Efteråt ....

Måndagmorgon.
Ny vecka. Ny giv på handen.

Alldeles strax bär det av till Slöinge vårdcentral för provtagning och i morgon är det träff med läkaren - hon som i fjol, när jag var så sjuk - lugnt konstaterade att "Elisabet, influensa kan vara farligt, man KAN dö av det - ja, hon ville väl liksom förvarna mig :)
Den meningen ska läsas med tysksvensk betoning.

Nu ska jag fylla på i fyra olika matstationer till småfåglarna.
Jag hoppas att älgarna - dom som var aggresiva - håller sig borta.

En hel massa fönster från Bryssel ....

Ni vet, den skånska forskarmadamen som bor i Porto i Portugal, hon har varit på vift och tänk .., att hon hade förstånd att ta med sig fönsterhåven!!

Från hotellets frukostmatsal hade hon den här utsikten över Bryssels gamla stadskärna.
Och vilken drös med fönster det blev!!

Tack snälla!

Ännu ett måndagsfönster ....

Om det är någon blomma som jag verkligen förknippar Eva i Tyresö med, så är det den här - blomman för dagen -.

Så här såg det förra onsdagen då hon skickade bilden .., kanske är all snö försvunnen nu, några dagar senare?

Tack Eva!

En månad till lucia ...

Och Nils-Erik hemma i Malå skickar mig en vacker vänsterhand - en kraftfull hand - tycker jag.
Den tillhör Ann-Cathrine Strömberg/Tjärnlund; hon är massör, född på den norska nationaldagen och så är hon lillasyster till en storebror.

Och jag läser DN och ser att Jacques Werup är död.
Hyllningar, hyllningar. Finaste minnen.
Och jag tänker att den mannen var en så otroligt rar och trevlig kund i såväl stora som lilla Icabutiken i Ystad.

När Riktiga Matte har åkt hem, när pv har givit sig av till Kammarkörens övning inför adventskonserten, är det som om vi som är kvar här hemma, ja, som om vi tappar styrfarten.
Allra mest tappar lilla Nelly sin fart, om hon nu alls brukar ha någon.
I timmar ligger hon på soffan och sover och sover och sover.

Jo, men jag har berättat tidigare att jag följer en hel massa konton på Instagram .., människor som jag inte alls känner, några så kallade kändisar .., Angela Merkel, Anders Ygeman, det brittiska kungahuset, fotbollsspelaren Viktor Lindelöf, Britt Ekland (men där hoppade jag av) och så den franske presidenten Francois Hollande. Ja, jag vet att det ska vara en liten grodsvans på c:et i herr presidentens förnamn, men den får jag inte dit.
Den mannen har vuxit så i mina ögon och när jag ser bilden i dagens tidning, tänker jag att han - presidenten - verkar vara en rejäl människa. Kanske är det greppet som han håller den andre mannens hand .., kanske är det just det som rör så vid mitt hjärta? Och allvaret i hans blick.
Och någon undrar säkerligen: men varför följa såna som man inte känner och såna som man inte ens delar åsikter med? Jo, för att det är intressant; för att det berikar ens liv. Just så enkelt är det.

Och så är det Fars Dag.
Alla snälla pappors dag.
Min hette Ivar Nilsson och jag fick lära känna honom i tjugotvå år, men det är ju inte det sämsta; det finns dom som aldrig träffat sin pappa.
Här försöker han locka mig ut i Solvikens iskalla vatten och det var tydligen på den tiden jag inte var fullt lika sugen på kalla bad.
Den lilla ramen köpte jag hos antikhandlaren i Skanderborg på Jylland.

Pappa och mamma i Dikanäs hos mormor.
Jag var kanske tolv, tretton år när jag tog bilden med min nya Instamatickamera.

Att ha haft en snäll och omtänksam pappa, det är guld värt.
Mest minns jag hans alltid så varma händer.
Och att han hade glimten i ögat.
Som en spjuver var han.

Ledig helg ...

Två fria helger på raken .., men å, det är så ljuvligt så det är inte sant! Är det månne så här friherrinnelivet ska komma att se ut, men å andra sidan, då känns kanske inte det där med lediga helger som nånting särskilt?

Det blir en trivsam helg i lugnets tecken, ja, för somliga.
Från Färingsö (jag har alltid skrivit Ekerö, men det är alltså Färingsö) kommer AP och pv har fixat räkgryta (fredagkväll och jag arbetar) och vi blir sittande uppe länge och surrar om allt och inget.

Lördagmorgon sitter vi i soffan med DN:s korsord och AP fixar långordet längst till vänster och väldigt nöjda är vi när hela krysset är löst!

Foto: Anna

En sååå vacker morgon är det! Det blir johanssonrundan med hundarna, solen mot kinden och lite  frost på träden. Luften är ..., krispig.
Och tänk vindstilla är det!

Och bara så vackert!

Och medan pv senare på förmiddagen är på Sturegymnaiset och medverkar i Öppet Hus, hälsar vi på hos friherrinnan som bjuder på kaffe och fikabröd i vardagsrummet. I kakelugnen brinner en eld och Shejken får ligga i AP:s knä och bli gosad med.

Kvällen innan hade AP och pv kört rullskidor och eftersom jag visste att dom skulle passera friherrinnans hus, ringde jag henne från jobbet och sa att "nu kan du, om du vill, gå ut och heja när dom passerar!" Det gjorde hon också, men inte bara det, hon stod där ute i kylan och bjöd rullskidåkarna på glögg och hembakade pepparkakor.
Åååå, jag tyckte att det var så oändligt rart av henne, så när jag slutade på kvällen svängde jag förbi med tulpanerna på bilden - som tack - och hennes bukett stod sig mycket bättre än min egen!
Visst är dom fina!

Och idag söndag vaknar vi till strålande sol och betydligt mildare än igår.
Efter frukosten blir det ny rullskiderunda, nu en som går från andra sidan kustvägen, längs en smal asfalterad väg med åker på ena sidan och en massa ekar på andra sidan och så fortsätter dom till Lilla Skipås och då blir det uppförsbacke.

"Det är hopplöst när vi kommer till backar, där märks det att Anna har åkt mycket längdskidor, hon har en helt annan teknik än jag, men på ren stakning tar jag nog henne ..?", säger pv och ser så oändligt lycklig ut över att ha haft en träningskompis.

Och jag plockar fram Sälen-bjällran, värmer upp den där vansinnigt goda Kullabygd-glöggen och ställer mig ute vid åkerkanten och se .., där kommer dom susande och jag hejar som vanligt och det är väl bara den som är någorlunda sportintresserad som kan förstå hur roligt detta är!

I år blir det debut för AP att åka hela Vasaloppet; tidigare har det varit halvvasan och stafettvasan.
Femtio mil skidor (rullskidor och vanliga) har hon bestämt sig för att ha i benen innan det är dags att bege sig till startområdet och nur har hon snart avverkat tio av dom femtio milen.

Och nu är det mitt på dagen och här i det gula huset finns bara två hundar, en katt och så jag själv.
AP har tackat för sig .., pv har åkt in till stan för att träna med Kammarkören inför deras årliga adventsuppträdande i stora kyrkan; något som nog är det roligaste han vet.

Och själv ..?
Ja, jag ska läsa DN från första till sista sidan .., ta hundarna på långpromenad ..., skriva ett långt brev till min australiensyster som igår hade födelsedag.

Om ett vådligt äventyr ...

Igår hade jag följande rader som kommentar och jag kan säga att nu förstår vi varför harry var som galen häromkvällen och rusade uppför backen mot Tärnvägen till ....

"Hej! Nu gör jag ett andra försök att skriva. Det första försvann. Ville bara varna dig för älgkon. Igår när jag kom på Tärnvägen ovanför dig blev jag attackerad av en älgko med 2 kalvar. Jag ställde mig bakom en ek i trädgården mittemot och hon fortsatte attackera. Som tur var fick jag tag per telefon min bror i Ugglarp som kom och räddade mig. Jag ringde polisen som skickade en jägare. Jägaren sköt ena kalven i tron att de skulle lugna och att hon skulle flytta. Idag körde jag ner och kollade med bilen. Älgkon var kvar och kalven samt nu en tjur också. Så akta dig när du rastar hundarna. Hälsningar Anna-Lena B."

Dagens fönster ...

... finns i ett hus på Kustvägen i Steninge, ett hus där friherrinnan har bott i hela sitt liv.
I det huset finns en "kall-farstu" och där såg det ut så här nu i helgen, ja, på morgonen.

Torsdag och fredag ....

Torsdag innebär förmiddagspass på jobbet och det är som vanligt; mejeri, bröd, rastavlösning, inventering av postpaket och rek, beställning av frimärken och postens kartonger (nu börjar somliga skicka sina julpaket som ska runt världen) ..., gräddning av bröd och så att ta emot Östras leverans av dagsfärskt bröd.
Det går i ett.

Under kvällspassen träffar man aldrig några säljare, men dagtid är det annorlunda.

Så där kommer till exempel Jonny utan h som är säljare åt Scan och i hela trettioett år har han varit anställd åt samma företag. Dessutom har han så snygga skor!

Jonny är Vattuman, storebror och på den där skalan mellan 1 och 10, hur bra han trivs på jobbet, säger han direkt 9.

Med andra ord hittade han rätt från början.

Vår bil avled lugnt och stilla i tisdags och hamnade hos Toyota i stan och igår fick vi hämta ut den.
Femtusen pix för en ny startmotor och himla trevligt bemötande.
Åkte hem, tog hand om tjugotre kilo nyslaktat lamm .., gjorde hipp-som-happ-middag med lammbitar som fått steka i ugnen tillsammans med salt, vitpeppar och olivolja och så gjorde pv sitt goda potatismos - ja, det var en närapå himmelsk upplevelse -.
För mig är det nog alltid så, att det enkla blir det bästa.

Nu är det fredag och fantastiskt fint väder!
Inte en snöflinga så långt ögat når och jag har räfsat lite och tagit hundarna på promenad ..., himlen är klart blå och så här såg det när jag lyfte kameran mot badrumsfönstret.
Bråten på marken är sånt som pv hämtar hos en av grannarna som byter ut sina fönster.
Jodå, gratis är gott.
Detta ska sedan ....., sågas upp och läggas på plats, förmodligen i pannrummet.

Trevlig helg till er alla!

Fredagsfönstret ....

... fanns i Anna och Michael Anchers hus i Skagen.

Så mörkt var det där inne, att det var nästan omöjligt för mig att ordentligt se tavlorna.

Vinter .., men inte hos oss.

Igår räfsade jag löv på en visserligen frusen gräsmatta, men ändå.
Hos äldsta dottern i Upplands Väsby såg det då ut så här.

Och hennes lillasyster på Ekerö .., ja, här står hennes bil!

Och enligt SVT så ser det ut så här i Stockholm!
Tack någon att man inte valde att bli snöröjare i stora städer!!
Hemma i Malå är det ju en enkel sak att komma med plogbil som sen kör ut snön nere på sjön eller någon annanstans, men här ..:? Med bilar på rad ...., bilar som inte ens kommer sig ut .., hur gör man? Och bussar och lastbilar - med sommardäck - som blockerar all framfart?

Oj, så svårt det måste vara!

Dagens fönster ....

Från Eva i Tyresö kommer det här fönstret.
Ja, det är rent ofattbart hur olika det ser ut i vårt avlånga land!

Tack snälla! säger jag.

Ett kvällsfönster från Dalarna ...

"En eftermiddag i november. Det snöar igen och Trump har just vunnit valet i USA...
Jag hade en underbar dag med barnbarnet igår och idag är kroppen trött och öm. Fast det är det värt tusen gånger om ♡

Längtar till söndag för en heldag med sömnad!
Behöver bara bestämma vad som ska sys och försöka förbereda det

a en underbar dag/kväll
Kerstin i Dalarna."

//Tack snälla! säger jag och det säger jag även till dig, ellem för ditt fönster! När jag skulle skriva tacket till dig, så blev sidan helsnurrig! Nu gör jag det här i stället.  Och bara så ni vet, i Stensjö har jag idag krattat löv.

Efteråt ...

Nej, det är väl ingen chock direkt att Amerikas nya president heter Donald J Trump, men nog blev vi förvånade, för att inte säga bestörta. Ingen av kandidaterna har varit några favoriter hos mig - inte ens Hillary Clinton - och jag skulle inte lägga en röst på någon enbart beroende på kön, men det hade onekligen känts lite tryggare med henne som kapten för skutan.

Och den ende som verkligen varnade för det här scenariot - som jag har sett - är ju tv4:s Marcus Oskarsson, denne fenomenale pedagog!

Nåväl, det lönar sig inte att ligga och gråta, det är bara att hoppas att den blivande presidenten lugnar sig lite när det blir allvar av.

Och oj, så ont det gjorde i hjärtat när jag såg hans tioårige son Brandon stå där vid sin pappas sida; alldeles blek i ansiktet och jag tänkte ett tag att "nu svimmar han nog ..."., kanske av trötthet eller av anspänning!

Hela familjen och mer därtill hade Trump med sig på scenen ..., hade jag varit i den situationen - ja, som president alltså - hade jag fått kalla in arbetskamrater och goda vänner, så få hade vi varit som slutit upp. Tja, min rödvitrandiga syster, hennes dotter och dotterdotter, mina barn och barnbarn och kanske Hilda och Patrik ställt upp och pv förstås ..., men inte hade vi blivit många!
Kanske hade jag förmått min syster i Australien att komma? Ja, men då blev vi ju i alla fall ett par stycken. 

Det är ledig dag idag och tv:n är påslagen och nu är det eftertankens kranka blekhet som gäller, såväl hos opionionsinstituten som hos reportrar vilka alla tycks tagna på sängen.

En morgon ....

... kan det kännas nästan så här, när natten har varit fylld av de mest makabra drömmar och när Donald J Trump tycks bli världens mäktigaste man och sen ringer pv och säger att toyotan bara dog så där - poff - mitt i Slottsrondellen i Halmstad och  mitt i värsta morgonrusningen.

Men en ledig dag är det och snart ska småfåglarna få mat, allt medan våra partiledare ska förklara det som inte går att förklara och allt mer utmattade programledare förmodligen längtar efter att få gå i säng.

Bilden är från Pija Lindenbaums underbara bok "Gittan och gråvargarna".

Ledigadagsfönstret ....

... finns i en så vacker butik i Skagens centrum; en butik där belysningen gjorde hur mycket som helst och fick mig att köpa en ljusstake som jag tycker sååå mycket om!

I blomsterbutiken ....

Det är det lilla som gör det.
Hade det varit bättre väder .., så hade jag gått runt till fler blomsterhandlare, för oj, så duktiga dom danska floristerna är på att göra grupper och arrangera så det blir fint!

Och julkänsla fick jag ....

Där stod vi länge och tittade ....

På den norra väggen i Sal 1 i Skagens museum, där hängde den här tavlan, målad av Michael Ancher. Det är ju helt otroligt hur verkligt det hela blir .., lystern på skinkläderna och känslan av allvar som omger det hela.

I den App jag laddade ner från museet, kan man läsa att Ancher inspirerades att måla den här tavlan efter att han hade sett liket av fiskaren och räddningsmannen Lars Kruse (1828 - 1894) som drunkande 1894. Det är alltså Lars Kruse som ligger där på bordet.
Tavlan visade sig vara enorm!
Titta på pojkarnas blickar!
Och hållningen av mannen i förgrunden!
Så fantastiskt att kunna måla så här!

Vaniljkakereceptet ....

Och gamle kungen och drottning Louise på ömse sidor om väggpendylen.

"Underbart saftig och god kaka som är superenkel att göra om man har lite vana inne", står det längst uppe.

Detta behövs:
Kaka
3 ägg
3 dl strösocker
1 dl kokt vatten
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver

Fyllning
125 g margarin/smör
1 dl mjölk
4 msk vaniljsocker

Ströbröd och margarin till smörjning av formen - helst en rund form med avtagbara kanter -.
Florsocker till dekoration.

1. Sätt ugnen på 200 grader, smörj och bröa formen.
2. Vispa ägg och socker pösigt.
3. Tillsätt det kokande vattnet och rör i försiktigt.
4. Blanda mjöl och bakpulver och rör ned i äggsmeten.
5. Häll smeten snabbt i formen, grädda i nedre delen av ugnen i ca 30 minuter.
6. Koka margarinet och mjölken häftigt i ca 2 minuter.
7.ta av kastrullen från värmen och vispa ner vaniljsockret.
8. Dela den varma kakan i 2 bottnar.
9. Dränk de båda bottnarna med den heta fyllningen.
10. Lägg ihop bottnarna, vanilj mot vanilj och dekorera med florsocker.

Receptet kommer tydligen från saintbella på tasteline.

Skagen ....

Är det knepigt att hitta till hotellet i Odense, ja, så är det desto enklare när vi kommer till Skagen. Tack vare Google Maps har jag redan långt innan avresa kollat var hotell Skibssmedien ligger, alldeles vid svenska sjömanskyrkan och lätt som en plätt är det att hitta dit.
Ååå, så fin den lilla kyrkan är!

Det är dåligt väder mest hela tiden .., regn och rusk och styv kuling!
Vi kör runt lite i stan för att orientera oss (den är inte stor) ..., och beslutar oss för att ta såväl Michael och Anna Anchers hem samt Skagens konstmuseum på lördagen och förresten är vi ganska möra efter allt körande.

Halv nio på kvällen äter vi middag på Bodilles Kro, nere vid hamnen.

Innehavaren heter inte Bodille - men väl Dorthe - och är som en snäll mamma.
I tio år har hon drivit den här krogen.
Så där sitter vi i värmen och utanför öser regnet ner och det är mörkt och väldigt mycket november.

Och så kommer maten!
Detta är det mest makalösa vi har sett i portionsväg och fyra köttfärsbiffar tronar på ett stort, avlångt bufféfat, lägg därtill halva Skånes skörd av gröna ärtor, ett sällskap morötter ., ett stort berg av pommes frites och i en såssnipa finns hemlagad bearnaisesås.
Jag kan säga att detta med resår i kjolen är väldigt bra att ha såna gånger.

Så blir det lördag och ännu mera ösregn!
Efter frukosten strosar vi omkring i småbutiker och jag hittar en glittrig adventskalender - en sån som friherrinnan önskat sig - och lite annat smått och gott.

Klockan 11.00 öppnar museet eller det som är konstnärsparet Anchers hem.
Eller var. 
Huset är rödmålat och i den lilla biljettluckan sitter en herre och säger vad vi får och inte får göra och hela hemmet är fyllt med konst och inte enbart av makarna Ancher, utan också av deras vänner.
Tyvärr var det så mörkt i husets alla rum, så det var närapå omöjligt att kunna njuta av allt detta.

Bilden från museets hemsida.

Allra, allra bäst tyckte jag om Michael Anchers dörrmålningar!
Så totalt underbara!

Bara en liten bit från Anchers hus, ligger Skagens konstmuseum.
Det kan jag säga .., att så nära paradiset har jag nog inte varit på länge!
Tänk er sal efter sal med den allra mest ljuvliga konst .., och därtill sköna bänkar att vila benen på.

Med hjälp av en finurlig broschyr kan man se vilken tavla som är målad av vem.
En App finns att ladda ner - Skagens museum - och då blir det hela ännu mera intressant, ty då kan man välja ut en tavla eller en konstnär och på så sätt få ännu mera information!

Och i museets lilla butik (som inte är så liten ...) köper jag en bok som handlar om Michael Ancher och gode vännen - tillika konkurrenten - P.S. Kröyer; dom båda står för övrigt staty framför museets entré. Titta, vilken fin handstil Ancher hade!

Och helt annorlunda är Kröyers!
Sånt här tycker jag är så himla intressant!

Några dubbla kort fick följa med hem, bland annat det här som visar paret Anchers dotter Helga.
Konstnären var engelsman och hette Adrian Stokes. Är den inte alldeles underbar ....!
En svensk konstnär vid namn Oscar Björck hade flera fina alster på väggarna.

Kronprins Fredrik med sin fina familj ...

Efter de båda museibesöken och inköp av svindyra frimärken (i Sverige kostar ett porto inom Europa 13:-, i Danmark 35:- svenska kronor!!!! Då blir det bra mycket billigare att använda sig av detta och så är det samma pris över hela världen och blir mer personligt. ) blir det eftermiddagskaffe i svenska sjömanskyrkan - den ligger ju bara alldeles intill hotellet -.

Men här skulle jag kunna tänka mig att slå till ..., säger jag till pv.

Kyrkan tillhör numera en stiftelse och drivs av såväl någon anställd som volontärer.
Så vacker den är!

En liten barnhörna finns också ..., ja, eller nåt sånt.

Samlingslokalen ligger en trappa ner från gatuplanet och det är där vi träffar vi foxterriern Ivar som är tretton år och så otroligt charmig. Här sitter Ivar och hoppas kanske på en vaniljkakebit .., ja, men det tycker han nog vore på sin plats.

Ivars husse - som är från Bohuslän och känner till bonden där min f.d. svärmor en gång hyrde sommarstuga - tar fram sin mobil och visar bilder på en förfärligt sargad Ivar; en inte alltför vänligt stämd rottweiler hade bitit honom svårt över ryggen, men nu är Ivar sig själv igen och jag berättar att Ivar var min pappas namn och så heter även min son .., kanske är det därför jag blir så förälskad i den här fyrbente krabaten?

Vad gör man då där i Svenska Kyrkan?
Tjaaa, vi dricker kaffe och kalasar på en jättegod vaniljsockerkaka (värdinnan ger oss receptet) och vid ett av borden sitter fyra kvinnor och så Ivars husse och en av kvinnorna - hon som heter Rita och är på bilden här ovanför - hon stickar halsdukar och mössor som ska gå till julförsäljning.
En liten mössa och en lika liten halsduk (kommer ni ihåg såna där babyhalsdukar där man liksom sticker in ena delen i den andra?) får följa med hem och bli till present till lille grannen Julius.

Runda-bordssamtal .....

"Men ååå, det måste vara att drömjobb att vara här ...!" säger jag till kvinnan som ansvarar för det hela,.
Jo, det tycker hon också .., alla dessa möten med människor som tittar in .., det kan vara bröllop och konfirmandläger och så alla ströbesökare och sjömän och alla andra.

"Men du kan komma hit och arbeta som volontär Elisabet, man kan arbeta bara två veckor om man vill ...", säger hon.

Jo, sånt kan man fundera på; det är ju bara två år kvar tills det vankas pension.




Nu hade vi ju inte förväntat oss solsken och tjugo grader varmt - det blev ösregn, styv kuling och en dunderförkylning - men kanske om vi åker dit till våren .., eller hösten?

Hur som helst: Skagen rekommenderas varmt!
Och vi kom varandra nära, tycker jag.
Dom senaste månaderna har det varit så mycket jobb för pv; ja, vi har knappt hunnit prata med varandra.

Mer om svenska sjömanskyrkan och även detta med volontärarbete, kan man läsa här.

Dagens fönster ....

Det var väl ungefär så här det var under våra dagar i Danmark.
Men elefanterna gladde och genaste tänkte jag förstås på den här madamen ....