tisdag 17 september 2013

En alldeles vanlig tisdag ...

Här, uppe i det kala trädet, sitter alltid en hög med kajor.

Och fyra timmar kvar tills det är dags att moppa till affären!
Fyra timmar.

Vi går på promenad - harry och jag själv -, småpratar med grannen som höststädar sin motorbåt och  vinglar sig upp på en stege och hämtar blå sittdynor, för att sedan vingla sig ner igen och jag säger ..."men ååå, Göran .., ska du verkligen balansera där uppe med träskor på fötterna!?" och det ska han.


"Hur gick det, fick du användning av nål och tråd igårkväll ..?" frågar han, apropå pv:s olycka igårkväll, då han skulle lyfta cykeln över en A-formad stege i hästhagen och det blev tvärstopp och störtdykning mot växelspaken.

Det var grannens fru - Gun -, som fick agera AT-läkare och plåstra ihop det hela.
Jag säger att det gick ganska bra och nej, ingen nål och tråd.


Sen går vi bakom ödehuset och in i hagen vid bäcken och harry väääädrar .., vet att där brukar råbocken gömma sig, men nu är det tomt och tyst, bara någon enstaka fågel som flaxar ut från ett buskage ..., och där är ännu stooora bestånd av jättebalsamin och gräset är daggigt.



Vid "polska ambassaden" står två helt kala träd - kanske är det döda almar -?
Där uppte sitter alltid en mängd kajor, men så snart jag tar fram min kamera, tackar dom för sig och flaxar iväg.



Och så hemma igen.
Tittar in i växthuset, där änglatrumpeten nu når himmelska höjder och snart kanske blommar?
Jag plockar in kattmynta och tänker på pElle ..., slänger ett getöga på väggklockan .., tänker att från och med ikväll stundar tre lediga dagar och därefter fyra på raken - därav helgen -, men å, så härligt det är med ett sånt schema där man hinner njuta av dagsljus och solsken.


Glädjen över att ännu kunna plocka in lite småblommor!
Vilken ynnest!                                                                                          



Kapten Haddock gör mig sällskap så här på förmiddan.
Ja, det är inte det sämsta.

Inga kommentarer: