Ikväll hade jag i kassan den här mannen från Syrien, han som fick tanka med hjälp av mitt bankkort och så fick jag kontanter av honom i stället.
Hans namn är svårt att uttala .., det är som en harkling i början och så odor på slutet.
Jag frågade honom hur det stod till och om han börjat med judo här i Sverige, ja, han hade ju varit syriansk landslagsman i just judo och hade svart bälte och nånting mer som jag inte förstod fullt ut.
Jodå, nu tränar han tillsammans med andra på Slottsmöllan, berättade han leende.
Och så letar han och frun efter ett hus.
"Här i Halmstad eller Haverdal ..?" frågade jag.
Jo, så var det.
Och jag förklarade att det är så himla dyrt här, då är det betydligt billigare att söka sig lite inåt landet, eller varför inte norröver, men det är klart, då blir det kanske svårare med arbetstillfällen .., och så skrev jag på en papperslapp upp hemnet.se och svensk fastighetsförmedling och sa att han skulle söka sig lite vidare omkring, men ååå, så jag hade velat ha en karta och kunnat visa honom!
 |
| Då, när jag lämnade Ystad .... |
Lite senare, när mannen tackat för sig, pratade jag med en annan kund om detta att börja om på nytt.
På helt ny kula!
Jag är så fylld av beundran för människor som vågar lämna allt och ge sig iväg till nånting nästan helt okänt .., att tvingas lära sig ett nytt språk .., försöka hitta ett arbete så man kan försörja sig .., ja, men hela alltet!
Och när jag körde hem, tänkte jag på mina egna uppbrott.
Först Malå till Lycksele, Lycksele till Sollentuna, från Sollentuna till Kungsängen, tillbaka till Malå, efter fjorton år hemma flytt till Ystad, så till Bjäresjö, till Ystad igen och så - slutligen - till landet Halland och till en man som jag ju aldrig bott tillsammans med, men allt det var ju ändå en fjärt i rymden, mot för vad alla dom som kommer nu är med om.
På allt det tänkte jag när jag någon timme senare körde hemåt i kvällsmörkret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar