tisdag 24 maj 2016

En vanlig dag på jobbet - eller inte - .


Den här veckan är vi extremt lågbemannade på jobbet  - det är semestrar och sjukdom och miss i planeringen - och då kan man ju räkna ut på ena handens fingrar vad som kommer att hända.
Jodå, mycket riktigt.
Igår eftermiddag upptäcktes det att sill, - och salladskylen hade lagt av.
Kylmontören kom efter någon timme, men han var utarbetad och talade i stället om vad som borde göras och Marie, som verkligen är en klippa, satte Filip och William till att först tömma kylarna (alla varor lades i kundvagnar och kördes in i mejerikylen) och så skulle ju alla hyllplanen tas ner .., ja, det var mycket jobb.

Otaliga gånger försökte jag ringa pv för att höra om han kunde hjälpa till, men inget svar i det gula huset. Svarade gjorde däremot Filips pappa (som i sin ungdom arbetat i affären, precis som sin son) och så höll Marie och herrarna på och försökte få ordning på det hela, vilket också lyckades.


När Cornelia och jag själv var klar med kassorna, då var det fortfarande full fart i kylen.
Då hade även pv anlänt, men det var på sluttampen, ja, han fick hjälpa till med det han kunde.
Själv fyllde jag på fruktdisken och och förberedde kassajobbet för idag - skönt! - och när klockan var halv tio, då kunde vi larma butiken och åka hemåt.

Och det är ju förunderligt, att när man hela tiden är i gång, då är det inga problem att arbeta.
För att inte tala om hur mycket man hinner med när det är tomt i affären!
Vid elvatiden gick vi i säng, men då var jag fortfarande uppe i varv och hur pigg som helst.


Tidigare på dagen en liten promenad nedanför huset, ja, där segelbåten står.


Titta, så fint ..., alldeles ljusgröna skott!


Så här är det: Nelly  a v s k y r  att gå på promenad!
Vi tänkte först att det kanske är minnet av Ormen ..., att hon kommer ihåg att där nere vid havet, ja, där kan det hända hemska saker .., men hon är lika ovillig att gå åt något annat håll.
Har man henne i koppel får man draaaaaaaaaaa henne, det tar evigheter och harry hinner nästan kissa på sig innan vi kommer till rätta pinkställena.

Men att lulla på nere vid båten .., att undersöka rabarberblast och nosa lite på småblommorna där .., det går an!


Vi brukar skratta och säga att idag har Nelly gått på långpromenad, säkert 150 meter!
Men hon är gammal och stel och stapplig .., så det får bli korta svängar bara och i hennes egen takt.
Det underliga är, att när vi närmar oss huset igen, då springer hon i RAKETFART och som bortblåst är all stelhet ,-)

Och nu är det tisdag och min fjärde arbetsdag .., återstår onsdag, torsdag, fredag och söndag, så är den här veckan avklarad.
Igår kamperade jag med Cornelia som ska arbeta sin första sommar hos oss.
Det finns inte ord för hur imponerad jag är över ungdomarna som är i affären .., vilka änglar .., vilka härliga personligheter .., så rara och fina och alltid så vänliga!

Att vara sextiotvå år och arbeta med tjugoåringar och knappt det - vilken förmån -!
(Men även härligt när man har jämnåriga .., jag saknar fortfarande friherrinnan i kassan mitt emot mig. Vilken trygghet! Hon fick för övrigt agera livlina för några dagar sedan, då en kvinna ville veta vad man kunde använda i stället för vinsyra - som vi inte hade -.
"Jag ska ringa min livliva!" sa jag och friherrinnan svarade rappt och kunden log och sa "jag låser in svaret!" Underbart, var det!)

Sedvanlig medaljutdelning till den som orkade läsa hit ner!
Mejla bara namn och adress.



Dagens fönster ...


..... kommer från Ulrika, förstås.

Ååå, så fina hennes katter är!

måndag 23 maj 2016

Nu blev det en rosett igen! 


Jo, jag minns tiden i Malå när det stod lortiga stövlar i farstun och det doftade häst och senare .., moppeknattret när hon körde iväg till stallet borta på Storgatan - inte långt från sågen - och jag undrar jag om det inte fanns en telefon där så man kunde ringa och säga "nu är det middagsdags, kom genast hem!"

Nu är hon nyss fyllda fyrtio och den där hästglädjen verkar inte ha avtagit det minsta.
Med nya hästen tävlar hon i dressyr och i helgen kom ännu en rosett.
Det här kanske är just i början av uppvisandet; hon verkar otroligt koncentrerad.



Och så bär det av ...


Jag looog så mungiporna möttes när jag såg collaget och bildtexten.
Bilderna är tagna av AP:s väninna Louise, uppenbarligen en kvinna med humor.

Och jag läser på andra bloggar och på facebook om femtioåringar som skuttar omkring på hästryggar och skriver att dom är så lyckliga och något roligare finns väl inte.
Doktor Groda, till exempel och pv:s f.d. svägerska Susanne i Skåne som åker till Island och töltar omkring tillsammans med andra kvinnor.

Själv har jag en enda gång suttit till häst en längre stund; fyra timmar utanför Kivik på en islandshäst och vi var kanske tio stycken inalles och efteråt, var jag totalt bedövad i underlivet och hade lätt kunnat kissa på mig utan att jag märkt det!

Så kan det också gå.


söndag 22 maj 2016

Söndagsfönstret ...


"Jaså, du har börjat samla på toalettfönster ...?" skriver Bert i Luleå, apropå fönstret häromdagen från Ulrika.

Och så skickar han ett herr-toafönster från Paris.

Det tackar man för - tack-tack -!
Ett foto i timmen .....
(precis som vanligt, alltså ...).
Här hittar du andra som är med.

Och jag har arbetsdag, så hälften av bilderna kommer in i kväll.


Klockan 04.00 vaknar jag precis som alltid.
Lyssnar lite till P1 .., stiger upp och hör hur det regnar, alltså kan jag inte ha fönstret öppet och det är det jag helst av allt vill just då. Ögonen kliar! Intill mig ligger harry och hans husse och sover.



Klockan 06.00 har det slutat att regna.
Fönstret åker upp och jag böjer mig fram och tar en bild av rabatten där mot havet till.
Alla nävor som jag planterat håller på att ta över .., och bolltistlarna blir stora och frodiga i år.
Andra håller på att tacka för sig.
Från sex till sju lyssnar jag ännu mera på P1 och glömmer att ta en bild.


Vid 08-tiden är pv i full gång med att byta några bräder på husväggen.
Nya lister - såna här lite runda - ska också upp, sen ska det grundmålas och målas ordentligt.



Klockan 09.00 äter vi frukost ute på altanen, den som för närvarande är en byggarbetsplats.
Då passar det ju kanske som bäst att visa tekoppens innehåll.
I en drivbänk - modell högre - har vi enbart pepparmynta som är det godaste som finns till te!
Dessutom blir själva teet så vackert limefärgat!


Just innan 10.00 ler jag åt Ulf Lundkvists "Assar"-bild.
Vår tillvaro i det gula huset är tämligen ensidig. Pv stiger upp fem, ger sig av en timme senare, kommer hem vid sextiden och då är jag på jobbet och hemma igen vid halv nio. I sommar vid halv tio. Tur att jag har lediga dagar på mitt schema, då vi hinner träffas.


Vid 11.00 - tiden går jag in i vardagsrummet och passerar då skriv/matbordet där det här papperet ligger. Jag fick det och ytterligare några sidor av min skäggige kusin i Dikanäs och tänk, så glad jag blev över den gåvan!
Nummer tre i barnaskaran på papperet, hon skulle så småningom bli min mormor. Elisabet, allmänt kallad Betty. Sex systrar och en bror var dom.


När klockan närmar sig 12.00 ... då har den idoge sambon tagit paus.
Han gör allt i halvtimmespass.
Ena stunden spikar han, nästa rycker han upp kirskål eller nässlor.
Själv plockar jag undan resterna .., fyller skottkärran med ogräs, upptäcker trädgårdsredskap lite här och där .., och vattnar i växthuset.
Nåja, det blir väl en slags komplettering.
Ulrika ville ha Nellybilder.
Ja du, Ulrika ..., hon fick fläskpannkaka till middag igår och sov sedan fjorton timmar nonstop. Paltkoma har jag hört talas om .., men detta! Nu fick hon resterna av pannkakan till frukost och efter kiss, - och bajsrundan gick hon raka spåret till Gunnars Rum och sover ännu.



Klockan 13.00 ..., har jag duschat med vattenslangen och ska snart cykla iväg till affären.
Jobb till klockan åtta. Om två veckor blir det kvällsöppet till nio.  Jag kan redan nu säga att ikväll blir det lockigt hår .... det är hur varmt som helst ute och jag förmodar att det blir fylla på frukt och grönt, mejeri och annat som faller på min lott och det är "nalta schwettigt".
Pv har lovat hämta mig när vi stängt och kanske blir det ett kvällsdopp i havet innan vi åker hem.
Kanske.

Klockan 14.00 till klockan 20.35 blev det full fart precis hela tiden på jobbet!
Vi var två stycken och en av oss var nästan helt ny, hade övat i kassan kanske fem gånger och två, tre timmar per gång, men oj, så duktig hon visade sig vara!

Mobilen hade jag i kassalådan - det skulle ju vara Efitbilder - men det kan jag säga, att det var bara att glömma den saken!

När arbetsdagen var tillända stod vi ute på lagret och jag talade om för henne hur otroligt bra det hade gått att kampera tillsammans och hur imponerad jag var av hennes lugn .., jag sa också att hon inte skulle tro att jag var arg eller nåt sånt när jag får bråttom och kanske pratar fort .., och att det här att jag repeterar med henne när det gäller postärenden och spel, ja, det är bara för hennes eget bästa - så att hon får den där känslan av att kunna - även om det tar tid.
Rar och fin är hon .., vänlig mot kunderna och har ett så varmt leende.

Även i morgon arbetar vi två kväll; då ska vi öva på tidningsreturerna och hur man hanterar den biten. Men ni förstår så mycket det är att lära sig. Att skilja på alla brödsorter som har olika plu-nummer .., hur fungerar det med Svenska Spel och alla olika system som finns .., posten förstås .., kreditköp, släpvagnsuthyrning, ja, det tar tid!

Pv kom och hämtade mig och hjälpte även till på slutet. Drog in blomvagnarna och allt det andra .., ja, var han en pärla!

Nu har jag duschat och ska strax knoppa!
Ajöken, sa fröken.

lördag 21 maj 2016

Kalas för en pensionist ....


I förrgår fyllde Mymmel - Hildas mamma - pensionär och även om hon inte tänker sluta arbeta riktigt ännu, så skulle det i alla fall firas.
Ute i Grötvik , med havet inom dofthåll, arrenderar hon en liten stuga och där skulle kalaset hållas.
Det var vi, Patrik och Hilda och så Patriks rara föräldrar. Och så Nelly och Harry förstås.

Jag kom direkt från jobbet - det hade varit vanvettigt stressigt och ATG-maskinen slog bakut och ära vare Joakim som kom lite tidigare till jobbet och fixade det hela  -  tack vare ATG-supporten - och plötsligt, när vi skulle åka till kalaset, hittade jag inte min plånbok ., ja, men sen blev det avkoppling i ett par timmar.

Pensionisten bjöd på en rabarberkaka med färska björnbär och så bondkakor och nån slags chokladstänger och så satt vi där och surrade, allt medan en pallkrage monterades och jordgubbsplantor planterades (finurlig present av pv) och en huggkubbe hade hon önskat sig och även det fixade pv!

Nelly hade fullt sjå med att övervaka fikabordet.
Åååå, såna läckerheter där fanns!
Dom där kakorna, till exempel .., nog skulle dom smaka gott .., och varför skulle nu Patrik komma och lyfta ner henne, då, när hon precis spanat in kakfatet! Så tänkte hon nog.

På väg till bilen, när allt var över, mötte vi ett par i sjuttiårsåldern kanske, där kvinnan var ute på gångträning. Ja, jag frågade. Det visade sig att hon för fem år sedan hade drabbats av en stroke och hela hennes högra sida, plus talet, hade tagit rejält stryk. Vi förstod ändå det mesta av vad den vänliga kvinnan sa och hon vittnade om den frustration hon kunde känna, när orden inte ville komma rätt.

"Man blir så FÖRBANNAD!" sa hon.

Det var ett kort möte, men ändå, det kändes så varmt i hjärtat efteråt och hennes make såg ut att vara som en nallebjörn, så snäll och fin!

När vi hade åkt en stund, sa jag till pv att när man själv går i pension, då kanske man kan vara volontär och hjälpa till med just såna saker .., gå på promenader med människor som annars kanske inte får vara ute så ofta. (Nu gällde det inte henne, men rent allmänt). Då blir ju tillvaron mer meningsfylld.

Nu är det kväller .., mitt kommande schema ser ut som följer: idag var det lördag och arbetsdag .., sen vankas jobb söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, ledig lördag, sen söndag, måndag, tisdag, torsdag och fredag och ledig helg! Många har åkt på semester och nu är det bara att bita ihop. Lite som en utmaning känns det. Ja, ja. Det blir nog bra.
Lördagsfönstret ....


Från Märtas café i Örebro .., ja, ett toalettfönster, berättar Ulrika.

Tänk, att hon har med sig håven även där!

Tack snälla!

fredag 20 maj 2016

Den mest älskliga ...


... är den vaniljfärgade aklejan som jag tycker så mycket om.

Den står där i rabatten mot havet till, skymd av eken som håller på att ta över helt (men fåglarna har ju sin matservering där vintertid ....) och lite trängd av all vallmo och annat som gärna vill visa sig störst och vackrast.

Men aklejan .., den bara finns.
Fredagsfönstret ....



..... finns på Regementsgatan 19 A i Ystad.

Det var mitt. Och aldrig har jag haft vackrare och frodigare pelargonior än där!

torsdag 19 maj 2016

En torsdag ....

Slöinge vårdcentral som fick vara kvar.

I två veckors tid har jag haft bekymmer med något slags eksem i nacken - jag tror själv att det beror på hårfärgningsmedlet (ja, ni behöver inte spä på eländet med att säga hur dumt det är ,-) - och nu har det blivit näst intill outhärdligt. I min mobil har jag en bild som visar hur det såg ut igårkväll.

Så jag åker till Slöinge där man kan få en snabbtid med en läkare, max tio minuter.
Väntrummet är nästan tomt. Vilken otrolig skillnad mot för i vintras när det alltid var ont om lediga platser i soffan och fåtöljerna!

Tulpaner av plast. Ja, jag köpa det också.

En av anledningarna till att jag bytte från Getinge till Slöinge vårdcentral, det var att väntrummet var så trivsamt. Ååå, visst .., jag inser att det är så fånigt så det är inte sant, men så var det.
Att sitta i akutens väntrum på Halmstad lasarett, ja, det är mer trivsamt på ett begravningskontor .., och här känns det annorlunda. Ja, jag förstår att ett akutväntrum inte ska mana till trivsel, men ändå.

Och efter en stund kommer fler patienter.
Alla är äldre och hälsar vänligt.
Hej, hej!
Godmorgon!
Oj, så fint väder det tycks bli!
Många tycks känna varandra sen förut.


En enda läkare är i tjänst idag; det är till honom jag kommer.
Han är aningen  äldre, men inte så mycket äldre och har redan gått i pension, men hoppar in när det behövs.  Det känns tryggt med en som varit med ett tag och jag får slå mig ned på en stol och han tittar på min nacke och på öronen och ögonen och jag ser att han själv har röda ögon, kanske är han också allergisk?
Och jo, jag får ta en bild av hans händer, men han vill inte ha sitt namn på nätet.
Vi kan låtsas att han heter Olle. Eller Ulf.

Sen åker jag till apoteket i Getinge och hämtar ut en salva som heter Betnovar och så köper jag mer ögondroppar.
Tänk, att bara detta .., själva vetskapen att klådan kanske lindras, gör att allt känns lugnare.



I som ett glädjerus svänger jag Solhaga Bageri och köper ett bröd.
Där utanför står en tunna med vatten ....


Och så hemåt igen.
Passerar illandes gula rapsfält och ser kor och hästar ..., svänger in på gården och hör hundarna vråla av glädje. Matte kommer!!

Naturen är som Edens Lustgård just nu.
På gräsmattan ligger drivor av vita körsbärsblommor .., och nu är det äppelträdets tur.
Tänk, att av så fina blommor blir det  ä p  p l e n! Det är ju som trolleri!


Tar av mig kläderna .., duschar länge (jag har smort in med såväl Idominsalva som ringblommesalva .., allt för att få huden mjukare, nu ska det bort!) och sen blir det Betnovar på och jag gör kaffe och tar mig en macka .., sitter i loppisfåtöljen och tittar på ännu ett av alla mat/bakprogram (man spyr snart!); här är det en ung dansk man som besöker ön Skye i Skottland och försöker sig på att baka sånt som är skotskt.

På bageriet som han tittar in i .., står två kvinnor i vita hattar och tar emot, ja, det är expediterna förstås. Och jag tänker att om fem veckor kanske .., då är vi där.
Om allt går som det ska, kanske vi handlar bröd av just den kvinnan.
I så fall ska jag be att få ta en bild av henne.

Åååå, sicken glädje!
Torsdagsfönstret ....


Igårkväll kom en hel svärm med fönster susande från Skåne till Halland!
Det visade sig vara Karin - min före detta mans fru - som vet vad "gamm-frun" tycker om
och så tog hon fram håven!

Här är utsikten från köksfönstret.
Tänk, att stå där och diska och samtidigt kunna titta ut över ett böljande rapsfält!
Vilken lycka!

Ungefär ett halvår efter att den äktenskapliga skutan hade gått på grund - eller var det kanske mer än så - svängde jag förbi hemma i just det här lilla huset som jag alltid tyckt så mycket om och så upptäckte jag att han som en gång var min man, hade börjat med projektet för att få den här utsikten.
Och plötsligt stod jag där i köket och tårarna bara forsade - inte ett ord fick jag fram - , det var så mycket sorg och bedrövelse i alla känslorna!

Nu,  tretton år efter kapsejandet, är känslan helt annorlunda.
Jag tycker fortfarande så oerhört mycket om det lilla huset, men nu handlar det om glädje!

Så jag säger ..., tack snälla Karin som tog fram håven! 

onsdag 18 maj 2016

En dag som idag ....


... tar man harry på promenad (Nelly ligger och sover i gästrummet och vill inte alls gå ut!) och vid anslagstavlan, den nära raden av postlådorna, upptäcker jag detta.

Innan pv träffade mig, eller rättare sagt: innan jag flyttade in i det gula huset, brukade han hyra ut sitt hus till en och samma familj och det flera år i rad. Ni förstår hur han fick städa hela alltet innan det var dags att överlämna nycklarna och garderober och byrålådor skulle tömmas och ja, hjälp!

Under vår semester i Skottland och i Cornwall kommer vi att bo hemma hos familjer - via Airbnb-systemet - men då är det bara fråga om ett rum och allrum, inte hela huset!



Om man går ner mot havet, så är en del av vägen kantad av syréner!
Ni kan ju bara  a n a  hur gott det doftar!
 

Där finns den vita varianten också!



Och kaprifolen växer vild och är så frodig och fin .., helt annorlunda mot den vi har planterat!
Ja, ja ... naturen kanske sköter om det här själv på allra bästa sätt? Förstås.
Hela tiden medan vi går där på lilla stigen, håller jag koll.
Det här med ormen som högg/bet Nelly, det förstörde en del av glädjen av promenera med hundarna! Så förfärligt sjuk som Nelly var .., nej, det vill jag inte vara med om igen! 


Och så hemma igen.
Efter dagar av medelhavsvärme blev det som vanligt igen och det är väl i och för sig skönt.
Blommorna får vila lite .., och sallad och mangold tar det lite lugnare.
Och snart är pv klar med husväggen, den som skymtar på bilden och som vetter mot gräsmattan.
Så energisk han har varit!

Själv gör jag måttligt mycket en sån här kulen dag.
Ska vaska golven .., ordna med middag och sen blir det väl inte så mycket mera.
Gräsklippning kanske?




Dagens fönster ....


Anna-Lena i Tumba, hon passade på att ta fram fönsterhåven när hon nu bodde på hotell.
Jag undrar var ...?
I Göteborg, kanske?

Tack snälla! säger jag.

tisdag 17 maj 2016

En tisdagmorgon ....


Så här är det: jag verkligen  ä l s k a r  Instagram!
Inte nog med att där har samlats många av bloggvännerna, där vimlar av intressanta bilder från jordens alla hörn och kanter! Och småsnuttarna från DN med tips om sånt som är läsvärt, tycker jag också om. Suverän fotograf Anette Nantell.


På Instagram hittade jag gennine i New Mexico.
Hon inte bara tecknar de allra vackraste fåglar; hon håller på med keramik och läder och allt möjligt!
Hos den energiska kvinnan beställde jag ett tryck av hennes alster - det har nu hamnat inom glas och ram -.


Och tänk, så mycket roligt man kan ha med dom här telefonerna!
Nu har jag planer på att lära mig göra små filmer och då sa sonen att det fanns nånting som heter iMovie.
"Du har det på skärmen", sa han.
S o m   jag letade efter "eye-movie"!
Och jag sms:ade och sa att nääää, där fanns inte alls nån sån ikon och till slut .., fick väl sonen nog och skickade bilden här ovanför.
Jaha, ja.
Av alla röda ringar kan man kanske ana en viss irritation ,-)


I helgen som var tillbringade ovan nämnde son, tillsammans med ett gäng ystadkamrater, en natt utomhus. Det här är Rasmus och en av hans hundar och det var Rasmus som ordnat det hela.
Härliga bilder hade Anders tagit och tänk, att svartvitt i ett sommarlandskap fyllt med färger, kan bli så vackert!


En till svartvit bild mitt bland alla gyllengul raps!


Sista bilden.
Är det nånting jag verkligen har svårt att hitta, så är det trasmattor som inte är "grillriga" i färgerna.
Men plötsligt händer det!
På nätet snavar jag över den här ..., som dessutom finns i olika storlekar!
Halleluja!
Just så här vill jag att en trasmatta ska se ut!

Gomorron-tv, SVT.

Nej,  jag glömde den här!
För en tid sedan skrev jag att programledaren till höger i bild, Lennart Persson från Göteborg, hade en förmåga att helt ta över när han hade en kvinna som kollega i studion. Det blev liksom bara Lennar-Lennart-Lennart.
Det tycker jag inte längre; tvärtom!
Denne göteborgare har en förmåga - enligt mitt sätt att se det - att skapa en trivsam stämning i studion, oavsett vem han kamperar med. 

måndag 16 maj 2016

så kan det också bli


rinnsnuva som hos gamlingar
som farbröder i affären där det droppar från näsan
och man skyndar sig att diskret torka upp
säger ingenting

så har jag det just nu

och svullna ögon
röda ögonlock

det kliar så jag jag håller på att bli galen

och plötsligt minns jag barndomens ullkoftor
och annan allergi

"köp hem Lomudal ögondroppar, det brukar hjälpa"
säger min syster som verkligen är en syster
- en sjuksyster -
eller en som varit
så det gör jag

apoteksdamen är kund i affären
och har vackra blå ögon
mina är röda och svullna

sen åker jag hemåt
lägger mig raklång på soffan
och försöker dutta i en, max två droppar per öga
alldeles enkelt är det inte

när pv kommer hem säger han
att han inte gillar sånt där
att droppa i
"men sluta!" säger jag
jo, han tycker att det är hemskt

men nu ska det bli av
Dagens fönster ....


Skrollar runt bland alla bilder och hittar tre härliga fönster.
Men vem har tagit bilden?
"aporto" står det .., ahaa .., då förstår jag, det var Anna i Portugal som hade håven redo.

Ni vet, annannan.

söndag 15 maj 2016

Hänryckningens tid ...


Pingstafton igår och ledig helg!
Då blir det kom-tillsammans-på-middag med friherrinnan, pv:s moster - Sonja -, min rödvitrandiga störstasyster samt hennes dotterdotter Nathalie.

Vädret som varit så gudomligt den senaste tiden, ja, det tackar för sig och det är aningen kylslaget att sitta utomhus.


Så det dukas upp inomhus och bjuds på varmrökt lax från Falkenberg, färskpotatis, överkokt sparris (när ska jag lära mig att inte gå ifrån spisen ...!!) och så vanlig sallad förstås.


Jag gjorde romsås enligt recept på nätet, men tyckte att det blev på tok för mycket majonässmak.
Spädde ut med ännu mera creme fraiche ..., smakade av .., och till slut hade jag väl nästan en hel liter med sås :)
Här sätter friherrinnan piff på det hela; hon är ju en fena på det här med matlagning och har bland annat testat att anmäla  sig till såna här matprogram (kanske bara ett ...?), ja, lika så gott att hon får träda i tjänst när hon är bortbjuden.


Hade hon inte kommit att arbeta som kassörska, hade hon lika gärna kunnat bli florist.
Buketten hon kom med, den påminde nästan om en brudbukett!


Gästerna hade med sig hembakade kakor.
Längst uppe syns friherrinnans bondkakor, sen Nathalies kolastänger ("dom har jag bakat efter ett recept från kakboken jag fick av dig", säger hon och jag blir förvånad och minns inte alls att jag köpt en sådan ...) och så kommer pv:s kokoskakor med små dajmbitar i och sist av allt Sonjas hallonrutor.

I ett annat liv hittade jag det här gröna fatet på en loppis utanför Helsingborg och föll pladask!
Jag tror att det är tillverkat i Höganäs.


Det blir tre hundar i huset och oj, så det viftas på svansar och leks ute på gräsmattan!
Nelly, som ju är en Grand Old Lady i det här sammanhanget, faktiskt hela åttiofyra år, tycker mest att Taras bröstvårtor är himla intressanta.
Efter lång promenad blir det vila i soffan. Nelly går till gästrummet och lägger sig.
Så underbart det är med hundar som bara är vänner.


Vid halv sex stundar hemfärd för systerskapet.
Att få henne att sova över är en nåd att stilla bedja om .., men man får vara glad åt det lilla.
Nu blev det i alla fall en halvdag här i landet Halland!
Nathalie (Oxe, fyller år dagen efter min mamma) är klart längst av oss alla i släkten och hon är en fena på att teckna och ägnar mycket tid åt rollspel.
Och så tycker hon om blått och grönt i klädväg.

När jag en gång frågade henne vad hon tycker är sin mormors mest utmärkande drag ..., tänkte hon en stund och sen sa hon: "Rigmor är den absolut snällaste människa jag vet".
Om jag skulle beskriva henne skulle jag säga att hon är otroligt  l o j a l".
Och snäll är hon .., jag minns när jag på hennes kylskåpsdörr upptäckte flera tack-vykort från patienter på dialysavdelningen där hon arbetade.
Och så är hon inte hälften så översvallande som jag själv är ..., vilket ju är tur för mänskligheten.
Det kan bli för mycket av det goda.
Min störstasyster imponeras inte av särskilt mycket - det skulle väl vara svenska skidåkare då -.
Olympiska Spel, VM i friidrott, all skidåkning och allt skidskytte ..., då ringer man inte till Västerstad, för då är risken stor att hon inte svarar!

Och så kan jag sist av allt berätta att grannarna nedkommit med en liten pojke!!

Så .., just så, var pingstaftonen i landet Halland.

lördag 14 maj 2016

om man inhandlar ....

.... en mascara som blivit "näst bäst i test"
och därtill är vattenfast

då upptäcker man
att sänggåendet måste tidigareläggas

- minst en halvtimme -

så lång tid tar det att bli av med eländet

har man sedan - efter allt gnuggande -
kvar några ögonfransar
får man vara evigt lycklig

(ja, jag testade allt, olja, eye-makeup-remover, tvål!)
Dagens fönster ....


... finns och finns ännu i Ystad.

Det är ju minsann en dörr också .., tänk, så fint med ovanförrutorna också!

Glad Pingst önskar jag er alla!

fredag 13 maj 2016

det bästa


en liten sädesärla på gräsmattan
och en koltrast med en tjock mask i näbben
- herr och fru koltrast har lägenhet under översta tegelpannan på taket -
var gång dom kommer med mat
hörs ungarna skrika högljutt

men pv hör det inte

han har förlorat dom höga ljuden
gransångaren hör han inte heller

och hästar går i hagen
nu är dom lugna och fina
harry bryr sig inte

i hiet nära kustvägen hör jag näktergalen
framåtböjda män i lycra susar förbi

och så hörs göken

nästan hemma igen
märker jag att grannens ena bil är borta
hon som väntar smått har inte synts till på hela dagen
inte igår heller

nu kanske .....