fredag 22 november 2013

En torsdag på tre bilder ...


Om man ska vara en modern människa, då bör man byta arbetsplats betydligt oftare än vad jag själv har gjort. På Ica i Malå var jag kvar i tretton eller fjorton år .., i lilla kvartersbutiken i Ystad i tretton år .., på Supermarket i fyra år och sen blev det ju flytt till landet Halland ..,och den nittonde januari, ja, då har jag stått på Ankarets lönelista i precis tre år!

Egentligen har jag stortrivts i alla fyra butikerna, men en sak kan jag säga, det mindre formatet passar mig mycket bättre! Det är inte bara det att här finns - åtminstone vintertid - mest stamkunder (man vet precis vilken sorts cigarett kunden vill ha och kan plocka fram den innan dom ens sagt ordet ...), nej, där blir också en annan slags frihet.
Inga sekundscheman .., allt är mer flexibelt.
Och man kommer varandra nära.

Igår var det t.ex. Lenas födelsedag.
Lena är den som - utan någon som helst konkurrens - har varit längst i butiken och månaderna fram till den sista januari, blir hennes sista i affären.

Skapelsen på bilden här ovanför, den hade hon med sig och den stod på bordet i fikarummet när det var dags för tiokaffet.
Såååååå smarrig!
Det är hennes egenhändigt bakade rågbröd, så är det ägg och varmrökt lax som finhackats, gräslök, creme fraiche och löjrom .. jag tror att det var allt.
Gudomligt!


Och så hade hon bakat kakor också ..., och dukat fint med en vacker broderad duk!
Av sådant blir man glad, ja, rent av uppåt .., och när klockan var ett och jag slutade för dagen, kändes det gott i hjärtat.

Tankade bilen .., åkte hem och rastade Harry och gav mig sedan av till Genarp i Skåne, för att lämna julklappspaketen till Läkarmissionen.

27000 paket drygt, är nu insamlade.

Från Stensjö till Genarp är det kanske tjugo mil, knappt .., och det var som alltid hysteriskt med trafik på E6:an .., snö vid sidan av vägen på Hallandsåsen .., men snöfritt så snart man kommit på lägre nivå .., gps-damen guidade mig perfekt .. jag körde förbi småbyar med skånska namn - Esarp -, t.ex. .., slätter med stoooora hus och byar där husen slickade trottoarkanten och åkrar runt om!

Det visade sig att inlämningsstället var hos Erikshjälpens filial just i Genarp.
Tre banankartonger fyllda med paket kunde jag lämna och jag hade satt som mål att få ihop tjugofem paket och tänk, det var precis så det blev!
Då hade jag fått nio från jobbet!
Tack snälla arbetskamrater!!

Sen lämnades kartongerna och jag vände kosan norrut igen .., och jag kände mig som mamma, som brukade köra från Malå till Dikanäs, till Tresund och till Vilhelmina, allt på en dag och så hem igen på kvällen. Då hade hon hunnit med att mjölka mormors kor också.

Än värre var det nu med trafikintensiteten på hemvägen!
Inte är det underligt att det blir svåra krockar, ty från utanför Malmö och till Ängelholm ungefär .., så var det hela tiden ett pärlband av bilar .. jag såg aldrig slutet ..., och även om hastigheten inte var hög (det hade varnats för halka och många körde inte mer ån sjuttio, åttio ...), så är det ju nånting helt annat än det man var van vid hemma i Västerbotten!

Och nu är det fredag och ikväll På Spåret (som jag får se på via datorn ...) och jobb från tre till åtta, tillsammans med gårdagens jubilar .., men sen väntar ledig helg!

I morgon lördag har Pv övning med Kammarkören - inför nästa helgs adventskonsert -.

Så var - och är - det.

Dagens fönster .... 



 Ja, alla fönster i fönstermappen tackade ju för sig ..,så nu blir det några reprisvarianter.

Det här bilden (jag tyckte nog att det där med ram var himla snyggt ...) togs av mig själv, på innergården i Ystad .., och ni har säkerligen sett den mer än en gång.

Håll ut!

torsdag 21 november 2013

Ni glömmer väl inte ....

.... att titta in hos den här gudabenådade berättaren!

Snabb var han och byggde kaninburar ...

Foto: Guy Jonsson, för många, många, många år sedan. Jag hittade den i bildarkivet.

I hemtidningen läser jag om en man som inte längre finns.
Tretton syskon hade han och var själv ett mittenbarn.
Och så berättar dottern - som skrivit minnesorden - om sin pappa.

Man kan tycka att alla såna spalter blir alltför lyriska .., inget skrivs om ondsinta föräldrar eller gnälliga mammor eller pappor, och tänk, det tycker jag är helt underbart ..; det här att offentligt gå ut och ta heder och ära av någon närstående, nej, det tycker jag är på gränsen till osmakligt.

I hemtidningen har ingen varit en gräslig förälder, i alla fall hittar man det inte på familjesidan.
Och när jag nu har läst klart om den här mannen som inte längre finns, då är jag alldeles varm i hjärtat.

Så här står det bland annat: 

"G var en godhjärtad fixare som mer än gärna gav ett handtag till behövande, likväl nära och kära som till främlingar. Att säga nej och att det går inte fanns inte i hans tankesätt, allt var ”skitlätt” för honom. Dessutom alla tider på dygnet.
Om någon i nöd ringde mitt i natten, så klev han raskt upp och åkte.
Det hände att man förvånande fann helt obekanta människor tältande i trädgården. De hade inte haft någonstans att bo. Då erbjöd han sig mer än gärna att hjälpa till med detta.

Han var alltid på väg någonstans, oftast snabbt, till exempel gick gräsklipparen med den självgående funktionen alldeles för sakta, så den kopplade han ur för att kunna färdas fortare.

Han älskade djur och natur. Fiskade i fjällen med goda vänner i över 40 år. Många goda fiskar har han serverat och en massa hjortron tillsammans med hans underbara plättar. Han engagerade sig mycket i sina fyra barnbarns aktiviteter, med att finnas tillhands när det behövdes, sysslolös blev han aldrig. Han skjutsade, byggde kaninburar och allt vad som efterfrågades."
Ann tycker att den här än ännu vackrare ....

Jodå, jag har sagt det förut och säger det igen, det allra bästa med bloggvärlden, det är utbytet av alla tankar och känslor.
I ett av gårdagens alla inlägg fanns ett youtube-klipp med den allra mest ljuvliga musik, från England. Bliv du hos mig ..., "Abide with me" och jag skrev att den ska jag ha på min begravning - ja, man kan ju hoppas att man kan höra.

Nu, när jag precis har kommit hem från resan till Genarp i Skåne (en förskräcklig resa på allt som allt nästan fem timmar, med snö vid sidan av vägen på Hallandsåsen och kilometerlånga rader med bilar - alltså inte köer - utan när man kör E6:an, då kan man tro att man befinner sig på tyska autobahn ... sån trafikintensitet är det!) och kollar min mejl, då hittar jag följande rader från den rara Ann i Cornwall.

Så här skriver hon.





Hej Elisabet!

Igår lade du in en video med St. Paul's Cathedral Choir och undrade " finns där något vackrare?". Ja du, jag vågar nästan säga att det gör det.. nämnligen när den walesiska nationalsången sjungs! Folket i Wales älskar att sjunga och är mycket stolta over sitt land och det märks verkligen på länken nedan. Den visar minuterna innan en rugby match mellan Wales och England börjar. Jag får gåshud varje gång jag ser på videon. Lägg märke till att publiken sjunger i stämmor efter färsta versen. Underbart! Storslaget! Tänk om man hade en nationalsång som denna.

Hoppas att du inte haft for mycket värk efter tandutdraget.
Allt gott!

Ja, det måste jag säga .., det var verkligen vackert Ann .., vi har lyssnat båda två, pv också, och jag tror att jag ska vidarebefordra filmen till Erik Hamrén så kan dom svenska spelarna se hur det ska gå till när man sjunger sitt lands nationalsång!

Tack snälla, rara!!
Dagens fönster ... 


... fångades i landet Halland, för flera år sedan.
Om han blev glad ...?


Efter en veckas sjukskrivning kom pv tillbaka till jobbet.

Ni kan väl ana hur glad han blev, när en klass med töser då förärade honom det bästa han vet i godisväg .. - Cloettas Kexchoklad -!

Vilka rara töser!
Dagens fönster ...


Från Kjelle, han som väl snart susar iväg till varmare breddgrader där havet är turkosfärgat och där det finns palmer och där han bor ombord på sin segelbåt i flera månader ..., från honom kommer den här bilden med en hel massa fönster!

Någon som på rak eller krokig arm kan säga var detta är?


onsdag 20 november 2013

Finns där nånting vackrare ...?



Egentligen.

Här och nu ....


Och tänk ...


Jag är ju inte ens särskilt förtjust i solnedgångsbilder.

Inkonsekvens is my middle-name.

Just det.
Nämligen ....



I tomtens verkstad ...


Ledig dag börjar med tandutdragning.
Det finns det som är behagligare.

Och tandläkaren som är en ung kvinna med finskt efternamn, hon säger hela tiden vad som ska ske och till slut ber jag henne att sluta .., jag vill inte veta att hon först ska dela tanden och sedan plocka upp rötterna på nåt vis ..., men hon glömmer min önskan och när hon kommer med sprutan säger hon ...., "nu sticker jag .., ett, två, tre ...!" och efter en liten stund bänder och vickar hon och har sig på det som är tanden och plötsligt upptäcker jag att mina händer skakar som asplöv .., men jag har dolt dem - händerna, alltså -, under koftan och tänker hela tiden att "var bara lugn, dra djuuupa andetag, slappna av ...-" och när hon ber tandsköterskan hämta ett instrument som lät som vinkeljärn, då byter jag strategi .., då väljer jag ett annat mantra .., då blir det "Jesus-Jesus-Jeeeeesus".

Ja, jag är verkligen en ögontjänare när det gäller Vår Herre.

Sen är det plötsligt över.
Om jag säger att lättnaden är enorm, så är det i alla fall ingen underdrift. 

Och jag åker hemåt och tar harry på promenad - men inte förbi hästhagen - han är så vanvettigt ängslig och tror kanske att det var hästen som utlöste eländet .., men liiiite närmare kommer vi och sen springer han så glatt (läs: hysteriskt lättad!) hemöver och väl hemma igen går jag in i badrummet och tittar på gruvschaktet där tanden en gång suttit och tänker att ja, ja .., det finns det som är värre här i världen än en glugg i munnen.


Efteråt blir det paketinslagning (julklapparna till Läkarmissionen) och man får rätt snart in den rätta knycken och efter ett par timmar börjar det värka i hålet där tanden suttit och jag hämtar Treo-röret och spelar Spotifymusik - Solhaga old style - och just nu sjunger Diana Krall "Besame mucho" - kyss mig rejält/mycket/ofta - men helt ärligt tror jag faktiskt att herr pv gärna avstår pussandet en dag som denna och lika så gott är väl det.

Ja, ungefär så är det här i landet Halland.
Just nu.
I alla fall.






Vänner! 

Pv har för ovanlighetens skull en extra övning med Kammarkören ikväll, ja, inför adventskonserten nästa helg ..., och kommer därför inte hem förrän vid tiotiden.

Aj, då!

Kan vi skjuta på dragningen lite ...?

(Ett försenat-pris kommer då att finnas med, en liiiiten burk med pv:s plommonmarmelad!)
Det bästa för Monet i Frankrike ...


Veckans bästa var när vi firade 25-årig bröllopsdag på en fantastisk restaurang i Luxembourg!

Och då har vi var och en för sig ett tidigare 20-årigt äktenskap bakom oss.


Hälsningar Monet.


// Grattis igen till ett vackert par! säger bloggmadamen (som för övrigt själv hann med att fira silverbröllop, jominsann).
Det bästa för Babsan i Uppsala ...


Det bästa för mig denna vecka var dagarna med barnbarnet.Vågade t o m åka det mesta som gick att åka på på Leklandet .Oj vad kul vi hade trots en del blessyrer.Att få natta den lilla och bli väckt av orden "Sovit gott Mommo? ,det är lycka det.



Den lilla fick låna mormors Ipad ibland och då blev det en del foton som dök upp lite senare....

Babsan

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...


När tillvaron lunkar på i november så kan en fotbollsmatch bli en stor glädje. Det ger inte bara glädje utan också ståpäls och hjärtfladder. Minst sagt!

Men veckans bästa är också en hockeymatch i söndags. Han som gjorde första målet i matchen och sitt första mål i höst är min kompis H i lag nollettor.



Om fotbollsmatchen blir veckans största glädje vet vi inte än. När detta mail går iväg är det fortfarande hjärtfladder och så spännande!

Turtlan
Dagens fönster ...


.... finns nära hästhagen, den som harry inte ens vågar titta på, efter det hemska mötet med elstängslet igår.

tisdag 19 november 2013

Tröst ....


Idag kom harry på tok för nära häststängslet och vilket eländes elände detta blev!
Han skrek i högan sky och klamrade sig fast nära matte, ändå är jag övertygad om att han trodde att det var jag som utsatte honom för detta!

Nu ligger han nära-nära-nära sigge nilsson i soffan.
Lite trygghet och värme känns nog bra.
Det finns kunder ....


... som skickar namnsdagskort som är så innerliga, så där så man nästan får öppna alla fönster, sååå mycket sprider sig hjärtevärmen!

Tack du underbara, rara, omtänksamma Solbritt i Ystad, kund från Ica-supermarket-tiden!
Glöm nu inte .....!

I morgon är det dragning i uppmuntringslotteriet, ja, om jag inte ligger däckad efter tandutdragningen på morgonen, vill säga.


Alla bidrag är välkomna och priserna är ett vackert kort av Lars Lerin (tack Turtlan!),


... de vackra halsbanden från Maggan i Huddinge ... (tack snälla!) och ett vackert akvarellkort målat av Eva på Frösön - ett dubbelt julkort med kuvert -! 


Just det.

Och följande ligger just nu i byttan och skvalpar:

Eva på Frösön

Lena i Malmö

Ann i Göteborg

Ulrika i Västmanland

Anne i Mantorp

Eva i Tyresö

Och så jag själv (som drömmer om halsbandet ,-)