Efter jobbet.
Vi står ute på parkeringen och ser hur Lena rotar i sin väska.
Frånsett pv och chefens mamma Anna-Lisa, vet jag ingen som letar nycklar så ofta som underbara arbetskamraten Lena.
Ikväll när vi hade slutat för dagen .., vi stod ute vid våra bilar - det var Malin, Lena och jag själv -, då började det ...., letandet.
Den kom fram, men jag kan lätta känna igen mig i paniken.
I det här hemmet har vi en - säger en - bilnyckel,.
Jag kan lova er att den alltid hängs upp på samma ställe och är den inte där (idag hade jag glömt ta in den från bilen), då blir man närapå skräckslagen.
Jaha .., ni undrar varför vi inte ser till att skaffa oss en reservnyckel?
Jo, den käre pensionatsvärden är smålänning och vill hellre leta lite till.
6 kommentarer:
Nycklar är ett ständigt gissel för mig! Jag vet väldigt sällan vart jag har dessa! Ändå tycker jag ju att jag "alltid" lägger dem på samma ställe. Men icke. Idag fick jag till och med med mej en nyckelknippa för MYCKET till jobbet. Bara att messa hyresvärden och be om ursäkt! =)
Jaså, är smålänningar såna att dom vill ha lite spänning i livet?
sportiga jenny: jag har bara tappat en enda nyckel och den tappade jag kvällen innan jag skulle lämna ifrån mig dem i Ystad. Då flyttade jag över dem till min nyckelknippa och den gick sönder .....!!
ingela: ,-)
Nja, men sparspamma i alla fall.
På tal om smålänningar - har du hört talessättet om dem i jämförelse med knallarna (alltså de vandrande gårdfarihandlarna från Sjuhärads/Borås-trakten)?
Om inte så kommer den här:
Vid ev. affär frågar smålänningen: Vad kostar det?
Knallen frågar: Kostar dä´ nåt?
;)
SoF: hahaha ... ja, jag ska inte säga att pv är snål, för han är nog den mest generöse jag kan tänka mig, men liiiiite småländskt sinnelag upptäcker jag ibland.
Och ingen letar plånboken så frenetiskt, frekvent och hysteriskt som du :)
Skicka en kommentar