onsdag 7 september 2016

Krångel ....

Men jos och jogi finns inte på hyllan ... kanske senare idag.

Gårdagen blev ännu en dag utan kyla i låååånga disken + grönsaksdisken och mer underbara kunder än på Ankaret, ja, det torde vara svårt att uppbringa! Så gott det gick försökte vi gräva oss fram och hitta Pro Viva Nypon eller Blåbär och hade vi möjligen riven ost ..., och fanns där nån juice ..., och man letade i mejerikylen bland sprängfyllda kundvagnar och inte en enda kund klagade när man tog vad man fann, även om det kanske inte just den önskade sorten!

Och tänk er .., en mejerikyl och en fruktkyl sprängfyllda med kundvagnar som i sin tur är lika sprängfyllda med allt som måste förvaras i kyla och så försöka hitta nånting i allt detta!! Och det gäller att stoppa kommande leveranser - vi måste ju få in varorna -, ja, det är ett enda pusslande!

Arma Carina (ansvarig för mejeriet) som idag fått Dagab-leverans och ska försöka hitta nånting i denna röra!

Bestämde mig igårkväll för att hjälpa till även om det nu stundar tre lediga dagar; klev upp vid sex nu på morgonen,  åkte in vid halv sju och började fylla på med juice, men då visar det sig att det hela fortfarande inte fungerar och då det är inte långt ifrån att vi får panik!
Bara att plocka ner det som kommit upp!

Två och en halv timme senare får vi besked att det nog ska vara igång nu på förmiddan.
Nåja.
Så länge fyllde jag på i fruktdisken och gjorde så fint jag förmådde och vid åtta var hela förmiddagsgänget  på plats och då kom Dagab-bilen, körd av en ung blond tjej som rattade ekipaget (dubbelsläp) och jysses så imponerad jag blir! En stund senare kom en annan ung kvinna och hämtade/tömde pantvagnarna (kan liknas vid stora, svarta badkar i plast, men djupare).
Hon hade tidigare arbetat som frisörska, men blivit allergisk och fick sadla om.
Om hon trivdes med sitt arbete som chaufför?
Verkligen!

Hela tiden arbetade jag i mina egna kläder.
Och tänk, om man själv erbjuder sig att gå ut extra ett par timmar, då är det så mycket roligare!




Efteråt körde jag raka spåret till Steninge .., parkerade och ringde friherrinnan och undrade om hon hade lust att ta ett morgondopp med mig?
"Men jag har ju inte ätit frukost ...", sa hon.
"Och ...?" sa jag.

Det tog inte många minuter så var hon på plats.
Vi blev så småningom fyra personer i havet.
Friherrinnan, jag själv och så Per och Catarina som driver vandrarhemmet alldeles i närheten och som badar närapå dagligen året runt.

Efter ett låångt bad blir man avslappnad och lycklig .., nästan så man glömmer krånglande kylanläggningar och man åker hem och fixar frukost .., tänker att man ju kan lägga sig och läsa helgens DN eller lösa korsordet, nu när dom här tre lediga dagarna ligger framför en.

U n d e r b a r t, var ordet!

tisdag 6 september 2016

Tisdagsfönstret ....


Ett hö-lade-fönster kommer susande genom rymden!

Tack Ulrika!
Efteråt ....


Måndag.

Kommer till jobbet och upptäcker gapande tomma hyllor på jobbet, ja, hela långväggen med juice, laktosfri mjölk, ostar, sill, räkor i burkar och så delar av grönsaksdisken .., allt var tomt, då kompressorn som håller detta kallt hade avlidit. Förutom grönsaksdisken, så hade alltsammans plockats ner i kundvagnar som ställts i frukt, - eller mejerikylen. Ja, hjälp!
Och butiksansvarig är pappaledig och högsta hönset på holiday långt borta, så det var inte det allra enklaste att hantera eländet, men Marie skötte det med den äran.

Tack och lov för UNDERBARA kunder som inte klagar, utan tycks förstående.
Idag - tisdag - lär den nya kompressorn ska anlända och det ska allt fyllas in igen.

När klockan var kring kvart över åtta parkerade jag vid havet i Steninge och tänkte att jag struntar i om jag är ensam på stranden; jag badar ändå! Åååå, det var som ett mentalt reningsbad!!
Så ljuvligt!

Efteråt virade jag handduken om mig .., gick barfota till bilen och körde hemåt.
Pv bjöd på plättar (som han kallar pannkakor)  med hjortronsylt och det blev som balsam för själen.

Och nu är det morgon .., fönstret står på glänt och det känns aningen kyligt om fingrarna.


måndag 5 september 2016

Måndagsfönstret ...


 
"Hej!

Från Brändöskär i Luleås absoluta ytterskärgård, tillbringar vi helgen. 

Det är lite "eftersäsong" och många stugor står obebodda och väntar på nästa besökare."
 
Så skriver Bert i Luleå och tack snälla, säger jag.
Skåne tur och retur ....

En Jungfru och en Skorpion.

Nästan lika mycket som jag längtade efter resan till Skottland, har jag längtat efter Skåne.
Så dit åkte vi på lördagsmorgonen och började med att hälsa på hos pv.s lillebror Ulf ute i Räften.
Ulf och Inez har tre hundar; en jättebamsing till leonberger, en labrador och så Kasper, en Jack Russel, precis som Harry.

Harry och Nelly har förstås träffat dom här hundarna förut, men alltid innan dom hälsat, så visar Harry såååå tydligt att "hej-på-er-jag-är-bara-en-liten-ofarlig-hund"! Sen blir det bus och lek!
Att vara kaxig när man möter  e n  hund, det går bra, men tre som står utanför en grind och väntar .., då gäller det att lägga sig platt.
Och det är så underbart att se hundar som har lärt känna varandra och blir glada av att träffas!


"Hej på dig lilla Nelly .., du är ju riktigt fin du!" säger Ulf.
Kasper är  v ä l d i g t  intresserad av den här blondinen och följer henne troget.


Och så bjuds vi på kaffe ute på altanen och där finns ett bord som Nelly tycker om; ovandelen är i glas och man kan hålla koll på bullarna hur lätt som helst! 


Efter Räften blir det Västerstad utanför Hörby.
Egentligen inte Västerstad heller, men det är postadressen.

Min syster har fyllt sjuttiofem år och vi bjuds på Västerbottenspaj, löjrom, parmaskinka, sallad .., ja, det är så gott, så gott och vi sitter ute i solskenet och pratar om allt möjligt, allt medan Harry leker med Tara - en prickig dalmatiner - ja, Nelly leker förstås inte, hon hoppas på skinka.

Och allt medan en häger flyger förbi, får vi smaka Portello som är en barndomsläsk!


Min systers före detta man - den evigt snälle Robert - har tidigare i sommar kommit från Arvidsjaur och hjälpt till med bygget av en stor klädkammare, ja, på övervåningen av huset. Där bor min systerdotter (huset är stort, sju rum och kök) och nu blir det "vernissage" med mingel - champagne/Portello och godbitar - och jag nästan svimmar när jag ser raden av systerdotterns eleganta skor!
Inte brås hon på sin moster och tur är ju det!


Melon och fetaost .., och så tapenadesnittar .., hur gott som helst.


Utanför min systers hus slingrar sig grusvägen (som är alldeles slät) och där är gott om hästar.


Och sen Ystad!
Så här ser det ut när vi kör till hotellet som ligger på Långgatan, inte långt från kyrkan.


Sommartid är innergården övermåttan ljuvlig, nu är det mulet ute och inte fullt lika inbjudande.
Fyra gånger har vi bott på hotellet och alla gånger har vi fått olika rum.
Nu tilldelas vi rum nr 54 längst uppe i huset mot Långgatan och hade solen flödat, hade vi kunnat sitta ute på balkongen och njuta av kyrkklockeklang och tornväktarens blåsande i luren.


Rum nr 54 visar sig vara  t v å!
Först ett med en enkelsäng och soffa och badrum - det är där pv nu ligger och läser Sydsvenskan - och så en trappa upp, där allt är snett och vint, mest golvet, ja, där är en dubbelsäng.
Frukosten dagen därpå är helt okej, förutom trist mjukt bröd (ett ljust och ett mörkt, helt utan tuggmotstånd och att serveringspersonalen springer omkring i världens kortaste shorts, tycker jag ser aningen oseriöst ut).


Helt eniga är vi - pv och jag själv - om att detta är den mest lättfattliga fjärrkontroll vi träffat på!


Utanför hotellrummet .... så fint!


Liten plutt-del av innergården. 
Ännu är inte allt utblommat. 
Och ett stoooort päronträd dignar av frukt! 


Söndag förmiddag hämtar vi hundarna som har övernattat hos mina barns pappa och hans fru utanför Ystad. Innan dess, på väg till bilen, insuper jag lite ystadkänsla. 


Och vem har sagt att man måste ha husnumret på väggen ...?
Nej, just det.


Åååå, så jag tycker om den här stan!
På det som en gång var "min" gata är det som vanligt. Den lägenheten där jag bodde är mörklagd .., ovanpågrannens likaså.
Vi tittar in i affären och pratar med den som arbetar helg och jag skriver en hälsning på anslagstavlan.

Ur den gröna muggen har jag nu på morgonen druckit kaffe ...

Under tiden i Ystad var Backagården - inte långt från Kåseberga - ett smultronställe för mig.
Så dit åker vi, innan det är dags att ta sikte på Malmö.

Och se där .., där är ju Kaj som driver det hela och han kommer fram och säger "men hej Elisabet, jag har tänkt på dig flera gånger, ja, när jag passerar Regementsgatan!" och det finns liksom inte ord för hur glad man blir av att få höra sånt!
Kajs mamma - Gunnel - tittar in i butiksdelen och känner igen och är så vänlig.
Och så testar vi höger eller vänster tumme upp.
Kaj är Tvilling, storebror och har höger tumme upp.

När vi sedan dricker kaffe i serveringsdelen, blir det fler igenkännanden.
Där är Gert-Inge och hans käresta Ingrid och jag får veta att i Ystad tror man att jag flyttade hem till Västerbotten för att slippa allt stillasittande arbete och därmed ont i knäna.
"Och jag som trodde att det var för min skull du lämnade Skåne ...!" säger pv leende.


På väg ut från Ystad, vi kör längs havet, ser jag en kvinna komma promenerande i väldig fart.
"Men det är ju Solupp!" hojtar jag och ber pv vända bilden.
Jo, minsann, visst är det den underbart rara Solbritt som är så omtänksam och aldrig glömmer vare sig namnsdagar eller andra dagar och som - under årens gång - har skickat så många härliga egenhändigt gjorda kort till landet Halland!
Som ni ser är det här en vältränad madame!
Född i norra Ångermanland, men sedan länge boendes i Ystad.
(Solupp .., heter hon på Instagram).


Och så säger vi hej och tack till den här delen av Skåne och jag ber pv att köra längs kusten, även om det tar betydligt längre tid. Så det gör vi .., passerar Svarte, Mossby (där jag så ofta badade) .., Abbekås .., Beddingestrand, Hörte, Böste, Smygehamn, Smygehuk, Trelleborg .., och så guidar oss gps-damen oss rätt till Anders och Maja.

Åååå, vilket fint boende! Kanske är hyreshusen i området byggde 50-talet (vacker port och vacker lampa i porten), där är lummigt och grönt och öppen-spis (som inte går att elda i) i lägenheten!
För två hundar som bor på landet, är ju det här med balkong häftigt.
Oj, vad det spanas!

Så bjuds vi laxgryta och jag har fixat tårta och det blir ett par timmars samvaro och min sandal går sönder och så åker vi hemåt i hällregnet.

Och nu är det vardag igen.
Solen  f l ö d a r!
En underbar helg blev det!
Tack livet! vill jag säga.


lördag 3 september 2016

Dagens fönster ...


.... har Ulrika fångat!

Tack för det! säger jag.

fredag 2 september 2016

Fredag ....


En lugn förmiddag blir det.
Friherrinnan kommer på besök .., dom två fönsterna som pv beställt levereras av en vänlig och pratglad man (chaufförer är verkligen trevliga typer!)  och harry är rädd för skramlandet när palltrucken ska ta sig genom lösgruset och gömmer sig bakom matte.
Nån direkt modig hund är han inte; möjligen när han jagar iväg rådjur från tomten, men inte annars. 

Idag är det dag 2 för ett av barnen - ja, introduktion på intensivvårdsavdelningen på KS - (aldrig att jag hade ens tänkt tanken !!) och i eftermiddag ska ättapjötten som ju är trettio och ingen pjött längre, ja, han ska inleda  s i n  praktik på Lunds akutmottagning. Sicken tur att det finns människor som faktiskt tycker att sånt är intressant!

Tittar ut genom fönstret.
Kanske blir det regn ...?

Och tänk, i morgon väntar Ystad.
Stranden och Regementsgatan och "min stentrappa", men ingen ovanpågranne - Erik är ju död sedan något år tillbaka -. Ingenting är sig riktigt likt.
Dagens fönster ...


Underbara fönster och lika underbara hus (men osökt tänker jag på jordbävningen i Italien där just stenhus rasade som korthus ...), fångade i Frankrike av en norrbottensmadame som absolut inte tycker om surströmming, men däremot att ta sig ett dopp i en älv eller flod, men då ska det vara VARMT i vattnet och det är det ju sällan, i alla fall inte i älvar.

Och så älskar hon Frankrike!

Tack "dubbelörn"/Elisabeth för bilden!

torsdag 1 september 2016

Sextioett och sjuttiofem ...


Idag är det bemärkelsedag för såväl min rödvitrandiga (på bilden endast  r ö d a ...) syster, som för pv.
Min syster fyller sjuttiofem och pv är fjorton år yngre.

Om jag skulle beskriva den äldre av dem, hur skulle det bli ...?
Tja ..., hon är en kvinna med principer .., hon tillhör inte den översvallande delen av mänskligheten, nej, hon håller sig mera på marken ..., hon är målmedveten .., läser omåttligt mycket böcker ., är allmänbildad .., rycks inte med i allt som andra kanske rycks med i .., finns inte på Facebook och har aldrig tänkt ägna sig åt bloggeri .., inte Twitter heller.
Hon är vänfast och en mästare i att skicka vykort (och får många .. i en korg på hennes lilla bord i köket vimlar det av hälsningar från vänner), är vanvettigt intresserad av friidrott och skidåkning, men har aldrig tävlat själv.

Hon har varit tandsköterska och sedemera dialyssköterska.
Hon har en otroligt vacker handstil, är duktig på att sy och sticka och bakar underbart gott frukostbröd. Hon är - i motsats till sin lillasyster - ingen vän av superlativ och det är ju bra; det väger liksom upp.
Inte en enda gång i livet har jag hört henne sjunga.
En tid i livet älskade hon skor .., hade alltid så läckra pumps, nu, på landet är det nog inte så noga.
På bilden har hon Foppatofflor, ja, det går ju lika bra det.

Mera ...?
En gång, när en mus sprang över rumsgolvet, blev hon så upprörd så hon skrek högt av ilska (obs. inte av rädsla, hon var bara förargad!)  ja, så högt skrek hon att den lilla musen tvärstannade och dog - pang - bara!  Somliga spräcker glas av höga toner, hon tar död på möss.


Och här är det andra födelsedagsbarnet.
På bilden ligger han i sängen på Sourbank House i Skottland och tydligen är han uppkopplad med yttervärlden .. kanske läser han på sin padda ..?

Honom har jag gratulerat på såväl FB som Instagram och den mannen känner ni ju redan.
Vad är det bästa med honom?
Jo, det är att jag aldrig under åtta års tid, har sett honom  s u r.
Tvärarg - jo - (bilkörning), men aldrig sur.
Han har ett väldigt gott humör, tror alla människor om gott (ja, nästan) och ägnar sig inte alltför mycket åt grubblerier. Ja, jag tror faktiskt inte att han grubblar alls.

Och så är han väldigt omtänksam.

Så var det med födelsedagsbarnen.


Torsdagsfönstret ....


"Nu har det blivit tid för att åka fram och tillbaka med tåg igen ...", skriver Cecilia N.

Cecilia tillhör också trogna fönsterfångarskaran.

Tack snälla! säger jag.

onsdag 31 augusti 2016

Ledig dag ...


Inte blev det så mycket gjort.
Långsam morgon (jag är nog mästare i mindfulness ...eller lättja) .., promenad med hundarna .., lite bortplockning .., sen två timmar på stranden tillsammans med friherrinnan (kaffe i termos, mackor) och solen strålade och vi nästan somnade.

Pv, som i morgon fyller sextioett, tog hand om sjötungan som han fått och det blev delikat middag vill jag lova och sen tog vi bilen och körde till Steninge; han iklädd badrock som vanligt(men blev det något dopp ...?) och jag simmade i solstrålarna och solen var som en röd apelsin som tämligen snabbt sjönk ner i havet.

Det var  u n d e r b a r t.

Och så har jag bokat hotell Sekelgården i helgen, i Ystad.
Det blir också bra.
Som en liten eller stor present till pv.
Först besök hos min syster som i morgon också har födelsedag, på kvällen besök hos mina barns pappa och hans fru och där ska hundarna övernatta och på söndag ska Thomas och Tommy segla lite för att testa den nya rullfocken som Tommy köpt. Sist av allt middag hos Maja och Anders i Malmö och en sväng på Ikea på hemvägen; kanske också på Antikhuset utanför Ängelholm.

Allt känns bra.
Lediga-dags-fönstret ...


Jag undrar hur många fönster Ulrika har fångat under årens lopp?
Det måste vara hundratals, om det räcker!!

Nu har jag tappat räkningen, ty i fönstermappen kommer ibland flera bidrag på en gång och kanske, kanske har just det här fönstret visats tidigare, men då får det bli en repris. Jag tycker sååå mycket om öppna fönster!

Tack snälla, rara madam Korkala!

tisdag 30 augusti 2016

Ett helt annat uttal ...

Ikväll hade jag två män från Syrien i kassan.
Det  k a n  vara så att en av dem är bror till Adnan, ja, i så fall båda herrarna, förstås.

Och den ene sa ..."det här är min bror, han heter Muhammed" och Muhammed frågade vad jag hette och jag pekade på namnskylten och sa Elisabet och så frågade jag om dom var från Syrien, ja, jag var inte helt säker.

Jodå, det var dom, men bodde nu Haverdal.

"Bodde ni i Aleppo ..?" fortsatte jag.

Nej, så var det inte.

"Vi bodde i en stad två mil från Damaskus, du vet, Golan ...?" sa den ene.

Golan ...? Ja, Golanhöjden har man ju hört talas om!

Jag uttalar det med betoning på a:et Golan.

Men dom, dom sa Gooolan, med kort a på slutet.

Se där, alltid lär man sig nånting.
Samspel ....

 
I princip varje ledig morgon tittar jag - mellan varven - på Gomorronprogrammet i SVT.
Medan tv:n är påslagen lyssnar jag till nyheter .., film, - eller bokrecensioner .., får tips om blommor och blader och lite sånt. Tv:n står på .., men jag gör en hel del annat under tiden. Som nu. Bloggar, dricker kaffe .., hämtar in hösthallon .., ger hundarna mat. Och så, när det blir nånting som lockar lite extra, byter jag från stol till loppisfåtölj och följer med, mer noga.

Efter alla år med eftermiddagspass, så blir programledarna nästan som ens egna bekanta.
Då upptäcker man också vilken skillnad det är på stämningen i studion, ja, mellan olika programledare.

När någon ny stjärna introduceras hinner dom knappt öppna munnen, förrän den som är hemtam i studion tar över. Det märktes väldigt tydligt igår, när en för mig ny man delade soffa med veteranen Marianne Rundström. Han hade inte en chans och blev ibland avbruten mitt i pratet!

Göteborgaren Lennart Persson är - i mina ögon - otroligt trygg som programledare, men kan också ta över alldeles omåttligt.

Alexander Norén  i den här morgonens program, försvinner helt intill sin kollega, vars namn jag just nu inte kommer på. Den kvinnliga kollegan håller hårt i ratten; släpper inte in. Åååå, jag får nästan ont i magen av att titta på!

Nej, det kan inte vara alldeles enkelt att hitta ett perfekt samspelt par och finns det alls såna?
Och det som för den ena tittaren är kanonbra, kanske är nåt helt annat för en annan tittare?
Frågar jag pv, märker han inte det minsta av något tvekande samspel ..., han bara tittar.

Och måste det vara två som leder programmet?

Och jag själv - i mitt yrke -?
Jodå, jag skäms när jag tänker på hur jag kan ta över, då, när någon frågar den nya kassörskan som kanske tvekar bara en sekund .,. så himla irriterande det måste vara! Man gör det i välmening, men det kan säkerligen kännas som ett slags övertramp. Bättring utlovas!

Dagens fönster ...


Ännu några fönster från Frankrike .., tack snälla Elisabeth "Dubbelörn" som tog dig tid!

måndag 29 augusti 2016

På min gata i stan ....

... händer det trista saker.
Igår ...


... hade jag en ung kvinna i kassan som doftade himmelskt gott!

Det var den här parfymen och även om en doft kan bli nånting helt annat på en annan människa, så ska jag i alla fall testa. Så underbar den var!

För övrigt blev det en härlig arbetskväll.
Det blev datumkoll bland ostar och juicer ..., ja, det fanns liksom tid över till sådant som alltid får stå tillbaka när butiken svämmar över av kunder.

Och så övade vi oss på att skicka inrikes rekommenderade brev.
(Jag låtsas vara kund och arbetskamraten får då ta vid ...).
Nog är det synd att tiden för inlärning är så minimal när man ska sommarjobba, men å andra sidan, sånt här som rek och hur man skickar paket runt världen .., det är uppgifter som man nästan m å s t e  göra själv ett par gånger - innan det sitter - annars blir det mest korvstoppning.

Även ikväll arbetar jag med Cornelia.
Den tösen är verkligen som klippt och skuren för att arbeta med människor.
Under våra kvällar tillsammans har jag försökt ge henne så mycket kunskap som möjligt om .., ja, om allt som hör till och nu fixar hon bland annat tidningsrapporteringen galant.

Ååå, vad det är roligt att se hur arbetskamrater som är nya ., ja, hur dom  v ä x e r!
Jag tänkte en gång att .., jo, men det är som att bre vingarna omkring dem och så får dom lära sig allt eftersom och sen - tjopp - behövs det inga vingar längre .., och det är så underbart att se dem stå där och känna sig "säkra".

Och nej, det handlar inte om raketforskning eller hjärnkirurgi, men i det jobb man har, så gäller det ju i alla fall att känna yrkesstolthet .., att kunna sin sak.

Nåväl, när klockan var kvart över nio var vi klara och pv - som varit i Småland och hälsat på släkten - satt i bilen och väntade. Harry kom och mötte på lastbryggan .., han hade fått nytt säkerhetsbälte (fungerade perfekt) och Nelly låg längst bak och sov. Själv satt jag intill chauffören och tittade på inkommande meddelanden på familjechatten. Nån hade varit på fotbollsderby med glada och upprymda småttingar .., och en annan hade - i arbetet - mött våldsam död och förtvivlan.

Livet.
Just det.


Dagens fönster ...


Från Vålådalen i Jämtland kommer det här fönstret.
Det är den alltid så minnesgoda Cecilia N som agerade fönsterfångerska.

Tack snälla!

söndag 28 augusti 2016

Resumé ....

Ja, det kanske man skulle göra någon gång. Bilden från dagens DN. Anette Nantell tog bilden.

Det blir en knepig natt fylld av sprängvärk; inte i området kring själva knäet, utan på en viss punkt nere på skenbenet. Jag säger till pv att nästa gång det vankas besök på ortopeden i Hässleholm, då ska jag ha markerat med tuschpenna på den där punkten där det alltid värker, just där.

Andra mår bättre, den där pensionatsvärden, till exempel.
Han stiger upp i ottan för att vittja det enda nätet.
När han sedan kommer hem igen, berättar han hur det har åskat och mullrat och jag halvhänger ut genom det öppna sängkammarfönstret och ser honom "reda" ut nätet .., där är krabbor som läggs i cykelkorgen och som sist av allt skjutsas ner till stranden och återbördas till havet, men där finns också några makrillar och nån plattfisk och där är småfisk som krabborna kalasat på - dom kokas och blir till festmat till sigge nilsson -.

Och det blir frukost och vi tar var sin del av morgontidningen.
Jag läser om en ö i en Italien och tänker på sommaren som varit.

Ungefär så där tror jag att det ser ut i hjärnans minneslåda ....

Vilken härlig sommar det blev!
Så händelserik!
Minnen läggs på plats i hjärnas byrålåda, den som snart svämmar över.
Efter sextiotvå år är det trångt i minnesbanken .., somligt trillar ut.


Men sommaren ..., ååå, det var Pv som bröt handleden, hjärtoperationen på Södersjukhuset och Emmas studentexamen .., resan till Skottland och Cornwall .., besök av barn och barnbarn och det underbart härliga kalaset på Ekerö med så mycket glädje och kärleksfulla tal från båda jubilarerna till varandra .., och dagen därpå - den soliga båtresan till Finnhamn - och hemresan då vi stannade till någonstans vid Göta Kanal och den lilla skålen som jag köpte och som är så fin!

Mågen som stolt visar sin stora krabba!

Allt sånt.
Förr om åren brukade jag skriva en liten sammanfattning i stolpform bara över året som gått - allt som gjort hjärtat glatt - och så hade jag det fullt synligt, så där så det inte faller i glömska.
Alla möten  och all värme.

Foto: Elisabet Ubbe

Annat som gör hjärtat glatt.
I dagens DN, på sidan 18, kan man läsa om fyra ungdomar som kommit till vårt land och om deras drömmar och hur det har blivit. Ja, tänk om ens egna barn gjort den resan i den åldern! Lämnat Malå och givit sig av - hals över huvud - till ett land med ett helt annat språk och en helt annan kultur!
Klarar man detta, hur stark blir man då inte som människa?

Igår hade jag Adnans fru Susan i kassan.
Det är dom som är från Syrien.
Nu rör hon sig på ett helt annat sätt .., med självkänsla ..., och hon ler när hon kommer till kassan och jag får veta att hon arbetar i en förskola eller på ett dagis och det är märkligt - eller inte - hur detta att man hittar en plats i tillvaron, hur det även speglar sättet man går på. Eller hälsar.

Och nu är det söndagmorgon eller mitt på dagen. Pv spelar badmintonen med Evas Långe Make och sen bär det av till Ljungby för att få träffa brorsdotterns lilla Majny som har kommit med sina föräldrar från Jämtland. För några dagar sedan fick jag en bild där Gunnar i Vaplan håller i den lilla madamen med sitt yviga hår, ja, dom är ju grannar bevars.

Mera?
Jag har läst ett utdrag ur journalisten Niklas Ekdahls bok "Hur jag dog", där han berättar om sitt självmordsförsök. Underbart (ömsint) foto av författaren - taget av suveräna Beatrice Lundberg -.
Den boken ska jag beställa bums.

Och så lyssnade jag igårkväll till sr.play och den nye förbundskapten i fotboll - Janne Andersson - som i sitt Sommarprogram berättade om ledarskap, kamratskap och vad han tycker är viktigt.
Hur intressant som helst var det!

Och tänk, i några bergsbyar i Italien, där sover människorna utomhus i skräck för nya skalv.
Där blir det nog ingen skrift om det underbara som hände sommaren 2016.

Ja, det blev mycket hullerombullertankar det här.
Om drygt två timmar är det dags för mig själv att arbeta; idag tillsammans med C.
En sååå rar tös och idag ska vi minsann träna på hur man skickar rekommenderade brev.



Söndagsfönstret ....


....visar utsikten från Fällviks kapell i Ångermanland, ja, det passar väl som bäst på en söndag.

Bilden togs av Karin Eikedahl.

Tack snälla! säger jag.