Och så några inköpslistor ...

Här och Nu ...

Söndagförmiddag.

I soffan ligger pv (den där golfrundan gick inget vidare .. igår var han glad och på gränsen till högmodig .., sjutton i hcp och andra matchen på två år och fem eller sex par ..) och tar igen sig .., spelar Rumble och får äntligen vinna (mot någon obekant människa) och i ena hörnet av soffan sitter jag själv - eller halvligger - och pElle, sjutton år (tänk, att jag agerade barnmorska vid hans födsel i Skåne!) ligger på mattes magar och jag kliar honom på huvudet som är det bästa han vet .., upptäcker en stor och fet fästing som pv tar bort ("påminn mig att köpa hem fästingmedel i morgon!" säger jag) och i fåtöljen kurar en vanvettigt trött harry.

Det plingar från Rumble-spelandet .., från köket hörs P1-prat - kanske gudstjänst - och från äldsta dottern kommer ett sms där hon säger att lillebrors flickvän är så himla fin och rar och att det har varit såå roligt att ha dem på besök.

Om tre timmar ska jag vara på jobbet.

Och nu har jag uppdaterat sidan ...

... den med vänsterhänderna.

Söndagsfönstret ...

Det regnar ute .., och pv klev upp tidigt, tog med sig harry och skulle spela golf på morgonen.

Klev upp tidigt betyder att han gav sig av vid femtiden.

Nu är klockan nio och dom är inte hemma och det har börjat regna.

Gissa, om min fantasi skenar iväg.

Bilden togs en midsommarafton för några år sedan.

Vid bordet i Gunvor och Vikings sommarhus i Stening, sitter pv och spelar schack med någon av sina brorsöner, om jag minns rätt.

Det är pv:s hand till höger.

Och nu finns inte Gunvor längre, Viking har varit död i flera år och sommarhuset är sålt till ett syskonpar.

Livet är föränderligt.

Kl. 09.37

Nu är dom hemma!
Har man livlig fantasi kan man skena iväg hur långt som helst inombords!
Alternativen var flera: pv hade drabbats av hjärtflimmer, ramlat ihop på golfbanan och vem - förutom den mannen - spelar golf vid femtiden på morgonen .., alltså blir han inte upptäckt .., ligger där och möter Vår Frälsare och stackars harry springer av och an och hittar inte hem.

Eller: pv blir så upptagen av att slå ett perfekt slag, så han glömmer bort harry, som sticker iväg efter en harpalt .., rusar iväg ut på någon närliggande väg, blir överkörd och åker till himlen (buuuuuuhuuuu!).

Eller: blir inte överkörd, men sticker iväg efter en löptik och glömmer husse som inte hittar honom och inte vågar åka hem och berätta detta, utan letar och letar och letar.

Husses mobiltelefon låg på arbetsbänken hemma.
Det är typiskt för honom.

För övrigt säger pv att dom åkte inte alls iväg lite över fem, dom åkte hemifrån tjugo i fem.

Två vänsterhänder från Västergötland ...

"Maken ..."

Hej Elisabet!

Nu blir det helt plötsligt ett händer-mail istället för fönster. :)
Men jag har också fotograferat några fönster till dig, så de kommer senare.

I bilen till och från Vårgårda nostalgifestival som vi besökte idag, så kom jag på att jag skulle fotografera våra händer, och om bilderna blev något så när så skulle jag skicka dem till dig.

Maken: Fiskarnas stjärntecken. Höger tumme upp. Ensambarn. Väldigt händig

Och SoF ...

Jag: Vädurens stjärntecken. Vänster tumme upp. Yngst av fyra syskon. Relativt ohändig.
Vilken tur att jag gifte mig med en händig make då. ;)

Elisabet säger: en "tillsammansbild" - jag tycker så mycket om den -. 
Känslan av att åka iväg till nånting som man kanske har längtat efter.

Tack snälla för bilderna! säger jag, som nu måste ta mig i kragen och flytta över dem, plus dom jag fått av Ulrika, till vänsterhandsbloggen!

Möte i ... trädgården.

Torun och Mickes vänsterhänder. Båda är Tvillingar.

Jag tycker verkligen om spontana möten ..., så där som när människor bara dyker upp, för då vet man också att dom kommer för att dom verkligen vill.

Alltså blir jag så glad när Torun (f.d. Umeå) och hennes Micke (infödd skåning) kommer på snabbvisit, ja, dom är på väg till Göteborg på 50-årskalas, men hinner med kaffe och uppvärmda kanelbullar ute på altanen.

Och vi får var sin kokbok ämnad för den som är till sjöss (härliga 70-talsteckningar!) och vi sjunger för Torun som fyller år i morgon - hon och pv är jämngamla - och så blir det någon timmes surr under parasollet och sen hej och tack.

Snart, om några minuter, ska jag susa iväg till jobbet.

Tidigare idag blev det lite småprat med grannen Gun.

Hon berättade att hon och maken idag hade träffat harry och sigge nilsson, på väg ner till havet.

Ojdå.

Och för min inre syn såg jag hur sigge tog harry med sig och hur han sa .."va? brukar du bara gå med husse och matte !!!, nej, jag går själv, kom får du se .. man kan gå här också, då träffar man Ecke och han är ju himla trevlig, men se där .., nu kommer Göran och pratar med dig .., jaså, måste du gå hem igen, det var väl trist, ja, jag blir kvar här!"

Ungefär så.

Pyramiden i Stensjö ...

Det tar sig. 

Nu ser vi jordgubbar på väg att mogna (några veckor till kanske) och salladen växer och frodas.

Småynglarna längst fram i bild, planterades idag.

Den första tiden bodde dom i landet nära komposten, men där är så skuggigt, så det fick bli flytt nu på förmiddagen. 

Inte var det så trevligt att skiljas från alla morotskamrater, men det här blev ändå bra.

"Härligt! Här har vi utsikt mot altanen och får lite mera sol!" tänkte dom nog. 

 

 

Och så det där ni vet ....

Idag är det lördag .. i morgon söndag och snart är veckan slut.

Vill du vara med och dela din glädje med andra, så välkommen!

Mejla i så fall ditt bidrag till bisse151@gmail.com.

Det var just vad Anna-Lena gjorde.
Hon berättade - med så mycket värme mellan bokstäverna - om resan till Skottland för att fira maken Johns femtioårsdag.

Det är han - med den eleganta fjäderprydnaden - som är på bilden.
Är det pyjamasjacka han har på sig?
Hrm .., då kan man ju se den ståtliga fjädern nästan som en manbarhetssymbol ,-)

Så här skrev Anna-Lena bland annat ....

"Vi har åkt på hisnande vackra vägar med vyer över berg och dalar, hav och gröna kullar. Vi har ätit massor med färska, smaskiga skaldjur och förödande goda "scottish breakfasts". Vi har sovit på B&B med sälar utanför fönstret och vi har sovit i slott och dinerat med lorden själv. Vi har förutom massor med sälar sett en val, flera tumlare, havsutter, havsörn, lunnefåglar och massor med andra sjöfåglar. Vi har också sett många kronhjortar, klappat en grå tornuggla och sett en falkenerare flyga med sin falk."

Mossfolk, numera Fru Norling och på bröllopsresa i Paris, berättade om valptittandet. Den är den valpen ni ser på bilden .., som dom hoppas på.

Valptittade gjorde även Eva på Frösön.

Och Turtlan hade varit på kompisträff.

"För mig är det utan tvekan häromkvällen när jag, kära tjejkompis B och vår killkompis J träffades över en tacopaj med lite vin.

Vi satt där runt hennes köksö på sköna höga stolar.

Länge sedan vi alla tre sågs så här även om vi har kontakt regelbundet men nu var det bara vi tre och inga andra. I lugn och ro för prat.
Även om det är sällan märks det ingen skillnad. Ingen tvekan utan vi bara pratar på om nya saker som hänt, om gamla minnen och om livet."

Glädje kan vara allt möjligt.
Ett oväntat leende människor emellan .., en vänlig hälsning på stan .., att hitta ett vykort från Grekland i den gröna postlådan av plast.
Sånt.

Välkommen med just ditt bidrag!

tänk ...

... så många fina guldkorn till bloggar som man aldrig har upptäckt

inte förrän blogginnehavaren skriver en kommentar

ja, så där i förbifarten

- då -

som att öppna en liten skattkista är det

Dagens fönster ...

"Hej,

Förra söndagen var det "vide grenier" i vår by - "tömma vinden", dvs grannloppis.

Prylar och stånd i hela byn och alla var där.

Och mitt i det en retroloppis i vår bypark med 60-talstema. Musik, prylar, loppisar och bilar från tiden . Klart vi gick dit trots 30 graders värme och åska i luften. På väg ner till byn går vi en liten trappstig mellan några gulliga hus. Här är fönstret till ett av dem. Obs keramiksyrsan, "la cigale" på ena fönsterluckan. Den är Provences speciella symbol och det förstår man när de sätter igång på kvällarna. 

Än har de inte börjat men Gud give så trött man blir på dem när de sätter igång.

Ha det gott i kalla Sverige -här har vi det varmt så det förslår!

Kram från Monet."

Bestämde mig för att äta blodpudding till lunch.

Försökte sedan öppna förpackningen.

Efter en stund började det att osa från mina öron.

Tänkte .."nä, jag skriver till företaget och frågar hur har man tänkt (om någon alls har tänkt ...?) att t.ex människor med förvärkta händer ska kunna öppna den här förpackningen!"

Googlade på företaget och fann, till min häpnad, detta.



Jaha, ja.

Jag var alltså inte ensam om att fundera.

En bild - en historia.

I Vilhelmina kommuns fotoarkiv, finns följande bild av moster Margit och hennes familj.
Från vänster Margit, Wayne, Rune, maken Sigvard och sonen Göran.

Göran har författat bildtexten som jag bara  ä l s k a r!

Göran Jonzon berättar:

Rune hade tagit realexamen efter att ha hoppat över 1 år genom självstudier via Hermods.

Jag själv minns tydligt min rutiga tröj/skjorta som var tillverkad av det nya materialet polyester.
Kall som fan men fullständigt omöjlig att slita ut.

Tavlan uppe till vänster var målad av farsans gammelfjälla Margita från Stennäs ovanför Dikanäs,Vilhelmina, och gillades aldrig av Mor.

Den andra tavlan var en ulltavla som Mor fått av Lisa Johansson, Vilhelmina, som tillverkade sådana.

Diskussionens vågor hade gått höga om vad det skulle vara bra för att låta Rune få en utbildning.
Farsan hade ju klarat sig bra med 6-årig folkskola.

Efter idogt övertalande från Runes lärare Ove gav far med sig men såg aldrig nödvändigheten med utbildning.

Han hade en nedlåtande attityd mot människor med utbildning.

För mig själv gick det lättare att följa efter i Runes spår då vägen redan var röjd.

Rune tog aldrig Gymnasieexamen utan hamnade i fängelse upprepade gånger pga värnpliktsvägran.

Poliserna bad honom att ange samvetsskäl för att komma undan fängelsedom, men han vägrade envist då han hade andra bevekelsegrunder av politisk karaktär.

Fängelsevistelserna skänkte honom ett visst intresse för begreppet rättvisa varvid han läste in juristexamen och blev sedemera Advokat.

Två strokar satte emellertid punkt för hans karriärmöjligheter.

Själv tog jag maskinteknisk examen och bildade ett antal ingenjörsbyråer med god ekonomisk avkastning.

Lillebror Wayne blev lärare och omtyckt sådan.
Som rökare dog far vid 67 års ålder i lungcancer.

Mor som var 4 år yngre dog även hon vid 67 års ålder i hjärtinfarkt.
Tårtan åt vi upp.

Moster Margit ..

Hos "mellansystern", min kusin Barbro, finns den här bilden av moster Margit.

Tidigt, tidigt förlorade Margit, mamma och deras lillebror Ivan sin far och därefter blev Margit - som då var äldst av de tre barnen, sex år kanske - mammas stora trygghet. 

Margit var den kavata, mamma var mer blyg.

Här står dom .., storasyster och lillasyster och nu syns det väl vem som är Margit?

Familjen Hansson, min mammas morfar och mormor.
Mamma sitter med knäppta händer alldeles intill sin mormor och bakom henne står Margit och bakom Margit, med vit krage, min mormor.
Lille Ivan som var blind, sitter i sin morfars knä.

En lite äldre moster Margit.

Och här, en vuxen kvinna.

Moster Margit bodde med sina tre söner och sin man några mil utanför Dikanäs i södra Lappland.

Det var inte ofta vi var där och hälsade på .., det var mest mamma och jag som åkte över dagen, men tänk, att jag minns ännu så väl den där känslan av att vara älskad av sina mostrar .., av moster Margit och moster Gunvor (Barbros mamma som var glad och skvittrig och varmhjärtad) och moster Lisbet och morbror Olaf .., alltid den där känslan av villkorslös kärlek!

Margit var en stor personlighet!
Hon var synsk .., hon visste ibland månader i förväg när någon skulle dö .., ja, hon hade sannerligen antennerna ute åt alla håll!

Mest kommer jag ihåg henne när hon ringde till mamma och mamma, som annars inte pratade särskilt länge i telefon, hon stod då i hallen och det pratades och pratades, samtidigt som mamma vände och vred sig framför hallspegeln för att kolla profilen .., aj, aj, om hon hade gått upp något kilo!

Och moster Margit, som enligt mamma var den allra mest begåvade av syskonen, som förblev Tresund trogen så länge maken var i livet .., moster Margit som hjälpte mamma att ta hand om Anna och Maria när vi var i Australien på fem veckors semester!
 
Ååå, vilken härlig kvinna hon var!

Vardagsglädje ...

Tänk, att komma till jobbet och upptäcka en liten grön lapp och fastsatt vid den ett litet vitt papper där det står "Till Elisabet från Molly ...".

Ingenting i världen hade väl kunnat göra mig gladare! 

Molly är en liten tös på kanske tre år och jag tycker så oerhört mycket om henne! 

Den här fina teckningen ska ramas in och sättas upp på väggen.

Annat som gör hjärtat glatt: att i lådan intill kassan upptäcka några ihophäftade inköpslistor, sparade av rara arbetskamrater som förmodligen (ni kan stryka ordet förmodligen ...)  tycker att detta med listorna är ett totalt vansinne.

Men ändå .., tänk att dom gör det!

Åååå, så omtänksamt av dem!

Och eftersom Kattis igår skrev att hon tyckte det här med inköpslistor var intressan, ja, satte sprätt på hennes fantasi .., så kommer här listor till dig!

Här kan ni läsa hennes korta men kärnfulla inlägg om studentens lyckliga dar ...

Och nu blir det förmiddagskaffe!

Fredagsfönstret ...

 ... som också blir lediga-dags-fönstret!

Den lediga dagen inleddes med en ovanligt lång promenad längs åkrar och ängar, förbi hagen där alla lamm höll till i fjol - men inte nu längre - .., och en avlång byggnad där det "produceras kyckling" och jag tänkte på våra höns i Ystad, å, vilket bra liv dom hade .., fick gå ute som dom ville och låg och kurade under vinbärsbuskarna (och blev till slut uppätna av mård eller iller .. nåja, hellre en sån död än att hamna i en kycklingfabrik!) .., och framme vid gamla kustvägen plockade jag dom här gröna bladkvistarna som är så vackra och just då stannade en bil till och jag vände mig om och såg sidorutan åka ner.

"Jaha, bor du här ...?" sa en man som är kund i affären.

Och så blev det lite småprat igen och mannen berättade att han idag, tillsammans med sin familj, ska åka till Helsingör i Danmark på studentfest, ja, lite sånt surr blev det.

Fönsterfångerska var hon som slår alla rekord vad gäller att vara framme med håven: den rara Ulrika! 

Tack!

Någon timme innan jobbet ...

 ... tar jag harry med mig och går ner mot havet till.

Ååå, sicken känsla att kunna röra sig någorlunda som vanligt!

Nere vid parkeringen möter vi en lagottotik och hennes matte (och kanske lillmatte?).
Det blir en stunds småprat, så där som det ofta - ja, nästan alltid - blir mellan hundägare.

Kvinnan till höger har en dialekt som klingar bekant.
"Är du från Skellefteå?" frågar jag.
"Nej, från Umeå, egentligen Holmsund", säger hon leende.

Och det visar sig att kvinnan, som heter Maria, bor i USA (norr om New York), men nu funderar på att flytta hem igen och då kanske till landet Halland.

Intill henne står dottern Elin.

Och jag berättar om min före detta klasskamrat Dinah som har uppfödning av just såna här hundar och så frågar jag vad kvinnan arbetar med ..., jag tänker gissa på det här med höger eller vänster tumme upp och jo, hon arbetar på en Arbetsförmedling, men mest med konsthantverk om jag förstod det hela rätt .., och då säger jag att .., ja, jag gissar att du har höger tumme upp.

Fel!
Vänster.
Och lika illa blir det med Elins tumme.
Nu skulle pv allt vara här, då hade han smajlat ..., säger jag.

Och så skiljs vi åt och jag vågar språnget och tar Johanssonrundan, ni vet, där det enorma huset har byggts.
Nu pågår bygget av en jättelik stenmur och det ska sprängas i berget och orangeklädda män borrar hål och förbereder för knallen.

En liten blå blomma fångar min blick.

Så här ser Fabrikörens villa ut numera.
Och muren.

Och nere vid havet ser jag en slags glim - strandglim kanske -? och mängder med gul fetknopp!
Några blåklockor har dykt upp och stora, stora sällskap av trift och hundkäx.
Vid dikesrenen upptäcker jag också svartkämpar .., som påminner om en slags planet nästan.

Och snart ska jag susa iväg till affären.

Bara så ni vet ....

Utan att jag ens har påmint om det den här veckan, så har nu det första bidraget till "det som gjorde mig mest glad" kommit susande genom rymden - från sydöstra Skåne och vidare upp längs kusten - för att slutligen landa med en liten duns i ett gult hus i landet Halland.

Än är det bara torsdag, men jag lägger ut adressen här.
bisse151@gmail.com

Och så ett litet axplock av förra veckans bidrag ...



Det här - med lite anknytning till det här med barn som uppträder (eller inte) inför publik, var kanske före Musikskolans tid ..:?
Se klippet!
Det är både underbart och lite ledsamt.'

(Till yngre läsare här på bloggen: Hylands Hörna var närmast en institution när jag var liten. Vi hade en enda kanal på tv och alla såg samma program! Lennart Hyland, tidigare sportkommentator i radion, blev som en nära bekant. Och titta, så bra han löser det här! På slutet skymtar Allan Schulman, pappa till bl.a. Alex Schulman.)


Anne Mantorp berättar om musikskolebarnens glädje ...

Hej Elisabet!

Här kommer mitt bästa i veckan!

Det var när jag fick följa med till musikskolan och vara med på äldsta barnbarnets trumpetlektion och sedan
lyssna på yngsta barnbarnet med sina 7-8 åriga kamrater när dom visade vad dom lärt sig under skolåret.

Underbart är bara förnamnet.

Först av allt så sjöng dom av hjärtats lust och var inte ett dugg blyga och sedan var det dags att visa vilket instrument man valt till nästa termin och dessutom få ljud ur dom.

Framgången med det var lite si och så och allra svårast var det för saxofonerna.

Om man säger att den som var bäst av dom små- flickorna var hon som fick fram ljud en gång.
Jag kan inte tycka annat än att dom var jättemodiga som satt på scenen inför alla syskon och föräldrar och visade upp sina prestationer.

Det blir säkert jättebra i höst.

Musikskolan i Mjölby är fantastisk och jag gissar att dom är så i hela landet. Och vilka härliga lärare som finns där. Stor eloge till alla lärare (såklart också mattelärare).

Hälsar Anne i Mantorp.

Och ett till ...

annanann i Portugal har varit på konferens i Tyskland ..

 Hej Elisabet!

Den här veckan är det inte svårt att välja höjdpunkt.
Jag har varit på konferens i den alldeles sagolikt vackra försommargröna universitetsstaden Tübingen och där sammanstrålat med sådana kollegor som också är vänner och som det är så särskilt roligt att vara tillsammans med.

Festkvällen inleddes med en dryg timmes stakande på floden Neckar, en båtkarl, en båt och tre av de kollegor jag allra helst i världen är tillsammans med. Och jag. Och en ljuvlig junikväll och djupa samtal.

Hälsn
annannan

Och inte blir man less på varandra heller ...

Att arbeta eftermiddag och kvällar (dagens pass: 15.00 - 21.15) har sina fördelar.

En är att jag i lugn och ro kan sitta här vid bordet, med kaffekoppen (den som inhandlades i Skärhamn, i det fantastiskt vackra akvarellmuseet) och en god macka ..,. och så kan jag gotta mig åt SVT-play.

Det är vad jag ska göra just nu.

Uppdaterat: och den serien, om barnmorskor i East End i London, den får högt betyg av mig! (Den är tydligen baserad på verkliga dagboksanteckningar).
Frånsett en som vanligt tom resväska som dinglar lätt som ett fjun ... (att dom aldrig lär sig!!, en barnmorska kommer till sitt nya arbete och har med sig allt hon äger och har i klädväg i en resväska och så blir det så uppenbart att det är bluff ..,, att den är tom!) fick det första avsnittet mig att bli tårögd ett par gånger om!
Som alltid i brittiska serier är skådespelarna makalöst bra! 

Gomorron-tv ...

I morgonsoffan sitter danska författarinnan Hanne-Vibeke Holst.

Åååå, så jag gillar henne!

Här finns lite matnyttigt om henne.

Och en intressant intervju i Babel.

Igår ...

... en kommentar av "kattis", som aldrig kommenterat på sidan förut, men säger sig ha följt med på bloggen i "många herrans år".

Hur glad blir man inte då!

Så jag tittar in och hittar detta.

En vackrare nationalsång (för mig finge den gärna bli en sån) kan man väl inte tänka sig!