lördag 3 december 2022

Lördag med lite av varje ....(skrev söndag först, ja, ja ...).

Pv hade ju sin konsert (eller mer: deltagande musikaliskt i julspelet) i kyrkan och själv tittade jag lite förstrött på Viaplay och skidåkningen, men tappade bort mig, ty på SVT1 var det ju skidskytte! 

Ja, ja, det blir fler tävlingar i vinter. 

Telefonen ringde .., och så kom pv:s kusin Maria på besök och hade med sig underbara lilla Alice, som är precis lika dement som Nelly var och nästan helt döv. 

Men man kan få leva och vara med ändå, det tycker jag nog ., och allra mest tyckte jag det när hon i bilen på väg från Skallkroken satt i mitt knä och lutade ansiktet mot min axel.

Skallkroken? Ja, Maria satt i soffan och vi hade druckit glögg och tagit en lussekatt, när hon berättade att egentligen hade hon idag tänkt ta ett dopp tillsammans med en väninna, men sen tappade hon lusten och det hela blev inställt. Men baddräkten hade hon (kusinen) ännu på sig, ja, under allt annat.


Så bra! Gör dig klar så åker vi bums! sa jag och den redan baddräktsklädda såg ut som om hon skulle svimma! Vad då ..? Nu på studs! 

Jepp, sa jag och packade ihop badväskan och så var vi iväg. 

Det var väl några enstaka plusgrader i havet, men huuuu, så jag fasade för att helt nedsänka min frodiga lekamen för att simma någon längd mot land! Maria hakade galant på! Imponerande!

Sen åkte vi fort hemåt .., pv kom från konserten och det dracks te och blev skinkmackor med stark senap och Alice var väl inne på ungefär trettiofem tusen steg och stod i hallen och tittade rakt fram, när Sigge kom gåendes i pannrummet och stannade till - va, en ny Nelly ....-? 

Tänk, så djur känner sig på hur det är fatt med andra djur! Sigge satt blick stilla och tittade på Alice som i sin tur inte brydde sig och sen kom Sigge inspatserande .., passerade Alice som vore det en gammal bekant och allt var frid och fröjd. 

Även i morgon blir det julspel i kyrkan (likadant som idag) och pv berättade - och det var bara så underbart - att i fjol när det var julspel så skulle ju Josef och Maria hitta någonstans att föda sitt lilla barn och en av rollerna hade en tös som skulle agera barnmorska. 

Den tösen dök helt enkelt inte upp till julspelet, nej, hon var  hemma och bakade pepparkakor och Jesusbarnet fick komma till världen med annan hjälp. S o m   jag log när jag hörde detta! 

Och tänk, inte visste jag att Jesu moder Maria hade en syster som hette Monika, men det hade hon tydligen, berättade pv leende. Denna Jesu moster var så där allmänt behjälplig under föreställningen. "Moster Monika". 

Det ni. 

I programmet står det att alla är välkomna; troende och icketroende, muslimer och kristna, samt funktionsnedsatta, ja, t.om vi normalstörda får vara med! Så är det också i själva julspelet.  

U n d e r b a r t!

 

Gårdagskvällen med mängder av Halleeeeeluuuja!

Lägger in en bild som visar hur det kunde se ut igårkväll, på den där gospelkonserten i Nicolaikyrkan. 

Nu satt vi bakom en pelare, så det var inte lätt att se hur många sångare det var, men säg sex, sju stycken kanske .., eller möjligen flera? Dessutom deltog kyrkans egen gospelkör - i början och i slutet -. 

Kören från Harlem är ute på en Europaturné - sexton ställen i Norden ska besökas och Halmstad var den första -. Egentligen skulle dom ha varit här långt tidigare, men så kom ju pandemin och det hela ställdes in. 

Och i förrgår, på flygplatsen i New York, ja, då visade det sig att pianisten i kören drabbats av covid, så det blev till att hoppa in för en lokal förmåga. Det gick bra, det med.

Hur var konserten då?

Ja, skulle dessa sångares energi kunna transformeras till kärnkraft, så hade vi inte haft några bekymmer i den vägen. Jag har aldrig varit med om maken. 

Liiiite knepigt var ändå för dem att få igång publiken med hallelujarop eller att prisa Herren med armarnas hjälp .., det känns inte riktigt naturligt kanske. Eller .. , hemtamt. I alla fall för dem som inte vuxit upp eller på annat sätt är vad vid frikyrkomiljöer, typ väckelsemöten.

Jag tänkte att det hela påminde om gudstjänster man sett från kyrkor i södern i USA. 

Vi pratade om det i bilen efteråt och Maria- pv:s kusin - sa: "Men man behöver inte ta det så bokstavligt, det är liksom glädjen det handlar om ..." och så kan man ju se det. Nåja, allt eftersom det hela pågick, blev vi något mer lössläppta. Till och med jag. Och kvinnan på bilden, hon hade inga problem att släppa loss.

Otroliga sångröster bjöds vi på ..., men det var såå hög volym, så jag hade svårt att höra när körledaren ville att vi skulle sjunga med, alltså svårt att höra vad han menade. 

Kyrkans egen gospelkör gick minsann inte av för hackor .., och Maria (som spelar teater och tycker om att sjunga), sa att "ja, men där skulle jag  gärna vara med!" Den kören var  v ä l  så bra, om än på ett annat sätt.

Här i alla fall ett prov på deras sångkonst, kören från Harlem, alltså. 

Efteråt blev det kvällsfika hos underbara Sonja. 

Harry låg på hennes soffa och sov när vi kom, men blev hysteriskt lycklig över att återse husse och matte  och Maria hämtade sin lilla Jack Russel Alice och så blev det någon timmes efter-surr, mest om konserten, men också mycket annat. Om minnen, t.ex.

Lördagsfönstret ...  
















Det här fönstret var såklart mitt eget, då, när jag bodde på Regementsgatan 19 A i Ystad. Hästen var egentligen ett julkort från Anja Notini och jag tycker att den var så himla fin! 

Och tänk, att jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på Ystad och den lilla ettan.

fredag 2 december 2022

Enris, skidåkning och DN:s quiz … 

Det krånglar med uppladdningen av bloggen, i alla fall om jag skriver på min laptop, så den får helt enkelt vila lite. 

Det får bli från mobilen. 

Dagens bästa blev att jag hittade mjukt och fint enris som nu står i en stor kruka på bordet i uterummet. 

Tittade även på det som utvecklade sig till rena norska mästerskapen i längdskidåkning och svenskarna hade uppenbarligen eländiga skidor och hamnade långt bak. 

Veckans quiz gick bättre än förra veckan, men ändå .., blir det frågor med sifferalternativ, då ryker jag. 

Hade 8 rätt av 10. Fel på bocken och energifrågan.

Pv sms:ade mig från jobbet tidigt i morse och skrev att nu hade jag stor möjlighet att vinna över honom, ty han hade 7 rätt av 10. Fel på musikfrågan, bocken .., samt Svensktoppen. 

Så var det. 

Nu spelar Portugal mot Sydkorea i VM och om två timmar åker vi på konsert.

Dagens fönster ....
















... fångades i det gula huset på andra sidan Ejdervägen. 

För mig känns det här som ett Tryggt Rum. Det kan ju bero på människorna som sover där sommartid, eller kanske på den randiga trasmattan .., eller på byrån som får mig att minnas barndomskamraten Karin som var sommar kom från Oxelösund för att tillbringa ett par veckor hos sina morföräldrar. 

Alltid fick jag vara med när hon packade upp från sin resväska och ytterst prydligt lade ner sina kläder (mycket modernare än mina egna) i byrålådorna och sen blev det till att gulla lite med hennes marsvin (som fick följa med till Solviksbadet ., hon hade dem i en rottingkorg med två snedställda lock) och ibland bjöds vi på saft och skorpor av morföräldrarnas hembiträde - Tant Svea - i vitt förkläde, precis som i gamla svenska filmer. 

Det var som ett helt annat liv i jämförelse med mitt eget. 

enare på sommaren kom hennes föräldrar. Dom hade en Taunus. Min pappa hade en pv. 

Sånt kan man tänka på när man har fångat ett fönster.

torsdag 1 december 2022

Och så blev det december ...


Därtill en vacker första december och nu är det alltså mindre än en månad kvar till nyårsafton. 

Höst, - och vintermånader händer inte mycket här i Stensjö, så kanske skulle man gå i idé och dyka upp lagom tills blåsipporna dyker upp under syrénhäcken hos Ecke och Britt? 

Men något har i alla fall blivit gjort. T.ex. har jag bokat biljetter till morgondagens (kväll) gospelkonsert i Sankt Nikolaikyrkan inne i Halmstad. 

Här kan man titta in i kyrkan, som är rätt mäktig.

Igårkväll låg jag och lyssnade till ett program i P1, det handlade om sömn och fångade omgående mitt intresse. 

Helt ärligt visste jag inte att under själva REM-sömnen, då vi sover som allra djupast, är vi i princip förlamade rent kroppsligt. Det kan man läsa om här!

Så har jag ikväll budat på dels en väggklocka (Amerikavarianten) och dels en oljemålning av Owe Persson, född inte långt från Ljungby, men det visste jag inte när jag lade mitt bud. 

Ramlade pladask för en annan tavla, men där var buden uppe i snart åtta tusen (vilket ju i och för sig inte är astronomiskt högt), men jag håller hårt i mina sparpengar, ja, ganska hårt i alla fall. 

Konstnärens namn var Karin Parrow, för övrigt syster till Evert Taube. När jag läser om denna Karin, f. Taube, kommer jag vidare till hennes far, Carl-Gunnar Taube, som tydligen var född i BYGDEÅ, Västerbottens län!! Va? 

Detta har jag aldrig någonsin hört talas om! Här en länk som visar vad jag menar.

Det var allt för idag.

Ajöken, sa fröken.

Ett torsdagsfönster från Schweiz .....













"Bern en morgon sent i november", skriver avsändaren som är annannan. 

Tack och bock! säger jag till denna flinka fönsterfångerska.

onsdag 30 november 2022

En annan sorts onsdag ...

Sent igårkväll när  pv hade tittat in till mig och harry för att säga godnatt, knatade han iväg i mörkret in till sitt rum. Det var bara det att han råkade gå för nära trappan, dråsade iväg neråt ..,  vrålade likt en stucken gris, fick mig upp ur sängen inom inom två röda och där halvsatt han och hade såååå ont i sitt - sedan tidigare - redan onda knä, ja, knappt att han tog sig upp. 

Inte hade han sovit mycket natten mot idag heller och jag skjutsade honom till hållplatsen i Lilla Skipås och så skulle han ta bussen till arbetet.

Det gick väl si så där att vara i tjänst. Efter den sista lektionen fortsatte han med buss till akuten i Halmstad och där är han ännu. 

Nu hade hans knä tömts på en halv deciliter vätska, han var röntgad och väntade på svar från läkaren, så jag får väl strax iväg och hämta honom, förmodar jag. 

Själv har jag varit på vårdcentralen i Slöinge.  

Världens raraste sköterska tog prover - allt var bra - jag har aldrig haft lägre blodtryck än vad jag nu har och det känns bra. Många patienter i väntrummet .., kanske skulle dom vaccineras? 













Kom hem till en glad sigge .., tände ljus ., och konstaterade att nu faller mörkret fort. Det var omåttligt vackert och nästan vindstilla när vi gick på fram-och-åter-till-hamnen-promenad tidigare idag. Stod en bra stund och blickade ut över den här vyn ., mot Danmark till. 

Att bo nära havet, innebär - i alla fall för mig - en otrolig känsla av frihet.

Ett kvällsfönster från Skåne ...



.. närmare bestämt från hedgrenskan i Trelleborg. 

Och amaryllisarna är på gång, ser jag! 

Tack Kerstin!

Jaha, trots att jag skrivit in att det skulle publiceras senare ikväll, så tjoppade det upp nu. 

Ja, det gör inget, då får det bli två fönsterbilder under dagen!

Dagens fönster ...


Oj, vilket ombonat köksfönster (tror jag att det är .., det sitter en skylt till höger om fönstret där det står att antingen får man gilla läget vid matbordet - eller svälta - så då torde detta vara just ett köksfönster. 

Tack Babsan! 

Ps. Och vilken härlig kökssoffa att krypa upp i! Ds.

tisdag 29 november 2022

Avklarat ....


Idag. 

Först in till stan för att handla det som inte finns på Ankaret .., och så Apoteket ..,  och till biblioteket i Harplinge (där en pappa var med sina småttingar, vilka lekte kurragömma bland hyllorna) och sist av allt en sväng till Ankaret i Haverdal.

Ännu en julstjärna - den andra - fick följa med hem, samt sådant som jag kom på (läs: blev sugen på) eftersom jag var hungrig. Men ingen mossa fanns, den var slut, förklarade Johanna. 

Johanna är den - förutom chefskapet - som har varit längst av alla i butiken och nu stod hon och packade i varor till en äldre dam och jag tänkte på mannen vid min sida i kyrkan, han sade just det ., att det är rent obegripligt att chefen på Hemköp genom åren alltid lyckats få så fin personal - alla dessa duktiga ungdomar  -! 

Jag håller med.  Och tänk, vad det betyder för många äldre-äldre eller de som kanske går med kryckor eller kånkar på småttingar, detta att någon hjälper dem eller kanske bär ut varorna till bilen. Å, jag ÄLSKAR sånt. 

Just vid kassan mötte jag grannarna från Ekbackvägen; dom som bor i trakten av Göteborg, men har sommarhus inte långt från hönseriet. Det händer ofta sommartid att vi har samma tider när det gäller bad i havet, här i Stensjö. Tack vare dem kom jag ihåg att handla små tändkuber (till kaminen), samt tändstickor till pv. 

Mera ..?

Funderade idag på att köpa mig ett rött läppstift, då jag tycker att det är så ursnyggt på andra. 

Testade på handleden, där det nu finns streck med tre olika röda nyanser.

Nej, det blev för skarpt .. , men till jul  kanske jag vågar? 

Nu är det skidskytte på programmet och Harry sover vid min sida, allt medan Sigge protesterade högljutt då pannrumsdörren var stängd .,. han går nämligen den vägen, via kattluckan. 

Det dryftades film igår hos Bert i Luleå. 

På mitt program finns filmen "Mor och son", en fransk historia av regissören Léonor Seraille. Så här presenterades filmen i Dagens Nyheter: "1989. Rose tar med sig två av sina söner och flyttar från Elfenbenskusten till Paris. En resa som kommer att sätta de ömtåliga familjebanden på hårda prov. En vacker och gripande fresk som löper över flera decennier." 

Att filmen fått högsta betyg av recensenten, betyder verkligen inte att man själv faller pladask, men den finns i alla fall på min "ska-se-lista".

Undrar om den kommer att visas på Röda Kvarn i Halmstad, eller om man får leta upp den på någon annan, mer "alternativ" biograf? Laholm, kanske?

Det är dagens funderingar.

Tisdagsfönstret ...
















....  fångades av herr Nilsson - Rexxie, alltså - när han i helgen besökte Göteborg i akt och mening att ägna sig åt musikaliska upplevelser. 

En hytt hade han hyrt på båten Barken Viking och när han tittade ut genom fönstret .., då kunde han se Operan på andra sidan, ja, han hade ju t.om kunnat simma över, om det nu inte varit för strömt i vattnet. Lite bökigt bara att byta om till torra kläder. 

Den båten kunde jag mycket väl tänka mig att övernatta i, den dagen vi inte har någon hund som ska lämnas hemma, men nu ser jag ju en segelbåt som ligger där vid kaj .., ja, men då kan man ju göra så.

Tack Rexxie för dina bilder!

måndag 28 november 2022

Prat och mera  prat och vacker sång ...

Igår på konserten i stora kyrkan fick jag som sällskap på min ena sida en kund från affären; en man i min egen ålder som jag inte sett på många år. Kanske har vi helt enkelt haft olika handlingstider. 

Det visade sig vara en pratglad herre och ovanligt öppenhjärtig (för att vara man) och eftersom Sonja, Maria och jag själv var ute i god tid innan konserten skulle börja, hanns det med en hel del prat. 

Allra mest pratade mannen. 

Han verkade lycklig, ja, tillfreds med tillvaron .., och jag fick veta att han  var vecka träffar andra män - en slags mansgrupp där allt möjligt kan avhandlas - från stort till smått .., och att han har ett gott förhållande till sitt ex fick jag också veta och han berättade också om Rotary och vandringar i Skåne och om sin son som utbildar sig till ett högavlönat yrke, ja, det var mest sånt. 

Innan allt tog sin början fick vi veta att det inte skulle bli kollektinsamling, så där som förr i världen när man smusslade ner sitt bidrag i den där sammetshåven, nej, nu kunde man swisha och så berättade prästen var nödutgångarna fanns och han påminde mer om en flygvärdinna än en präst och han pekade med hela armen och sa: "En nödutgång här framme och en där bak och en till vänster och en till höger, via sakristian”.

Om eventuell brand pratades det inte och jag tänkte att det är andra tider nu .., masskjutningar och galna terrorister, ja, vad vet man, lika så gott att man är beredd.

Sen började i alla fall konserten och det sjöngs så vackert och ny dirigent hade kören fått och pv stod där lite till vänster och ingen lever sig in i sångerna så mycket som han gör och endast en sång/psalm tillsammans med publiken blev det  - det var "Hoooosianna Daaavids soooon ..." och då hörde jag att den pratglade hade en vacker sångröst.

Det hela avslutades med Otto Olssons "Advent" - nu inte från läktaren som tidigare, utan med kören ståendes där framme - (mycket mera effektfullt från läktaren, tycker jag) och sen var allt tillända och vi gick ut i kvällsmörkret.

Dagens fönster ...



Så här skriver avsändaren, som är den flitiga annannan: 

"Höstfönster med kyrka och spårvagnskabel, kallar jag det här motivet!!"

Tack! säger jag, glad över alla portugisiska fönster som kommit susande genom rymden och landat i min inkorg.

(Ja, jag är självklart glad över  a l l a  fönsterbidrag som kommer inramlande!)

söndag 27 november 2022

Rexxies fönster ....

Det gick lite fort igår när jag förberedde dagens fönster. Jodå, Rexxie skrev mycket tydligt att han hyrt en hytt på båten Barken Viking och han skrev också att det var musik som lockat honom till Göteborg. 

Igår Cabaret och ikväll Hoffmans äventyr. 

Nu vet vi och ni.

Om julgardiner och annat ...

För en tid sedan var det en diskussion hos Bert i Luleå (ögonblick i norr), det handlade om julgardiner. 

Fanns det alls någon i vårt land som hänger upp julgardiner? sades det från vissa. 

Nu kan jag meddela att jodå, julgardiner är inte alls bortglömda! 

På instagram ställde jag igår som vanligt frågan vilka planer mina besökare hade för dagen och det kan jag säga, att där uppenbarade sig julgardinerna! 

Och hade pv fått bestämma, hade det hängt julgardiner även här.

I morse, medan jag ännu låg kvar under täcket, lyssnade jag till något program i P1 - och nu är det stört omöjligt att hitta just den sekvensen som jag tänkte tipsa om -. 

Det handlade i alla fall om en bagare i Storbritannien - eller möjligen på Irland - som hade det mer än lovligt kämpigt just nu, särskilt med skyhöga elpriser. Denne bagare berättade om hur svårt det även var - och är - för hans kunder, där många inte ens kan värma upp sina bostäder, så nu hade han upplåtit ett av sina rum där värmen från bageriet kommer in och där finns nu soffor och fåtöljer och där kan frusna kunder/vänner slå sig ned och få en kopp te och kanske något bröd från gårdagen, så där, bara för att. 

Vilken underbar människa!

Omtanke, kallas det väl. 

Eller kärlek till sin nästa.

Söndagsfönstret ....


Ett båtfönster från Göteborg ..., vem kan det vara från? Jo, det ska jag säga er .., det är från ingen mindre än Rexxie! 

Kan man kanske gissa att han är på gång till något operabesök ...? Jo, det tror jag. 

Stort tack i alla fall .., och fönstret är från båten Barken Viking där han har hyrt sig en hytt.

Tack! säger jag.

lördag 26 november 2022

På Spåret ....

... och nya deltagare ikväll. Lyssnar man till Vetenskapsradion är Lena Nordlund bekant och Niklas Källner har man ju sett sedan tidigare. Kul med nya människor! (Skriver inte hur det gick, utifall att någon ska titta på play.)

Annat som handlar om tv. 

Till vår stora förskräckelse upptäckte vi att SVT inte har rättigheterna till längdskidåkning, så nu blev det brått att teckna ett abonnemang, i alla fall tills vi kanske byter leverantör - vi har förstås Telia -. 

Stackars min syster i Skåne .., jag vet nog INGEN som är så intresserad av skidåkning (på längden och tvären) och hon har - vid åttioett års ålder - stenkoll på alla som tävlar. Där är det också Telia, men till veckan ska dom få bredband installerat .., måtte Viaplay ingå i den leverantör dom har valt. 

Det bästa idag ...

... blir mötet med kvinnan som går bakom oss på gågatan inne i Halmstad. Hon har en rullator och jag tänker att jag är i vägen och ber om ursäkt, men så är det inte och kvinnan - eller tanten - ser så rar ut, ja, som en liten teskedsgumma. 

Rosiga kinder .., så söt. 

Lite-lite prat blir det "nej, nej, du var inte i vägen ...", säger hon leende och jag önskar henne en fin första advent, men  pratet fortsätter. Hon har liksom öppnat hjärtedörren .., ställt den på glänt, nästan på vid gavel. 

Och vi får veta att hon är född i Dresden i det som en gång var Östtyskland .., hon kom till vårt land 1954 .., är nittiotre år och yngst av tre syskon - alla flickor -. Hon heter Gabriele - viktigt med e:et på slutet - hennes pappa hette Albin och hennes mamma Hulda. Själv har hon tre barn, en i Lund, en i Malmö och en i Gullbranna, söder om Halmstad. 

Sen är det slutpratat och Gabriele säger att det "å, vad det var roligt att språkas vid, det blir inte så mycket av den varan" och jag ångrar mig storligen, ja, att vi inte frågade om hon ville göra oss sällskap på café .., kanske ta en förtida adventsfika, så där .., bara för att ....? 

Helt enkelt bara för att man råkat mötas en liten stund på den där vägen som är livet.

Ungefär som Hjalmar Gullbergs dikt som handlar om möten .., jag minns att min mamma brukade högläsa den utantill. Så här:  glöm att raderna kommer fel .., jag får inte till det på rätt vis.

Om i ödslig skog, ångest dig betog. Kunde ett flyktigt möte, vara befrielse nog. Giva om vägen besked .., därpå skiljas i fred: Sådant är främlingars möte, enligt uråldrig sed. Byta ett ord eller två, gjorde det lätt att gå. Alla människors möte borde vara så. 

Så tror jag att det kan vara. 

(Annat som var bra: att vi tillsammans putsade fönster - pv ute och jag inne - och att sonen ringde och berättade att han och 3-åringen var på väg till Helsingborg för att träffa kompisar till den förstnämnde. Dom gör mycket tillsammans, dom där två och det tror jag lägger grunden till ..., ja, till en fin samhörighet).

Dagens fönster ....




I den där högen med fönster vilka legat och deppat för sig själva, fanns även den här bilden. 

Jag utgår ifrån att den är från Porto.

Ser ni mannen i rutig jacka som står där nere och studerar något .. kanske ett reklamblad, eller kanske nånting helt annat?

Tack annannan!