Då är allt vad kalas överstökat och det är vardag igen och jag är sextio år och en dag.
Jobb från halv nio till ett.
I charken står Mattias och lär sig fixa semlor.
Femton kronor styck.
Riktigt fina blir dom och det märks att han har det rätta handlaget, men så har han också gått restaurangprogrammet i gymnasiet och haft pv som lärare, ja, fast det sista har väl inte direkt med semlorna att göra.
Och dagen blir som alla torsdagar .., det är det vanliga .., ta emot mejerivarorna från Arla och Wapnö .., brödet från Östras Bageri och så ska ju vårt eget gräddas .., frukosten ställs i ordning .., det är avlösning av Lena i kassan och sen är det datumkoll av ost, sill, juice och det som nu finns i dessa diskar .., och ute snöar det och det blir värk i knäna och Lena får ont i huvudet och när klockan är ett slår vi oss ner i personalrummet och tar var sin kopp kaffe och helt eniga är vi om att den där värken är lågtryckets fel.
Sen kommer jag hem till en överlycklig harry och ute är det snö i luften, men bara så där knappt omärkligt .., och det blåser .., grannens stora björk vajar i vinden.
Ni tror förstås att jag har glömt bort dragningen, men se, det har jag inte.
Nu ska jag fixa lotter och så får dra i mörkret ikväll.
Ajöken, sa fröken.
