tisdag 13 mars 2018

Dagens Nelly ....


Å, så hon tyckte om pv!
Och att ligga raklång på hans ben .., det var härligt det!

(Det går bra nu. Men jag tittar ofta på hennes korg som fortfarande står kvar ... och saknar henne när jag om kvällarna kommer hem från affären och bara möts av harry - vilket ju inte är så "bara" -. )
En slags samling ...


Det är annorlunda nu när jag går ut med harry.
Tidigare fick jag planera långt i förväg, ty Nelly gick ju så förfärligt långsamt, utom när vi närmade oss det gula huset, då blev hon som en duracellkanin!

Nu, går vi med fart!
Och jag är så överlycklig över min nyaste knäprotes - den som tjänstgjort i precis ett års tid - och som fungerar så perfekt! Det är fortfarande dåligt med balansen; man liksom känner att det är nånting som är stelt där inne i benet, men det kanske man kan träna upp?

Nere vid bäcken ligger en hög med skräp - mest plast - som någon samlat ihop från stranden.
Man kan ju bara fantisera om vilka enorma mängder som ska gömma sig under ytan, ja, tänk ., vad vi människor är dåliga på att ta hand om våra sopor!

Och vid parkeringen, just där naturreservatet börjar, där ligger en liten - men allt större - pyramid med hundbajspåsar med innehåll. Jag tänker att det är så korkat så det finns liksom inga gränser! Bättre då att låta bajset försvinna allt eftersom det regnar och tiden går!
Tisdag ...


Efter en härlig kväll på jobbet (igår tillsammans med alltid så vänliga och rara Annika, som jag tycker påminner om Snövit .., och så är hon så lugn och fin!) kom jag hem till en glad och yster hund och en varm macka. Och till post som gjorde hjärtat så glatt!

Titta, så stor pappan är, nästan som en jätte!
Och hunden har fått lurvigt hår som spretar åt alla håll och lillebror är verkligen liten, nästan mindre än katten! Helt ljuvligt är det och nu ska den upp på väggen!


Annat som var roligt - men på jobbet - var kunden som ville att jag skulle kolla hans ATG-kuponger och när jag gjorde just det, såg jag att det var en rejäl vinst - och då menar jag verkligen rejäl!
Inte en susning hade han eller hans fru om detta!

Ååå, det känns som om man är en jultomte såna gånger och nu var det så pass mycket pengar så det
får kunden hämta ut senare, eller på banken!


På Facebook läste jag ett inlägg hos Rodhe Green (f.d. missionär i Bolivia) och det slog mig att var det inte Rodhe som mamma förlöste? Så jag ställde den frågan och fick ett svar som fick mig att le från ena mungipan till den andra.
Ja, det var väl mest mammas svar, som fick mig att smajla.

"Vågar du, så vågar jag ...", blev svaret.

Ja, mamma förlöste mängder med indiankvinnor under tiden i Argentina.
Indianerna bodde i enkla rishyddor och mamma stod på knä och agerade barnmorska och skrev hem och berättade om skräcken att placentan skulle sitta fast, med risk för störtblödningar. Men det gick bra. Ingen läkare att rådfråga. Närmaste sjukhus femton mil bort och på vägar som var hur eländiga som helst! Ingen telefon.

Och nu är det tisdag och kvällspass med Cornelia Andersson!
Även hon en såååå rar arbetskamrat; mjuk och go och alltid så omtänksam.
Tänk, att ha sån tur här i livet, att ens sista arbetsplats också blir den allra bästa!


Nu på morgonen har jag sedvanliga rader från min syster i Australien.
(Som synes har hon inga knäproblem ..., däremot en höft som fått bytas ut och reumatiska fingrar.).

Så här skriver hon:

"Även i Australien har det regnat,  inte hos oss tyvärr, men norra Queensland har drabbats
av stora översvämningar och man varnar folk för att släppa ut sina hundar i trädgårdarna.
Det är nämligen stor risk för CROCODILES.  På flera ställen har man nämligen upptäckt
stora crocodiler utanför husdörren.  HUVVA!!!!!"

(Med småbarn är det kanske inte så viktigt ....).

Nu mot kaffebryggaren bakåt marsch!

måndag 12 mars 2018

ljud och bilder ...


kajor som skränar

duvkoooooorr från lagårdstaket - räknar till fem par duvor och en som sitter ensam -
utanför

hörde jag rätt?

var det tofsvipan?
den är sen i så fall, men oerhört välkommen!


vattenpölar
slask

en död grävling vid sidan av vägen
en liten en
buken är uppsprättad och vad som ser ut som världens längsta tarm ligger som ett blått streck på lerig jord
harry noooosar försiktigt

hemma igen hör jag koltrastsång

och inne i huset: nyheter från sveriges radio


när det strular ... 


Såväl i lördags som igår var det Brooks och jag själv som hade eftermiddag/kvällspasset.
Ja, han hade lååånga pass, från 7,45 - 20,15, men är ju ung och stark, det var väl nåt sjukdomsstrul som det ofta är den här tiden på året.

Det är Brooks som sitter som trea från vänster på bilden.
Nummer två från vänster arbetstränade hos oss efter att ha varit svedd i vingarna (är nu på sitt ordinarie jobb igen) och nummer två från höger läser till läkare i Lund och berättade igår att just nu är det hjärnan det handlar om.

Och nummer ett från vänster (chefen) och nummer fem från vänster (Erik), åker idag till Spanien då dom vunnit en säljresa!


Brooks var en riktig klippa igår!
Han är inte en sån som rör sig med superhastighet, men allt hinner han med!
Och han är så omtänksam.

Varje kväll innan stängning tar jag en hink med vatten och rengör kassabanden och ja, allt runt kassorna.
Den hinken hämtar jag alltid själv, men se igår, då stod den så prydligt på en vagn alldeles intill kassan - förberedd och klar -.
Det betyder att nån har tänkt till.
En till synes liten grej, men så snällt.

Någon gång under kvällen kom en man och ville spela på Lotto och Europatipset.
Mannen hade inte riktig koll på hur han hade tänkt sig att spela och själv fick jag absolut inte ihop det och till slut (efter att ha annullerat i omgångar) kände jag att min hjärna stod absolut still!
Kön växte.
Kunderna var UNDERBARA och jag försökte förklara eländet .., men så uppenbarade sig Brooks flickvän Malin, som också arbetar i affären men nu läser till sjuksköterska - hon var inne och handlade - och så tog hon över speleländet, Brooks och jag tog var sin kassa och så blev det löst till slut!

När man inte själv spelar (jag köper nån Trisslott då och då, men inte ofta) får det INTE strula, då känns det hopplöst att reda ut det och om sen kunden inte har full koll på hur hen vill ha det, då blir det ännu värre! Nå, han var vänligheten personifierad, så det löste sig, men det är hemskt.



Innan vi stängde tackade jag Brooks för hjälpen och sa hur mycket det betydde och att jag nästan blivit kräksjuk just när det strulade som värst - den där känslan när man känner sig så DUM -!
Då berättade han att den känslan kan han ha när det gäller postärenden, ett område där jag själv känner mig helt säker och den känslan är ljuvlig!
Det spelar ingen roll att man är postcertifierad, för långt ifrån alla kundfrågor kommer upp där.

Så frågade han mig om det här med brev och paket och jag berättade att jag förr om åren brukade låtsas vara kund när vi hade nyanställda och så sa jag ... "nu vill jag skicka ett paket till Japan, det väger 3,5 kilo .. hur ska jag bära mig åt och vilka blanketter behövs och var ska jag klicka in mig på datorn?" och så fick den som var ny försöka lösa det hela, med min hjälp om det behövdes.
Och jag sa att dom behövde inte bli nervösa om dom inte visste svaret, vitsen var ju att dom skulle lära sig och att jag själv varit i precis samma situation.

Det där upprepades flera gånger och tänk, det satt snabbare än man kunde tro och vips, kunde dom det hela! (Det knepiga är att det inte upprepas så ofta - just såna postfrågor - och då är det såklart svårt att få in en rutin).

Jag frågade Brooks om han ville att vi skulle göra på det viset, nu, innan jag slutar, och jo, gärna ..,  och gissa känslan, detta att någon vill ta del av det man själv tycker sig kunna!!


Kom hem till varma mackor och prat om resor, då till hösten när pv gått in i friherrelivet.
Vi har hunnit ändra resmål hur många gånger som helst.
Från Portugal, till att återigen besöka Skottland och nu att båtluffa i den grekiska ö-världen.

Och nu måndagmorgon.
Underbare Rexxie fyller 55 år idag - grattis, grattis! - och i SVT:s morgonstudion upptäckte jag fine Anders Bergström, skolledare i Skellefteå, före detta malåbo och - om jag minns rätt - med i samma kompisgäng som min äldsta dotter, ja, på den tiden det begav sig. Anders farmor var för övrigt min klassföreståndare på mellanstadiet och sög alltid på Strepsils halstabletter.

Och dagens Nelly ....


Lillgumman.
Akta dig för huggormar bara!

Finns såna i hundhimlen, tro?
Dagens fönster ...


Igår var Ulrika och hennes käresta ute på promenad och titta, vad som då dök upp!

Helt underbart!

Tack snälla, säger jag.

söndag 11 mars 2018

Dagens Nelly ...


Nu blev det rätt bild!
Det var så här det såg ut efter 70-årsfesten på Ekerö!

En liten - helt och hållet - utslagen Nelly.
Oj, så jobbigt det var med party!

#enslagssorgearbete
Det bästa för friherrinnan ....


Ja, ännu en vecka har gått.
Det bästa var nog beskedet från Skatteverket.
Det blir några kronor tillbaka.
Vet redan var dom ska hamna någonstans.
Men nu vill jag ha riktig vår så man slipper halka fram och tillbaka när man är ute och går.
Ha nu en fin vecka där ute i vårt avlånga land 

Kramar från Friherrinnan

(Elisabet skriver: och jag vet nåt annat bästa, men som friherrinnan glömde! Datormusen som kom med posten från Babsan i Uppsala och som gjorde friherrinnans datortillvaro sååå mycket enklare!)
Vilodagen ....


Man kanske kan skylla på låtgtrycket?
På snöblandet regn?
På den där härliga drömmen som jag hade .. mannen som fixade frukostbröd på ett alldeles fantastiskt sätt och som var så snäll?
Alla trevliga gäster som var den där tillställningen, den jag drömde om?

Nånting måste det vara.

För energin har inte dykt upp sedan igårkväll.
Och om några timmar är det dags för jobb.

(Och så har jag - äntligen - hittat en ljusgrå poncho i kashmir, ungefär som den jag hade tidigare men som krympte i tvätten -. ja, det är en fördel att ha läsglasögonen på sig när man ställer in gradantalet. Och i P1 i morse fick jag tips om en bok: "Drottningen i kassan", den ska jag också beställa. Hög igenkänning.)
Ett lördagsfönster på en söndag ...



...fångat av Ulrika!

Tack snälla!

lördag 10 mars 2018

Resumé ....


Lördag.
Körövning i stan från tio till fyra och harry funderar vart husse har tagit vägen.
Själv skottar jag snö .., snö-piskar en matta (äkta handknuten från Tibet, står det på en läderlapp som sitter på undersidan - en matta vi fick av grannarna Gun och Göran när dom flyttade) .., och dricker kaffe tillsammans med friherrinnan mot sydvästväggen.

Småfåglar trotsar rädslan - att vi sitter så nära - och norpar åt sig solrosfrön.
Nötväckor, blåmesar och titor. Nu och då nån domherre.

Bilar kör förbi nere på vägen.
Solen mot ansiktet.

Vi pratar om sommaren och salta bad och drömmen om att vinna på Postkodlotteriet (friherrinnan).
Och om resor.
Om Bali och Filippinerna (Emma).

Och snart är det dags för mig att köra till affären.
Tack och adjö tredagarsledighet .., nu blir det jobb lö-sö-må-ti-tors-fredag.


Melodifestivalen 2018 ....



Skulle jag rösta - vilket jag kanske gör - så väljer jag utan tvekan den här låten.



I en omröstning valdes Petra Mede och Måns Zelmerlöv till dom absolut bästa värdarna för en Eurovision-final, ja, mellan 2010 - 2016.
Jag tillhör väl minoriteten av bloggvännerna kanske, men jag tycker också att dom var sååååå bra!
Och jag gillar Petra Medes självironi (och är det inte ironiskt menat, så köper jag det ändå).
Dagens Nelly ...


Chattar med Nellys Riktiga Matte, som hade henne i elva år.
AP, alltså.
Allt kommer hon ihåg.

Hur Nelly kunde spela död, rulla runt, göra high-five med tassen, sitta stilla hur länge som helst på kommando .., hur hon älskade att vara i vatten och som på bilden, simma med AP ...,  och mycket annat.


Här: high five med husse.


Och ibland gjorde människor konstiga saker .., som Anders som plötsligt stod upp och ner!
Ja, det här blir ett slags sorgebarbete förstår ni .., och nu, när jag sitter här och tittar på bilderna som AP just visat på messenger och jag sparat ner, så ler jag för mig själv.

Jag gråter inte.

Jag bara ler, men blir  v ä l d i g t   varm i hjärtat.

Dagens fönster ....


"Jodå, det snöar idag också ...", skriver Gunnar i Vaplan.

// Å, du milde tid så mycket snö! säger jag. Och tack Gunnar!
Om hästen Pelle ....

Alldeles undebart var morgonens avsnitt av Tankar för dagen i P1.

Och 4 minuter och 20 sekunder om avsked - också i samma programserie - här.

fredag 9 mars 2018

Kattis tipsar ...

Ja, i ett sms skriver hon att för att kunna kommentera här, måste hon använda Chrome som webbläsare.

Stackars krakar.

Om man tittar i länklistan är det snart inga bloggare kvar, det torde väl bli samma sak här. 


förslaget ...

Det handlade om att styra över sitt liv; sin tillvaro. Och tjäna pengar.

Det var ju så att en rar kund - en kvinna i femtioårsåldern - en dag sa till mig på jobbet att hon hade ett förslag till mig .., ja, ett sätt att tjäna extrapengar nu när det snart är dags för friherrinnelivet.
Och nej, hon ville inte ta upp det i affären, men jag bjöds att komma hem till henne idag vid tretiden.

S o m   jag har funderat över vad detta kunde röra sig om, ja, hon sa att det var nånting som skulle passa mig som hand i handske; ja, jag skulle vara som klippt och skuren för just det hon tänkte på.

Så åkte jag dit och bjöds att slå mig ned vid köksbordet och där kom en stor tjock, härlig kattherre som hette - eller heter - Dylan och åt lite mat och på bordet stod ett fatt med färskt kaffebröd från Börjes konditori i Harplinge. 

Till sist - efter en bra stunds vardagsprat - (och jag som inte är nån som döpratar .., jag vill komma till saken direkt!) fick jag veta vad det rörde sig om. Eller .., hon berättade lite om ett upplägg och lite runt det och jag sa "men alltså .., är det här jag kommer in i bilden ....?"

Här arbetar hon. Nattvak på sjukhuset ...?

Det hela handlade om att sälja olika produkter, typ Aloe Vera (eller var det mest sånt kanske), nåt slags försäljning i alla fall och hon berättade om stora mässor i Göteborg och en mässa i Dubai och hur roligt det var och man träffar jättemånga trevliga människor och kan göra sig en rejäl hacka.
Men redan där tackade jag nej, ja, mer än så behövde hon inte berätta.
(Network marketing, heter det på ett lite tjusigare sätt).

Jag sa som det var; att jag är ingen säljare i den bemärkelsen .., jag är absolut inte typen som är intresserad av att sälja sånt som jag kanske tycker är ..., ja, oväsentligt, ja, ungefär så blev det.
Nej, jag är förresten ingen säljare alls.
Däremot rekommenderade jag henne att ta kontakt med friherrinnan.

"Hon är mer som en värdinna och skulle fixa sånt där galant!" sa jag.

Nu hoppas jag innerligt att jag får hoppa in i affären när det behövs och kanske att jag kan ta gamla och ensamma ut på promenader - utan tanke på ersättning - och så finns det ju gott om tomburkar i Tylösand, åtminstone sommartid ,-)

Men tack ändå, du rara och vänliga kvinna som bjöd hem mig!
Det var snällt.
En förmiddag ....


Läser gårdagens dagstidning.
Det är pv som har nappat på en superbillig testprenumeration (för vilken gång i ordningen, kan man undra ...), den här gången på Svenska Dagbladet. Jag tycker om den, men saknar DN, kanske för att den känns lite lättsammare.
Och jag tänker så här: torsdagen den åttonde mars - på Internationella kvinnodagen - då vimlar det av minnesord över män på familjesidan. Nio män och en kvinna.
Nej, jag är ingen vän av kvotering vad gäller kön; i alla fall vill jag själv inte tilldelas ett arbete enbart grundat på att jag är kvinna, men hade jag varit redaktör för familjesidan, då hade jag nog letat med ljus och lykta efter kvinnor som fått fylla den sidan, just den dagen - igår -.

Och inte nödvändigtvis kvinnor som gjort storslagna karriärer, nej, helt vanliga vardagskvinnor som inte längre är i livet. Unga, äldre.

Jag minns fortfarande minnesordet över den före detta städerskan som gjorde så rent och fint i korridorer och salar på Malmö Allmänna Sjukhus - det var den kvinnliga överläkaren som skrivit så varmt om den kvinnan och vad hon hade betytt för arbetskamrater och patienter - och hon beskrev hur många människor som gick ut och in från salen där den f.d. sjukhusstäderskan då tillbringade sina sista dagar ..,  alla för att ta ett sista farväl.


Annat i dagstidningen.
En helsida eller mer om haiku-dikter.
(Jag får det inte till 5-7-5, utan till 4-6-4).


En gång i världen gick jag en skrivarkurs hemma i Malå - åååå, så mycket prestationsångest den kursen framkallade - och där skrevs det haikudikter.
Jag - som är så mångordig - tycker om dem!

Foto: Yvonne Åsell

Annat läsvärt.
I Sälen ägnade sig Patrik åt att på avstånd bistå vid redigeringen av en tidning han är redaktör för.
Såååå intressant det var att stå lite vid sidan om och titta på!
Det handlade om att flytta linjer ., att textblocken skulle komma på rätt plats ., om avstavning av ord och mycket annat. Och hur bilderna skulle komplettera texten! Ja, men det var hur spännande som helst att se hur det går till!

Under tiden i Skåne hade vi Sydsvenskan som dagstidning.
Jag älskade den!
Och längst uppe till höger på sidorna stod alltid namnet på redigeraren, vilket jag tycker vittnade om respekt för den yrkesgruppen som är sååå viktig för en tidning!


Med posten igår kom även ett postens vykort - ett sånt där man själv väljer motivet -.
Emma, som befunnit sig i Thailand och Bali i drygt två månader, visste förstås vad som hade hänt Nelly och nu kom alltså en liten trösthälsning med bild från många år tillbaka - minst tio - där hon själv står med Nelly vid någon fotbollsplan.
(Tack också Eva på Frösön för ditt fina kort! Det kom också igår.)


Idag klockan 15.00 ska jag träffa kvinnan som stoppade mig vid fruktdisken i affären och sa att hon hade nånting jobbaktigt - men inte den vanliga schemalagda varianten - som skulle "passa mig perfekt", ja, jag var som "klippt och skuren för just den sortens arbete!" sa hon.

S o m  jag undrar vad det kan röra sig om!
Nåväl.
I eftermiddag vet jag.

Och snön fortsätter att falla.
Det är som om det aldrig tar slut.

Det bästa för Ulrika i Närke ...


Det bästa är kärleken.
Tillsammans-et. ❤
 
Dåligt med bilder men detta är iaf taget hemma hos Stefan. :-)

Kraaaam!