Inte är det lätt att få skarpa bilder med en liten kamera ..., men ändå.
Visst är dom fina!
torsdag 23 januari 2014
Bråkstaken ...
(Det kan tyckas pretentiöst eller desperat så det räcker och blir över, detta att ha samma bild på såväl Facebook som här på bloggen, men här finns vänner som i n t e håller till på FB och då får det här bli till er).
Ja, vad jag vill berätta är i alla fall att herr Björkrast är den mest egenyttiga av alla gäster kring äppelskivorna!
I vanliga fall, då är det herrar Koltrastar som ilsket bevakar varje liten äppelskrutt, men se, mot den här krabaten har dom inte en chans! Han är kung i baren!
 |
| Solidaritet? Dela med sig? Vad är det för dumheter! |
(Det kan tyckas pretentiöst eller desperat så det räcker och blir över, detta att ha samma bild på såväl Facebook som här på bloggen, men här finns vänner som i n t e håller till på FB och då får det här bli till er).
Ja, vad jag vill berätta är i alla fall att herr Björkrast är den mest egenyttiga av alla gäster kring äppelskivorna!
I vanliga fall, då är det herrar Koltrastar som ilsket bevakar varje liten äppelskrutt, men se, mot den här krabaten har dom inte en chans! Han är kung i baren!
En orm har kommit i paradiset ...
Det är kanske två månader sedan som harry kom i närkontakt med det då nyligen uppsatta elstängslet till hästhagen. Sedan dess är han fullkomligt övertygad om att det var SJÄLVA HÄSTEN som var orsaken och när vi om morgnarna ska gå på promenad, tittar harry nooooooga ner mot hagen till!
Ser han hästen (eller känner doften), vägrar han att gå nerför backen och ååå, som jag får locka och pocka för att få honom med mig!
Än värre är det när vi har gått mot kustvägen till - liksom en runda -, och kommer från andra hållet. Då händer det att hästaskrället tittar fram (ofta bara huvudet) bakom husknuten och då blir det t v ä r b r o m s hos min fyrbente kamrat .., han kryyyper förbi, eller springer en bra bit därifrån och tar skuttet över bäcken och sen fort hemåt!
För lille harhjärtat Harry, har det sannerligen kommit en orm i paradiset.
 |
| Och när han slår bakut och skuttar omkring, är det inte långt ifrån att harry pinkar på sig. |
Det är kanske två månader sedan som harry kom i närkontakt med det då nyligen uppsatta elstängslet till hästhagen. Sedan dess är han fullkomligt övertygad om att det var SJÄLVA HÄSTEN som var orsaken och när vi om morgnarna ska gå på promenad, tittar harry nooooooga ner mot hagen till!
Ser han hästen (eller känner doften), vägrar han att gå nerför backen och ååå, som jag får locka och pocka för att få honom med mig!
Än värre är det när vi har gått mot kustvägen till - liksom en runda -, och kommer från andra hållet. Då händer det att hästaskrället tittar fram (ofta bara huvudet) bakom husknuten och då blir det t v ä r b r o m s hos min fyrbente kamrat .., han kryyyper förbi, eller springer en bra bit därifrån och tar skuttet över bäcken och sen fort hemåt!
För lille harhjärtat Harry, har det sannerligen kommit en orm i paradiset.
Radiotankar ....
Den här mannen tycker jag är en alldeles fantastisk representant för hur en programledare ska vara!
Johar Bendjelloul heter han, för den som möjligen inte känner till honom.
Han finns i P1.
Han är lågmäld, alltid vänlig och artig mot dom som han intervjuar eller bara pratar med ., han tycks kunnig och påläst och det är - i mina öron - en fröjd att lyssna till honom!
Och så ska jag berätta vad som irriterar mig ganska rejält när det gäller radioprat, jo, det är när någon ska göra ett inslag om nånting och så läggs det in en intervju med någon ansvarig människa - en politiker eller man har ringt upp någon som har insikt i det gällande ämnet -, men, så tar man med ynka tre eller fyra ord från den där intervjun!
Då undrar jag .., är det bara för att man ska lätta upp sitt eget inslag lite .., jag tycker det är ett underligt sätt att vara .., att först kontakta någon som kanske är upptagen men tar sig tid för en telefonintervju, och så är tre, fyra ord allt som kommer med!
(Nu tänker nog somliga .., "ja, ja, annars slutar dom väl aldrig att prata .., lika bra att dom bara får säga några få ord eller möjligen en mening". Jo, det kan så vara .., men varför besvära någon alls om man egentligen inte är det minsta intresserad av dom tänker och tycker .., klippa in små paus-ord bara för att fixa till sitt eget inslag .., det är vad jag tycker att dom gör. )
Såja.
Då har man fått säga sitt och det med fler än tre ord ,-)
Den här mannen tycker jag är en alldeles fantastisk representant för hur en programledare ska vara!
Johar Bendjelloul heter han, för den som möjligen inte känner till honom.
Han finns i P1.
Han är lågmäld, alltid vänlig och artig mot dom som han intervjuar eller bara pratar med ., han tycks kunnig och påläst och det är - i mina öron - en fröjd att lyssna till honom!
Och så ska jag berätta vad som irriterar mig ganska rejält när det gäller radioprat, jo, det är när någon ska göra ett inslag om nånting och så läggs det in en intervju med någon ansvarig människa - en politiker eller man har ringt upp någon som har insikt i det gällande ämnet -, men, så tar man med ynka tre eller fyra ord från den där intervjun!
Då undrar jag .., är det bara för att man ska lätta upp sitt eget inslag lite .., jag tycker det är ett underligt sätt att vara .., att först kontakta någon som kanske är upptagen men tar sig tid för en telefonintervju, och så är tre, fyra ord allt som kommer med!
(Nu tänker nog somliga .., "ja, ja, annars slutar dom väl aldrig att prata .., lika bra att dom bara får säga några få ord eller möjligen en mening". Jo, det kan så vara .., men varför besvära någon alls om man egentligen inte är det minsta intresserad av dom tänker och tycker .., klippa in små paus-ord bara för att fixa till sitt eget inslag .., det är vad jag tycker att dom gör. )
Såja.
Då har man fått säga sitt och det med fler än tre ord ,-)
Dagens fönster ...
Hej!
Här kommer ett sommarfönster till födelsedagen.
Nedervåningens fönster ser annorlunda ut än de på övervåningen.
Glad födelsedag! !
Hälsningar Birgitta/Lilla B
// Å, nu blir man nästan galen av längtan! säger Elisabet.
Hej!
Här kommer ett sommarfönster till födelsedagen.
Nedervåningens fönster ser annorlunda ut än de på övervåningen.
Glad födelsedag! !
Hälsningar Birgitta/Lilla B
// Å, nu blir man nästan galen av längtan! säger Elisabet.
Nr 23. Ett musiktips!
Ja, det kan ni få.
Två av mina favoriter och en av dem har återuppstått från det döda.
Och glöm den där lite fåniga videon.
En utmärkt sång att diska till.
Ja, det kan ni få.
Två av mina favoriter och en av dem har återuppstått från det döda.
Och glöm den där lite fåniga videon.
En utmärkt sång att diska till.
onsdag 22 januari 2014
Den första lediga dagen av tre ...
Harry springer av och an ..., jag räknar till fem svanar, varav en är en fjolårsunge.
Ungen simmar lite för sig själv, de övriga två paren en därifrån.
Och överallt finns spår i sanden.
Det är väl så det är med våra liv också.
Här och var lämnar vi avtryck .., en del djupare .., en del syns inte alls.
Och när jag tar bilden tänker jag på människor som satt djupa avtryck i det som blev mitt liv.
Medmänniskor som gått med en kortare eller längre sträcka längs den där vägen ..., andra som försvunnit åt ett annat håll .., eller fortfarande finns kvar, om än kanske en bit ifrån.
Det är vad jag tänker på.
Vid halvtretiden hämtar jag Bella, 4 år, på dagis.
"Ååå, så hon har väntat!", säger fröknarna leende .., och det har minsann jag också gjort.
Så vi åker hemåt .., har saftkalas i köket .., en grannfru tittar in och sitter med oss .., jag läser fyra sagor -, grannfrun får också lyssna och bäst är Gittan och gråvargarna, den läser vi två gånger - och Bella gosar med Harry och önskar att sigge nilsson skulle vara lite mer kärvänlig, men sigge är motsträvig och vill bara komma loss. Fast liiiite spinner han allt.
Och så sitter vi vid köksbordet och ritar lite.
"Det där blå på papperet, det är regndroppar som kommer från himlen!" förklarar Bella.
Och så här ser teckningen ut som hon har med sig från dagis!
Visst förstår ni att det här blev en så otroligt fin dag!
... vid åttatiden på morgonen .., ser jag två ekorrar som sitter och äter frukost vid den lilla eken.
Nedfallna solrosfrön - eller bara skalen av dem - är tydligen hur smarrigt som helst.
Och det blir sedvanlig promenad ner till stranden.
Lågvatten nåt så otroligt! Säkerligen tio meter mer strand än för några dagar sedan!
Harry springer av och an ..., jag räknar till fem svanar, varav en är en fjolårsunge.
Ungen simmar lite för sig själv, de övriga två paren en därifrån.
Och överallt finns spår i sanden.
Det är väl så det är med våra liv också.
Här och var lämnar vi avtryck .., en del djupare .., en del syns inte alls.
Och när jag tar bilden tänker jag på människor som satt djupa avtryck i det som blev mitt liv.
Medmänniskor som gått med en kortare eller längre sträcka längs den där vägen ..., andra som försvunnit åt ett annat håll .., eller fortfarande finns kvar, om än kanske en bit ifrån.
Det är vad jag tänker på.
 |
| Och allt kan hon om fjärilar! |
"Ååå, så hon har väntat!", säger fröknarna leende .., och det har minsann jag också gjort.
Så vi åker hemåt .., har saftkalas i köket .., en grannfru tittar in och sitter med oss .., jag läser fyra sagor -, grannfrun får också lyssna och bäst är Gittan och gråvargarna, den läser vi två gånger - och Bella gosar med Harry och önskar att sigge nilsson skulle vara lite mer kärvänlig, men sigge är motsträvig och vill bara komma loss. Fast liiiite spinner han allt.
Och så sitter vi vid köksbordet och ritar lite.
"Det där blå på papperet, det är regndroppar som kommer från himlen!" förklarar Bella.
Och så här ser teckningen ut som hon har med sig från dagis!
Visst förstår ni att det här blev en så otroligt fin dag!
Nr 22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla!
Det var väl någon gång på 80-talet - bokrea, om jag inte missminner mig -, som jag under ett besök på Burwalls Bok & Pappershandel i Malå fick ögonen på den lilla boken med titeln "Liten by i Bretagne".
Och detta var nu lååångt före Bodil Malmstens storsäljare som ju också handlade om livet i Bretagne.
Hur det nu var så föll jag p l a d a s k för den här boken.
Författare är Harrit Hjorth och om henne visste jag rakt ingenting, men å, så jag läste och drömde om att en gång komma till Frankrike och just Bretagne (så blev det också - många år senare, vi hyrde en fiskarstuga vid en vik av Atlanten och den något ålderstigne hyresvärden, tillika ägaren av huset, tog mig vid avresan avsides, gav mig en avknipsad ros och sa ..."Madame, yourrrr eyes arrre iceblue like dö skaj .., but youuur hearrrt is verry hot!," det var inte kattskit, vill jag lova ,-).
Nå, men vad var det som gjorde att jag tyckte (och ännu tycker) så mycket om den här boken?
Jo, det är det här vardagliga berättandet .., man lär känna människorna i den lilla byn .., och författarinnan har en oändlig värme i sättet hon beskriver livet
Och så är det förstås, hennes vackra illustrationer!
Den här boken har följt mig genom årens lopp och när det var dags för ensamsegling på livets stora ocean, då fick den följa mig till lilla ettan i Ystad och senare även till landet Halland.
Kaffefläckar pryder omslaget .., men å, så jag tycker om den!
Något år efter att boken blivit min, bestämde jag mig för att kontakta Harriet Hjorth och berätta hur mycket den här boken hade kommit att betyda för mig .., ja, det här var innan Google var var mans tillgång.
Jag satt vid telefonen och tog sats .., ringde förlaget, förklarade hur det nu var och frågade om jag kunde få författarens adress?
Det kunde jag inte.
Hon hade varit död i flera år.
Så t o m t det blev!
Kan man läsa bloggar i himlen, så säger jag det nu .., tack Harriet Hjorth för all glädje du har skänkt mig!
Det var väl någon gång på 80-talet - bokrea, om jag inte missminner mig -, som jag under ett besök på Burwalls Bok & Pappershandel i Malå fick ögonen på den lilla boken med titeln "Liten by i Bretagne".
Och detta var nu lååångt före Bodil Malmstens storsäljare som ju också handlade om livet i Bretagne.
Hur det nu var så föll jag p l a d a s k för den här boken.
Författare är Harrit Hjorth och om henne visste jag rakt ingenting, men å, så jag läste och drömde om att en gång komma till Frankrike och just Bretagne (så blev det också - många år senare, vi hyrde en fiskarstuga vid en vik av Atlanten och den något ålderstigne hyresvärden, tillika ägaren av huset, tog mig vid avresan avsides, gav mig en avknipsad ros och sa ..."Madame, yourrrr eyes arrre iceblue like dö skaj .., but youuur hearrrt is verry hot!," det var inte kattskit, vill jag lova ,-).
Nå, men vad var det som gjorde att jag tyckte (och ännu tycker) så mycket om den här boken?
Jo, det är det här vardagliga berättandet .., man lär känna människorna i den lilla byn .., och författarinnan har en oändlig värme i sättet hon beskriver livet
Och så är det förstås, hennes vackra illustrationer!
 |
| Ja, just så är det ju. |
Den här boken har följt mig genom årens lopp och när det var dags för ensamsegling på livets stora ocean, då fick den följa mig till lilla ettan i Ystad och senare även till landet Halland.
Kaffefläckar pryder omslaget .., men å, så jag tycker om den!
Något år efter att boken blivit min, bestämde jag mig för att kontakta Harriet Hjorth och berätta hur mycket den här boken hade kommit att betyda för mig .., ja, det här var innan Google var var mans tillgång.
Jag satt vid telefonen och tog sats .., ringde förlaget, förklarade hur det nu var och frågade om jag kunde få författarens adress?
Det kunde jag inte.
Hon hade varit död i flera år.
Så t o m t det blev!
Kan man läsa bloggar i himlen, så säger jag det nu .., tack Harriet Hjorth för all glädje du har skänkt mig!
Onsdagsfönstret ...
Hej,
En vacker fönsterbild som födelsedagspresent
från en balkong med havsutsikt mot Medelhavet hos en väninna.
Hon bor i
Six Fours les Plages/Sanary sur mer och i förra veckan hade vi bokcirkelmöte
där. I strålande vårväder.
Idag - sextonde januari -, regnar det dock igen i Provence och är gråväder
och dimma så det är lite av vinter hos oss också!
Kram från
Monet
//Tack snälla Monica! säger jag från ett snöigt Halland.
tisdag 21 januari 2014
Ett mitt-på-dagen-fönster ...
Köksfönstret speglar sig i Stiggens vackra ögon.
Ute är det sol och blå himmel.
Så skriver Ulrika och eftersom det är ett härochnufönster, så får det komma in prick nu.
(För många, många år sedan när jag hade börjat med dagens fönster och lagt in ett liknande som det här, fick jag ett uppläxningsmejl/kommentar från Vän av Ordning - det var nog en man - som ansåg att detta var då rent bedrövligt, skulle det där kallas fönster! Om Vän av Ordning fortfarande läser här, så ta ett lugnande piller. Det var väl inte du, Rexxie? Ja, jag tänker på fjädrarna på Facebook-målningen idag ,-).
Köksfönstret speglar sig i Stiggens vackra ögon.
Ute är det sol och blå himmel.
Så skriver Ulrika och eftersom det är ett härochnufönster, så får det komma in prick nu.
(För många, många år sedan när jag hade börjat med dagens fönster och lagt in ett liknande som det här, fick jag ett uppläxningsmejl/kommentar från Vän av Ordning - det var nog en man - som ansåg att detta var då rent bedrövligt, skulle det där kallas fönster! Om Vän av Ordning fortfarande läser här, så ta ett lugnande piller. Det var väl inte du, Rexxie? Ja, jag tänker på fjädrarna på Facebook-målningen idag ,-).
21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.
Ja, nu är jag ingen high-fivare direkt .., det känns så dumt när jag ska göra saker som andra gör och jag inte har riktig koll på det .., men nånting som i alla gör mig väldigt glad, ja, rent av lycklig, det är kaffemuggen som inhandlades i Skärhamn för flera somrar sedan.
Hur kan tycka så mycket om en liten mugg, med små fiskar som dekor?
Ja, säg det.
Men så är det.
Och så har den vit insida, det är viktigt .., då syns det starka kaffet riktigt bra.
Morgondagens tema är att vi ska visa en favoritbok från bokhyllan. Eller från bordet.
Ja, nu är jag ingen high-fivare direkt .., det känns så dumt när jag ska göra saker som andra gör och jag inte har riktig koll på det .., men nånting som i alla gör mig väldigt glad, ja, rent av lycklig, det är kaffemuggen som inhandlades i Skärhamn för flera somrar sedan.
Hur kan tycka så mycket om en liten mugg, med små fiskar som dekor?
Ja, säg det.
Men så är det.
Och så har den vit insida, det är viktigt .., då syns det starka kaffet riktigt bra.
Morgondagens tema är att vi ska visa en favoritbok från bokhyllan. Eller från bordet.
Kallt här, varmt där ....
Brev från min syster i Australien.
"I fredags kväll efter 5 dagars värmebölja med som varmast 46C,
då Adelaide var världens varmaste stad, så började det blåsa och
temperaturen sjönk kraftigt. Jag öppnade alla fönster och hettan i
huset blåste ut på nolltid. Ungefär samtidigt som jag gick i säng
så kom åskan. Det blixtrade och small något oerhört i ca en halvtimme.
det kändes som om hela huset skakade och jag var livrädd för ett
nytt blixtnedslag. Efteråt kom ett otroligt störtregn, ytterst välbehövligt,
och sen ett nytt åskväder, men då var jag inte lika rädd för då var ju
allt blött åtminstone.
Och fr.o.m. i lördags så har vi haft underbart väder igen - sol från en
klarblå himmel och ca 30C, vilket faktiskt känns riktigt svalt.
Konstigt nog verkar trädgården ha klarat värmeböljan ganska bra
och ingenting har dött. Jag har städat efter stormen och plockat
bort vissna blad etc, så nu är det riktigt fint igen. Sophia kan gå på
promenader och spela boll igen och inte bara gå omkring ock flämta
och sukta efter glass.
Nu har även jag läst Ove-boken, som jag tyckte var jättetrevlig. jag kände
igen många män i Ove. Annars händer det ingenting här. Dessutom är det
semestertider och urdåligt på tv om man inte gillar cricket."
 |
| Lilla Stensjö igår. |
Brev från min syster i Australien.
"I fredags kväll efter 5 dagars värmebölja med som varmast 46C,
då Adelaide var världens varmaste stad, så började det blåsa och
temperaturen sjönk kraftigt. Jag öppnade alla fönster och hettan i
huset blåste ut på nolltid. Ungefär samtidigt som jag gick i säng
så kom åskan. Det blixtrade och small något oerhört i ca en halvtimme.
det kändes som om hela huset skakade och jag var livrädd för ett
nytt blixtnedslag. Efteråt kom ett otroligt störtregn, ytterst välbehövligt,
och sen ett nytt åskväder, men då var jag inte lika rädd för då var ju
allt blött åtminstone.
Och fr.o.m. i lördags så har vi haft underbart väder igen - sol från en
klarblå himmel och ca 30C, vilket faktiskt känns riktigt svalt.
Konstigt nog verkar trädgården ha klarat värmeböljan ganska bra
och ingenting har dött. Jag har städat efter stormen och plockat
bort vissna blad etc, så nu är det riktigt fint igen. Sophia kan gå på
promenader och spela boll igen och inte bara gå omkring ock flämta
och sukta efter glass.
Nu har även jag läst Ove-boken, som jag tyckte var jättetrevlig. jag kände
igen många män i Ove. Annars händer det ingenting här. Dessutom är det
semestertider och urdåligt på tv om man inte gillar cricket."
Det bästa för Anne i Mantorp ...
Hej!
Äntligen!!!! har jag ett veckans bästa. Det låter ju inte klokt, men nu har värmen börjat återkomma
i min lägenhet. Hela hösten och vintern har varit minst sagt sval och jag har kallnat mer och mer och
vartefter har jag ringt efter gubbar som förhoppningsvis kan ordna problemet med värmen. Idag, efter
att jag pratat med högsta chefen för bolaget som äger min lägenhet, då kom en man som kunde det här
med värme. Och det låter ju inte heller klokt, men han bara vred på några kranar och vips så flödade
värmen in i elementen.
Ja besserwissrar finns det gott om, men män som kan vrida på rätt kranar är sällsynta och så otroligt
uppskattade.
För mig är det stor lycka att slippa gå med raggsockar och lager på lager av värmande plagg. Nu kan
livet inne hos mig återgå till det normala. Halleluja, som du brukar säg Elisabet.
Kram/Anne i Mantorp
// Anne, du hade trivts tillsammans med pv! Han eldar i kaminen, så där som trodde han att vi bor på en ångbåt ..., och jag nästan försmäktar i hettan! Igår, när jag var hemma till halv tre, upptäckte jag att det var sexton grader varmt i köket .., och jag bara njöt! Men så hade jag sticketröjan på mig också.
Tisdagsfönstret ...
Ännu ett födelsedagsfönster, nu från Kattis.
Och oj, så man kan börja längta efter sommar när man tittar på den bilden!
Tack Kattis!
Ännu ett födelsedagsfönster, nu från Kattis.
Och oj, så man kan börja längta efter sommar när man tittar på den bilden!
Tack Kattis!
måndag 20 januari 2014
Bästa kören ...
Ja, ni vet ju alla hur mycket personalen på mammas gruppboende i Ystad kom att betyda för mig.
Dom blev som en familj.
Ofta bjöd dom på kaffe .., jag satt i allrummet med mamma och det blev småprat och skratt.
När mamma dog, den där tidiga lördagen i april, fanns dom där som stöd.
Och när jag samma dag, några timmar senare eller om det var på kvällen, vände åter till Ejdern, rusade in på mammas rum, slängde mig på den då tomma sängen där avtrycket av henne ännu fanns kvar och grät nåt så hejdlöst .., fanns dom också kvar.
Eva-Lena satt lugnt och stilla i fåtöljen, inte långt från sängen, hon sa inte ett ljud, men hon fanns där.
Det händer när jag besöker Ystad, att jag inte går till kyrkogården - till minneslunden -.
Där hittar jag aldrig mamma.
Men in på Ejdern försöker jag alltid att titta in.
Lite småprat så där.
Och där finns mamma.
På min födelsedag hade jag ett meddelande på mobilsvararen.
Jag stod vid bilen, på väg till jobbet för att bjuda på fika, när följande hördes ...
Det var då tårarna kom.
Och om någon från Ejdern läser det här, så säger jag bara: I love You!
Ja, ni vet ju alla hur mycket personalen på mammas gruppboende i Ystad kom att betyda för mig.
Dom blev som en familj.
 |
| På bilden saknas Ingrid, det var hon som ledde den eminenta kören .... |
Ofta bjöd dom på kaffe .., jag satt i allrummet med mamma och det blev småprat och skratt.
När mamma dog, den där tidiga lördagen i april, fanns dom där som stöd.
Och när jag samma dag, några timmar senare eller om det var på kvällen, vände åter till Ejdern, rusade in på mammas rum, slängde mig på den då tomma sängen där avtrycket av henne ännu fanns kvar och grät nåt så hejdlöst .., fanns dom också kvar.
Eva-Lena satt lugnt och stilla i fåtöljen, inte långt från sängen, hon sa inte ett ljud, men hon fanns där.
Det händer när jag besöker Ystad, att jag inte går till kyrkogården - till minneslunden -.
Där hittar jag aldrig mamma.
Men in på Ejdern försöker jag alltid att titta in.
Lite småprat så där.
Och där finns mamma.
På min födelsedag hade jag ett meddelande på mobilsvararen.
Jag stod vid bilen, på väg till jobbet för att bjuda på fika, när följande hördes ...
Det var då tårarna kom.
Och om någon från Ejdern läser det här, så säger jag bara: I love You!
Och så ett eftermiddagsfönster ...
Ett frostigt fönster från Jämtland ..., skriver Gunnar.
Tack snälla! säger jag.
Ett frostigt fönster från Jämtland ..., skriver Gunnar.
Tack snälla! säger jag.
Måndagsglädje ...
Kanske är man världens barnsligaste människa ?
Sextio år och blir överlycklig över ett litet kuvert med bokmärken.
Dom kommer från Eva i Tyresö och på ett litet linjerat ark som följer med, berättar hon om dessa bokmärken som jag sedan sätter inom glas och ram.
Så här skriver hon:
"Vilket av dessa bokmärken talar till dig? Hade du bokmärken? I Halmstad hette det stycken.
Du ser att en del är moderna och en del är väl förbjunda?
Vi bytte ständigt bokmärken!
Jag minns att mamma sa att hakarna måste klippas bort. De är fula!!
Den skadade nallen fanns på min tid - varför -?
Så även brevbäraren som ser så ung ut.
Gammalmodiga märken sades vara värdefullast."
Mera glädje!
Ett tyghjärta i blått och grön och en en liten terrier (Milou) i plast - från Kävlinge och Malmö -!
Och Kapten Haddock med bara en arm - var hittade jag honom -?
Snäckorna plockades på stranden i Ugglarp.
Det lilla värmeljuset doftar vanilj.
I fönstret mot havet till, dinglar två änglar.
En kommer från Skåne (med glas från Palestina) och en från Dalarna.
Där står också en fyrstänglad orkidé som blev till oändlig glädje.
Jag höll på att glömma nånting viktig: solen som nu - äntligen - orkar svinga sig över kullen!
Här står jag vid köksfönstret och tittar ut.
Vid vedhögen har jag lagt mängder med skivade äpplen - det är till fåglarna -.
Vedtraven som ännu inte är kluven, blir till fina sittplatser för småfåglarna .., även ekorrar brukar skutta omkring där uppe.
Kanske är man världens barnsligaste människa ?
Sextio år och blir överlycklig över ett litet kuvert med bokmärken.
Dom kommer från Eva i Tyresö och på ett litet linjerat ark som följer med, berättar hon om dessa bokmärken som jag sedan sätter inom glas och ram.
Så här skriver hon:
"Vilket av dessa bokmärken talar till dig? Hade du bokmärken? I Halmstad hette det stycken.
Du ser att en del är moderna och en del är väl förbjunda?
Vi bytte ständigt bokmärken!
Jag minns att mamma sa att hakarna måste klippas bort. De är fula!!
Den skadade nallen fanns på min tid - varför -?
Så även brevbäraren som ser så ung ut.
Gammalmodiga märken sades vara värdefullast."
Mera glädje!
Ett tyghjärta i blått och grön och en en liten terrier (Milou) i plast - från Kävlinge och Malmö -!
Och Kapten Haddock med bara en arm - var hittade jag honom -?
Snäckorna plockades på stranden i Ugglarp.
Det lilla värmeljuset doftar vanilj.
I fönstret mot havet till, dinglar två änglar.
En kommer från Skåne (med glas från Palestina) och en från Dalarna.
Där står också en fyrstänglad orkidé som blev till oändlig glädje.
Jag höll på att glömma nånting viktig: solen som nu - äntligen - orkar svinga sig över kullen!
Här står jag vid köksfönstret och tittar ut.
Vid vedhögen har jag lagt mängder med skivade äpplen - det är till fåglarna -.
Vedtraven som ännu inte är kluven, blir till fina sittplatser för småfåglarna .., även ekorrar brukar skutta omkring där uppe.
20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film...
Ja, det kan jag säga på en gång, att jag - som aldrig i hela mitt liv har velat vara med i någon film eller ens på bild - (det händer nån gång när jag drabbas av övermod att jag smäller till och fångar den där bloggmadamen med min Iphone), ja, det finns inte på kartan att jag ens under pistolhot skulle spela huvudrollen i en film.
Aldrig.
Så tråkig är jag.
Just det.
Ja, det kan jag säga på en gång, att jag - som aldrig i hela mitt liv har velat vara med i någon film eller ens på bild - (det händer nån gång när jag drabbas av övermod att jag smäller till och fångar den där bloggmadamen med min Iphone), ja, det finns inte på kartan att jag ens under pistolhot skulle spela huvudrollen i en film.
Aldrig.
Så tråkig är jag.
Just det.
Tur att man kan ändra sig ...
Ibland blir man nästan aningen förskräckt över sina egna tankar.
Allt börjar med en nattradiopraterska som kommer från Norge och pratar i expressfart!
I vanliga fall har jag inga problem med norska, men nattetid - och när jag inte har något kroppsspråk att titta på -, då blir det plötsligt svårt, ja, det blir så krångligt så jag ofta helt enkelt slår av radion (till pv:s glädje, han vill ha tyst i sängkammaren!).
Nu har jag väl någorlunda vant mig, men bara någorlunda ..., och jag tycker själv att detta att lyssna till norska borde väl vara en självklarhet, jag får helt enkelt vänja mig.
Sen kom en ny förmåga i Gomorron Sverige; det är kvinnan ni ser på bilden, hon som sitter intill Micke Leijnegard.
Då fick jag problem igen, men av ett annat slag.
Å, jag tyckte att hon var så fruktansvärt stel..., och programmet - som tidigare var rätt lättsamt så där på morgonkvisten - (får jag välja, vill jag inte ha Agenda eller Debatt till morgonkaffet) förvandlades till nånting helt annat.
Ibland bytte jag kanal.
Och jag hade förfärligt dåligt samvete .., vilken slags människa var jag egentligen, som irriterade mig på såna småsaker!?
Men det är väl förstås som när jag var ny på Hemköp och skulle hantera affärens postärenden ..., det tar tid att bli varm i kläderna och känna sig avslappnad! Så är det förstås. Självklart!
Nu ..., tycker jag så alldeles oerhört mycket om den kvinnliga programledaren vars namn jag inte hittar (jag har skrivit och frågat SVT) och hon fixar sin del i ledarskapet hur galant som helst!
Varför var jag så snabb att döma?
Och jag skäms över hur småaktig jag var, då i början!
Snart - när jag vet kvinnans namn - ska hon få ett brev av mig.
 |
| Nu vet jag: hon heter Hiba Daniel. Tack Dinah! |
Ibland blir man nästan aningen förskräckt över sina egna tankar.
Allt börjar med en nattradiopraterska som kommer från Norge och pratar i expressfart!
I vanliga fall har jag inga problem med norska, men nattetid - och när jag inte har något kroppsspråk att titta på -, då blir det plötsligt svårt, ja, det blir så krångligt så jag ofta helt enkelt slår av radion (till pv:s glädje, han vill ha tyst i sängkammaren!).
Nu har jag väl någorlunda vant mig, men bara någorlunda ..., och jag tycker själv att detta att lyssna till norska borde väl vara en självklarhet, jag får helt enkelt vänja mig.
Sen kom en ny förmåga i Gomorron Sverige; det är kvinnan ni ser på bilden, hon som sitter intill Micke Leijnegard.
Då fick jag problem igen, men av ett annat slag.
Å, jag tyckte att hon var så fruktansvärt stel..., och programmet - som tidigare var rätt lättsamt så där på morgonkvisten - (får jag välja, vill jag inte ha Agenda eller Debatt till morgonkaffet) förvandlades till nånting helt annat.
Ibland bytte jag kanal.
Och jag hade förfärligt dåligt samvete .., vilken slags människa var jag egentligen, som irriterade mig på såna småsaker!?
Men det är väl förstås som när jag var ny på Hemköp och skulle hantera affärens postärenden ..., det tar tid att bli varm i kläderna och känna sig avslappnad! Så är det förstås. Självklart!
Nu ..., tycker jag så alldeles oerhört mycket om den kvinnliga programledaren vars namn jag inte hittar (jag har skrivit och frågat SVT) och hon fixar sin del i ledarskapet hur galant som helst!
Varför var jag så snabb att döma?
Och jag skäms över hur småaktig jag var, då i början!
Snart - när jag vet kvinnans namn - ska hon få ett brev av mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)