söndag 6 maj 2018

"Hjälp till kassa två ...!"


Den är igång nu, vårsommarsäsongen när vi närapå fördubblar vår omsättning i butiken!
Jag började klockan två igår och från två tills klockan var sex och det var dags för den kafferast jag till sist struntade i, var det absolut full fart!
Och de så kallade kändisarna dyker upp.
Igår Kapten Zoom.

Stackars Joakim som var min kompanjon, han hann inte många meter från andrakassan förrän jag ropade på förstärkning!

I vanliga fall är där inga problem att hinna med allt som jag  v i l l  hinna med, men nu var det tvärtom! Jag hann inte fylla på cigaretter, inte medicinskåpet, hann inte rengöra pantmaskinen!
Nu hoppas jag på ett något lugnare eftermiddagspass (många som har sommarhus och kommer hit över helgen, åker kanske hem i eftermiddag?), för nu ska här jobbas på!

Blev hämtad av pv och ramlade mer som ihop i en hög i loppisfåtöljen.
Undrar just om det numera finns yrken där man kan sitta i lugn och ro och ha det tämligen behagligt?
Om någon av er har ett sånt - berätta gärna -! 
Då menar jag inte att man latar sig, inte alls, men där man kan arbeta utan att ha eld i rumpan.



Så här såg det ut vid Emmas dop.
Jag visar bilden enbart för att markera att det redan då fanns tendenser till grått hår.
Om jag  i n t e  hade färgat håret, skulle jag ha varit helt grå för många, många år sedan (bilden togs alltså 1997) och nu, efter att ha fått allergiska utslag två gånger på raken efter färgning, bestämde jag mig för att det får vara nog. Det blir ju  p i n s a m t  att uppsöka läkare för en sån sak som man själv har åstadkommit.

Men det ska jag säga, att roligt är det inte.
Det går väl an om man har kort hår, men det kommer ju att ta evigheter innan min kalufs är helt grå, ja, jag får väl klippa det allt eftersom.

Och pv, vad säger han ....?
Han vill nog helt ärligt att det ska vara som tidigare.


Mamma vid  sjuttio år ålder.
Några ynka grå hårstrån där på sidan.


Vid åttiofem ..., här har det grånat lite - eller mycket -.
Och här har sonen ännu kvar sitt lockiga hår.


Mitt eget .. jag kände inte igen det först.
Helt klart fuskfärgat.


Vid trettiotvå års ålder.
Jodå, här har det redan satt igång.


Äldsta dotterns kalufs.
Hästtagel-tjockt och hon säger själv att det är rejält grått .. om hon inte tar sig an det.
Hon har det ALDRIG utsläptt och jag höll på att svimma när det väl släpptes ut till lufttorkning.

Foto: inte jag .. kanske tösens mamma.

Nästa kalufs ... är AP:s.
Tjockt som hennes mormor och systers.

Ja, vi får se hur jag gör.
Jag har ju egentligen bestämt mig, men det är inte alldeles enkelt att bli blondin mitt i alltihopa.
Fick en bild på instagram av en rar bloggvän i Skåne; en som tidigare varit lika mörk som jag själv, men nu är silvervit och vackrare än NÅGONSIN!!

Ja, ja.

Dagens fönster ....


Så här skriver ellem:

Fler Kristinehamnsfönster. Detta är från ena flygeln vid Gustavsviks herrgård. Huvudbyggnaden brann ner 1967 och flyglarna har fått förfalla. Ernst K tog sig an den ena och fixade ned den ena och nu tänker nog kommunen ta vid med den andra. 

Och jag säger: tack snälla som hade håven med dig! Så omtänksamt!

lördag 5 maj 2018

Jobbdags ....


Så där ja, nu är det slut på tredagarsledigheten, nu ska det strax bära av till jobbet.
Lördag, söndag, måndag, tisdag, torsdag och fredag, så ser passet ut.
Torsdagspasset arbetar jag förmiddag.

Det här har varit tre mer än ljuvliga dagar .., soligt och fint .., promenader med harry .., rensning av ogräs och lite annat i växthuset .., ja, det har enbart varit trivsamt.

Och igår eftermiddag körde jag till affären och var med på avtackningen av Anne-Marie som nu går i pension, ja, först flera veckors semester, men hon är i alla fall inte schemalagd längre.
Nu är det bara jag själv kvar av vi som är lite äldre.
Först tackade friherrinnan för sig, därefter dog Gunilla, så slutade Carina (gick i pension i förtid), igår Anne-Marie och om en månad jag själv.

Det är sannerligen inte många arbetskamrater i livsmedelsbutik som arbetat till 65-årsdagen; inte kvinnor i alla fall. Oavsett om du kämpar på i mejeriet, i charken eller i kassan, så är det tungt och ofta stressigt. (Och himla roligt!)


På olika instagramkonton eller på facebook vimlar det av odlingsglada människor.
Och bland mina kusiner och kusinbarn inte minst!

Här är vi mera måttliga.
Lite sallad .., mangold som jag älskar .., potatis, tomater och nån gurka ., chili ., ja, och så rabarbern då som sköter sig själv. l

Det händer att jag känner mig lätt oduglig på det här området, men var och en blir ju salig på sitt och jag blir mest salig på blommor.

Ajöken, sa fröken!

fredag 4 maj 2018

Dagens fönster ...


Igår ett mejerifönster .., idag ett fönster som speglar sig i en tavla.
Underbart med denna blandning!

Tack rally-Ulrika!

#mullhyttans kyrka
Dag 3 av lika många lediga dagar ...

Om några veckor så ..., eller kanske bara en.

Två nätter med den allra ljuvligaste sömn!
Hur är det möjligt!!

Jo, ett - genom hela natten - fönster på glänt .., inget nattlinne, mer som pyjamasbyxor och tröja och det är isande kallt i rummet på morgonen, men hjälp, så gott jag har sovit!

När pv vid sextiden kommer upp för att säga hejdå, håller han på att ramla baklänges.

"Men här ä rju iiisande kallt!" säger han på gränsen till uppbragt.

När jag vid halvåtta sedan kommer ner i köket och öppnar dörren till diskbänksskåpet, ser jag att en mus sitter fast i fällan, men .., den lever! Den har fastnat med huvudet i fällan och försöker förgäves komma loss och så sprattlar den så den hamnar på golvet, nästan på mina fötter!
Stackars, stackars lilla mus!

Jag har förgäves sagt till pv att INTE ha musfällan igång när han inte är hemma, för jag klarar inte att ta ihjäl fångsten. Nu sprang jag till grannen som hade en PRO-assistans-man hos sig som trimmade rabattkanterna och den mannen kom och hjälpte mig. Då hade den lilla musen gömt sig i ena hörnet nedanför diskbänken .., där satt den med fällan över sig! Åååå, så hemskt!
Nu är den i alla fall ute ur huset och mannen - som absolut inte skulle ha nånting som tack för hjälpen -, fick pengar till en rejäl lunch.

Så himla vänligt av honom!!!! hälsar hon som inte är vegetarian, men borde bli det.

#dubbelmoral

torsdag 3 maj 2018

Rättelse ....


Det här fönstret hör till Gustavsviks mejeri, men det ligger bredvid Östervik kapell, en bit därifrån. ellem

(En bit ifrån Gustavsvik herrgård, förmodar jag .., skriver Elisabet).
Dagens bästa ....

Det var i alla fall när jag hade planterat om lite i den där lilla "lunden" intill gärsgården och efteråt, slog jag mig ned på gräsmattan med harry intill mig.

"Vill du ha massage ...?" sa jag och det ville han.

Och så kom han då som han brukar göra .., med ansiktet mot min mage och jag masserade honom hur länge som helst .., och sen kröp han ihop nära mig, med huvudet i mitt knä och där satt vi i en halvtimmes tid - minst! - och gjorde ingenting.

Mest väntade vi på att pv/husse skulle komma cyklande, men det gjorde han inte.

På hustaket satt herr Stare och spanade ut över nejden (ingen fru ännu?) och sädesärlan vippade omkring en bit ifrån oss .., på behörigt avstånd ., och skatan tvärvände när den såg oss.


Jag tänkte att detta är livet för mig.
Mer behöver jag inte.
(Jo, en liten hund. Nästa vår ska vi nog skaffa oss en liten rackare ., jag tappade så oerhört mycket glädje när Nelly försvann).
Utflykt ...


Det är friherrinnan och jag själv - och harry i baksätet - och vi tar sikte på Halmstad och på slottsparkeringen. Där har det nu införts ett nytt p-system och vi är väl fyra, fem stycken som står där och läser instruktionerna och en kvinna blir förtvivlad .., och jag tänker på människor som inte har en smart telefon av något slag .., så svårt det måste vara!

Därefter ett besök hos Swedbank som flyttat "insättning-uttag-lokalen", den där människor kunde sätta in pengar alldeles själv och inte minsta hänvisningsskylt var uppsatt, nej, vi fick veta att nere i Lindex lokaler i Gallerian, där skulle det finnas såna automater. Jaha, ja.
Alldeles enkelt att hitta automaterna var det inte .., det var mer som i en kulvert.

Så skulle vi till Erikshjälpen och fynda hade vi tänkt .., men kom dit en dryg timme för tidigt .., jaha, det var verkligen bingo i det mesta idag ,-)

Nåja.
Clas Olsson fick i alla fall ett besök och nu har jag köpt en sån här finurlig trädgårdsslang som liksom är mjuk och i stretch och lite annat följde också med.
En äldre herre stod i kassan intill och klagade på teflonpannan som han köpt och skulle steka mat i.
Den hade blivit "bucklig".
"Då har du nog haft den på för hög värme första gången ...", sa expediten vänligt.
Nej, det trodde han inte.
"Och förresten lyser inte punkten i mitten av pannan heller ..", fortsatte mannen.
"Det ska den inte göra heller ..", svarade expediten och vid det laget var vi klara, friherrinnan och jag och jag tänkte att den mannen tyckte nog att hans dag börjat mindre bra.


Sist av allt hemåt igen och friherrinnan bjöd på hemkokt nässselsoppa (jättegott!) med ägghalvor, skivade rädisor och finhackad gräslök .., bara såååå smarrigt!
Jag tog en bild av den träbit som hon hittat på stranden och som liknade en chimpans, men se, den bilden lyckas jag inte lägga upp här.

Jodu, nu gick det.
Ni ser väl att den står på frambenen och tittar lite snett på oss!
Nu ska jag ut och testa och nya slangen!


Dagens fönster ...


Jominsann, ellem hade "storhåven" med sig under resan till Värmland och tror ni inte att en rostig båt också kom med i fångsten!

Så nu .., båten Sjövik, får du visa upp dig!

Och tack ellem för att du var så påpasslig!

Att vakna utvilad ....


... är i sanning en nåd.

Den senaste tiden har min totala nattsömn rört sig om kanske fem timmar, ibland fyra.
Att då, som natten mot idag, få sova rakt av tills det blir morgon .., är som att ha fått ett nytt liv.

Hur kan det ha blivit så?

Jag tänker så här: varje gång vi ska ut och resa har jag svårt att sova natten innan.
Inte för att jag är orolig, utan det är mer en slags spänd förväntan.
Kanske är det så med den kommande pensionen också?
Det blir ju verkligen som en helt annorlunda tillvaro. 
Mer som en resa vars mål och innehåll jag inte har nån som helst koll på.

Nåväl, klockan sex satte jag igång USA-podden från igår - inspelad på Kulturhuset i Stockholm - och det var ett ovanligt långt program, åttio minuter, men allt kom med; dvs, jag somnade inte om.
Precis hela tiden låg harry på min högra arm och medan jag lyssnade, kunde jag med handen pilla lite på hans öra.
Det kändes alldeles omåttligt tryggt, ungefär som när man (jag) som lillflicka kröp ihop hos vår stövare Buster som låg i sin korg bakom köksbordet.

Total trygghet.

onsdag 2 maj 2018

Och så ....


.... ett kvällsfönster, så här i början av maj, från Värmland.
Nej, det är inte Turtlan som hållit i håven, det är ellem från Skellefteå som besökte Gustavsviks herrgård i närheten av Kristinehamn.

Tack du omtänksamma ellem!
Dag 1 - kväller - . 


Nu går det undan, ja, det formligen exploderar i värmen!
Här är utsikten mot kustvägen till. Där jag står följer fyra hus på vänster sida och tre på höger.
En enda barnfamilj.


Och den här första boken, där har ännu inte ett enda löv slagit ut, medan den lite till höger .., vid klockan elva ungefär, där är alla löv utslagna!


Pv bygger vidare på cykelskjulet som ju bara är en förlängning av vedboden.
Nu är taket på plats .., fattas gör kortsidan och hängrännorna.
Det blir nog bra.
Och rabarbern är på gång!


Tittade in hos friherrinnan senare på dagen och när det var dags för hemfärd (hädanfärd, höll jag på att skriva ...) skickade hon med mig en rejäl bit nybakad kladdkaka.
Det fick bli efterrätt till kvällens Champions League-match.
För att inte gå miste om en enda kalori blev det vispad grädde till detta, plus granatäpplekärnor.
Djupfrysta såna, det är så himla praktiskt!
Och gott!
Tack friherrinnan! säger jag.
Den första lediga dagen ....


... av tre, då vaknar jag vid två-tretiden och mår förfärligt dåligt.
Kallsvettas och känner illamående.
Tänker att det är ju sjuttsiken också .., detta att ju närmare friherrinnelivet jag kommer, desto mer krånglar det. Har jag längtat så till den milda grad att kroppen säger ifrån?
Kanske.

Går ner till pv och ber att få byta sängplats/rum med honom, för att få närmare till badrummet.
Det tar inte lång stund förrän skurhinken förvandlas till kräkhink och pv är världens snällaste .., kommer med vatten .., tömmer hinken .., drar täcket om mig.

Jag öppnar fönstret .., längtar efter färsk ananas och en dusch.
Somnar.

Vid niotiden känns det bättre, för att inte säga nästan bra.
Dricker kaffe ute på stentrappan.
Solen mot ansiktet.
Lycka.


Det är för ovanlighetens skull nästan vindstilla här på kullen.
Småfåglarna är irriterade - var är frukosten -!!?


Fyller på alla tre automaterna (det ena är ju ett numera skruttigt "hus") ... nötväckor och pilfinkar .., blåmesar och talgoxar kommer som på parad!
Tittar till rabatten.
Gläds åt gullvivor (tänk, att nånting så fint kan finnas!) .., och förundras över hur höga tulpanerna verkar bli.


Och små lökar som slår ut mitt på dagen och är så vackra!

Tänker på gårdagen som var så bra på jobbet.
Rara kunder ., där var en man från S:t Petersburg som glömde sin ena matkasse som han betalat och allt, och som, när han återvände, berättade att han nu ska segla längs den svenska kusten, upp till Finland och så hem igen på nåt vis. Flera skivade limpor, plus tio cigarettpaket, var en del av vad som fanns i hans kasse.

Och just som jag ägnade mig åt datumkoll vid ost och juicer, kom Lina som jobbat hos oss under flera somrar och inte enbart då och hon log så glatt och intill henne stod en lång man som visade sig vara uppvuxen uppe vid Lofoten i Norge. Båda läser dom till läkare och jag blev så glad, så glad och det blev en stor kram och Lina berättade om praktiken på ortopeden här i Halmstad och att hon kanske kunde tänka sig en framtid inom det gebitet och den till synes så rare norrmannen, han funderar på att bli allmänläkare. Båda två studerar dom i Polen och trivs jättebra!

Tänk, om nu Kalle också kommer in på läkarutbildningen, då har vi tre ungdomar från affären som valt den yrkesbanan. Så bra! Att ha arbetat med service, den erfarenheten behövs nog inom alla yrken, inte minst inom vården.
Två blivande sjuksköterskor har vi också!

Ja, det var en bra arbetsdag och jag kände mig så  s t a r k  och glad.
En kvinna som på instagram läst om min minnesförlust, berättade att hennes mamma drabbats av exakt samma sak och det var det här Transitorisk global amnesi. Om du läser här Monet, så tack för den länken! Du anar inte vilken lättnad det blev för mig! (Jag tror på den diagnosen; väljer att tro på den i stället för nåt annat hemskt ,-).



I måndags hämtade vi ut den lounge-grupp från Jysk som vi slutligen (det tog inte lång tid) bestämde oss för. Redan i butiken kände jag hur hemskt bordet var .., och jag frågade säljaren om det tvunget ingick i priset. Det gjorde det. Bordet skulle med.

Väl hemma blev det ännu värre!
Ytan är liksom lite ruggad och jag tyckte verkligen inte om det!
Och tog plats gjorde det.
Hittade ett annat när jag gick in på nätet - även det hos Jysk - och pv lovade att hämta ut det när han ändå skulle köpa hängrännor till cykelskjulet.

Golvlampan fick vi av f.d. grannen Göran. Det är han som har gjort den.

Visst blev det mycket bättre?
Röda mattorna som jag inhandlade i julas, ska väl bytas ut mot trasmattor, men så länge får dom vara kvar. (Torde säkert ligga kvar i oktober också ...).

Visst blev det fint?
Och jag är så glad, så glad för det här rummet och tycker att pv gjort det såååå bra!

Ja, nu ska jag ta harry på långpromenad och njuta av den första lediga dagen av tre.
Hurra!

Medaljutdelning und so weiter .., ja, ni vet.

Dagens fönster ...


"Det är den årstiden nu ....", skriver hon, madamen med det goda minnet.
Cecilia N, alltså.

Tack snälla, rara! säger jag.

tisdag 1 maj 2018

Dagens fönster ...


... fångades under en resa till Bjärlöv i Skåne.
Ett av de bästa ...


Jo, det kan vara nåt så banalt som att hitta en tandborste som är fullkomligt perfekt designad - åtminstone för min del - det är lycka det.
Oral-B är varumärket och den är så suveränt bra, så det är inte sant.
Ligger som gjuten i handen!

(Egentligen tycker jag bäst om el-tandborstar, men min har insomnat efter många års trogen tjänst .., nu får det bli en sån här så länge).
1:a maj ....


Och något firande av Valborg blev det inte .., det var blåst och regn och hagel om vartannat och mesta tiden av kvällen tillbringades i uterummet där utemöblerna skulle monteras.
Då hade vi tidigare på dagen besökt Jysk och provsuttit i olika "soffor", den ena större än den tredje!
Det här var inte det ultimata valet, men det ska nog gå att få till fint.

Soffbordet är anskrämligt och det ska jag försöka sälja (ett litet på  tre ben är vad vi letar) och kanske åker en av fåtöljerna ut och så ska ett annat matbord in; ett som är betydligt mindre, men med iläggsskiva (eller inläggsskiva ...?). Och i morgon ska jag köra in till stan och leta sköna kuddar så det blir lite mer ombonat.

Dynan i soffan är förstås gråbeige (ljusare än på bilden), men jag lade på ett överdrag för att se hur det blir.

Om den är skön att sitta i?
Tja, jo, det går bra.
Vi delade på kostnaden rakt av och det kan jag säga att nåt dyrare hade det inte blivit.


Om här bor någon som tycker om pärlhyacinter?
Svar: ja! (jag)
Vad träbyttorna ska fyllas av senare är en annan fråga .., jag vet faktiskt inte.


I förrgår var det ju mammas födelsedag och jag snavar över den här bilden, där Emma och Emil är småttingar och sitter hos gammelmormor .., det är nog hemma i Väsby.


Nu är Emma tjugoett och om en dryg månad tar Emil studenten och då blir det förstås kalas och underbart är att min australiensyster då är med på banan; hon ska hämtas upp i Skåne av Emmas "dr Böhlander" om nu någon minns att vi kallade Emmas mamma för just detta, det var när jag hade brutit handleden.

Emma, som tillbringat tre månader i Asien, är sedan en tid tillbaka hemma igen och arbetar på BIM i Mall of Scandinavia, nån slags restaurang. Här står hon. Och är det någon av er snällingar som råkat titta in här och ska äta just där och hon serverar, så hälsa från mormor!


Annat?
Jo, men det är väl idag den här madamen ska sätta sig i rallybilen tillsammans med Marcus (förmodar jag). Lycka till, Ulrika! Och jag vet precis vad du kommer att ha som det bästa!



Det var kanske i förrgår eller måhända igår som jag skrev om massakern i Sandby borg på Öland.
Nånting så helt ofattbart är det .., och det påminner ju nästan om folkmordet i Rwanda, om än i mindre skala.
Om allt detta kan man läsa här ...(jag lägger in första biten bara ....).

Ond bråd död i öländsk massaker

Det kan kännas som en modern skräckfilm. 
En dag som alla andra. En forntidsborg full av människor som stänger porten och går till sängs. Vakterna överrumplas av en välorganiserad fiende som snabbt och effektivt bryter sig in, dödar alla i borgen, låter dem bli liggande där de föll och sedan lämnar platsen – som förblir helt orörd i mer än 1500 år.
Sandy borg på Öland beskrivs av arkeologer som ett Nordens Pompei. En plats där tiden bokstavligt talat stannade och sedan stod still. Fram till 2010 när utgrävningarna startade.

Och här kan man se hur det går till att frilägga det hela.
En sak är säker: om man får möjlighet att se detta sedan - i något museum eller på något annat vis - så det här vill jag verkligen se på riktigt!

Nu ska jag i alla fall ägna mig åt disk och vid 11 kommer friherrinnan på kaffe och klockan två ska jag vara på jobbet. Därefter väntar tre lediga dagar. Och nästa månad är min sista på affären.

//Och medan jag skriver det här, lyssnar jag till Ryan McNulty som sjunger såååå fint "If your mind should change". Rekommenderas.

måndag 30 april 2018

Valborgsmässoafton ....


Ungefär så här kändes det i morse.
Som om jag vore jagad av vargar.
Och nej, jag känner mig inte stressad.

Vaknade vid tre (brandvarnarens batteri på upphällningen ..., pip .... pip ... pip) och kunde omöjligen somna om. Lyssnade till Dagens Nyheters podd där Johar Bendjelloul i ungefär nitton minuter intervjuar olika människor; för min del blev det ett avsnitt med kristdemokraternas Sara Skyttedal (har väldigt svårt för henne, ja, för partiordföranden också) och så ett avsnitt med förre aftonbladet-krönikören Robert Laul, som för övrigt sällskapat med SVT:s korrispondent Carina Bergfeldt.

Denne Robert Laul vittnade om vad djup alkoholism kan åstadkomma vad beträffar elände och hur alldeles oerhört han på så sätt sårat och skadat andra människor; en av dem journalisten - tillika kollegan - Jennifer Wegerup som sannerligen inte fick något stöd av deras chef Sofia Olsson Olsén.
B e d r ö v l i g t!!
Skämmigt, helt enkelt!
Så hann jag med ännu ett avsnitt .., då var det före detta folkpartiledaren Lars Leijonborg som utfrågades.
Johar Bendjelloul är rak som utfrågare .., han ger sig liksom inte.
Jag tycker att han sköter sig riktigt bra!


Arbetade förmiddag.
Iväg vid kvart över sju och sen fullt upp.
Tack och lov för förutseende schemaläggare, ty oj, så många kunder vi har haft bara från åtta till ett!
Utan Cornelia som gick ut extra, hade vi inte haft en chans!
Nu var tre kassor igång .., lådorna med veckotidningarna hann vi knappt titta på (dom brukar jag hinna med innan klockan är 11.00), än mindre fylla på snus och cigaretter .., och det hyrdes släpvagnar på löpande band och i delikatessen stod nån och fixade smörgåstårtor och det var sommarhusgäster och det var lediga skolbarn och det var helt underbara kunder!


Första timmarna forsade svetten från pannan och jag kände mig på gränsen till darrig.
Det här händer ofta när jag har förmiddagspass och jag  t r o r  att det har att göra med medicinen som då kickar in .., när jag är här hemma i lugn och ro märker jag ingenting.
Sen - efter fikat - går det alltid över och det blir som vanligt.

Nu har pv och jag själv kört till Flygstaden och inhandlat ett stycke soffa, två fåtöljer och ett bord till uterummet (ena fåtöljen får väl hamna någon annanstans och kanske soffbordet också) och så blev det ett besök på K-rauta där virke och tak till cykelskjulet fick följa med hem.

Och nu, när jag satt punkt efter det här inlägget, tänker jag lägga mig raklång en stund och vila.
Kungen fyller år idag .., ja, just ja ., det var därför det flaggades så friskt när vi åkte hemåt .., och det har åskat och snart kommer väl regnet.

Livet känns bra.
Lite darrigt, men bra.




Måndagsfönstret ....


Ännu ett fönster fångat i flykten av Gunnar i Vaplan, men då på besök i Stockholm.

Tack Gunnar!

söndag 29 april 2018

Ledig söndag ...

Känns som en bra dag.
Planterar tomatplantor i växthuset .., och gurkan och en chiliplanta.

I stora korgen vid ytterdörren, där finns nu en tämligen rejäl planta med te-mynta.
Så praktiskt att bara öppna dörren och norpa några blad och så finns kvällsteet där!

Och pv har varit iväg och fixat båtvaggan och gjort i ordning; han är ju fri måndag och tisdag också och ska säkert ägna dom dagarna åt båtskötsel.



Och snart blir det rabarberpaj med glass och kaffe.
Friherrinnan och Sonja är hitbjudna.

Undrar just när svalorna kommer ...?

Dagens fönster ...



Visst är det ändå ganska otroligt .., att såväl Turtlan som Gunnar i Jämtland besöker Stockholm och passar då på och fångar fönsterbilder från olika lampbutiker!

Tack snälla, rara Gunnar!
Grattis mamma! 


Det fanns gånger när jag önskade att du hade varit mer som en vanlig mamma; en som inte reste iväg till Sydamerika och blev borta i tjugo år, även om du kom hem mellan varven.


Jo, det fanns gånger när jag önskade att du hade varit som andra mammor som mest levde för sina barn och barnbarn.


Och pappa hade säkerligen önskat att du inte hade arbetat så vansinnigt mycket, eller rest ensam till New York, Paris och London .., han hade nog drömt om fler charterresor till sol och värme, men du gjorde ju liksom alltid som du ville.


Just den kvällen när mina barns pappa gifte om sig och det var bröllopsfest i Bjäresjö, då passade du på att bli så dålig så vi trodde att du skulle gå hädan.
Från kalaset kom Maria, Anna och Anders och jag tänkte att dom var som änglar mot dig!
Omgiven av kärlek.


Duktig på att höra av dig, det var du.
Säkert fick vi tusentals brev under alla år du var borta.
Och kasettband till barnbarnen där du bland annat berättade om hur Isaks son Josef kastades i brunnen av sina äldre bröder och hur han så småningom fick träffa sina bröder som kom för att få hjälp med livsmedel - och då inte kände igen sin lillebror - och hur Josef lämnade rummet där dom satt och åt (och hur han placerat bröderna i åldersordning .., ja, men hur förvånade måste bröderna inte ha blvit?!) och hur han slog händerna för ansiktet av rörelse när dom vägrade lämna minstingen Benjamin som pant för att få med sig mat hem ..., för då, sa dom, skulle deras pappa förgås av sorg, han hade ju redan förlorat en son ja, det dåliga samvetet över vad dom gjort med Josef låg ju som våt filt över dem ..,  (du berättade det så livfullt så man kunde tro att du själv suttit med vid middagen) och hur en då liten Anna alltid började darra på läpparna när du kom till just det avsnittet på kasettbandet!


Men på det hela taget var du ju en alldeles underbar mamma.
Snäll.
Humoristisk.
Du hade drivor av självdistans.
Bantade alltid.
Alltid.
Trodde stenhårt på det som stod i bibeln och brydde dig inte i vad andra tyckte.
Stod alltid upp för dina åsikter.
Vidsynt var du också.
Omåttligt generös.
Energisk, förstås.
Såg jag dig  n å g o n s i n  ligga på soffan och vila?
Såg jag dig någonsin ta sovmorgon?
Aldrig.
Du älskade dina syskon och syskonbarn och sa ofta att en bättre styvfar än Haqvin Bergman, det kunde ni tre barn i mormors första gifte aldrig ha fått.
Din släkt var stor och bullrig.
Du hade hur många kusiner som helst, men pratade mest om Arline.
Röstade ibland på Centern, senare på Kd och sa att han kommunisten C H Hermansson, han var då det charmigaste du sett i politikerväg.
Du hade noll koll på ditt checkhäfte men klarade dig alltid.
Jobbade nästan jämt.
När min rödvitrandiga systers dotter blev gravid vid sexton års ålder, tyckte du då att det var hemskt?
Syndigt?
Inte det minsta!
Tvärtom läxade du upp såväl min syster som undertecknad för vår oro, ja, hur kunde det vara hemskt att bli mamma ...? Det fanns unga mammor runt hela världen och i ett land som Sverige, skulle det vara några problem?
Titlar och fina betyg brydde du dig inte om och jag minns glädjen när Bror Rexed tyckte att det här med titlar var ju bara dumheter.
Men din egen mamma, henne sa du aldrig du åt.
"Vill mamma ha kaffe?" sa du. 

Ja, lite så var det.
Vi var inte så där att vi ofta sa att vi älskade varandra .., knappt att vi nånsin gjorde det?
Men det gjorde jag.
Älskade dig.

Och just idag mamma, skulle du ha blivit nittiosju år.



lördag 28 april 2018

Dagens fönster ...


.... kommer från Ulrika, hon som mentalt håller på att ta farväl av sitt boende i Närke, men inte ännu vet vad som väntar.

Är inte bilden underbar?
Jo, det tycker jag.

Tack snälla, rara!!