En lite trött vecka har det varit, men det är okej.
Glädje har det förstås funnits en hel del av och denna vecka blir det barnen som verkligen är min stora glädje.
Som att sonen ringer flera gånger i veckan och berättar hur det går
med allt. (han har fått heltidsanställning och nytt, eget boende)
Eller
att Sanne, min äldstas fina flickvän, skriver och undrar om jag vill
komma och ha en slapp mysfredagskväll med henne när Emelie jobbar natt
och att sedan ha en jätterolig lördag med dem båda.
Och så de stunder i veckan när Lisa och jag kan vara sådär riktigt
knasiga tillsammans, när hon inte tänker på att ngn skulle kunna se oss
och hon skulle tycka att vi (mest jag förstås) är pinsamma. :)
Annika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar