På önskelistan ....

I morgon fyller en mig närstående dam år.

Ja, "dam" och "dam", så mycket dam är hon nog inte.

En enda sak önskar hon sig och det är en mycket underlig önskan, men ganska lätt att uppfylla.

Jo, hon önskar sig fönsterbilder!

Tänk, om dom rara bloggvännerna ville ta fram sina kameror och fånga ett fönster under morgondagen .., ett fönster som dom tycker om och helst utan att använda blixt .., och sedan kunde dom där väldigt tjänstvilliga bloggvännerna mejla bilden till bisse151@gmail.com, då skulle den där madamen bli överlycklig!

Ja, det är bara ett litet tips i all enkelhet.

Och alla fönster skulle tjoppa upp samma dag!

Lördag ...

Och ljuvligt väder, så vi tar fika med oss i ryggsäcken och så tar vi långrundan, pv, harry och jag själv. Sol och blå himmel!

Allt som fattas är lärka och tofsvipor, annars känns det som vår .., även om vinden är kall och rå.

Nere vid båthamnen tar vi paus.
Nu ser jag bara pv:s lilla Askeladden .., alldeles ensam och tapper ligger den vid bryggan.

Och medan vi dricker kaffe och mumsar på gifflar, får harry leta godis som vi har gömt .., och själva småpratar vi med ett par i vår ålder som är ute på promenad, ja, dom bor egentligen i Ugglarp och frun har nyligen haft lunginflammation och vill inte stå stilla alltför länge, så det blir bara lite surr om hundar i allmänhet och harry i synnerhet och om att arbeta som vaktmästare (mannens tidigare yrke - ett underbart jobb - oerhört fritt! säger han) och kvinnan är rektor och harry hittar godiset tämligen galant.



Till tröstprisvinnaren Anitha: den här filmen är till dig!


På väg hem upptäcker vi blåsippsblad under Eckes syrénbuskar och jag ångrar bittert att jag tog på mig så himla mycket kläder .., fleecejackan under kappan .., och halsduk!!

Alldeles för varmt blir det när man har solen i ryggen.


Hemma.
Det är risigt i slänten till vänster (aldrig hos grannen) och ändå krattade jag som en galning där i höstas!

Nu hämtas en kratta och pv gör - om än ganska motvilligt - upp en eld ..., och löv och kvistar får brinna och det ryker nåt alldeles vanvettigt!

När jag en stund senare tar bilen och ger mig av mot affären, upptäcker jag att grannen, han som bor två hus närmare kustvägen, också eldar ris.


Här står han, herr Eldaren.
Dessutom har han klättrat upp i segelbåten utan namn och fixat en hävert - med hjälp av trädgårdsslangen - för det har regnat in och nu ska den vattnet bort!

Längst uppe till höger på bilden här ovanför, skymtar "Polska Ambassaden" och till vänster om den, det nybyggda huset som står nästan mitt i åkern.


Och harry håller koll på förbipasserande motionärer.

En äldre tant hälsar med nöd och näppe när hon passerar (tre gånger säger jag "hej", men hon kanske är hörselskadad ..?), där är två kunder från affären som tycks förvånade att se mig här och harry nyser av röken och nu är allt uppeldat och jag känner mig väldigt tacksam.

Tänk, så lättsamt det blir i vår!

And the winner is ...

Lördagsfönstret ...

... var mitt och fanns - och finns - på Regementsgatan 19 A i Ystad.

Vykortsskrivare var Inger i Skellefteå.

Och nu är det lördag igen - men många år senare - och om en timme, när det är helt ljust ute, ska jag ta bilen och åka till Slöinge och köpa nybakat bröd, allt medan pv tar cykeln ner till hamnen.

Då får harry springa som han vill - före eller efter husse - och detta är nu det absolut roligaste han vet!

Lite senare: nej, det ska jag inte alls, köra till bageriet, för där är det "semesterstängt".
Nåja, det får bli vanligt hem-bröd då.

Och så ett kvällsfönster ...

... från Frankrike och Dessis matte!

På Spåret ....

Vi har halvlegat-suttit i soffan Ektorp och pv har fått flimmer (som fixade sig genom att han steg upp och hoppade och skuttade lite) och ikväll klarade vi oss tämligen bra.

Schweiz klarade jag nästan direkt, likaså Selma Lagerlöf.

pv är mästerlig när det gäller musik - där är jag t o ta l t borta -.

Hillary var lätt.

Och pv visste vad solen till största delen bestod av.

Och för övrigt tycker jag att paret i dressinen är himla sympatiska och att sångerskan var sååååå vacker!

Sär skrivningarnas himmel rike ...

Lapp Kniv Äkta same hantverk


Det finns i alla fall på Tradera.

Västnytt ikväll ...

"Finanskrisen har slått hårt mot båtförsäljningen."

Jaså.

Nästa dragning i Uppmuntringslotteriet ....

Imorgon lördag, kl.11.00 pip.

Hit-och-dit-prat ...

Mitt köksfönster i Ystad.

Kvinnan som packar upp sina varor är supereffektiv .., streckkoden åt rätt håll .., snabbt upp med varorna och ännu snabbare ner i kassen och hon har knappat in och gjort klart för mig att godkänna betalningen med kortet.

"Herrekors, vilken effektiv kvinna du är ..., får man fråga vad du arbetar med?" säger jag.

Hon är inte bara snabb, hon är otroligt vacker och det har jag sagt rakt ut till henne.

Tidigare, alltså.

"Vad jag arbetar med .., jaa, du .., det gäller att vara effektiv där också, jag är läkare på röntgenavdelningen på Halmstad lasarett, arbetar mest med ultraljud", säger hon smajlande.

Och på min fråga om hur hon trivs med jobbet, så där på en skala från 1 - 10, svarar hon direkt, ja, utan att ens tveka en millisekund: tio!

"Jag ä l s k a r mitt jobb och det är ingen överdrift när jag säger att jag längtar till arbetet varenda morgon!"

Ojdå, kära nån.

Och lilla Molly, tvåochetthalvt år, har också varit på besök i affären och hon är så go, så man kan äta upp henne rakt av!

Mollys mamma berättar att den lilla madamen har varit och handlat flera gånger, fast då har jag inte varit där och sista gången frågade Molly sin mamma "var är hon?"

Då blir man glad, för vi är liksom kompisar, Molly och jag själv.

Efter jobbet åker jag till stan och hämtar pv - harry ligger i baksätet och dreglar bara lite-lite, men i varje rondell tittar han upp och jag tänker att nu kräks han, men det gör han inte.

Är det någon stad i Sverige som verkligen drabbats av rondellsjukan, så är det Halmstad.

Från Stensjö till Sturegymnasiet där pv väntar, är det inte mindre än nio rondeller!

Men se det går bra den här gången och när vi kör hemåt, är solen stor som en apelsin och på väg ner i havet .., det är ofattbart vackert, men kameran har jag glömt hemma - och det är inte ofta det händer -.

Nu är det fredagkväll ..., Skavlan och På Spåret, fast i omvänd ordning!

Hos madamen i Portugal ...

... i en kommentar där, finns en länk där man hamnar här.

Ja, inte här hos mig, utan man kommer till den här filmen.

Jag brukar konstatera - väldigt subjektivt - att jag har ett bra minne.

Ofta kan jag direkt märka om en kund har nya glasögon eller ny jacka, osv.

Det var vad jag trodde, alltså.

Att jag hade.

Innan jag tittade på den här filmen.

Glädje - vs - sorg och bedrövelse ...

I helgen åker barnbarnet Emil (lintotten längst fram i gul tröja) och hans lag till Sundsvall, ja, det är fotbollsspelande på gång. Nån slags cup, tror mormor.

Så här såg det ut för flera, flera år sedan, då Emils lag BSK uppenbarligen hade gjort mål på motståndarna!

Notera den sprittande glädjen hos dom gultröjade.

Dagens fönster ...

Monica i Lysekil undrar om jag har någon nytta av ett soligt fönster från Bohuslän?

Om jag har!

Det är torsdagkväll när jag lägger in den här bilden och jag är alldeles förbi av trötthet och tänkte för mig själv .., ååå, nu måste jag fixa en fönsterbild till imorgon .., går så in på mailen och vad jag hittar där, om inte detta ljufvliga!

Visserligen bor vi nära havet, men vi ser det inte.
Man hör det, men ska man ha havsutsikt, får man allt klättra upp på taket.

Men Monica, tänk .., hon kan i sommar sitta på sin balkong och se havet där borta ., och klipphällarna och kanske segelbåtar som sveper förbi!

Sicken lycka!

Det doftar kokt kyckling ....

Kan det möjligen vara därför pElle och sigge nilsson har lämnat sina sovplatser?

Svar: det kan det.

På agendan ...

"Pojken med cykeln" - en film som för en stund sedan recenserades i SVT.

Den ska jag se.

Torsdagsfönstret ...

... är egentligen flera och finns hos grannarna Gun och Göran.

Bara såååå läckert är deras hus och även tomten, där det märks att nån har tänkt till.

Jag ska ta bilder lite senare idag och visa er.

Ordlöst ...

Egentligen har jag ibland alldeles oerhört svårt att tro på ett liv efter detta och för mig spelar det heller ingen större roll; jag är väldigt nöjd med det här livet som det har varit, men jag kan förstå andra som inte har haft samma tur, då vill man nog gärna få en ny chans.

Och när jag var väldigt ung och lyssnade till predikningar om himmelriket, änglaspel och om harpor och evigt gröna ängar, då tyckte - och tycker jag fortfarande- att det låter lite väl enjängt.

Vem vill alltid ha sol och blå himmel?

Och tror man på Darwin, så blir det förstås ännu svårare att få det hela att gå ihop.

Men sen händer det saker i ens liv; sånt som man omöjligen kan förklara och tittar man i backspegeln kan det bli nästan som en väv .., man ser hur allt hänger ihop - hur det bildar ett mönster - och då blir det rent av hopplöst att begripa nånting alls.

När jag i höstas lyssnade till Mark Levengood när han förklarade sin tro och hur det skulle bli den dagen han skulle möta Vår Herre, då sa han ungefär så här .., att "jo, tänk er att man kommer upp från havet och där står Gud med en stor badhandduk och virar om en och så säger han att .., ja, men det var väl inte så förfärligt farligt och M.L. skulle säga att jo, ibland var det farligt, själva livet, men nu gick det ju ändå bra".

Ungefär så.

När jag idag stod på stranden och såg det ni ser på bilden .., då tänkte jag att ..., det där herr Levengood pratade om, ja, det ser nog ut ungefär så här, när man kliver upp från havet som är livet.

Det är bara att hoppas att nån står där med handduken och tar emot en.

Gömma nyckeln ...

Efter jobbet.
Vi står ute på parkeringen och ser hur Lena rotar i sin väska.

Frånsett pv och chefens mamma Anna-Lisa, vet jag ingen som letar nycklar så ofta som underbara arbetskamraten Lena.

Ikväll när vi hade slutat för dagen .., vi stod ute vid våra bilar - det var Malin, Lena och jag själv -, då började det ...., letandet.

Den kom fram, men jag kan lätta känna igen mig i paniken.

I det här hemmet har vi en - säger en - bilnyckel,.

Jag kan lova er att den alltid hängs upp på samma ställe och är den inte där (idag hade jag glömt ta in den från bilen), då blir man närapå skräckslagen.

Jaha .., ni undrar varför vi inte ser till att skaffa oss en reservnyckel?

Jo, den käre pensionatsvärden är smålänning och vill hellre leta lite till.

Upphittat ...

Allt är inte idyll.

Plötsligt upptäcker jag resterna av ett djur i sanden.
En älgkalv, eller ..?


Nosen till vänster.


Och en bit ifrån .., det som är kvar av en sjöfågel av något slag.

Ytterligare några meter därifrån hittar jag en liten sten som påminner om .., ja, ni ska få se den vad det lider.

Just nu vilar den i min kappficka.

Idag ...

Ja, jag är medveten om att man kan bli spyless på naturbilder hit och dit.

Men det kan inte hjälpas; när jag nu på morgonen går nere på stranden, ja, då tappar jag nästan andan!


Och hela tiden förändras ljuset.