söndag 6 maj 2018

"Hjälp till kassa två ...!"


Den är igång nu, vårsommarsäsongen när vi närapå fördubblar vår omsättning i butiken!
Jag började klockan två igår och från två tills klockan var sex och det var dags för den kafferast jag till sist struntade i, var det absolut full fart!
Och de så kallade kändisarna dyker upp.
Igår Kapten Zoom.

Stackars Joakim som var min kompanjon, han hann inte många meter från andrakassan förrän jag ropade på förstärkning!

I vanliga fall är där inga problem att hinna med allt som jag  v i l l  hinna med, men nu var det tvärtom! Jag hann inte fylla på cigaretter, inte medicinskåpet, hann inte rengöra pantmaskinen!
Nu hoppas jag på ett något lugnare eftermiddagspass (många som har sommarhus och kommer hit över helgen, åker kanske hem i eftermiddag?), för nu ska här jobbas på!

Blev hämtad av pv och ramlade mer som ihop i en hög i loppisfåtöljen.
Undrar just om det numera finns yrken där man kan sitta i lugn och ro och ha det tämligen behagligt?
Om någon av er har ett sånt - berätta gärna -! 
Då menar jag inte att man latar sig, inte alls, men där man kan arbeta utan att ha eld i rumpan.



Så här såg det ut vid Emmas dop.
Jag visar bilden enbart för att markera att det redan då fanns tendenser till grått hår.
Om jag  i n t e  hade färgat håret, skulle jag ha varit helt grå för många, många år sedan (bilden togs alltså 1997) och nu, efter att ha fått allergiska utslag två gånger på raken efter färgning, bestämde jag mig för att det får vara nog. Det blir ju  p i n s a m t  att uppsöka läkare för en sån sak som man själv har åstadkommit.

Men det ska jag säga, att roligt är det inte.
Det går väl an om man har kort hår, men det kommer ju att ta evigheter innan min kalufs är helt grå, ja, jag får väl klippa det allt eftersom.

Och pv, vad säger han ....?
Han vill nog helt ärligt att det ska vara som tidigare.


Mamma vid  sjuttio år ålder.
Några ynka grå hårstrån där på sidan.


Vid åttiofem ..., här har det grånat lite - eller mycket -.
Och här har sonen ännu kvar sitt lockiga hår.


Mitt eget .. jag kände inte igen det först.
Helt klart fuskfärgat.


Vid trettiotvå års ålder.
Jodå, här har det redan satt igång.


Äldsta dotterns kalufs.
Hästtagel-tjockt och hon säger själv att det är rejält grått .. om hon inte tar sig an det.
Hon har det ALDRIG utsläptt och jag höll på att svimma när det väl släpptes ut till lufttorkning.

Foto: inte jag .. kanske tösens mamma.

Nästa kalufs ... är AP:s.
Tjockt som hennes mormor och systers.

Ja, vi får se hur jag gör.
Jag har ju egentligen bestämt mig, men det är inte alldeles enkelt att bli blondin mitt i alltihopa.
Fick en bild på instagram av en rar bloggvän i Skåne; en som tidigare varit lika mörk som jag själv, men nu är silvervit och vackrare än NÅGONSIN!!

Ja, ja.

10 kommentarer:

Evas blogg sa...

Jag har ju ganska nyligen, gått igenom den där förändringen. Och så nöjd jag är nu. Nu hade jag klippt det ganska kort när jag påbörjade proceduren och det gick förvånansvärt snabbt att bli helgrå (slingade lite grått under tiden). Jag trivs jättebra i det grå och märker nu att det stämmer med mina färger. Att färga håret mörkt när man börjar bli gammal kan nästan bli som en krock mot huden, det liksom stämmer inte. Heja dig! det kommer att bli så snyggt!

Elisabet. sa...

Evas blogg: jo, jag vet och jag tycker att du är jättefin i ditt silvriga hår, men för mig är det som en slags total förvandling - och det är det ju också -. Jag känner inte igen mig själv.Och särskilt nu på sommaren när jag så lätt får färg - och redan har fått färg - då gör det ju aldrig nånting om det är mörkare ,-)

Monet sa...

Detta är ett dilemma alla som färgat sitt hår genom livet får gå igenom. Jag har flera väninnor som haft samma kamp som du men till sist insett att man bara ser konstlad och artificiell ut med korpsvart hår upp i sextioårsåldern. Det är ju helt onaturligt och faktiskt ser det ut precis som om man gjort ansiktslyftning, typ Silvia. Det vackraste är ju faktiskt att åldras med värdighet och i det ingår ju att acceptera det kroppsliga förfallet på olika sätt. Inklusive att håret grånar - eller blir silvervitt för en del av oss. En skicklig frisör hjälper dig med den här övergången, ser till att klippa av det långa svarta i omgångar, kanske lägga i några slingor under tiden det svarta färgade får försvinna och den nya naturliga färgen får komma fram. Om pv tycker att du ska bevara det svarta undrar jag varför? Det synes mig som om mannen din själv har en ganska uttalad peppar- och salt-färg på sitt hår? Skulle han tycka det såg ok ut med helt svart i hans ålder? Typ Trump fast åt andra hållet? Det man kan göra är att istället markera sina ögonbryn och fransar lite försiktigt och gå upp ett snäpp i läppstiftsfärg från kanske tonårsrosa till lite mörkare. Allt för att inte tappa all färg i ansiktet. Eva uttrycker det väldigt bra tycker jag. Lycka till, du kommer att vara fortsatt vacker livet ut!!

Anonym sa...

Förstår din identitetskris, Vet flera som blivit grå tidigt, långt innan 40-50. Då är man ju inte beredd precis och såklart färgar man. Själv har jag vart 50:de hårstrå grått och de andra glatt kastanjefärgade. Ser helt dammig ut i kalufsen! Lägg därtill grå tinningar och depressionen är ett faktum.
Så jag förstår dig så väl, kära Elisabet!
Hedgrenskan

Elisabet. sa...

Monet: ja, om det är korpsvart kan jag hålla med dig, men det finns ju varianter. Om man är blond och blir gråhårig blir ju skillnaden inte så stor; jag har alltid varit mörk och jag känner mig som en helt annan människa och då är det bara början nu. Och ja, jag tycker att det är jättesnyggt med silvrigt hår, men man kan ju gå en lite-lagom-väg ,-)

Att Pv kanske vill se mig mörk, det tar jag med ro ,-)
Det är inget problem.

Kerstin: ja, det är väl nåt sånt. Huvva, så svårt!

skåne sa...

Ladies in grey ,)

Bert Bodin sa...

Nej, det kan jag säga, att ett jobb där man kan sitta och ta det lugnt, har jag aldrig haft. Möjligen någon stund per vecka under lågsäsong.

Men så är det ju med servicejobb. Man står på tårna för det mesta.

Rexxie sa...

Jag har ett "ta-det-lugnt"-jobb! Donar lite här och där efter eget huvud, tar en kopp kaffe, fortsätter donandet... :-)

Bert Bodin sa...

Jaha, Rexxie.

Och betalt ska du förstås ha också!?

Rexxie sa...

Japp, jag har dessutom oförskämt bra betalt! :-)