Tisdagsfönstret ...

Idag är det Vårdagjämning.
Finns det nåt vackrare ord?
Gullviva, möjligen.

Och här har det förstås kommit mer snö .., så nu är det vitt och fint, precis som i Närke, där Ulrika tog fram sin håv!

Tack! säger jag.

Kommer ni ihåg den borttappade glädjeboken ...?

Den som tillhörde "Solupp" och där hon hade skrivit upp det som gjort henne glad, då, i en tid när hon liksom hade tappat bort glädjen. (Om ens man dör knall och fall, så där helt oväntat, då kanske glädjen tackar för sig ett längre tag ...).

Nu var boken glädjeboken spårlöst borta, men så händer nånting.
Så här skriver Solupp:

"Några dagar senare, närmare bestämt en fredagkväll när jag tappat tron på att hitta den, så ringde det på min hemtelefon. Eftersom jag inte kände igen numret svarade jag inte. När det ettt tag senare ringde på min mobil (och jag kollat upp att det var en privatperson som ringt) så svarade jag.
En mycket trevlig man presenterade sig och undrade om jag hade blivit av med något. Han hade nämligen hittat en anteckningsbok. Eftersom det inte fanns varken namn eller telefonnummer i den, valde han att bläddra lite i den för att försöka få några ledtrådar. Och minsann .., där dök det upp något.
Jag hade nämligen blivit blivit inbjuden eill en f.d. chef att titta  på hennes radhus dit hon flyttat nåt halvår tidigare. I boken hade jag skrivit hennes namn och han kände igen det som sin granne längre bort på gatan.
Han gick bort till henne och med gemensamma krafter lyckades de komma fram till att boken måste vara min. Enligt honom själv hade det varit roligt att leka detektiv

Jag cyklade dit och hämtade min dyrgrip. Eftersom det var fredagkväll kunde jag inte köpa blommor som tack, men gjorde ett tackkort och la i pengar till blommor.
När jag kom hem skickade jag in "Dagens ros" i Ystads Allehanda.

Någon dag senare mötte jag mannen som uppmärksammat sin ros och inte bara han. Både på jobbet och på gymmet hade de sett den, berättade han.

Döm om min förvåning när jag nån dag därefter fick ett jättefint kort med glada gubbar och ett tag hann jag undra. Vem skickar mig ett sånt glatt kort? Jo, mannen som hittat min gladbok naturligtvis. Han tackade så hjärtligt för tidningsrosen. Gulligt!

Var han hittat boken undrar du ...? Jo, på en bänk vid cykelvägen till Svarte!
Du ka nog räkna ut vad jag skrev i min gladbok den fredagkvällen när han ringde.
Det finns verkligen vänliga människor."

Ny post ...

Idag fick jag brev igen, av den där treårige killen.
Om ni visste hur glad man blir!

Han frågar vad Nelly hade ätit, när hon blev så sjuk?
Och på sista raden frågar han om jag tycker om glitter?
Det gör han.
Och att pyssla med lim.

Kanske blir han lite besviken nu, när jag i mitt svar till honom skriver att nej, jag tycker inte särskilt mycket om glitter.

I morgon ska jag skriva till honom.

Jaha ...

Nu snöar det.
Igen.

På jobbet ....

Förmiddagspass idag och som vanligt jättetrevligt!
Erik och Mange (chefen) som tillbringat nästan en hel vecka i södra Spanien (dom delade förstaplatsen i en säljtävling med en hemköpsbutik från .., västerås, tror jag och fick då besöka ett antal odlare) var entusiastiska värre och vid frukosten berättade Mange om allt dom fått se och vara med om och här sitter hans svärfar - den underbare Sven-Åke - och tar del av allt det lyriska.



Här, i Malaga, var dom bland annat.
Där har jag aldrig satt min fot, men kanske någon gång ..:?
Här är i alla fall en film med många nickar och leenden.

Och det var full fart varje dag och kväll! sa Mange.
Ingen dötid.
Tidig frukost och därefter lunch hos odlarna i flera timmar och så fortsatte det.

Och dom hade varit med vid skörd och paketering och sett hur allt hamnade i rätta plastbackarna och gurkor som skulle till Sverige hade svensk text på plasten och så vidare.

På bilden här har Erik fått plantera en alldeles egen vattenmelon .., kanske får han följa med i dess utveckling vad det lider?

En bra dag på jobbet blev det.
I charken hade dom fullt upp med att rengöra alla hyllor i kyldiskarna och det städades i kylrummet och själv tog jag hand om alla varubrev och rekommenderade brev .., tog emot och returnerade veckotidningar .., fick frimärksleverans (heja! den har vi väntat på!) .., kassan förstås .., ja, det var det vanliga.
Slutade ett och körde raka spåret hem.

Nu puttrar en potatis, - och purjolökssoffa på spisen .., pv har kör ikväll och köravslutning i Västanvind i morgon, men då arbetar jag kväll, så det spelar ju ingen roll.

Och så fick vi i ett mejl nu på morgonen veta att min australiensyster kommer hem till Sverige i slutet av maj och blir hemma nästan en hel månad! Sååå roligt! Hon kommer som vanligt att bo hos sin tre år äldre storasyster - den rödvitrandiga - men vi kommer ju att träffas, så det blir jättekul!

Inget nytt för övrigt.
Vaknade fyra och var jättepigg.
Är väl måttligt alert just nu, vid tre.

Fyra minuter och fyrtionio sekunder ....

... av "Tankar för dagen".

Tankar tänkta av Monica Åslund.

Bilden är tagen av Lena Lahti.

Det bästa för Ulrika i Närke ...

Veckans bästa var flera träffar med goda vänner, en fin förmiddag tillsammans med Stefans pappa samt tid med Stefan i helgen med bl.a. en utflykt till Askersund  (där jag tog bilden).

Människor, helt enkelt.

Möten. 

Vänskap, förtroenden, glädje, kärlek. 

Hälsningar Ulrika.

Dagens fönster ....

Från ellem i Skellefteå kommer två fönster - det här är det ena - och huset tillhör deras sommarhusgranne.

Tack ellem!
Så omtänksamt av dig (att du har håven med dig).

En bra dag ... 

Bäst var nog att utomhuslampan kom på plats; den som sitter på väggen just bakom soffan.
Såååå fint ljus det blev!

Letade vanliga vita plastfat till krukväxterrna, eller åtminstone bruna, men icket .., enbart svarta på Plantagen och det vill jag absolut inte ha. Dåligt Plantagen!

Hoppas kunna elda upp resten av riset/löven under veckans gång .., och få upp gardiner till uterummet och börja förbereda växthuset.

Dessutom är min underbara systerdotterdotter sjuk och tillbringar veckan hos sin mormor - min rödvitrandiga syster i Skåne - och hon i sin tur är också sjuk, så jag har i alla fall erbjudit mig att köra ner på mina tre lediga dagar och hjälpa till om dom behöver lite assistans.
Den yngsta av dem har drabbats av våldsam yrsel och hjärtrusning och ett blodtryck som tappar styrfarten så där helt apropå, men den tösen är lugnet personfierat och det kändes bra att ha fått prata med henne ikväll. S o m  jag älskar henne!

På agendan ...

Är det möjligt? Såg det verkligen ut så här i fjol ...?

Klippt ner klematis (4 stycken).

Beskurit / halvt tagit bort en uttorkad fläderbuske.

Planerat för tre - om inte fyra - nya spireabuskar.
(pv suckar).

Suttit en timme i solskenet och tittat på småfåglarna vid fröautomaten.
Modigast är alla blåmesar och fegast domherrarna.
Tre skator norpar sig brödbitar.
Lilla rödhaken pickar lite för sig själv.

Så har Pv har monterat den sista av dom fyra utelamporna.

Och nu blir det Plantagen och kanske nåt fint i nån kruka.

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej!

Veckans bästa är nog fredagen. En solig men ganska kylig dag då både maken och vår yngsta dotter var lediga. Vi åkte ut till stugan och grillade (grillen fick skottas fram). Svägerskan kom ner med sina fyra hundar, som gärna låg i solstolarna. Barnens ena kusin kom också så vi var ett litet gäng som njöt av solens värmande strålar. Så skönt att få suga i sig D-vitamin i form av solljus.

Och snickarna hade varit där och lagt innertaket så nu är takdelen färdig. Tänk som jag har tjatat om att vi ska måla taket vitt, det var nästan så att det skulle göras i somras men det hanns inte med. 

Vilken tur ändå för då hade det blivit helt ogjort i och med branden. Men nu får jag mitt vita tak, som inte ska bestå av brädor utan enbart av plattor, trä finns det så det räcker ändå i vår lilla stuga.

Kram Eva

Resumé ...

Lördag blir en bra ledig dag.
Visserligen är jag urrisig på morgonen (man kan tro att jag är gravid; det är ofta så just på morgnarna och det är en evig tur att mitt schema mest består av eftermiddag-kvällspass!), men piggnar till allt eftersom. Mellan varven känner jag mig aningen deprimerad .., eller kanske sorgsen är ett mer relevant ord, ja, jag får liksom leta efter glädjen.
Men den kommer allt eftersom.
Särskilt som det helt oförhappandes knackar på dörren och där står Sonja med en grattis-till-nattvasan-blomma till pv och det är alltid så roligt med Sonja och nu slår hon sig ned vid köksbordet och en stund senare dyker friherrinnan upp - henne hade vi ringt och bjudit på nybakadebullarfika - så vi blir fyra runt köksbordet, plus två hundar.

Vad pratar vi om?
Ja, vi surrar om den kommande pensionen förstås .., om hur pv ska göra ..., vi pratar om trygghetslarm och Sonja berättar att jo, hon har ett sånt, men det larmet ligger mest på köksbordet.
Då ler vi.
Jo, där gör det ju stor nytta.
Vi pratar också om höjda matpriser .., och pv berättar om en bild som har han på sin dator; ett fotografi från någon sommar i Steninge och på bilden står - förutom pv:s föräldrar - andra sommargrannar och där är även Sonja och Gösta.
Alla på bilden verkar glada och lyfter var sitt glas mot fotografen.
Om den tiden i Steninge berättar pv ofta; det är så uppenbart en tid av mycket glädje och gemenskap och när jag ibland tittar i hans mammas årsdagbok, ser jag att pv så ofta hälsade på i Steninge.
"Hade besök av Thomas och Hilda ...", står det både här och där.

"Och tänk, på den där bilden, där är det väl bara du som är kvar i livet Sonja", säger pv.
I juni månad fyller hon åttiofem år, denna Sonja som har kommit att betyda så mycket för mig.

Senare på eftermiddagen - då mår jag riktigt bra (och ångrar att jag tidigare på morgonen ringde och avbokade personalfesten senare på kvällen, men jag ville att man skulle hinna avboka min plats, så inte pengarna bara slängs i sjön) räfsar jag slänten ner mot vägen och även själva gräsmattan där segelbåten stod uppallad i sju års tid.

Pv gör en eld av allt löv och ris (värst är alla stickiga slånkvistar som blåst ner) och i säkerligen två timmar blir vi stående där nere .., vi hjälps åt att räfsa, men det mesta tar jag (pv sköter elden) och det är så underbart skönt!
När pv sedan går in för att göra fläskpannkaka, vaktar jag elden och lägger på mera löv.
Massor med säckar har jag räfsat ihop under ett par veckors tid och nu töms åtminstone tre säckar!
Mörkret faller.
Och där står jag och rotar i elden för att få in mer syre .., piassavakastens skaft agerar eldgaffel och blir sotigt, men som jag njuter av timmarna där nere!
Det är verkligen att bli  j o r d a d mentalt.
(Och bäst av allt: inte ett skvatt ont har jag i mina knän eller ben .., jag kan böja mig ner nästan obehindrat!)

Och så kväller.
Vi blir sittande i soffan och tittar på "Smartare än en femteklassare" och säger unisont att vi saknar Lasse Kronér som programledare. Nu går det hela i expressfart och skämten känns krystade och ja, jag vet att L.K. inte har skött sig, men som programledare - i just det programmet - tycker jag att han var sååå bra!

Ännu senare på kvällen blir det brittiska tv-serien Shetland.
Det är pv:s favorit och har även varit min, men den här omgången finner jag så ..., nja, stolpiga repliker och .., nej, men det är gott om vackra vyer och nog undrar jag hur mycket turismen ökat på Shetlandsöarna efter den här serien. (Och då lär det mesta vara inspelat i Skottland).
Jo, dit vill vi återvända någon gång.

Sist av allt blir det natt och jag har den mest fasansfulla mardröm där pv - på hallgolvet i Malå  - försöker kväva Nelly med några melittafilter och det är så hemskt så det är inte sant, men han ropar att vi måste, vi har inget val!!

I nästa drömsekvens går jag till hundgården (också hemma i Malå)  för att ge hundarna mat - ovisst vilka - och till min oerhörda förvåning kommer Harry springande och se där, där kommer även Nelly och hon lever och är så glad och viftar på svansen .., och jag börjar gråta .., det är så underbart att se henne och jag hittar godis i min högra ficka och säger att här har du lilla gumman och så roligt att du lever!

Sen vaknar jag.
Solen strålar.

Söndagsfönstret ...

... kommer passande nog från Mullhyttans kyrka och det var Ulrika som var redo med håven.

Tack snälla!

Eftermiddag ....

Ledig helg.
Och ikväll personalfest på O´Learys i Halmstad och jag vaknar och mår urrisigt .., fryser, "hurvas" .., har sprängande huvudvärk .., och tillbringar hela förmiddagen på soffan Ektorp.
I bakgrunden hörs skidrefererat från Falun.
Kalla, Andersson, Björgen och hon finskan Pärmäkoski, men i svensk tv säger man Parmakoski.
Vaknar av att jag är alltför högljudd i mitt sovande.

Sigge är hungrig, trots att han fått kokt alaska-pollock till frukost.
Färsk fisk vägrar han att äta; inte laxbitar heller och absolut inte kolja.
Alaska-pollock ska det vara.

Och pv räknar på sin kommande pension.
H u r  ska han göra?
Han frågar om jag har kollat upp min?
Vet jag hur mycket jag får, så där exakt?
Jag säger att det vet jag inte och det spelar heller ingen roll, för jag har redan bestämt mig.
Alltid ordnar det sig.

Vad säger du om fläskpannkaka till middag? frågar han också.
Det blir bra.
Till detta har pv lingonsylt och jag själv hjortronsylt.

Han ska ta elcykeln till affären; testa hur den går ., jag tyckte i höstas att den tappat styrfarten, trots nyladdat batteri.
Och så ska han kolla "tjääädjan".
Så säger han och andra som är från Småland och jag hade en halländska i kassan igår som uttalade ordet kedja på samma sätt: tjääädja, med ä:et som i tjäder eller väder.
Och Lisa Syrén i Ring-så-spelar-vi sa Nepp-tun om ordet Neptun, men det är kanske jag som har sagt fel jämt? Eller kanske finns det två olika sorters uttal?

Mellan sovperioderna på soffan Ektorp läser jag Svenska Dagbladet.
Fem veckors prenumeration för femtio kronor!!
Ser en annons med en ursnygg lounge-soffa (ja, jag vet .., trädgårdssoffa då ..) till priset av nästan tjugosex tusen kronor. Ljusa dynor. Jag tänker på harry och sigge och charlie som kommer på besök.
Tur det, så behöver man inte gräma sig över att den är så dyr, soffan.
Ännu har jag inte vant mig vid Sv.D:s korsord.

Igår eftermiddag, vid halv tre, såg jag med egna ögon vårens första Tofsvipa; det var på åkern på höger sida vid Särdal och åååå, så glad jag blev! Trots isvindar, så finns det alltså hopp om vår!
Här kan man läsa om tofsvipan och även höra hur den låter. 

Sist av allt hittar jag en bild från en kväll för flera år sedan när pv hämtade mig vid affären; på baksidan. Där går Peter som arbetade i charken och var så oerhört omtyckt av alla damer som handlade (och som sedan började arbeta på Hemköp inne i Halmstad och så småningom blev säljare)  och titta där på lastbryggan .., ser ni rumpan på en liten hund ...?
Jo, det var Nelly som brukade ta emot mig med glatt viftande svans och jag var alltid så orolig att hon skulle ramla ner! Harry, han hoppar upp och ner som ingenting, ja från bryggan, alltså.

Nu ska jag sätta mig i solen och lapa D-vitaminer.

Lördagsfönstret ....

"Fönster från fönster med fönster ....", skriver Bert Bodin, för tillfället just i Tromsö i Norge.

Tack Bert för att du kom ihåg att ta med håven!




Här en film från just Tromsö.

Dagens Nelly ...

... och dagens friherrinna också.

Då, på den tiden det begav sig.

Dagens fönster ...

... finns i ett uterum alldeles intill ett gult hus på en kulle - eller det sitter ju ihop med uterummet -.
Där satt vi och drack elvakaffe, friherrinnan och jag själv.

videochatt ...

... nu på morgonen med emma som är någonstans på Filippinerna (efter först Thailand och sedan Bali), tillsammans med bästa vännerna.

Efter snart tre månader på resande fot, är det inte långt kvar innan det vankas hemresa .., säger Emma - hon som en gång reste med sin mormor till Grekland -, men som om två veckor fyller tjugoett och klarar sig själv.

Jag frågar vad som varit allra bäst?
Kanske Bali, säger hon.
Och sämst?
Här .., vi tog en dag på en segelbåt där tre unga killar skötte segelbåten och en av dem stod hela tiden och hade ena handen i skrevet ., det var inget trevligt, säger hon.

Och så får jag veta att hon nu har hemlängtan.
Till mamma och Charlie.
"Och pappa och Emil förstås ...", tillägger jag.
"Ja, ja .. men mest mamma och Charlie".

Och sen säger vi hejdå.

min egen glädje ...

Brevet från Noah och världens största och längsta pappa!
Och lurviga Cosmos .., och mamma och Hugo och brevskrivaren själv.

"Eckes Britt" som har målat påskliljor och tackar för ett collage där hon själv är med.
Postens Riktiga Vykort är det bästa som finns, säger jag!

Det var det här collaget jag hade skickat till henne.
"Jag blir glad varje gång jag tittar på det!" skriver hon.

Fina Britt, som var dag på sommaren tar sig en promenad ner till havet och simmar en stund.

Och igår .., brevet från Solbritt i Ystad!

Vill du också dela med dig av lite vardagsglädje?
Mejla den bara till bisse151@gmail.com, så lägger jag in ditt bidrag - om du vill vara med -!

snart två veckor .....

... sedan lillpigan somnade in och livet går vidare, men oj, så saknar jag henne!

Det här att hon inte längre står och viftar på svansen när matte kommer hem .., hon som nästan brukade ta ett skutt rakt ner i min väska eller i hemköpskassen, för kanske, kanske .., fanns där nånting gott .., grillad kyckling, t ex .., ja, men det vore ju rena himmelriket!

Förmiddagspass på jobbet igår.

Det är en sån otrolig skillnad på att arbeta för, - eller eftermiddag!
På förmiddagen är det lugnare .., ett helt annat tempo och inte minsta lilla stress känner jag.
Brooks har hand om frukten .., underbara Carina (som egentligen gått i pension lite i förtid, men hoppar in när det behövs) är i delikatessen ("men hej Carina, jobbar du idag!") och vid elva dyker Carolina upp och gör Carina sällskap .., det är smörgåstårtor och annat som ska göras i ordning.

Och trevliga kunder!
Fem stycken på raken hade sett ett tv-program och alla kommenterade att i det programmet finns en kvinna som pratar "PRECIS som jag själv, ja, vi kunde nästan vara systrar!"
Det visade sig vara ett mästerkockprogram i tv4, nånting jag aldrig har sett, men det är tydligen populärt bland kunderna (och hos friherrinnan).

Med en annan kund blev det prat om vad man minns och inte.
Han tog bland annat upp det här med "vägförvaltningen i Skulltorp" ... och alla vi som är lite till åren komna, vi minns nog ihåg den sketchen och jag sa att så trist det skulle vara att ha en äkta hälft som inte skulle ha en a n i n g  om vad man pratar om, just när det gäller såna minnen!
(Tänk, så rolig man tyckte den var - då -!)

Den här mannen hade, tillsammans med sin son, kört bil genom Skulltorp och hade då, nästan per automatik, hänvisat till hur det hela lät och sonen fattade ingenting ..., vad var det som var så roligt med det?




Eller den här.

Kom hem vid halv två och var obegripligt trött.
Låg på soffan och bläddrade i de allra ljuvligaste trädgårdstidningar och tänkte att ja, ja, så här är det varje vår. Det är då man översköljs av inspiration (läs: vackra bilder) och vill ändra om och plantera nytt och skapa gångar kantade av rosor .., men sen blir det aldrig av.
Det stannar vid det gamla vanliga, det som man ju ändå tycker så mycket om.

Igår var också tredje dagen på raken som ett alldeles vanligt brev kom med posten.
Först var det lillkillen Noahs fina teckning .., sen det handmålade påskliljekortet från Eckes Britt och igår två A4 från Solbritt (solupp på instagram) i Ystad!
Å, hur glad blir man inte!

Solbritt berättade om en riktig solskenshistoria!
Under ett års tid hade hon varje dag skrivit ned det som gjort henne glad."Det kunde vara en sak eller flera. Det var inga märkvärdiga saker men det var väldigt personliga upplevelser. Att bli tilltalad av en främmande person, att få ett leende från någon; att få en hälsning med posten osv".

Allt detta skrevs ner i en "gladbok".
"Det kändes som om jag hade svårt att hitta glädjen i vardagen och därför tänkte jag att denna bok skulle underlätta detta för mig. Dessutom kunde jag bli glad en extra gång när jag bläddrade tillbaka i den".

Så hände det som inte fick hända: boken försvann!
"Som jag letade .....
I byrålådor, i tvättkorgen, i kylskåpet, på alla möjliga och omöjliga ställen!"

Och Solbritt som varje dag då promenerade från Ystad och mot Svarte till, kom ihåg att hon hade haft med sig boken och suttit på en bänk på cykelvägen till Svarte. Hon tog sig dit, men ingen bok. Besvikelsen var stor och letandet fortsatte.

Nu har gladboken kommit till rätta, på det mest fantastiska sätt och - om jag får för Solbritt - ska jag berätta om det i morgon!

Senare på eftermiddagen - när jag en stund legat skavfötters med harry på soffan Ektorp - mötte jag upp pv i Haverdal och vi åkte och hämtade ved som goda vänner till friherrinnan lämnat till oss.
På väg hem var solen på väg ned och jag bad pv att köra ner till stranden.
Harry fick springa lös och var överlycklig!
Just där han står på bilden, var det som Nelly blev ormbiten!

Så här såg det i motljus.

Lagom till Rapport blev det prat om pensionen (jag hade tidigare på dagen sett ett inslag från Hallandsnytt om lärare som bytt arbetsplats och fått upp sin månadslön nåt helt ofattbart mycket .., hmmm, nu började pv fundera i andra banor ....., kanske skulle han testa detta och skjuta upp pensionen något år ..?) , men för min del är det som tidigare.
Tre månader kvar nu.

Och nu fredag och kvällspass .. och i morgon personalfest i stan.
Och i skrivande stund sker mirakelet: solen  f l ö d a r!