helsingborg. Bilden togs för flera år sedan.

Hej!

Jag hoppas allt att det ska fortsätta, uppmuntringslotteriet, för även om jag inte bidrar själv så ofta så är det roligt att läsa om andras vardagsglädje!

I vår familj är det lite turbulens just nu, inte på något livsavgörande vis, men mycket bara. Skolbekymmer, förestående Kinaflytt (jo, du läste rätt!) och allt
som är förbundet med den, gymnasieval och en massa jobb.
Det virvlar.

Desto roligare då när jag tar mig i kragen och gör något utöver det vanliga!

I helgen var vi bjudna till goda vänner i Roslagen på St Patricksfirande och dottern
och jag åkte dit. Det var så himla kul!

Glada människor, frågesport, allsång, Irish dancing där dottern deltog med liv och lust och tjoade runt bland pensionärer och allehanda obekanta, värmande brasor, god whiskey, sköna pratstunder och så en ensam ispromenad i solen innan vi tog bussen hem igen.

Och på bussen hade vi så himla bra samtal om sånt som annars kan verka lite tjatigt - skola, betyg, framtidsplaner.

På kvällen var vi på konsert en kort bit söder om stan där dotterns gospelkör verkligen lyfte taket. Och när vi gick hem var det norrsken:-)

Cruella/Helena.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Te från mossfolk och ett fotokort från Eva på Frösön.

Det bästa förra veckan, som för övrigt var fylld av snortjockt huvud och torra läppar, var när min vinst i Uppmuntringslotteriet kom med posten.

 

Den kom sannerligen väl till pass. 

Kaffet smakade inte sitt vanliga aromrika, men Engelbrekt var ingen dålig ersättning. Engelbrekt Engelbrektssons namne kan varmt rekommenderas – “varmt” haha...fattar ni...blink, blink...”varmt” haha, när man ligger under filten med feber...

 

Ett fint foto från Eva följde också med.

 

Hälsningar Ann i Göteborg.

 

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Bild: när bloggmadamen flög med Malmö Aviation till Stockholm. En något kortare resa.

Från Anne i Mantorp kommer ett mail, med en kopia på ett biljettköp.
Det gäller en flygbiljett med följande information.

Avresa från Minneapolis S:t Paul International Airport kl. 12:54, terminal 1.
Ankomst Chicago O´Hare International Airport kl. 2:18.

Avresa från Chicago Airport kl. 4:25 PM, terminal 5, med SAS till Arlanda Airport i Stockholm.
Ankomst Arlanda kl. 7:50, terminal 5, fredagen den 26:e april.

Så här skriver Anne:

"Detta är absolut det bästa i veckan för mig. Det är min systers flygbiljetter och det är över 3 år
sedan hon var hemma sist.  Syster min är en asfaltblomma och därför har det inte blivit något
besök sedan jag flyttade ner till Mantorp. Men nu så är det dags att fira hennes 70-årsdag och
det blir i Stockholm.

Som tur är har vi en kusin som bor centralt vid Östermalmstorg och där får vi hysa in oss.
Som jag ser fram emot det här besöket."

Anne i Mantorp

En  ny sorts påskägg ....



Underbar idé!

Och fotografen, Hans-Jörgen Ramstedt, tillbringade några månader hos mamma i Bolivia.

Det var han som vaknade en morgon och saknade sina sandaler.

"Dina sandaler ..? Dom har jag gett bort till en skolös indian!" sa mamma smajlande.

Jo, jo.

Om Staffan från Norrfjärden ...

"Han hade många intressen som fångade honom och han utvecklades hela tiden. På gården i Tullnäs fanns sommarhöns, grisar och får under de första 30 åren familjen bodde där. Att skapa en lummig trädgård och senast en damm var projekt vid sidan av biodling.

Lindmarks intresse för fåglar, påstod han, började då hans fröken uppmärksammade en domherre han ritat. Varje vår hade han fågelboken i beredskap för att anteckna när varje ny flyttfågel anlänt. Han förde statistik över fåglarnas ankomst med datum för varje fågel och år.

Människor i alla åldrar tog och fick han kontakt med, ett uttryck för hans nyfikenhet. Med sina skämt och historier var han omtyckt av så väl gammal som ung.

Han var en god lyssnare, en empatisk medmänniska men framför allt en underhållare.
Han tog plats och han såg till att synas. Han hade kvar sitt barnasinne och var inte rädd för att visa det även i vuxna sammanhang. Många var det som fick uppleva honom som Jerry Williams, som rysk general eller ballerina i rosa tyllkjol."

Ännu ett livsöde träder fram bland hemtidningens minnesord över avlidna.

Och jag tänker på hans fröken som uppmärksammade domherren som han ritat och vad det kom att betyda.

Själv minns jag vissa lärare av just den anledningen; man blev sedd som människa.
Klara Öberg som sa att jag var duktig i engelska .., lärarinnan på Kom Vux som bad att få använda min uppsats om den grönländska kvinnan i undervisningen .., och Ulf Stenwall, matteläraren som bjöd upp mig när han var vakt på högstadiets skoldans. 

DBIV ....

Det här, kära vänner, är veckans vinster i Uppmuntringslotteriet.

Vill ni vara med .., då vet ni vad som gäller .., mejla in det som gjorde er extravarma i hjärtat och så blir det dragning på fredag. Den som vinner förstapriset, väljer först.

Och hur är det .., antingen är det ont om glädje, eller så börjar ni kanske tröttna?

Ska vi göra ett uppehåll, eller ska vi fortsätta?

Och ska vi satsa på det senare .., då får ni allt lägga på en liten rem ,-)

Varmt välkomna med era bidrag till bisse151@gmail.com.

Två har redan mailat .., den ena är annannan i Portugal som skrev om hur hon skulle sitta i solen en stund med bara ben .., och sen skulle hon ta sig en tupplur i hängmattan.

Den andra var Ulrika som berättade om glädjen i att hon och Marcus nu har adopterat en liten kattunge; hämtad från ett katthem.

Om dofter ...

Ingers växthus. Hon odlar enbart i krukor.

På måndagförmiddag ringer jag till väninnan Inger i Skellefteå.
Det kan gå nästan ett år mellan pratvarven, ändå är det bara som att fortsätta ett icke-avslutat-samtal.

Allt flyter på.

Inga tysta sekunder ..., och blir det såna, går det bra också.
Det är ungefär som att sitta tillsammans i en soffa och bara .., ja, sitta där.
Man vet var man har varandra.

Inger är passionerat förtjust i (skidåkning för egen del .. hade jag kunnat skriva) i allt som har med odling att göra och när jag berättar om våra växthusplaner, då går hon i gång på riktigt.

Jo, dom har ett växthus på tomten, den som ligger alldeles nära Skellefteälven.., och nu, när hon har gått i pension, då har hon verkligen tid att pyssla i växthuset.

Mest odlar hon tomater, nio sorter allt som allt ... ..., och hon berättar - med oändlig värme i rösten om sin mormor.

"Du vet Elisabet,mormor hade inget riktigt växthus, utan bara fönster lutade mot husväggen och där bakom hade hon planterat tomater och jag kan  e x a k t  känna doften, den som blev när jag som lillflicka drog med fingrarna över bladen ..., och precis den känslan får jag när jag kommer in i vårt växthus! Ibland på våren, när det ännu är för kallt ute, då sitter vi där inne och dricker kaffe ..." säger hon.

Jag hör leendet genom luren.

Och Ingers mormor, hon som odlade tomater mot husväggen och därmed skapade såna varma minnen till sitt barnbarn ..., hon hette Dagny.

Om hon skriver vackert ....?

Ja.

Så vidunderligt vackert.

(Rubriken hade även kunnat vara ... "tvärsnitt från verkligheten".)

I Ystad ....

Från webbkameran i Ystad ...

Det ser ut att blåsa rätt friskt vid Ystad Saltsjöbad.

Men här, i landet Halland, har ännu inget oväder visat sig.

Från Normandie ...

... kommer det här bilden.

Ett hotellrum och ett fönster som står öppet.

Den som stod där innanför, det var den här madamen, hon som i ett helt års tid har köpstopp.

Om Em ...

För flera månader sedan berättade Guy om pojken Em som då hjälpte honom med allehanda vardagliga göromål, det var i den vevan som Guy hade skadat sitt knä och inte kunde röra sig som vanligt.

Och vi fick veta lite om pojken och hans tillvaro och någon föreslog att vi kunde hjälpa till att finansiera hans utbildning, om han nu önskade en sådan?

Det önskade han.
Helst en fotbollsinriktad sådan.

Men se det gick inte .., han klarade inte provet och den som hittat på det hela kände sig dum .., vad hade hon nu dragit igång och tänk om allt skulle bli pannkaka!

Då händer något .. , Em kommer in på en yrkesskola för bilmekaniker och någon får ett mail från Guy som skriver ..."nu kan du börja spara för en resa till Thailand om tre år, för då tar Em sin examen om allt går bra".

Om ni bara  v i s s t e   hur stor glädjen blir!!

Och här ska sparas!

Tack alla ni andra som är med!

Till höger om bildskärmen ...

I väntan på att arbetsdagen ska börja (jag tänker hela tiden på arbetskamraten som i morse fick en kniv mot halsen och hur hemskt det ska kännas ...) rensar jag kylskåpsdörren från allehanda urklipp .., vykort .., insändare (den när pv höll på att bli överfallen av tre ilskna hundar) ..., namnsdagsgrattisteckning från en liten Hilda ..., magneter inhandlade på Portobello Road, samt ett kvitto från Elgiganten.

Och jag blir stående med fotografiet av mamma och Anders och hjärtat fylls av ...., vemod.

Ja, det var då när mamma tillbringade en vecka på geriatriska rehab-avdelningen i Ystad.

Ett ögonblick av klarhet och filurglädjen i hennes ögon när Anders kom på besök.

Fotografiet hamnar i en vit ram och får stå här så länge.

Och bokmärket från hedgrenskan pryder sin plats.

I en kommentar ....
 
... skriver Fourmum att hon är glad att jag inte var på jobbet i morse.

Ingenting förstår jag.

Det gör jag däremot nu.

Ledig fram till tre ...

Favoritglasögonen har tappat en liten fjäder på vänster skalm .., nu bara ramlar dom av!

Och tänk, att man kan falla pladask för ett bokomslag.

Flera meter upp i luften ...!

Nej, bilden är inte bra, men den får duga. Jag tvärtog en bara.

Det finns flera stora och väldigt skruttiga björkar på pv:s tomt .., och igår bestämde han sig: nu skulle en av dem fällas!

Jag tycker mig nog vara en troende människa - i alla fall när jag är väldigt sjuk ... -, men när jag ser hur pv lätt som en plätt klättrar upp i trädet och  hänger där på trekvart och har motorsågen i ena handen., allt medan han balanserar på en vinglig stege .., då blir jag helt förvissad om att vi är släkt med aporna.

Och nu har vi massor av påskris!
Och en härlig majbrasa!

Kvart i åtta ...

Det bästa med att bo på landet, det är det här .., att hundarna kan springa fritt.

Har harry tur, så möter vi på morgonen Elsa & Alice.

Alice är en rundmagad brun labrador som kan snurra runt på ett alldeles underbart labbesätt .., och Elsa är en finkänslig liten dalmatinermadame som mest visar tänderna och sällan vill leka.

Aldrig blir harry så glad, som när han upptäcker deras mattes illgula reflexjacka ..., då vet han, att nu vankas det bus!

Dagens fönster ...

Först fanns där en gladblommig gardin, så småningom en vit, enfärgad kappa .., och nu sitter persienner av trä på samma ställe.

Åååå, så fint ljuset silas!

En pensionatsvärd som bor i huset, han säger efteråt ...."men ååå, det blev jättefint!"

Då blir man glad.

Letar en bild ...

... hittar en annan.

pElles första dagar i det gula huset.

Allt är spännande!

Det bästa för annannan i Portugal ...

Bild: tavla som finns i det gula huset. Hon sitter också i solen.

Räknas idag som FV? 
För då är det vad jag ska göra nu som är DB. 
Sitta i solen en stund med bara ben, i alla fall till knäna. 

Och sedan en tupplur i hängmattan. 

annannan.