Om dofter ...

Ingers växthus. Hon odlar enbart i krukor.

På måndagförmiddag ringer jag till väninnan Inger i Skellefteå.
Det kan gå nästan ett år mellan pratvarven, ändå är det bara som att fortsätta ett icke-avslutat-samtal.

Allt flyter på.

Inga tysta sekunder ..., och blir det såna, går det bra också.
Det är ungefär som att sitta tillsammans i en soffa och bara .., ja, sitta där.
Man vet var man har varandra.

Inger är passionerat förtjust i (skidåkning för egen del .. hade jag kunnat skriva) i allt som har med odling att göra och när jag berättar om våra växthusplaner, då går hon i gång på riktigt.

Jo, dom har ett växthus på tomten, den som ligger alldeles nära Skellefteälven.., och nu, när hon har gått i pension, då har hon verkligen tid att pyssla i växthuset.

Mest odlar hon tomater, nio sorter allt som allt ... ..., och hon berättar - med oändlig värme i rösten om sin mormor.

"Du vet Elisabet,mormor hade inget riktigt växthus, utan bara fönster lutade mot husväggen och där bakom hade hon planterat tomater och jag kan  e x a k t  känna doften, den som blev när jag som lillflicka drog med fingrarna över bladen ..., och precis den känslan får jag när jag kommer in i vårt växthus! Ibland på våren, när det ännu är för kallt ute, då sitter vi där inne och dricker kaffe ..." säger hon.

Jag hör leendet genom luren.

Och Ingers mormor, hon som odlade tomater mot husväggen och därmed skapade såna varma minnen till sitt barnbarn ..., hon hette Dagny.