tisdag 21 juni 2016

Dagens fönster ...


Hej! 

En Tornedalsturné idag. Här ett fönster från kultur- och konstcentret Dränglängan, i Svanstein där vi gjorde ett kort stopp. Vackra saker i vackra byggnader i en oerhört vacker trakt.

//Bert
 
Tack Bert! säger jag. Och så perfekt med cykel-glimten där i högra hörnet!

måndag 20 juni 2016

Jodå, det ska jag ....


Jag undrar vad arbetskamraterna ska säga eller tänka när jag nu börjar dra ned på tempot ...




Litet bo jag sätta vill ...



Inför sjösättningen av den stora segelbåten (eller den större) hittar pv ett gammalt getingbo, inne vid stickkojen. Så vackert det är!

Frasigt .., som ett dygnsgammalt wienerbröd!



Och inuti .., de allra vackraste pentagoner!
Ja, så säger ju inte jag, utan matteläraren ..."regelbundna femhörningar", ja, men just det ja.
Dagens fönster ....


Godkväll!
 

Ett fönster från Raggarön. Här inne byggs det ekor.
 

Kram Babsan 

// Tack snälla Barbro!! säger jag.


En söndag ...


... men det kändes som en måndag, då den lediga fredagkvällen förvandlades till arbete.
Nåja, det går det med.

Slog mig ner en stund i fikarummet innan det var dags att dra på sig jobbarkläderna .., ställde blommor hemifrån på bordet och läste förra veckobrevet.
Johanna och Joakim - storebror och lillasyster - och Carina förstås, hade haft förmiddagen tillsammans och nu var det Madelenes och min tur att ta vid.

Vilka underbara arbetskamrater man har!
När jag upptäckte att jag glömt att söka ledigt för helgen i slutet av juli, då, när AP och Anders firar 40, resp. 30-åriga födelsedagar, greps jag av lätt panik.
Joakim erbjöd sig att ta min söndag (vi byter, jag tar hans nästkommande söndag) och så skickade jag ut en förfrågan via sms och undrade om någon kände för ett lördagspass, från halv tre till kvart över nio.
Hur många ungdomar tror ni drömmer om den saken ...?

Men Madelene svarade att jo, det var lugnt,. hon kunde ta det.
När jag igår tittade på hennes schema för den dagen och såg att hon redan arbetar från halv åtta på morgonen, tänkte jag att hon nog inte upptäckt att det blir ett jättelångt pass.
Jo, det hade hon.

"Det är klart att du måste få åka på kalaset hos dina barn och jag har semester sen, jag hinner vila upp mig!" sa hon leende.

Jodå.
Änglar finns.


Nåväl.
Vi delade upp gårdagspasset från halv tre till nio i tvåtimmars-omgångar. En tog kassan, en golvet.
Och när jag stod där och frontade bland flingor och sylt (och häpnade över en till hälften uppäten förpackning med halländska jordgubbar, så där bara instoppad och gömd i sylthyllan ...), kom det här glada paret och frågade var torrmjölk fanns?

Det visade sig att dom var från trakten av Bath i sydvästra England och jag berättade om vår stundande resa till Skottland nu på söndag och då blev det en stunds surrande.

"Du måste vara medveten om att där finns gott om små förfärliga mygg den här tiden på året och så är det ljusa kvällar och nätter ...", sa mannen leende och jag förklarade att det nog var okej, ja, är man uppvuxen i norra norrlands inland och fjälltrakter .., då vet man.

Vad gjorde dom då här i Haverdal?
Jo, det här var deras tredje resa till Sverige; dom hade tidigare besökt Stockholm och trakten runt Mälaren .., dom hade varit på Gotland och i Ystad och nu hade dom åkt först till Rotterdam och därifrån cyklat genom Danmark, tagit färjan till Göteborg och nu var dom alltså här.

"Men vår dotter har tagits in på sjukhus, så nu ska min fru ta ett billigt flyg hem ...", sa mannen.

Hur många gånger har jag sagt att alla dessa spontana möten är det bästa med jobbet?
Tusen?
Ja, men så är det verkligen.


Kom hem vid tjugo över nio och hade så ont i mitt gamla protesknä, ja, så där så det kändes som om det skulle sprängas! Pv hade hjärtflimmer och låg på soffan och tittade på fotboll och sigge var keligare än någonsin och fann sig utan knot att ligga på mina magar och bli ompysslad.

Det här med pv:s flimmer är tydligen nånting som inte alls är oväntat och han ska inte elkonverteras, ja, det ska mycket till innan nåt sånt sker. Och till skillnad mot för tidigare, så går flimret över efter en stund. Flera gånger per dag kan han känna av det lite oroliga hjärtat, men han tar det piano .., det här var också nånting som läkaren förvarnat om.

Men aningen oroligt är det ju ändå.
Ligger han stilla är det lugnt, men stiger han upp, ja, då vill det gärna flimra.


För övrigt undrar jag om det finns nånting så ljuvligt som avslappnade katt-tassar mot ens arm?
Nej, det tror jag inte.

söndag 19 juni 2016

Dagens fönster...


Från Pamplona till Lekhyttan ..., å, så jag älskar era fönsterbidrag!

Nu är det Ulrika som tagit fram håven och så här skriver hon: "Lekhyttan är lilla, lilla byn där Hallagården ligger".

Bilder just därifrån kommer vad det lider.




lördag 18 juni 2016

En liten runda ...


... runt huset, mest för att få luft innan det är dags att åka till affären.
Det är lågtryck ute .., snålblåst och grå himmel.
Inte ett fågelkvitter så långt örat når.

Busken i mitten är en klematis recta; den fick vi som liten planta av mian i Falköping; kanske var det när vi hade bloggträff, eller kanske när hon och Jan var här och hälsade på något eller några år senare.
Nu blommar den så fint .., skira, vita blommor som doftar gott!


Alldeles vid husvagnen står vår enda pion.
Oj, så fin den är nu i blomningstid!
Små, små myror som jag upptäcker först när bilden förstorats, tycker tydligen också om den.



Vissa växter sköter sig själva.
Den här - nån slags hosta - är exemplarisk!
Vissnar ner på senhösten och blir till ingenting och tjoppar upp och blir hur fin som helst på sommaren. Osynlig i bild, men till höger om dessa, växer blå hortensia vilka ännu bidar sin tid.



Krusbär och vinbär på gång och jordgubbar!


För att inte tala om myntan som vi använder till te.
Så underbart gott!


Av Ecke och Britt fick vi förra våren plantor av hösthallon.
Fast dom då var så små och pyttiga, kunde vi norpa oss helt maskfria hallon under ett par veckors tid!


I timmar kan harry sitta vid uppfarten och titta ut över - vad han tror är - sina domäner.
Sitt aldeles eget kungarike.
För några år sedan var det hopplöst; kom någon promenerande så stack han bums.
Inte nu!
Nu bara sitter han där och tittar .., byter emellanåt till andra sidan av huset, där sikten är bättre.
Människor promenerar förbi ., tittar upp .., han viftar lite på svansen och så är ögonblicket förbi.
Som vi älskar den hunden!
"Kolla vilka amaryllisar jag fann i Pamplona!"


..... skriver Cecilia N, som ägnar sig åt pilgrimsvandring i Spanien.

Tack snälla som tar dig tid att fånga såväl blommor som fönster! säger bloggmadamen.

fredag 17 juni 2016

Dagens fönster ...


Cecilia N i Härnösand pilgrimsvandrar i Spanien och passar mellan varven på att fånga fönster.
Gissa, hur glad man blir då!

Tack snälla!


En alldeles vanlig torsdag ...


Om det nu finns några "vanliga torsdagar" - eller vanliga dagar öht.
Nog är det en gåva att få vakna och vara med och alldeles utan att man gjort sig förtjänt av det.
Och så knackar det på dörren och där står underbara Britt och har en hel plastkasse fylld med alldeles nyupptagen fisk. Plattfiskar alltsammans!

Det är Ecke och vår före detta granne Göran som igårkväll lagt ut nät och nu vittjat dem på morgonen. Jysses, vilken fångst det måtte ha blivit!


Så när friherrinnan ringer sitt dagliga förmiddagssamtal, ropar pv att "säg att hon kommer hit och hämtar lite fisk!"

Detta är min näst sista lediga dag innan det vankas semester.
Jobb i helgen, samt måndag, tisdag, torsdag och fredag.
På midsommarafton är jag bara rastavlösare i fyra och en halv timme och det är första gången jag arbetar just den dagen - tror jag -.


Igår blev det stor glädje när posten kom!
Först det här underbara somriga kortet som Eva på Frösön har låtit trycka upp (postens vykort) och blir man inte glad av det, då vet jag inte!  Sååå mycket glädje samlat!! Så mycket sommar!


Glad blev jag också över att paketet från New Mexico uppenbarade sig!
På Instagram finns gennine och tycker man om fåglar .., då blir man tämligen lycklig av att vandra omkring bland hennes alster.
Här en länk till hennes sida.

Hilda - pv:s dotter - kommenterade en av hennes bilder och tyckte den var fin, så nu fick hon och Patrik välja ett exemplar, ja, som liten förlovningspresent och nu ska alltså den lilla pippin få flytta in i deras lägenhet på Bäckagård.

Titta på påsen!
Åååå, jag bara älskar när företag har en röd tråd .., att dom inte bara lägger ner bilden i en brun papperspåse, utan även på den har det tänkts till! Och likadant är det med själva ytterhöljet!
Smart! 

För övrigt går sommaren vidare.
Blåmesens ungar har fått komma ut ur holken och flyger nu lite vingligt hit och dit; mellanlandar i körsbärsträden och flyger sedan in i boet igen ..., Emma har det bra i utkanten av Nice, där hon och andra flickor serverar Norrlands Guld till svenska fotbollssupportrar och om några timmar bär det till ..., då smäller det! Heja Sverige!


torsdag 16 juni 2016

Dagens fönster ...


Ännu ett par öppna (och några stängda) fönster från Zagreb; det var där annannan var på besök.




// Jaaaa, så är det .., Zagreb har kommit in på min lista över ställen jag vill besöka, säger bloggmadamen.

onsdag 15 juni 2016

En onsdag ...


.... tar jag bilen och kör till Ullarp för att köpa ägg.
Just då strålar solen.

Ett flak bruna ägg kostar 55:- och utanför lilla köpedelen går får och höns tillsammans i en stor hage. Där, i skuggan under ett träd, ligger några får och mellan dem en höna. Hönan vilar sitt huvud mot ett av fåren ...., alldeles underbart är det, nästan som man tänker sig Edens Lustgård.


Förutom ägg finns i den lilla "butiken" (mer som bara ett enda rum) potatis, färska knippemorötter, gurkor, vitlök, nyslungad honung, tomater och säkert mer än så, ja, sånt som jag inte hann lägga på minnet.
Blommor också!
En bukett får följa med hem - en likadan kom friherrinnan med för en vecka sedan och den har först nu börjat sjunga på sista versen -.



Och ett besök på affären hinns med och på väg hem ringer friherrinnan och frågar om jag vill ha en kopp kaffe? Det vill jag. Men först svänger jag förbi Kärrvägen där pv:s föräldrar hade sitt sommarhus, det som efter Gunvors död såldes.
Vid senaste stormen för kanske två veckor sedan (eller tre ..?), den som var så lokal, dråsade flera träd i backen och vedskjulet krossades och ren tur var det väl att inte friggeboden fick sig en släng av sleven! 


Sen fika.
Shejken av Karlsro har besökt frissan och är nu närmast renrakad!
Så skönt det måste vara för honom!
Men svansen är som en lejonsvans och där fastnar fästingar och det är nog en sån som friherrinnan försöker ta bort.
Och prick då kom regnet.
Dagens fönster ...


"Fönstret i vårt första härbärge i Saint Jean Pied du Port. När jag vände ryggen åt det började vår vandring mot Santiago di Compostela.

Första etappen var väldigt brant åt båda håll. Först uppåt. Sen över en dimmig hed. Och sen ner genom en bokskog brant som en slalombacke.
Så småningom kom vi fram till ett härbärge med vänliga människor.
Jag var så trött så man skulle kunnat tro jag hade åkt Vasaloppet.

Cecilia N."



Här kan ni se hur hon har det .., ja, inte just Cecilia kanske, men lite hur det är.
Och tack Cecilia som tog med dig fönsterhåven!
En lapp på dörren ....


Det var som om luften pyste ur såväl kropp som själ igår.
En timme innan det var dags att cykla till affären, låg jag på soffan Ektorp och drog djupa andetag. Att tänka sig att arbeta till klockan nio, det kändes närapå omöjligt.
Noll energi!

Men jag cyklade iväg och såg lupiner och blommande fläder .., hörde en tupp gala i Särdal och log åt smålammen (som inte längre är så små) som skuttade omkring borta vid kvarnen.

Massor med kunder i affären!
Och åtta grå plastlådor med veckotidningar som skulle tas om hand och såklart nästan lika många returer .., och en enorm laddning med tobak som väntade på att plockas in och ny tobaksbeställning skulle göras (jag stod i kassan, det var Malin som skötte den biten) och när klockan var halv sju drack jag kaffe och svängde efteråt förbi charken och gjorde tummen upp till nya tösen Saga som ska arbeta hos oss i sommar; nitton år ung och så fylld av energi!

Det tog henne bara två dagar att lära sig göra fina paket (när det köps skivat pålägg, t.ex) och ett äldre par kom till kassan och berömde charkpersonalen som - utan att tveka - värmt upp pajbitar åt paret som nu skulle ha picknick på stranden.

"Så tjänstvilliga flickor!" sa kvinnan och log varmt.

Förutom Saga arbetade Pernilla bland korvar och skinkor.
Hon är tjugonio år och vikarierar för Gunilla som varit sjukskriven i mer än ett års tid och hon (P) känns trygg och säker och har alltid ett leende på läpparna! Ååå, vad jag tycker om henne!

Tryggve och Jette.

Och just som jag stod vid kassan dök den här långe mannen upp, log och sa ..."känner du igen mig?"
Jovisst!
Det var ju Tryggve som i fjolsomras övernattade hos oss här i det gula huset. Tryggve som kom in i affären och undrade var man lämpligast kunde slå upp ett tält och jag sa att du kan tälta på vår tomt, eller vi har ju Hildas rum, där kan du ligga.

Så här gick det till.


"Ja, mamma och jag är på väg till Danmark och svängde förbi ert hus, men ingen var hemma, sån tur att du jobbade ...", sa Tryggve leende.

Tänk, vad små möten kan göra!
Jag kände mig så glad efteråt .., den där kraftlösheten susade liksom iväg bara!

Och nu stundar tre lediga dagar .., och glädjen över att Island klarade oavgjort mot Portugal singlar ännu omkring i kroppen .., och detta är pv:s sista arbetsdag innan han har semester.

Idag ska vi äta fisk.
Mums, så härligt!



tisdag 14 juni 2016

Två öppna fönster från Zagreb ....


Och det var den skånska madamen - boendes i Porto - som hade håven med sig.

Tack snälla!

måndag 13 juni 2016

Inte direkt som Victorias former ...

Min älsklingsklänning alla kategorier är sydd i vitt linne.
Den har djupa fickor och är så underbart ljuvlig.

Just den hade jag tänkt ha på Emmas studentexamen, tillsammans med den nya älsklingskoftan.

När vi är färdiga att åka iväg, säger äldsta dottern att ..."mamma, du vet väl om att den är genomskinlig, man ser rakt igenom .., trosorna och allt."

Men så underbart!

Hela förra sommaren och delar av den här har jag alltså vandrat omkring i en genomskinlig klänning.
Inte ett ord har pv sagt.
Ingen annan heller för den delen.

Men dom kanske har  t ä n k t desto mera :)
Dagens fönster ....


Här kommer ett fönster från madamen i Östergötland, från Bloggblad.
Så här skriver hon: 

"Fönstret är hos min bror och svägerska som bor långt ute i skogen i på ostkusten, söder om Valdemarsvik. Det är vår mamma som broderat gardinerna – jag har också, men med andra blommor och tyvärr fel fönsterform numera. 

Jag fick inte med texten på kudden ”Endast fem minuter”, men den kommer från svägerskans hem, tror jag. Det är så fridfullt med naturen runt huset, ugglan som är halvt genomskinlig inifrån hindrar en massa fåglar från fönsterdöden. De har mängder med fågelholkar runt huset – du såg kanske på min blogg?"

//Tack snälla Marianne! säger jag.

söndag 12 juni 2016

Strong pills ....

Under en semestervecka på Samos hade jag konstant tandvärk och trodde att jag skulle avlida, så ont hade jag. Det visade sig - när vi kom hem - att tanden behövde rotfyllas, ja, så blev det bums!

Nu, två veckor innan vi ska åka till Skottland, känner jag av en hörntand.
Kollar noga i spegeln .., jodå, en liten bit/flisa har lossnat alldeles nära tandköttet.
Oj, oj.

Det blir till att ringa folktandvården så snart dom öppnar i morgonbitti.
Aldrig mera vill jag ha en semester förstörd på grund av tandvärk!
Och pv mår ....

Vi hämtar Nelly på Ekerö .., husse är glad.

Så här blev det.
Pv övernattade på patienthotellet  i anslutning till Södersjukhuset, sen upp i ottan och halv nio var det dags för operation/ablation.

I drygt tre timmar låg han på operationsbordet, därefter fyra timmar i absolut stillhet och själva ingreppet hade nog gått bra, trodde han. Två elkonverteringar under tiden blev det (flimmer under tiden) och vid tretiden, när vi var på väg hem från studentfirandet, ringde en mycket groggy pv och sa att han nu var klar.

Och så blev det övernattning på sjukhuset och vid niotiden dagen därpå - igår lördag - kom han åter till Upplands Väsby; ja, han hade tagit tunnelbana och pendeln!

Vi körde hem några timmar senare - han satt i baksätet och sov mest hela tiden - och var lika trött igårkväll. Sov länge .., men han verkar piggna till allt eftersom.

Flimmer, då?
Tjaaa .., han säger att han anade en  t e n d e n s  till flimmer när han återvände från stan där han hämtat hem cykeln, men det blev inget mera än just en tendens. Och det vet vi, att det är inte alls omöjligt att det flimrar och har sig under ett par månader efter ablationen - den kan till och med göras om -, men vi hoppas förstås på det bästa.

Han hälsar och tackar för alla hälsningar!
Och så blev det examen ....


Jo, minsann .., det blev en skräckblandad morgon när Emma drog på sig examensklänningen (inköpt på nätet) och så visade det sig att dragkedjan pajade - ja, det var helt enkelt dåligt sytt - och paniken var inte  n ä r a, den var där!  Så väcktes Karin (fru till mina barns pappa) som är sykunnig och tillsammans med en god vän som var där - Anna - fixades det hela och Emma blev så lycklig så hon nästan började gråta! Vilken lycka!


Och så åkte vi till gymnasieskolan där Emma gått - det var i Sollentuna, Rudbeckska kanske det heter ...?  - och där stod ett live-band och spelade och det var så himla bra! Här är familjen samlad efteråt och Emma var den som först av alla kom ut genom dörren, men det missade hennes mormor som inte såg nånting av själva utspringet! Helt fel ställe stod jag på.


Men hon som är mormor såg ju annat.
Många fötter och trötta ben.


En ung man med snyggaste skorna!
Femton år kanske?
Eller lite äldre?


Och intill mig stod en rar lillkille och väntade på sin storasyster Ebba som också snart skulle springa ut ....

Efteråt blev det stort partaj hemma i Väsby.
Maria och Peter hade fixat allt och det var så himla fint ute på altanen och regnet kom förstås - det var som på midsommarafton - och Emmas morfar agerade grillmästare .., där fanns sallader och annat gott och Emmas farmor hade gjort världens godaste tårtor ..., jag drabbades av våldsam yrsel och fick hjälp att ta mig till sängen .., låg ett par timmar och kom sedan igen, om än försiktigt.

Dans i vardagsrummet och tårtbakerskan som är sjuttio år, dansade mest av alla och jag har allvarliga planer på att anmäla henne till Let´s dance, jag är övertygad om att hon skulle få folkets röster!




Och det fanns fler som dansade ...
Jag stod kvar en stund på skolgården och filmade (förlåt att det är så dålig skärpa) och loooog åt andra mor, - eller farmödrar som också dansade!

Livet kändes så bra, så bra.

Och nu har Emma och några av hennes kompisar tagit flyget (ära vare Norwegian som inte strejkar) till Nice, där dom ska sälja öl på Camp Sweden eller om det heter "Fan Zone" kanske?
Måtte allt gå bra!