... kamerasladden, som jag hittar ett nästan sönderläst brev från min mamma.
Brevet är skrivet den femtonde maj 1979 och den som fick brevet är mellandottern.
Och jag lägger mig på soffan Ektorp .., drar ner läsglasögonen över ögonen och börjar att läsa.
"Kära lilla älskade, lilla underbara .., lilla födelsedagsbarn!
Grattis på 3-årsdagen!
Vet du, mormor har tänkt på dig hela dagen och t.om gråtit en skvätt framför alla fotografier av längtan att få krama om er och se er och känna de där små mjuka armarna och allt det där ...
Oj, lilla A om du såge alla dessa fattiga små fina och lortiga trashankar som springer här på campamentet bland högar av skräp, stora och små grisar .., getter och små söta killingar .., får, åsnor, hundar och katter och papegojor, höns och allt vad det nu är, ja, då A lilla .., då gjorde du säkert stora ögon.
Idag var mormor och gav en spruta till fru som skulle föda sitt 9:e barn.
Två är döda, så sex är kvar. Två sängar, det var allt möblemang i rishyddan!
Resten .., 1 gryta, 1 kaffepanna och trasor-trasor-trasor!
Oj, oj, oj som det ser ut i somliga hyddor!
En annan hydda som mormor går till dagligen, där ligger 8 personer på 1 filt och alla sover på golvet. De äter bara fisk och sapaljo, ja, alla gånger jag varit dit har de haft samma maträtt.
Nu ska jag vända på bladet och skriva till mamma.
Krama Maria och så får hon krama dig från mormor! "
Och när jag nu .., trettio år senare har läst det tunna par-avion-brevet och lagt det ifrån mig, ser jag allt suddigt.
Och plötsligt minns jag mamma som hon verkligen var .., innan herr Alzheimer kom in i bilden.
Som en hälsning från mamma blev det.
Kändes det.
