tisdag 26 juli 2016

Sommartider hej, hej ....!

Foto: ja, inte mamman i alla fall .. kanske pappan eller Karin.


Det är inte ofta man är bjuden på sjuttioårskalas, men så var det i helgen!
AP fyllde fyrtio i maj och Anders trettio i början av juli och nu slog dom ihop det hela och så blev det gemensamt firande ute på Ekerö eller Färingsö, jag vet aldrig riktigt säkert.

Efter att först ha hämtat upp barnens faster Eleonor i Alingsås, åkte vi så upp på lördagmorgonen.
Vid sex-sjutiden på kvällen började kalaset och oj, så trevligt det blev!


Det blev tipspromenad med frågor om respektive jubilar .., vinprovning (två olika sorter, ett dubbelt så dyrt som det andra, nu skulle man gissa vilken som var vilken), där var två glas med vatten - ett kranvatten, ett stilla vatten på flaska - vilken var vilken ..., ja, såna grejer och himla roligt var det.
Vi var uppdelade i två lag, så det gällde att kämpa väl!


När klockan var kring två på natten, då gick somliga i säng - i varje fall vi som varit uppe sen halv sex på morgonen - andra kämpade ett bra tag till .., och dagen därpå var det inte enbart Nelly som var trött och utslagen.


Tidigt söndagmorgon tog pv, min f.d. svägerska Eleonor och jag själv buss, tåg och tunnelbana in till stan och så köptes det biljett till båten Storskär, med vilken vi skulle ta oss till Finnhamn, långt ut i skärgården.
Att i någon timmes tid stå vid kajen och köa i nästan trettio graders värme - i väntan på att få gå ombord - oj, så svettigt det var! Men sen, väl ombord .., hjälp, så ljuvligt!


Och vi satt där i solskenet och njöt av vinden ..., såg sommarstugor ligga nära vattnet ., stora och små människor som badade eller hoppade i från klippor ..,  andra som vinkade .., där var segelbåtar och motorbåtar och här och där nån jetski och där var blå himmel och solsken ..., helt fantastiskt!


Här sitter vi, svägerskan och jag själv.
Vi hade kaffe i termos och torra kanelbullar, men på hemvägen åt vi middag i lilla salongen, ja, på båten. 


I en och en halv timme hade vi paus från båtlivet.
Vad gör man då?
Tja, man simmar omkring lite och dyker och har sig, medan svägerskan säger att "nä, jag har ingen lust att bada, jag sitter här och tittar på!"


Och pv, som dagen till ära badade, sträckte ut på klipphällen och sa ..."ja, sämre kan man ju faktiskt ha det, men inte så mycket sämre ...", och så loooog han.
Så lycklig han var över att ha kommit ut på sjön.
"Titta, där är en Shipman!"
"Titta, där är en .....!" sa han och pekade på olika båttyper som vi passerade.
"Jaha ja ...", sa svägerskan och jag själv.

Hör ni fiskmåsarna?


Och så hem igen.


Vi klev ombord halv tolv på söndagen och kom åter till Stockholm vid sjutiden på kvällen.
Då såg det ut så här.
Och vi såg slänggungorna på Gröna Lund där själva gungorna nästan nådde till himlen och vi sa - unisont - att aldrig i livet!


Egentligen hade jag jobbardag igår måndag, men eftersom jag tog Elins torsdagspass, så tog hon min gårdag och det blev ju som bäst bara! Först frukost tillsammans med Anders och Maja som stannat kvar nån dag extra, sen ett dopp i Mälaren (hundarna också, som fick hoppa in i bilen våta som dom var, för att hålla sig svala ...) och så tog pv sikte på Hajstorp och slussen där, så dit åkte vi.

Då blev det kaffe och fika igen (ett fasligt fikande) och solen flödade och intill oss låg en segelbåt med tysk flagga och en liten pincher skällde ut Nelly som inte brydde sig det minsta.


Och plötsligt, medan vi stod där och tittade på hur kanalen fylldes med vatten, kom en kvinna fram och undrade om jag möjligen hade arbetat som kassörska i nån affär i fjällvärlden?
Nej, det har jag ju inte gjort, om man nu inte räknar Malå till fjällvärlden och det gör vi inte.
"Jag arbetar i en butik i Haverdal, i Halland ...", sa jag och då föll poletten på plats.

"Jaa! Ja, men så är det ju, vi har handlat i den affären för några år sedan och då pratade du med min man som är från Åsele, det var han som kände igen dig när ni nu gick förbi, ni hade pratat om var han kom ifrån ...", sa kvinnan och log och så pekade hon på maken och han smajlade han med och det var ju bara så otroligt alltsammans.


Alldeles intill kanalen finns - förutom två pluttiga vandrarhem - en hantverksbod, mer som en gammal lada fylld med just hantverk.
Sååå fint där var!


Jag må vara landets sämsta shoppare, men se när det kommer till keramik och just skålar - som inte är översållade av dekor - då faller jag pladask!

Det gjorde jag också i Hantverksboden i Hajstorp!
En liten, liten skål, perfekt till morgonyoghurten!
Kanske är det just Marianne som gjort den fina skålen; hon syns på bilden om man klickar på länken här ovanför.

Ja, sen gav vi oss av hemåt.
Ösregn, för att inte tala om skyfall innan vi kom till Alingsås .., så blev vi bjudna på middag hos svägerskans goda vänner (som bodde här tillsammans med henne när vi var i England/Skottland) och hundarna skuttade omkring på gräsmattan (t.om Nelly!) och jag slängde tvätt i maskinen .., och så stööööp vi mer eller mindre i säng.


En på alla sätt och vis underbar helg är tillända.
Tack! vill man säga.

Dagens fönster ...


Oj, här kom ett fint erbjudande med mejlen!

"Du gillar ju både fönster och stockrosor. Så varsågod!"

Så skriver Bert i Luleå och alldeles rätt har han!

Tack snälla!

lördag 23 juli 2016

En hel drös fönster från Norge ...


Och det är vännen Bente som - under ett besök i Röros - tog fram håven.
Det var Bentes mamma som fyllde åtttio i oktober och det här var presenten; en resa till Röros.

Att det är en stad värd att besöka, därom råder inga tvivel.
Här kan ni som ännu inte varit där, ta er en titt.



Jag minns att mamma berättade om hur min morfar Erhard och många andra från Dikanäs åkte med häst och släde över till Norge för att göra affärer. Det var nog så här det såg ut.



Och så här kan det också se ut.

Tack snälla Bente!

fredag 22 juli 2016

Ikväll ....


... har pv vakttjänst i hamnen i Haverdal.

Jag tog cykeln och pinnade iväg .., satt en stund och pratade med rara kunder från affären som skulle övernatta i sin nyinköpta motorbåt (dottern har fest hemma ....) ..., och där kom en segelbåt från Tyskland och en annan - från Danmark - låg redan vid kajen.

Det är här som pv ska ha sin stora segelbåt (den som inte är världens största, men större än den lilla Askeladden.

Så här fint var det när jag någon timme senare cyklade hemåt.
Hällregn från Cornwall ....


Vi har tre hela dagar på oss i Cornwall och husvärden tycker att vi ska skippa västra delen - det kommer att ta lååång tid att köra dit på slingriga vägar - så vi ställer kosan norrut och kör mot Newquay. Egentligen kör vi fel - tanken var att vi först skulle besöka Bodmin och Padstow - men att vara flexibel lär ju vara en god egenskap (kan man trösta sig med), så det blir tvärtom, vi börjar med Newquay.

Kör lite utanför stan och jag nästan svimmar när jag ser beach på beach och det är bara så vanvettigt vackert!

Den här stranden ligger i som en gryta och man tar sig ned via en stentrappa och det är 133 trappsteg och väldigt brant.

Hela tiden medan vi sitter där på stranden tänker jag på hur det ska gå att ta sig upp.


Vi har med oss kaffe i termos och snustorra kakor och kanske mackor och jag är så lycklig, så där så jag nästan går sönder.  Långt ute bland vågorna ser jag surfare och det tar en stund innan jag går i.



Så här brant var det och för vanliga spänstiga människor är det förstås ingenting, men för den som har ett krånglande knä ..., så är detta en prövning.


På stranden hittar jag en sten och när det är dags att gå upp för dom där etthundratrettiotre stegen, då håller jag stenen i min hand. Den är len och fin och jodå, det hjälper.

Längst uppe möter vi en ung familj som kommer dragande med en barnvagn och jag nästan svimmar, ja, dom är alltså på väg ner ....


Sen är tanken att vi ska promenera omkring i Padstow (här är en webbkamera just därifrån och kommer ni med båt till stan, får ni lite tips och råd här),  men se där hittar vi ingen parkering och det är packat med människor precis överallt, så vi åker vidare till Bodmin för att besöka ett gammalt fängelse. Det gör vi också och det är bra skyltat, lätt att hitta.

Nere i fängelsehålorna doftar det mögel och det är trånga utrymmen, men intressant läsning om fångarnas öden (mestadels hängning).

Och vi konstarerar att kvinnorna inte hade det lätt.
Att bli gravid och föda ett barn utan att ha en far till barnet, ja, det kunde få unga mödrars liv att gå helt överstyr - somliga tog livet av sitt barn - och så upptäcktes allt och avrättning blev resultatet.
Som vanligt går pv grundligt tillväga och läser precis allting, medan jag lämnar det där unkna och går en trappa eller två upp till solljuset.

På väg hem igen stannar vi till vid Seaton Bay och där har vi varit tidigare; nu känns det bekant och sånt är skönt och vi lägger oss nära vattnet och nästan somnar.
Där är massor med hundar som springer och leker på stranden .., där kommer två ryttare på var sin häst .., och där är småttingar som plaskar i en liten vik av havet.



Nedanför muren ligger en skadad slända och jag tar upp den och håller den i min hand.
Den är skadad just nedanför halsen; det är som ett hål där, men den rör på sina sytrådstunna ben och jag småpratar lite med den arma sländan och lägger den sedan på muren .., tänker att den kan i alla få en fin utsikt innan den tackar för sig.

Vid pilen är hålet ...., och titta så vackra små ben!

Långt efteråt ska jag tänka på den här sländans öde.
Hur länge fick den leva?
En dag?
Två?
En vecka?
Hur länge lever små sländor?
Vad hann den med?

Sånt kan man fundera över när man har semester.
Ett fredagsfönster från Hjo ...


Hur glad blir man inte när en malåbo på turné fångar ett fönster, så där i förbifarten!

Tack snälla Renée Norén, gift med Martin, som var min klasskamrat genom hela skoltiden hemma.
Till Martins barndomshem cyklade vi på nånting som väl kunde liknas vid "skolresa", ja, i lågstadiet.
Jag minns tydligt hur vår frökens hatt blåste av och susade iväg nerför den ganska branta backen och närapå fastnade bland ekrarna i någons cykel.

Jag minns också - lika tydligt - hur roligt jag tyckte att det var, men det vågade man förstås inte visa.

Fröken Hedvig var sträng.

torsdag 21 juli 2016

Idag ....


Ja, jag bara anar vad jag hade skrivit om detta hade varit i England!

Vilka ljuvliga stränder!
Så vackert!
Så frodigt!

Men nu är detta landet Halland och bara några minuters väg från det gula huset.

Tacksamheten över att bo så här nära havet, den vet faktiskt inga gränser.

Idag fylldes det på snabbt nere på stranden.
Eftersom det är långgrunt just här, är det förstås perfekt för barnfamiljer och mest är det turister.
Det pratas om vad som ska ske senare på dagen (middag hos en svärmor, "man får och man vill, men man BEHÖVER inte föna håret för att komma dit!" säger en av dom inbjudna)  .., barn skrattar och barn gråter ("slutar du inte att gnälla nu får du sitta i bilen resten av dagen!" och tösen slutade ...), ett annat barn sprätter sand på filten och får bannor .., en illrödhårig pojke smörjs in med sololja.

Själv ligger jag på badhandduken och lyssnar lite förstrött.
Kvinnorna som sitter i klunga bara några meter ifrån mig, har varit på yoga och diskuterar passet .., visar .., "hon sa höger, men jag gjorde hela tiden fel ..." ..., och där kommer kvinnan som klippte av mitt långa hår .., hon har semester veckan ut, sen är det bara att jobba igen.

Så där håller det på.

Och snart ska jag cykla till jobbet ..., det blir nog en pärs i eftermiddag, men bara att bita ihop.
När strandlivet är över, då kommer alla till affären - på en gång - känns det som!
Nåja, det är den ökade omsättningen på sommaren som håller oss igång, det är bara att tacka och ta emot och jobba hårt.

Ajöken, sa fröken.
Tonåringar på besök ....


Emma och hennes kompis Fanny är ute på en roadtrip, ja, dom har kört från Stockholm till Ystad och efter ett par dagar där och nån dag i Köpenhamn, så styrdes kosan norrut, till landet Halland. Jag stod i kassan och höll på med veckotidningarna när fröknarna helt sonika dök upp och sa "buuuuuuh!"

Igår tillbringade jag mest hela dagen på stranden, medan töserna höll sig inomhus och gjorde sig redo för After Beach i Tylösand. Pv lovade att hämta dem någon gång natten mot idag och jag - som tänkte att Emma kanske brås på sin mamma -, såg framför mig ett sms/telefonsamtal vid tretiden på natten och tackade pv som så otroligt generöst erbjudit sig att agera chaufför.

Döm om min förvåning när det plingade till i min mobil halv tolv och någon dryg timme senare hörde jag dem komma uppför trappan till sitt rum.

Och jag loooog och tänkte att inte har hon då ärvt sin mammas partygener!

Nu är det torsdag.
Strålande sol .., och jag ska arbeta eftermiddag för Elin, som i sin tur tar min måndag.
Några timmar nere vid havet blir det nog ... och på eftermiddagen igår var det väldigt många barnfamiljer där nere och bland alla barnskratt hördes mest en man från Dalarna vars röstresurser slog det mesta.

"Titta här, nu ska pappa kasta  l å n g t!" hördes han ideligen hojta på sitt genuina dalmål .., och jag satte mig upp och tittade på bollen som seglade iväg ut i havet.

Det slog mig att inte ett enda av barnen på stranden hade heltäckande kläder som solskydd.
Kanske beror det på att dom flesta småbarnsföräldrar här, ja, dom har som barn sprungit omkring på stranden - och då var ju det här med solskydd inget man tänkte så värst mycket på - och nu går allt igen.

Jag tillhör ju själv skaran av männniskor som älskar att vara i solen - om jag är på en strand -, medan pv hellre är hemma och kämpar med den krånglande båtmotorn eller klyver ved och så kommer han ner med kaffe efter någon timme eller så .., blir kvar en stund, kanske tar sig ett dopp och cyklar sedan hemåt igen.

Nu morgonkaffe!

Dagens fönster ...


Hej!

Bästa glasstoppet längs den västra delen av Göta kanal.
Hajstorp ligger strax väster om det mer kända Töreboda. Ta gärna omvägen. Köp en glass och titta på båtarna som slussar förbi.

Det är sommar för mig som i år kom landvägen dit.

Turtlan

onsdag 20 juli 2016

Dagens fönster ...


Ulrika, hon tänker verkligen på att vi ska få fönster från olika håll av vårt land - ja, nu är hon i Östergötland och har, som alltid, håven redo -!

Tack snälla!

Visste ni förresten - jag gjorde det inte - att Skänninge är en av Sveriges äldsta städer!
Det är därifrån bilden är tagen.

Intressant läsning om just Skänninge finns här.
På jobbet ....


Igår var det full syra i affären!
Strålande solsken och inte en droppe regn .., åååå, så många illröda axlar och ansikten som uppenbarade sig så där vid femtiden!

Och  s o m  vi jobbade!
Först två timmar med att ta hand om veckotidningarna och alla returerna .., alla kassor igång hela tiden .., sen mejeriet och frukten och när klockan var tjugo över nio var jag så stel i mitt högra ben, så det var hemskt!

I måndags, första arbetsdagen, hittade jag en present i omklädningsrummet.
Jo, det var den alltid så omtänksamma Madeleine som förärat mig ett midjebälte, så där så jag ska ha ordning på min "dutt", den man öppnar dörrar med - jag har nämligen inga hällor på min kjol -.
Så snällt!!

Och tänk .., jag som längtat efter att komma igång igen, nu känns det lika härligt att ha en ledig dag!
När jag kom hem från jobbet hade Emma och hennes väninna Fanny kommit från Ystad, där dom semestrat ett par dagar.
Jag hade redan tidigare på dagen ringt till fiskhandlaren Andreas som på onsdagar står utanför affären i Haverdal - nu var han i Söndrum utanför Halmstad - och han tog emot min beställning på färska räkor och havskräftor som pv då fick åka och hämta.

Väl hemkommen slog vi oss ned ute på altanen .., tända ljus i kvällsmörkret .., och det var ljummen luft och där satt vi, pv, Emma, Fanny och jag själv .., och pratade om allt och inget. Om resor, rädslor, egenskaper och jobb. Emma sommarjobbar på H&M och Fanny på Ica i Upplands Väsby, så vi var så att säga tre kollegor. Himla roligt!

Och min nästan-depression tippar åt andra hållet.
Det känns bra!
Mera Cornwall ....


Nu blir det bara blandade bilder .., som här, i frukostmatsalen och skänken med sån härlig färg!


Vårt badrum som var helt ljuvligt, men aningen halt när man duschat.


En av dagarna kör vi till Whitsand, inte långt från Millbrook.
Men S:t Ives och allt det andra då?
Nej, vägarna är för slingriga och vi för långt borta, då innerbär det återigen heldagar i bil och så säger husvärden "nej, välj bort dom mest turistiga ställena!" så det gör vi.
Nästa gång, kanske ..., för till Cornwall kan jag tänka mig att återvända!

Men Whitsand ..., dit åker vi.
Det är som Kåseberga i Skåne!



 En stig löper ner till en liten servering .., men vi har nyss ätit frukost och tittar oss mest omkring.


Här och där klänger små sommarhus längs branterna och jag tänker ..., huuu, om man har barn eller barnbarn, hur orolig skulle man då vara ...?
Det ser kanske inte så brant ut, men det stupar rakt ner efter terassen.


Överallt växer prästkragar!


Vid vägkanten hittar jag rödblära och blir så innerligt lycklig!
Någon timme håller dom sig i bilen ....


Underbart är det med rejäla skyltar som berättar om vad som finns i omgivningen!


En sån här till exempel!
Vi snubblar nästan på den när vi en kväll går hem från den lokala puben. Och titta, så fint, jodå, man har riktiga bilder av kungsfiskaren, men så har även skolbarnen fått göra egna bilder av dem och dom finns med på skylten! Här har ju nån tänkt till och att det är nån som tycker om barn, är ju säkert.


Visst blir man varm i hjärtat!
Under en resa till Bretagne - det var nog året innan jag blev ensamseglare - satt vi vid en vik av Atlanten och beundrade denna vackra fågel - kungsfiskaren - som flög av och an och fångade fisk. Sååå fascinerad var jag och döm om min förvåning när jag senare, när vi kom hem till Skåne, upptäckte att den fanns på hemmplan. 
Jag trodde i min enfald att detta var en exotisk liten krabat!


Ljuset är inte det bästa när vi går hem - det är ju kväll - men ändå, ni förstår väl själva tanken?
Och jag som är så fascinerad av träd, blir glad!


Och ajabaja, om man inte tar upp efter sin hund, då kan det bli dyrt!


Och är inte den här helt underbar!?
Här kan man lära sig att konversera på spanska (kanske många pensionärer som har sommarlägenhet eller hus i just Spanien) .., till att förstå sin hund (aldrig har vi sett så många hundar, var och varannan människa promenerar omkring med minst en hund, oftast två) .., till att komma på det med kreativt skrivande! Vilken salig blandning!





tisdag 19 juli 2016

Dagens fönster ...


.... stod på parkeringen, alldeles vid kajen, ja, det var i Millbrook, alltså.

måndag 18 juli 2016

Dag 9 .., London till Cornwall

Måndagmorgon. 

Vi sitter på bussen i dryga fem timmar, med undantag för trettio minuters paus vid ett enormt rastställe där hur många bussar som helst står parkerade och chauffören säger att "den som inte är här då, när tiden är ute, blir kvar".

Jaha, då vet vi.

Två timmar senare är vi framme och busstationen i Plymouth är bedrövligt spartansk och man släpps av på baksidan av en trist gulaktig byggnad med fiskmåsar som flaxar hit och dit och och vi fångar en taxi och åker så till Europcar där vi hyrt hyrbil nummer två.

Nu blir det helt annorlunda! 
Där råder ordning och reda, biluthyrarmannen är vänlig och lugn och på väggen, ovanför skrivaren, sitter ett anslag: "Behöver du verkligen skriva ut det här ...?" och jag frågar - på skoj - om dom har ont om papper.

Och så får vi vår lilla bil och styr mot färjeläget som ska ta oss till Torpoint - en pyttekort färjetur är det -  och därefter är det bara nån enstaka mil längs slingriga vägar till vårt boende i Millbrook. Där ska vi tillbringa fyra nätter och tre hela dagar.

Det går inte att förklara känslan när vi kör genom Plymouth!
Först veckan i Skottland - kargt och vackert -, och så detta: att komma till något som nästan liknar Frankrike! Och där är palmer och så oändligt vackert så vi bara gapar! Och tänk, solen flödar!


Millbrook är ett samhälle som ligger vid en vik av havet och vårt boende är en femhundraårig gammal kvarn som under fyra år renoverats och man kan bara ana vidden av hårt arbete!

Vi bor på andra våningen och man når vårt rum via en brandtrappa och den väljer vi.
(Jodå, man kan ta vanliga ingången också, men på det här viset blir det mera eget boende).
Står man längst uppe på den, är detta utsikten.
Själva "marinan" tillhör husvärden och där ligger flera husbåtar, plus en ganska liten segelbåt där en kvinna bor året om med sin svartraggiga hund Lolo.


Frukostmatsalen som också är ett slags samlingsrum .., har den här utsikten.
Lätt att uthärda, om man säger så.

"Känn hur gott det doftar av ek ...!" säger pv ideligen.

Och pv blir alldeles lyrisk (han står där i mitten och tittar upp mot taket) över takbjälkarna som är byggda av grov ek. Lite senare får vi veta att alla ekstockar hämtats från Rumänien och det är mest goda vänner och värden själv som lagt ner allt arbetet.


Det första vi ser nästan, är att värdinnan Alex har ställt ut solrossticklingar så att vem som helst kan få ett exemplar, ja, det var väl ett tag sedan .. , men ändå, jag tycker att det säger en hel del om stämningen i det huset.


Rummet är stort och rymligt .., där finns en soffa, en fåtölj och flera småbord.
Ett litet kylskåp finns också och två små flaskor vin (ett rött och ett vitt) får vi också, ja, det är liksom så omtänksamt alltsammans!
Strax utanför ligger ett stoooort badrum - så himla fräscht -! 

På toppen av brandtrappan.

Det här blir det klart bästa boendet under resans gång och jag är så innerligt glad att vi ska vara här under flera dagar. Här känner man sig fri .., värdparet bor på loftet och där huserar även ett trevligt par från Schweiz som vi träffar vid frukosten nästa morgon.
Känslan är mer att man har en egen lägenhet.

Soffan som Rexxie tyckte var så fin .., och skön var den också!

Dörren ut mot marinan har vi öppen mest hela tiden och där utanför finns ett litet varv där mindre båtar repareras och där springer hunden Polly och skäller lite och därifrån hörs hammarslag eller ljudet av en såg .., och så klinket från båtarna som ligger vid kaj.
Jo, men det är bara så underbart!

Och nu är klockan halv två och snart ska jag ge mig av till affären.
Sedan vi kom hem har jag känt mig på gränsen till deprimerad - helt obegripligt - men det blir nog bättre när allt blir som vanligt igen och detta att få träffa människor och komma in i nån slags rutin.

//Är någon intresserad av boendet så finns det Airbnb.
Sök på Millbrook, Cornwall.
Priset: 700:-/natt, då ingår frukost (te, kaffe, juice, färskt bröd och ägg).

söndag 17 juli 2016

Söndagsfönstret ....


Så här skriver den värmländska madamen: 

"Hej!

Känns märket igen?
Kontrollbesiktningsmärket. Jo det minns jag och här fanns det på en gammal bil på Arvika Fordonsmuseum.

Men inte nog med det, ett fönster till kom med. En fönsterkombo.


Hälsningar Turtlan.