onsdag 30 december 2015

Minnesbilder ...


Det är ju på det viset, att medan man letar efter nånting särskilt, hittar man annat.
Just så var det igår när jag promenerade mellan alla bilderna från året som gått.
Den där lilla fågeln som inte gick att få skärpa på ..., den gjorde mig så glad.
Och nästan ruinerad blev jag på allt fågelfrö!


Ett alldeles underbart kuvert kom från madamen som fascineras av småkryp i allmänhet och sländor i synnerhet.



Förmodligen beror det väl på nåt evigt barnasinne, detta att jag blir så glad för såna här smådjur.
Kan det ha varit i påskas?
Jo, säkert.


Annat som gjorde hjärtat glatt.
Adresslappar med hälsningar från såväl Annika i Kävlinge som Mian i Västergötland.




Nej, man behöver inte åka jorden runt för att bli lycklig.
Det är  i n t e  avståndet som betyder nånting.
Har jag inte förstått det förut, gjorde jag det under veckan på Bornholm.
Och besöket på en av alla kyrkogårdar vi strosade runt på  - jag tror den här låg i Nexö - .., med hälsning till en mormor som inte längre finns, från lilla Matilde ..,  ååå, det värmde mitt hjärta.


Lite vass på en strand gör också göra hjärtat glatt.



Och den där rara kvinnan i Svaneke, hon som också tog ett kvällsdopp nere vid havet.
Hon som tillbringat sina barndoms somrar på ön ..., och som återvänder var sommar.



Och var var detta?
I Slöinge vid bageriet?



I Svaneke bodde vi på vandrarhem .., vi hade ett stort rum med sex bäddar (tre våningssängar) och inte var det mysigt eller särskilt ombonat, ganska sterilt och andefattigt, men där fanns en uteplats, som en liten veranda och den första morgonen slog jag mig ner ute på verandan och möttes av hundratals svalor som satt uppflugna på det som en gång kanske varit telefontrådar och det tjattrades oavbrutet och flaxades och flögs av och an.
Jag skyndade mig och spelade in ljudet och lyssnar på det ibland.
Och jag var så alldeles omåttligt lycklig!



Och barnen kom på besök och hälsade förstås även på hos sin pappa och hans fru Skåne.
Dit kom även min rödvitrandiga syster (som för dagen inte alls var vare sig röd eller randig) och då såg det ut så här.
AP brukar säga att att min syster är ... "beständig", det vill säga, hon är likadan genom alla år.
Jag håller med.
Men detta var alltså ett undantag.


Emil, 16 år (har börjat övningsköra ....) kom på besök och hade vi inte vetat det tidigare, så insåg vi att så där blir det när man bär strumpor som bara når just där själva foten börjar.


Nån gång under året, kanske på våren eller sommaren, köpte jag mig en ny kaffekopp.
Det är den som syns till höger.
Jag gillar den skarpt.


Från grannarna Ecke och Britt fick vi plantor av hösthallon.
Syrénbuskarna åkte bort och Rexxie förfasade sig .., men hur kunde vi .., hallonbuskar som blir så risiga?!  Men det ska jag säga er .., att när jag hela hösten - varje dag - kunde norpa mig de allra mest ljuvliga hallon - och inte en enda av dem var angripna av mask ! -, jominsann, det var glädje det!
Onsdagsfönstret ...


Om pv finge bestämma - vilket han inte får -, skulle julgranen stå kvar inomhus minst tills i slutet av januari eller kanske till och med ytterligare någon månad. Själv är jag precis tvärtom.
Så snart juldagarna är tillända, grips jag av en våldsam lust att plocka bort alla julsaker.
Man kan undra varför?
Är julen särskilt ångestfylld?
Kanske, men helt säker är jag inte.

Däremot vet jag hur ljuvligt det är att tänka på det nya året.
På januari och på ljuset som kommer åter, även om det dröjer.

Och till vanlig vardag.


tisdag 29 december 2015

Året i bilder ....


Januari. 
Ljuset är på väg tillbaka och glädjen över att ha svingat sig över den mörkaste tiden är stor.


Februari. 
Nya textpennor på jobbet och Johan Olsson tog VM-guld och vi firade med tulpaner.
Såväl lärka som koltrast har kommit och förgyller nu våra liv.


Mars.
Jag är på väg till Harplinge och tvärstannar och tar en bild.


Mera mars. 
Nelly älskar sol och har tagit siesta ute på altanen.
Vårlökar i krukorna.
På tv-antennen sitter koltrasten och flöjtar.


Ännu mera mars. 
Då diskuteras det hur mycket man kan böja sin tumme bakåt.
När grannar passerar nere på vägen, testar vi.
Christina Ekström i Norrtälje och Anitha i Bureå hamnar på delad förstaplats.


April. 
En liten rödhake har flugit rakt in i ett fönster och får vila ut i pv:s trygga hand.


Maj. 
Vi har varit i Skåne en sväng .... och hälsar nu på i Bjärlöv hos pv:s kusin Pia och hennes man.
Och deras två hundar.


Juni. 
Resan till Ghana tillsammans med Anders.
Flygresan till Kumasi .., kvinnan som erbjöd sig att bli hans fru - det är hon i rött -, alla skratt, all glädje, all värme. Annorlundaljuden. En resa att minnas.


Juli. 
Det har varit regnigt och eländigt medan vi varit i Afrika, ja, på hemmaplan alltså, men sen strålar solen i veckor!


Augusti. 
Vi tar en lillsemester på Bornholm ..., bor i Sandvig och senare i Svaneke .., jag tittar in i en trädgård och får träffa rara och fina Anette som lämnat livet på Själland och nu bor året-om i ett härligt hus på landet. På hennes altan (som påminner om en sån där i amerikanska södern, där någon sitter och gungar lojt i en gungstol allt medan syrsorna spelar ...) står en korg med sandaler.


Ännu mera augusti som är min favoritmånad.
Då har allt lugnat ner sig.
Tillsammans med friherrinnan åker vi till Särdal, inte långt hemifrån, och upptäcker nya stränder.
Eller: det är jag som upptäcker dem, för friherrinnan är detta inget nytt.


Augusti igen. 
På hemväg .., vi sitter på färjan från Rönne som ska ta oss till Ystad.


September. 
Skördetid.


Oktober. 
Nelly blir ormbiten och hamnar nästan i hundhimlen; i alla fall knackar hon på porten, men får vända om och det är vi innerligt tacksamma för.
Pv har hjärtflimmer.
Så här såg det ut på sal 1 i det gula huset.


November.
Friherrinnan gör mig sällskap till Antikhuset i Åkersholm .., vi kör fel (jag kör fel) och tre gånger på raken får vi vända och köra på toppen av Hallandsåsen och så ner igen.
Jag köper en bjällra som ska få träda i tjänst när det vankas Vasalopp.


December. 
Det blir en annorlunda julafton; för ovanlighetens skull stannar vi i landet Halland.
Från Skåne ansluter mina barns pappa och så Anders.
Av den senare får jag den här bilden som jag tycker så mycket om.
Kyrkan ligger inte alls långt från sonens lägenhet, men när bilden togs - ja, då fanns den i en vattenpöl -.

Det här har varit ett bra år.
Ett fint år, fyllt med värme och glädje!
Tack! vill jag säga.

//  Och till mig själv: 2014 års året-som-gick-lista, den såg ut så här. 

 2013. så här.

   2012 ....

 2011 ... 

2010 

 

måndag 28 december 2015

Måndagsfönstret ...


När jag letade en bild till det förra inlägget, snavade jag över den här.

Ett av mina fönster i Ystad och dom frodiga pelargoniorna!

söndag 27 december 2015

Det börjar på H ....

Ikväll hade jag i kassan den här mannen från Syrien, han som fick tanka med hjälp av mitt bankkort och så fick jag kontanter av honom i stället.

Hans namn är svårt att uttala .., det är som en harkling i början och så odor på slutet.

Jag frågade honom hur det stod till och om han börjat med judo här i Sverige, ja, han hade ju varit syriansk landslagsman i just judo och hade svart bälte och nånting mer som jag inte förstod fullt ut.

Jodå,  nu tränar han tillsammans med andra på Slottsmöllan, berättade han leende.

Och så letar han och frun efter ett hus.

"Här i Halmstad eller Haverdal ..?" frågade jag.

Jo, så var det.

Och jag förklarade att det är så himla dyrt här, då är det betydligt billigare att söka sig lite inåt landet, eller varför inte norröver, men det är klart, då blir det kanske svårare med arbetstillfällen .., och så skrev jag på en papperslapp upp hemnet.se och svensk fastighetsförmedling och sa att han skulle söka sig lite vidare omkring, men ååå, så jag hade velat ha en karta och kunnat visa honom! 

Då, när jag lämnade Ystad ....

Lite senare, när mannen tackat för sig, pratade jag med en annan kund om detta att börja om på nytt.
helt ny kula!
Jag är så fylld av beundran för människor som vågar lämna allt och ge sig iväg till nånting nästan helt okänt .., att tvingas lära sig ett nytt språk .., försöka hitta ett arbete så man kan försörja sig .., ja, men hela alltet!

Och när jag körde hem, tänkte jag på mina egna uppbrott.
Först Malå till Lycksele, Lycksele till Sollentuna, från Sollentuna till Kungsängen, tillbaka till Malå, efter fjorton år hemma flytt till Ystad, så till Bjäresjö, till Ystad igen och så - slutligen - till landet Halland och till en man som jag ju aldrig bott tillsammans med, men allt det var ju ändå en fjärt i rymden, mot för vad alla dom som kommer nu är med om.

På allt det tänkte jag när jag någon timme senare körde hemåt i kvällsmörkret.


Det bästa .....


Från Turtlan i Karlstad, hon som snart susar iväg till varmare nejder, kom innan jul ett paket innehållande vinster till lotteriet. Det visade sig vara de allra vackraste konstkort inhandlade på Värmlands museum, om jag nu inte missminner mig.
Tack snälla Annica!

Vi delar upp det lite .., så det här - tre kort - är förstapriset:
Längst till vänster "Flicka och hund, olja, 1931" av Lasse Johnson, född 1899. Nästa bild visar "Takmålning från Gräsmarks kyrka, utförd av Erik Jonaeus år 1770".  Och kortet längst till höger "Landskap med järnvägsbro, Frankrike, olja 1923", av Arne Kilsby, född 1895.

Lasse Jonsson, värmlänningen, förälskade sig för övrigt i ön Ven utanför Landskrona och bodde där varje sommar från 1951, till sin död 1992.

Ja, men så var det ju då det här med glädjen.
Hittar ni nånting som gjorde er lite extra varma om hjärtat?

I så fall - om ni vill dela med er - är det bara att mejla den där glädjen till bisse151@gmail.com, så hamnar ni i glasbyttan och så blir det dragning på torsdag nästa vecka.

Välkomna med era bidrag!

(Tröstpriset är en överraskning).
Konsten att hålla sig vaken ....


Ja, den konsten har i alla fall inte jag lärt mig. 
Jag vet inte hur många gånger jag har krupit ner under täcket och beslutat mig för att lyssna till antingen en ljudbok eller reprisen av ett radioprogram, men det slutar alltid med att jag somnar innan det ens har gått tjugo minuter!

Mannen vid min sida är - om möjligt - än sämre på hålla-sig-vaken-konsten! 
Han slocknar inom två minuter.

I förrgårkväll gjorde jag ett försök med Lars Lerins vinterprat. 
Icke, sa Nicke.
På´t igen igårkväll. 
Samma sak .., då hann jag till avsnittet där denne filurige och härlige människa kommer till Iran och träffar en "liten sprätt i ljusblå skjorta, en hjärnkirurg", sen var det godnatt. 

Nu på morgonen tog jag tjuren vid hornen .., hoppade in där jag sist slutade och nu har jag äntligen lyssnat mig igenom hela programmet (med ett kort avbrott när Nelly spydde i sängen)! 
På en skala från 1 - 10 får Lars Lerins vinterprat en .....9:a. 
Och jag älskar hans sätt att pussla in ljud bland pratet .., raspet av en penna ..., fågelkvitter ., sånt!

Nästa på tur är journalisten Terese Cristiansson.



Efter vinterpratet och glädjen över Lars Lerin (jo, en riktig glädje .., en tacksamhet över att man lever i samma tid som honom och får ta del av den mannens tankar ...) lämnar jag sängvärmen, pv och nelly som inte har mått så bra. 

Ställer mig som alltid vid västerfönstret och tittar ut.
Häpnar! 
Snö!!! 
Eller åtminstone snöblask.

  
Mot öster såg det ut så här. 
Bengtssons hus dolt av regndroppar.
Aha, östliga vindar idag alltså.

Och jag slänger på mig den slitna yllekappan och går ut och ger fåglarna mat. 
Tre fröautomater fylls på .., pv kollar musfällan i köket, den där nio små möss mött döden, men nu äntligen tycks det vara tomt .., kanske har dom lärt sig .., eller kanske var det en hel liten familj som seglade iväg till mushimlen?

Senare idag väntar jobb och inte det minsta ont i några knän hade jag igår.
Man får ta det som ett Gott Tecken.

Radions nyheter pratar om kravaller i Växjö och någon annan stad .., kanske jullovslediga ungdomar som ledsnat på sina datorer ...?  Ja, hjälp.








Söndagsfönstret ...


Flitigaste fönsterfångerskan ever-ever .., ja, just det, ni vet förstås att det är Ulrika, hon besökte ett litet torp i Fjugesta igår och tro det eller ej - hon hade håven med sig -!

Tack snälla!

lördag 26 december 2015

Igår ....


Piren är flera meter hög och ändå såg det ut så här!

Vilka krafter.

Bilden togs av Tommy E.
På jobbet ...

Ingen större hets bland kunderna .., mest är det kompletteringshandling och så mängder, mängder med chips och godis.

För att inte tala om alla som idag har spelat på hästar, på Lotto eller köpt Trisslotter.
När jag förundrad berättar det här för en kund som just satsat på travet, så säger han att det borde jag väl ha förstått .., det är ju för att många har ont om pengar nu efter jul och hoppas på en vinst, ja, antingen på hästar eller på nåt annat spel!

"Har du verkligen inte tänkt den tanken ..?" säger mannen.

Nej, det har jag inte.

Inte för mitt liv skulle jag våga satsa pengar på spel, om jag nu hade ont om den varan.
Pengar, alltså.

Jag skulle  a l d r i g  våga.



Efteråt ....


Ja, jag påstod bestämt att jag inte alls hade drabbats av någon julstress, men man kan ju ha fel, för så här - som på bilden - kändes det igårkväll. När allt var över.


Eller så här: med alla ljusen nedbrunna.
Men det blev ett härligt julfirande; det mest stillsamma hittills.



Och tänk, att små tomtar av plast - tomtar som skiftar färg - kan sprida sån glädje!
Babsans lilla Noelle i Norge, hon säger i ett videoklipp att hon "bare  e l s k e r  Petter Northug!", och hon säger det med sån bravur.  Precis så är det med mig och dessa tomtar, inhandlade på Clas Ohlsons, 3 för 49:-.



Från Skåne kom på julaftonen mina barns pappa och så Anders (som arbetat dag och såklart blev det ett väpnat rån som försenade ankomsten ...)  och det kan ju många tycka är underligt - hur kan man fira på det viset ! - men det tycker inte vi.
Och i Skåne firade pappans fru jul med sina fyra döttrar med familjer och släkt ..., i Ghana julade AP och Micke och i Upplands Väsby arbetade äldsta dottern bland yttepyttesmåttingar på KS .., Emma låg på en strand i Thailand och övriga var hos farmor och farfar på Ljungvägen.

När det sista programmet i årets julkalender (som jag älskade hela vägen fram!) sändes, togs detta upp med hur det kan se ut i olika familjer och hur olika man kan fira jul.
Alldeles varm i hjärtat blev jag!


Det blev ett på alla sätt och vis stillsamt julfirande.
Maten förstås .., och så satt vi i vardagsrummet och tittade lite på tv .., delade ut låtsasjulklappar - nytt och gammalt - ...,  Anders började bli sjuk .., jag kände mig bättre.

Igår, mitt på dagen, tog vi en tur ner till lilla hamnen.
Det var soligt och fint .., blåste rejält, så där så skummet  y r d e  från havet - det liknade snö! - och det var så vackert så där så man nästan tappade andan!
Och vågorna slog upp över klipporna .., harry sprang som en galning - vild av glädje att alla var med - och lilla Nelly fick spatt och sprang runt-runt-runt hon också och alla stod vi där och log.

Foto: pappan

Anders lär ska ha skägg fram tills i april och jag tycker att han kan ha det betydligt längre.

Foto: Anders

Andra har kortare skägg.



Så här glad var lilla pigan!! Anders tog bilden.


När allt lagt sig till ro och skåneherrarna vänt söderut .., såg det ut så här i Gunnars Rum.
Tala om två utslagna kompisar!

Och nu är det lördag och jag ska arbeta från klockan två .., full fart till och med nästa fredag, frånsett min lediga onsdag.

Den nya almanackan har invigts.
Tisdagen den femte januari är det återbesök i Hässleholm för utprovning av den där skenan, eller bandaget som läkaren kallar det.
Och den nittonde mars är det "Night of the Proms" i Friends Arena - tack för det Maria -!
Det ska bli jätteroligt!  (Ja, om jag nu lyckas byta helg).

Och finns där någon som läser bloggar under julhelgen, så önskar jag er En God Fortsättning!

Från Turtlan i Karlstad kom vinster till glädjelotteriet, så lite senare idag ska jag lägga ut bilder på just dessa och så kan ni börja klura ut vad som gjorde er lite varma i hjärtat!




Jag kan på en gång säga vad som gjorde mitt hjärta varmt; det var den helt magiska insamlingen till flyktingar som kommit till USA och det är denna - i mina ögon - så fantastiske Brandon Stanton som drar igång allting.
Ibland tänker man ju .., "tänk om alla människor gav bara en femma var .., vad det skulle betyda!"  Precis så var det igår och förrgår med den här insamlingen.
Annandagsfönstret ...


































... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Och där, i det rummet där fönstret är, där ligger en trött pensionatsvärd och sover gott, tillsammans med en stor och en liten hund. Nåja, han var uppe tidigt och rastade åtminstone en av hundarna, så det är honom väl unnat att vila ut.

torsdag 24 december 2015

Från Kerstin i Dalarna ....


.... kommer en God-Jul-hälsning som jag lägger in här.

Och vid pilen uppe till vänster, där sitter din fina domherren av garn, gjord av den STORARTADE madamen i Göteborg - det var hon som stod för vinsten den gången -.

Det lär ska hänga ännu en fågel i granen, men den ser jag inte.

Kerstin - nybliven mormor till en liten dalmas -  kan man hitta på Instagram under namnet lifelivingitnow.




onsdag 23 december 2015

Lillejulafton en kväll i förväg ...


Och det blir förstås alldeles på tok för mycket mat, men det är väl det vanliga.
Vi är sex personer runt bordet , tre färre än i fjol, men det går det med.
På bordet i köket trängs veganmat med julskinka och prinskorvar.
Pv har slagit på stort och gjort en underbart god Skagenröra efter ett recept i tv, ja, han såg Lasse Kronér göra detta och nu säger vi alla att "men åååå, så gott!" och pv ser ut att bli nöjd, ja, rent av lite mallig.

Annat går på tok.
Mymmels " inlagda morotsslantar (lövtunna) som vi föll pladask och liksom inte fick nog av i fjol, dom smakar annorlunda i år.
"Ååå, det är för att jag inte hittade det rätta receptet!" säger hon leende och friherrinnan som är en ärlig typ, säger att dom i fjol var hundra gånger godare och så hade dom  en annan färg.

Och friherrinnans omtalade långkål, den fick ligga för länge i stekpannan och vi skojar och säger att grönkålschips minsann inte är det sämsta. (Idag jag ätit upp resterna av grönkålen och torrt eller inte, så tyckte jag om det!)

Och vi öppnar paket - inte många men vettiga saker -  och det vackraste julpapperet har Mymmel (Hildas mamma) slagit in sin klappar med och jag tänker att man nästan skulle kunna ha det som en fondvägg, om det nu inte vore för att jag inte vill ha vinterkänsla året om.


Papperet från Lagerhaus och är också så fint. Titta bara!
Det skulle man också kunna ha som fondvägg!

I fem timmar blir vi sittande runt bordet och Nelly vill inget hellre än att få smaka av Hildas goda mjuka pepparkaka med lingon ovanpå .., ååååå, så gärna hon vill få en liten (läs: stor!) smakbit, allt medan Harry ligger på soffan och sover.

Och vi pratar om det fortsatta firandet.
För vår blir det lugnt .., men ungdomarna får liksom tre julaftnar .., någon annan ska göra Paris under fyra dagar och friherrinnan firar jullunch med oss i morgon, men själva julafton hos goda vänner i Haverdal.


Så här ser det ut när det är dags att säga tack och hej.
Det är dom grönklädda skorna som ska till Paris. Ett ben fattas - det är friherrinnans -.

Och nu är det dan för dan och vi har tagit ett "kärringadopp" i havet - vilket betyder att vi inte gick i från stegen då vågorna hela tiden slog över rejält - nej, vi gick i från land och kastade oss inte oförfärat i, utan lät vågorna skölja över det mesta av oss.

I morgon stundar detta.