Hit-och-dit-prat ...

Mitt köksfönster i Ystad.

Kvinnan som packar upp sina varor är supereffektiv .., streckkoden åt rätt håll .., snabbt upp med varorna och ännu snabbare ner i kassen och hon har knappat in och gjort klart för mig att godkänna betalningen med kortet.

"Herrekors, vilken effektiv kvinna du är ..., får man fråga vad du arbetar med?" säger jag.

Hon är inte bara snabb, hon är otroligt vacker och det har jag sagt rakt ut till henne.

Tidigare, alltså.

"Vad jag arbetar med .., jaa, du .., det gäller att vara effektiv där också, jag är läkare på röntgenavdelningen på Halmstad lasarett, arbetar mest med ultraljud", säger hon smajlande.

Och på min fråga om hur hon trivs med jobbet, så där på en skala från 1 - 10, svarar hon direkt, ja, utan att ens tveka en millisekund: tio!

"Jag ä l s k a r mitt jobb och det är ingen överdrift när jag säger att jag längtar till arbetet varenda morgon!"

Ojdå, kära nån.

Och lilla Molly, tvåochetthalvt år, har också varit på besök i affären och hon är så go, så man kan äta upp henne rakt av!

Mollys mamma berättar att den lilla madamen har varit och handlat flera gånger, fast då har jag inte varit där och sista gången frågade Molly sin mamma "var är hon?"

Då blir man glad, för vi är liksom kompisar, Molly och jag själv.

Efter jobbet åker jag till stan och hämtar pv - harry ligger i baksätet och dreglar bara lite-lite, men i varje rondell tittar han upp och jag tänker att nu kräks han, men det gör han inte.

Är det någon stad i Sverige som verkligen drabbats av rondellsjukan, så är det Halmstad.

Från Stensjö till Sturegymnasiet där pv väntar, är det inte mindre än nio rondeller!

Men se det går bra den här gången och när vi kör hemåt, är solen stor som en apelsin och på väg ner i havet .., det är ofattbart vackert, men kameran har jag glömt hemma - och det är inte ofta det händer -.

Nu är det fredagkväll ..., Skavlan och På Spåret, fast i omvänd ordning!