Där hjärtat har sitt fäste ...

En gammal bild från det som då hette Malåträsk och som senare blev Malå.
Det var innan husen på Udden hade byggts .., och där vid rosa pilen - ungefär - lät pappa och mamma bygga sitt hus på Ringvägen 29. Huset stod klart 1955, då var jag ett år.

Så här såg det ut när vi flyttade in.

Där står pappa längst till vänster - i sin bruna basker -, där är mamma med en liten blivande bloggmadame i famnen, framför mamma står min då snart elvaåriga australiensyster Birgitta, intill henne kusinen Lena och en för mig främmande dam längst till höger.
Vardagsrummet var stoooort - med två fönster på ena gavlen - och användes inte som "finrum", utan där var vi jämt.
I garageslänten växte gul fetknopp och orangefärgad vallmo.

Ner till stranden var det bara femtio meter och från soffan i vardagsrummet såg man solen gå ner på andra sidan sjön.

Roddbåten låt nere vid vattnet .., och där badade vi om somrarna och försökte fånga fiskyngel med håv - utan att lyckas -.
På 60-talet hade pappa varit på sitt livs första längre resa - den gick till Las Palmas på Mallorca - och vid hemkomsten hade han planer på att låta bygga en trampbåt - det blev en racerbåt i stället -.

I sjön (som egentligen är en lång å) fanns aldrig några maneter, kräftor eller krabbor, men stora gäddor och gott om mört.

Berget heter Tjamstan och blev nästan kalhugget - där blev slalombacke och där föll min australiensyster och bröt några ryggkotor och blev liggande i tre månader i gipsvagga -.
I skidstugan fanns servering och där kunde man köpa varm choklad och mackor med skivbar leverpastej.

Vid foten av Tjamstanberget, mot vattnet till, fanns sjukstuga (tel. 21 till avdelningen och 86 till mottagningen), samt folktandvård.
Mamma arbetade som sjuksköterska och min störstasyster som tandsköterska.
I garderoben hemma fanns gott om vita förkläden.

Till vänster om den rosa pilen syns ett större hus, det var Björkbo eller Domänverkets kontor och där kom min pappa att arbeta. Telefonnumret dit var 30.

Den här bilden tjoppade upp på Malåsidan som drivs av underbare Ulf Bergström som lägger ner hela sin själ i att samla bilder från Malå med omnejd.

Det bästa för Cecilia N ...

Bäst förra veckan?
Det är nog att jag och en kompis for ut till Gamla Uppsala och gick, fikade, tittade och pratade pratade och pratade.

Cecilia

Också en lycka ....

Så snart jag moppat hem och tagit av mig jobbarkläderna, tog jag mig an prövningen från ATG.

Vi har nämligen fått ny och modern terminal i butiken och nu gäller det att vara med i svängarna!

Inte blev det godkänt på första försöket, men sen så ...,-)

Det bästa för monet ...

Det här är min största glädjekälla just nu. Under sommaren när vi varit i Sverige har duktiga franska hantverkare dels byggt en mur längst ner i vår trädgård, dels smitt och satt dit det vackra smidesstaketet. Det här är gjort för att försöka stänga ute vildsvinen som tränger in i vår trädgård men också för att slutföra trädgårdens bortre del.

 

Det som är den största glädjen är att staketet är en "replica" av ett balkongstaket som suttit /sitter på min mormor hus i Linköping. Det byggdes 1929 och försågs då med det här specialdesignade staketet. Som nu sitter - i mindre format -  i min trädgård i Provence. 

 

Min mamma som vuxit upp i huset blev så himla glad när hon fick se bild på det här och var övertygad om att min mormor och morfar är såå nöjda i sina himlar de också!

Kram från

Monet

Kl. 11.30 ...

Sitter på stentrappan och telefonsurrar med Guy, som nu bara har en månad kvar, innan det bär iväg till det andra livet, det i Thailand.

Han är fylld av tillförsikt.

Hit och dit går pratet.
Det blir allt från ljudböcker till generositet ..,  Österbotten, pensionärstillvaron, pv:s olycka .., it-teknik .., mobilabonnemang ..., lunchmat .., kryddning .., "makaronsallad" ..., Ica .., fotorundor .., brist på variation .., uppgivenhet .., .Radio Norrbotten .., Bolivia, Sveriges Radios Utlandsprogram.

Hela tiden medan pratet pågår, ligger harry i solskenet på gräsmattan.
Utsträääckt.

På klädstrecket fladdrar dagens tvätt så där lagom i vinden.

En alldeles vanlig tisdag ...

Här, uppe i det kala trädet, sitter alltid en hög med kajor.

Och fyra timmar kvar tills det är dags att moppa till affären!
Fyra timmar.

Vi går på promenad - harry och jag själv -, småpratar med grannen som höststädar sin motorbåt och  vinglar sig upp på en stege och hämtar blå sittdynor, för att sedan vingla sig ner igen och jag säger ..."men ååå, Göran .., ska du verkligen balansera där uppe med träskor på fötterna!?" och det ska han.

"Hur gick det, fick du användning av nål och tråd igårkväll ..?" frågar han, apropå pv:s olycka igårkväll, då han skulle lyfta cykeln över en A-formad stege i hästhagen och det blev tvärstopp och störtdykning mot växelspaken.

Det var grannens fru - Gun -, som fick agera AT-läkare och plåstra ihop det hela.
Jag säger att det gick ganska bra och nej, ingen nål och tråd.

Sen går vi bakom ödehuset och in i hagen vid bäcken och harry väääädrar .., vet att där brukar råbocken gömma sig, men nu är det tomt och tyst, bara någon enstaka fågel som flaxar ut från ett buskage ..., och där är ännu stooora bestånd av jättebalsamin och gräset är daggigt.

Vid "polska ambassaden" står två helt kala träd - kanske är det döda almar -?
Där uppte sitter alltid en mängd kajor, men så snart jag tar fram min kamera, tackar dom för sig och flaxar iväg.

Och så hemma igen.
Tittar in i växthuset, där änglatrumpeten nu når himmelska höjder och snart kanske blommar?
Jag plockar in kattmynta och tänker på pElle ..., slänger ett getöga på väggklockan .., tänker att från och med ikväll stundar tre lediga dagar och därefter fyra på raken - därav helgen -, men å, så härligt det är med ett sånt schema där man hinner njuta av dagsljus och solsken.

Glädjen över att ännu kunna plocka in lite småblommor!
Vilken ynnest!                                                                                          

Kapten Haddock gör mig sällskap så här på förmiddan.
Ja, det är inte det sämsta.

Det bästa för Anita ...

Det allra första mötet ....

Hej Elisabet!

Jag tycker det var så fint av Gustaf Fridolin att skicka dig en signerad bok.
En bok jag också skulle vilja läsa!

Därför skickar jag mitt absolut bästa de senaste två veckorna, nämligen min nya lilla vän Sally! En underbar liten Cocker spaniel valp; idag fyra månader.
Hon är född i Omsjö, uppväxt i Danmark och hämtad i Härjedalen. :)
En berest liten fröken mao. :)

Hon har redan blivit min absoluta lilla favorit - hon är den goaste lilla varelse jag träffat på länge. Hon gör mig glad och vi trivs redan så bra tillsammans.
Hon ska bli min kompis på skogsvandringar och skidfärder. Nästa år ska hon få följa med på fjällvandring också!

Mitt absolut bästa just nu är lilla Sally.
Hon förgyller verkligen mitt liv och jag hoppas det ska vara lääänge! :)

Kram Anita

Det bästa för Gunnar i Jämtland ...

 

Det bästa i veckan var när jag efter en brant vandring från Storulvån uppför Getryggen i Jämtlandsfjällen nådde toppen och fick njuta av en svindlande vidunderlig utsikt. 

 

Fem timmar tog vandringen/klättringen och en träningsvärk utan dess like fick jag dessutom på köpet.

När jag gick omkring där bland stenarna upp mot toppen så tänkte jag av nån underlig anledning på dig Elisabet ;-)

Gunnar.

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Det bästa var den underbara sollördagen med trädgårdsarbete med dotter och barnbarn. 

Solen sken och vi vattnade för allt var kruttorrt.

 

Sedan blev det varmare och varmare och Lillan  tog av sig kläderna och satt sig i en balja. 

Dottern planterade lökar här och där och till slut åt vi pannkaka.

 

Vilken höst som känns som sommar.!

Hej från Eva i Tyresö

Veckans vinst i lotteriet ...

Ja, nu är det alltså dags för boken "Morfar skrev inga memoarer" (titta på rubriken i recensionen ..) av Gustav Fridolin.
Jag såg ett inslag i SVT där författaren berättade om hur och varför och om sin morfar med samma namn och jag föll pladask och inom tio minuter hade jag beställt boken från Adlibris!

Sträckläste den några dagar senare och tyckte sååå mycket om den!
Mejlade då till författaren (hittade en riksdagsadress via google) och frågade om han kunde skriva en liten hälsning till vinnaren i lotteriet och det kunde han.

Vad jag  i n t e  hade räknat med, var att han även skickade med ett exemplar av boken!

Såååå vänligt!
Tack Gustav Fridolin!

Hälsningen på det allra första bladet.

Så nu är ni alla varmt välkomna att komma med era bidrag!
Två ska jag lägga in bums - dom har väntat på sin tur -.

Tröstpriset blir  ett dubbelvikt kort med foto - inhandlat på torget i Varberg i lördags, ja, av självaste fotografen - herr Lars Danielsson.

Att rama in eller göra någon glad med!

Såja, nu vet ni .., och nu kan ni som vill dela med er av hjärtevärmen maila er glädje till bisse151@gmail.com, så lägger jag in allt eftersom.

Alla är välkomna!

Dagens fönster ...

... fångades av stickerskan & spinnerskan (fast kanske i omvänd ordning ...) Cecilia N, hon den minnesgoda madamen som pluggar till präst i Uppsala, men hör hemma i Härnösand.

Lycka till med studerandet! säger jag.

Ps. Cecilia N blev också vinnaren i gårdagkvällens dragning! Grattis till dig! Ds.

Och här är vinnarna ...



Grattis till er båda!
En i norr ..., och en i söder.

Och stooort  t a c k   till Gunilla Bjurklint här i Halland som stod för förstapriset - dom vackra armbanden -!

Tack också till pv som snart kan kalla sig leg.marmeladkokare .., han gör just inte så mycket annat än ägnar sig åt dylikt.

(Dåligt med ljus, men nu ville jag verkligen få in filmen! Patrik Ljungman: ååå, så snäll du var!)

I väntan på ....

... dragningen ikväll .., så får ni ha det så trevligt i glasbyttan!

Jag arbetar till åtta, är inte hemma förrän halv nio, så det blir väl lite sent för er, men jag hoppas att ni orkar hålla er vakna och alert.

Håll ut!

En dag kvar ...

Förra sommaren var den här tösen en av dem som jag tog under mina vingars beskydd, ja, när hon kom som ny kassörska/sommarjobbare till affären.

Liiite bekymrad var jag allt.
Hon var så flink i fingrarna och fort-fort skulle det gå och i mycket kände jag igen mig själv .., och vet minsann av egen erfarenhet .., att när det går undan så där i en faslig fart .., då kan det bli knepigt.

Men den flinka tösen, hon blev till en fullfjädrad kassörska och sååå duktig!
Alltid vänlig och tjänstvillig .., rar och fin mot kunderna och en underbar arbetskamrat! 

Den här sommaren har vi ofta haft kvälls/eftermiddagspassen tillsammans och det har flutit på så bra, så bra .., så där så man aldrig behöver fundera över vem som gör vad, det bara fungerar.

Men nu är det slut på det roliga, i morgon susar Josefine iväg till Australien där hon ska arbeta som au pair under en längre tid.

När au-pairandet är tillända, då tänker Josefine sig en framtid som läkare eller civilingenjör.

Jag hoppas på det förstnämnda, för åååå, en sån fin doktor hon skulle bli!

Lycka till nu Josefin!

Med största nöje ska jag följa dig på det där äventyret. 

Hallelujamoment ...!

Krull-krull!

Först promenad i duggregn som kommer på tvären, precis som i Skåne!
Den så innerligt älskade anoraken som tillbringat sommaren i garderobsmörkret, har nu fått träda i tjänst. Vilken glädje!

Jag tar harry på kissrunda och vi möter ett oändligt antal sniglar, en enda svala som svirrar omkring ovanför lagårdstaket i Lilla Stensjö ..., jag ser några duvor och möter en traktor.
Det är allt.

Installatören.

Sist av allt tar jag sikte på Bäckagård, där Hilda och Patrik nu bor.
Gps som jag tidigare haft i min Iphone, den fungerar inte, jag måste nämligen ha IOS6 och det är av den anledningen jag är på väg till Patrik; för utan IOS-grejen kan jag inte heller vidarebefordra mina filmer till Youtube.

Svänger av till höger mot Tylösand .., förbi Vilshärad och Frösakull .., och se, där är ju Söndrums kyrka ., och jag är så nära, så nära .. , men ringer ändå till Patrik och får veta att jag har åkt förbi deras infart .., och sen är det inga problem!

Dom bor i en underbar lägenhet - kanske 50-tal? - i ett tvåplanshus och där är grönt och lummigt och välordnat! Köket är fyrkantigt med stoooort fönster som släpper in hur mycket ljus som helst .., ja, hela lägenheten är så fin!

Och denne genomsnälle Patrik, han slår sig ned vid köksbordet och tar sig an min Iphone .., kopplar ihop den med hans bärbara dator och så får vi vänta nån halvtimme kanske och sedan fungerar det hela!

Det finns nästan inte ord för hur glad jag blev!
Och ä r.



Så här känns det och jag byter ut textraden till "tack och lov att du finns!" och menar Patrik.

När jag nu kommer hem från affären ikväll, då ska vi försöka fixa dragningen, om det inte blir för mörkt.

Hej å hå! 

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

Här kommer ett "fjällfönster".
Vi bodde på det magnifika hotellet Copperhill i Åre torsdag-fredag (en julklapp från vår äldsta). Och vilken tur vi hade med rum! Det är inte många av rummen som har balkong men se det hade vi.
Och två stora fönster.

Det kändes som om vi låg mitt i naturen. Underbart att vakna fredag morgon och ha hela Åreskutan framför sig.

Kram Eva"

Och så ett kvällsfönster ...

... så vackert, så vackert .., och det är ellem i Skellefteå, hemma i Västerbotten, som tog fram håven ur väskan, ja, under en resa mellan Umeå och Vasa i Finland.

Det tackar man för!

Den där dragningen ...

Ja, jag fattar ingenting.

Nej, jag får inte till det och kan omöjligen skicka en film från min Iphone till Youtube, trots att jag skapat ett nytt konto.

I morgon ska Hildas Patrik hjälpa mig .., så kanske det löser sig.

Så länge får ni "sjå er" ,-)

Vinsterna till den här dragningen är alltså armbanden som är skänkta av en kund i affären, Gunilla Bjurklint, plus världens minsta burk med pv:s hemgjorda björnbärsmarmelad.
(Det räcker kanske till tre mackor).

Och här är glädjen ....

 Jo, det var mossfolk som berättade om glädjen med Otis Cosmos som har blivit så duktig.

Och Kerstin i Skåne, hon hade - håll i er govänner! - tagit årets första dopp! 
Detta skedde i Tjurkö i Blekinge, där hon var på trivsam minisemester tillsammans med en rar väninna.

Karin i Huddinge (väkommen i byttan!) skriver så här: 

 " .... vi hittade svamp, men ingen ätbar, grodor, men ingen ville vara still så länge att de fastnade på bild. Det luktade höst och de första gula bladen har kommit. I skogen finns det stora tallar med så kraftig stam att när han och jag står på varsin sida snuddar bara våra fingertoppar vid varandra. 

Tallen blir omfamnad."

Och Eva på Frösön som var så glad över att hösten blev så fin .., nästan som sommar var det!

Annika i Kävlinge var överlycklig över att yngsta dottern Lisa hamnat så rätt i sitt gymnasieval.
Så här skriver hon:

"Hej finaste Elisabet!

Det bästa i veckan är att min fina Lisa trivs så bra i skolan, såhär första året på gymnasiet. Hon läser Barn&Fritid och hon har absolut valt rätt linje.

Hon är tålmodig och oerhört viljestark i en bra kombination och kommer så småningom att göra ett bra jobb på en förskola eller vad hon kommer att välja." 

I Västmanland hade Ulrika haft härliga dagar och bland annat mött en kamel!

Cecilia N kände sig upprymd över att kursen hade satt igång och så var det ju det här med nytillskottet i familjen, förstås.

I Östergötland hade Bloggblad varit på fest för chefen och då kan det minsann se ut så här.

Lilla Noelle som bor i Norge, hon ordnade sin mormors allra veckans-bästa.
Och mormor, det är Babsan som bor i Uppsala, men som egentligen kommer från pitepaltens hemland ..., ja, Piteå, alltså.

Och den före detta specialläraren Eva i Tyresö, hon tyckte att det bästa var att som mormor få hjälpa barnbarnet med läxorna.

Är nu alla med, tro?

Och eftersom jag ännu inte lyckats fixa det här med youtubekontot, så blir dagens dragning helt enkelt stillbilder, om jag inte kan ordna det på något annat vis.

Dagens fönster ....

... finns i Varberg, i lilla - men ack, så välfyllda - butiken RetroDesign.

Det bästa för mig själv ....

..., det är nog helgens besök av AP och hennes väninna - ja, det är hästen Fiéri som drar förstås -, men ändå, så underbart roligt att ha dem här .., och ikväll ansluter sonen från Malmö och så blir det middag på Skepparstugan i Steninge.

Men innan dess .., en liten tripp norrut, till Varberg.

Den som aldrig satt sin fot i den staden, borde någon gång i sitt liv göra ett besök där.
Å, så vackert där är!
Och torghandeln på lördagar är nånting alldeles extra!

Inte långt från torget ligger lilla butiken Retro-design.

Där finns gott om igenkänningsdetaljer .., allt från plåtburkar till orangefärgad plast (vem minns inte detta ...!), till gamla Ikeakataloger .., stringhyllor och svindyrt porslin - ett stort, ovalt uppläggningsfat, typ Stig Lindberg - för nästan tusen kronor!!

Två grekiska herrar sålde oliver av den mer ljuvliga sorten.
Och fetaost och oljor.

En halländsk bonde sålde ägg. 

Två flak inhandlades .., nu ska vi väl klara oss ett tag ...?

Jo, men det här har - hittills - blivit en sån bra dag! 

Den allra bästa i veckan.

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Det bästa var den underbara sollördagen med trädgårdsarbete med dotter och barnbarn. 

Solen sken och vi vattnade för  allt var kruttorrt.

 

 

Sedan blev det varmare och varmare och Lillan  tog av sig kläderna och satte sig i en balja. 

Dottern planterade lökar här och där och till slut åt vi pannkaka.

 

Vilken höst som känns som sommar.!

Hej från Eva i Tyresö

Dagens fönster ...

... finns i ett växthus intill ett gult hus på en kulle, allt uti landet Småland, nej, Halland.

Den observante skymtar stängeln av en hög Änglatrumpet som snart ska blomma.

Det bästa för Bloggblad ...

Hej

Den här veckan har mest bara varit jobb i slit – men igår var det fest för chefen, på tant-tema, och då fick vi allihop ett zumbapass. Sällan har jag skrattat så mycket, och att alla andra hade lika roligt syns väl? Jag törs ju inte lägga ut närbilder på min egen blogg, men till din hittar nog ingen som känner mina meddansare. Det var absolut veckans höjdpunkt. För den som inte varit på min blogg, kan jag tala om att det är chefen i grön hatt och UFF-klänning. Lilla handväskan ställde hon ifrån sig till dansen. Jag hade hatt av ren sympati.

En liten bonushistoria från jobbet kan jag bjuda på också. En liten kille som flyttat hit från andra sidan jordklotet och fått en lite äldre svensk farmor, suger i sig en massa uttryck och säger dem med absolut rätt uttal, och häromdagen skrev jag ett ”e” och frågade vad det var för bokstav. Han tog papperet, tittade noga. Hm… vände på det och tittade från alla håll. Hm… nej, han kom inte på det.

-Ni har jobbat med den bokstaven i flera dagar i klassen… det är ”e”, sa jag.

-Ja, log han. Det har du rätt i!

Hälsningar Bloggblad – som kanske kanske får ytterligare ett dopp i havet i morgon (läs: idag) 
Måtte SMHI ha rätt i sin väderprognos!

Nästa veckas vinst i lotteriet ...

Så här är det: som några av er kanske kommer ihåg, blev jag ju alldeles betagen i Gustav Fridolins bok som handlar om hans morfar, farfar, tillika namne.

"Å, den ska jag allt ha som vinst i lotterit!" sa jag till pv.

Men så tänkte jag .., det skulle ju vara himla trevligt om man kunde få en liten hälsning från författaren, ja, bara nedskrivet på ett litet kort och så kan jag klistra fast det i början av boken.

Då googlade jag och fick fram Gustav Fridolins mailadress .., skrev till honom, berättade om lotteriet och hur mycket jag tyckte om boken .., att den skulle lottas ut och kunde han möjligen tänka sig att skriva en liten hälsning till vinnaren, bara på ett litet kort, och därefter posta det hit till Stensjö?

Det tog några dagar, så hade jag svar.
Jovisst, det skulle han gärna göra!

Sen har det gått ytterligare en tid och jag tänkte att ja, ja .., det kanske är så mycket att göra när man är språkrör, han har nog glömt det där med hälsningen och så lade jag lotterivinsten åt sidan.

Eller rättare sagt; jag gav den till Gösta - själva Notarius Publicus - i födelsedagspresent och så tänkte jag att .. ja, skulle nu språkröret komma ihåg den där lappen, så köper jag helt enkelt en ny bok och lottar ut den i stället.

Döm om min förvåning när jag idag i postlådan hittar ett stort brunt kuvert i postlådan.
Och i kuvertet .., ligger just den här boken, med hälsning inskriven av författaren!

Så himla snällt!!

Den som är sugen på att vinna den, kan redan nu börja spana på vad som blev det bästa.

Och i morgon är det dragning på dom fina armbanden.

Och ett från hjärtat stooort tack! säger jag till Gustav Fridolin.
Det är nästan så att jag kan tänka mig att bli miljöpartist, men bara nästan ,-)