måndag 6 maj 2019

Det får bli bakifrån .....


Torsdagmorgon.
Avresa från landet Halland, men under nattens gång har pv kommit på att han totalt glömt bort att ta undan "båtvaggan" i Skallkrokens hamn, den, på vilken segelbåten vilat hela vintern.
Det tar nog en timme att flytta den och pv briljerar med kunskaper i användandet av hävstångsprincipen. Är det nånting han verkligen är jättebra på, så är det att "flytta på saker".
Skönt att ha det gjort.
Jag kånkar på brädor och hjälper till efter bästa förmåga.


Andra stoppet blir i Gränna.
Då är vi hungriga och köper thai-mat alldeles intill där bilden är tagen.
Det visar sig vara det absolut sämsta jag ätit i den vägen, men kanske var kocken inte på hugget?
I en butik som säljer linnekläder, köper jag två somriga klänningar.
Lycka!
Konstaterar att det kan omöjligen vara lätt att gå med sandaler, alternativt högklackade skor i Grännas centrum. Det blir aningen vingligt.


Framme i Upplands Väsby på eftermiddagen.
Äldsta dottern visar mig den utbildningslektyr hon har att sätta sig in i.
Inte allt som finns i boken, men somligt.
Den här litteraturen är avsedd för specialistsköterskor, men även undersköterskor ska vara med på kursen och måste ta del av vissa kapitel.
Jag läser och förundras.
Tänker .., hur vågar någon bli läkare?

På kvällen slänger sig Emil raklång i soffan med huvudet i mitt knä och säger: "mormor, du kan väl pilla i håret?"
Mormor pillar och draaaar hårt och ler.
Emil säger att det är alldeles underbart skönt.
Vi pratar om fotbollsresan till Liverpool senare i höst, då Emil ska göra oss sällskap.
(Han håller på Liverpool, helst ska vi se någon match där dom spelar, helst på hemmaplan).
Egentligen är det för Emils skull ., jag har tagit med Emma tre gånger utomlands, men Emil bara två.
Micke lär ska göra oss sällskap också.
Jag känner mig lycklig.


Så blir det fredag.
Pv och Peter spelar golf och blir borta i mer än fyra timmar .., det fungerar bra mellan våra hundar .., Charlie och Harry undviker att titta alltför länge på varandra, men det går bra och känns skönt.
Nej, vi skulle inte våga lämna dem ensamma hemma .., det gäller att hålla koll.
När herrarna kommer hem igen är dom genomfrusna och pv är besviken över sitt usla resultat, bara två par och puttar och annat har gått eländigt dåligt.


Kanske kan självförtroendet återvända om han vinner i backgammon mot Emil?
Ja, det kan man ju hoppas, men så blir det inte.
Av dom matcher som spelas, vinner Emil totalt och pv tycker att turen har vänt honom ryggen.


Själv tar jag bilen och gör några ärenden .., Maria bakar sina berömda bullar med vanilj och mycket smör (mer som wienerbröd) och på kvällen säger vi tack och hej och  kör till Färingsö, till mellandottern, AP och hennes Micke. Det är ju av den anledningen vi har åkt upp; att jag har sagt ja till ställa upp i caféet under en dressyrtävling där AP håller i trådarna.
Och pv, han tröstar sig med dom goda bullarna.


I Färingsö finns numera två katter i huset - det här är Tilly, eller Paddan som hon kallas -.
Hon är den modigare av systrarna katt och den som hela tiden vågar sig allt närmare fram till Harry.


Så här, till exempel.
Oj, så spännande det är!!!


Tillys syster heter Vickan (dom båda kommer från Stig H:s stall, namnen påminner om hans häst Victory Tilly) och hon är betydligt försiktigare. Här ligger hon på tv-bänken och i den vackra rosa burken med guldigt lock, där finns askan av Nelly. Jag hälsar lite på henne .., klappar på plastpåsen fylld med vit aska (kan man verkligen lita på att krematorierna lägger i rätt aska ..?) och säger "hej på dig lilla gumman".

Och senare på kvällen pratar vi om Nelly och konstaterar att vi nu inte längre gråter när vi tänker på henne, det är mer glädjeprat och vi skojar om sånt som var så typiskt henne.
Så där som att hon alltid hade så bråttom hem .., att hon hade humor och var så filurig.
Och att hon, när hon var yngre och inte dement, älskade att plaska i en vattenfylld tunna, särskilt om det var nån sten eller nåt i vattnet.


Och Micke, som är förkyld och lite hängig, fixar middag då AP inte har kommit hem; hon förbereder för morgondagens tävling.
Själv är jag aningen .., tja, nästan lite nervös, ty nästa dag ska jag alltså träda i tjänst på den där tävlingen, ja, såklart inte rida, utan bara stå i caféet och sälja fikabröd och annat, men ändå.

Nej, det är sant, det är inget märkvärdigt, men att komma in som helt ny i ett samspelt gäng starka kvinnor, det gör mig lite nervös. Tänk, om jag bara är i vägen!
Det är nog mest det .., känslan av att jag inte ska göra ett bra jobb.
"Nej, inte behöver du vara orolig! Alla är bara glada när någon ställer upp ideellt!" säger dottern lugnande.


Kanske hade jag föreställt mig ett bord med kanelbullar och lite köpekakor .., men det kunde jag glömma! På ena halvan av bordet finns mängder med alternativa sorter .., ja, ni ser ju själva ., och på andra halvan trängs vanliga smörgåsar (vegetariska eller med ost och skinka) med wraps som vi gör själva (tre olika sorters fyllningar finns i var sin bytta - det är laxröra, en röra med fjällröding och en med böckling) och för den som vill ha nåt mera matigt, så finns en vegetarisk (kanske rent av vegansk) chiligryta med mycket bönor som visar sig vara helt underbart god!

Och på bordet finns även en hel plåt med äppelkaka och så finns vaniljsås för den som så önskar.
Man kan betala kontant eller med swish.
Kunderna häpnar över utbudet och säger "men åååå, så fint, så mycket att välja på!"
En enda är missnöjd; det är en man som vill ha varm korv med bröd.


Här står Fia och Sussie; det var den senare jag kamperade med.
Sussie är den blonda av dem och vi konstaterar att vi båda vuxit upp som sladdbarn .., hon arbetar som speciallärare och har ganska nyligt förlorat sin syster.

Efter att ha stått där tillsammans någon timme, får vi in den rätta snitsen och blir på riktigt .., ja,  samspelta .., och jag tänker att det är intressant att se hur smidigt det går att samarbeta fast man inte alls känner varandra.

I grytorna finns chilin som någon vänlig kvinna har lagat till hemma.
Och vilken utsikt det är från köksavdelningen!
Från fönstret kan man titta ut över dom tävlande.
Innan dagen är slut ska Sussie säga "Elisabet, vi kan väl stå tillsammans nästa år också?" och jag blir så innerligt glad och säger ja på studs.


Så smart att sälja hårdkokta ägg!
Inget godis finns att köpa, ingen Coca-Cola heller.
Men kaffe, te och vatten.
Det är liksom genomtänkt.


Själva caféet är beläget i en gammal smedja och på ytterdörren sitter det här anslaget.


Här pratas det resultat.
Och deltagare som kommer in efter att ha tävlat, dom säger nästan alla ..., "det gick ju såå jääävla bra på framridningen, men sen ...!" och jag förundras över hur starka dom här kvinnorna är - och alla åldrar blandas - från småtöser på fem, sex år som är "löpare" och springer med domarnas resultat till sekretariatet, det som ligger i rummet intill caféet - till kvinnor i min ålder och äldre!
Vilket engagemang!

Kvinnor som kör hästtrailers .., som baxar in och ut hästar som är mer eller mindre bångstyriga (eller inte alls) , kvinnor som fixat parkeringsplatser och som en liten läktare av vita plaststolar, ja, men det är ju helt ofattbart så mycket som ska fungera på en dressyrtävling - eller hästtävling vilket som -! Inte minst säkerheten .., och det ska finnas sjukvårdskunnig personal och en speaker ska man ha, ja, det tar liksom aldrig slut!

På bilden står AP och kollar på ryttarinnans resultat, tror jag i alla fall.
Den unga kvinnan längst till vänster, hon avlöser mig på slutet.


Visst blir man glad?
En liten häst bland alla hjärtan.


Lånar en bild från AP .. , vi har samma märke på våra mobiler, men hennes är betydligt nyare och hon kan ställa in så hon får skärpa så här bara i förgrunden. Åååå, så fint det blir! Och titta, vilken finurlig ljusstake!


Vid tretiden börjar det lugna ner sig; det har fram till dess varit full fart i serveringen. Nu är lagtävlingen snart till ända och några av dom anmälda tävlande har inte kunnat komma, då det varit polisavspärrningar i trakten, på grund av nån trist misshandel.
Här sitter AP och pv och småpratar, medan jag tar hand om disken och knackar lite på fönstret .., ja, hej på er raringar!

Så var den här dagen på Sjövillans gård i landet .., ja, Uppland, förmodar jag.
Så himla trivsamt!
Så många vänliga människor!
Så många leenden!
Så många som var nöjda med framridningen ...!
Så många starka kvinnor!

Tack att jag fick vara med om detta!

Medaljerna till den som orkat läsa ända hit, dom har tagit slut, så det blir mentala medaljer.
I morgon ska jag berätta om två paradis som vi besökte.


Fyra dagar och så mycket som hände ....


Såja, då är man på hemmaplan igen, efter en liten tripp eller utflykt norrut.
Fyra futtiga dagar och så mycket som man fick vara med om!

Just nu är hjärtat och  hjärnan så sprängfyllt av intryck, så jag ska ta det alldeles lugnt och inte på direkten skriva världens längsta inlägg, så där som jag alltid gör.

Jag börjar så här.
Kaffe och en macka när klockan är tretton minuter över sex på måndagmorgon.

torsdag 2 maj 2019

Dagens fönster ...


.... kanske känns igen?

Det är från lilla gula huset hos grannen.

Nu ska där göras om .., det ska installeras dusch och toalett, då en av sönerna tar över det hela.

onsdag 1 maj 2019

Dagens fönster ...


... kommer från Pershyttan i Bergslagen och det var Ulrika som höll i håven.

Här kan man läsa mer om just Pershyttan.
Hur intressant som helst är det!

tisdag 30 april 2019

Valborgsmäss ...


Och i skrivande stund ser jag en sån fn fågel i eken .., men se, den schasades raskt bort från grenen. Kan det ha varit en stenknäck? Ja, det var det, konstaterar jag.

Det har varit en solig förmiddag och nu, när klockan är ett, är det mulet.
Eller i alla fall inte soligt.
På promenaden med Harry såg det ut så här vid "Polska ambassaden".


Och mot kustvägen till ., så här. För en vecka sedan var åkern alldeles brun och torr; knappt ett enda strå syntes! Nu, är det så grönt så man tror knappt att det är sant.


Väl hemma igen upptäckte jag sigge som låg och sov så gott i växthuset. 
Lagom varmt var där också.


Av frun och herrn från Tyresö fick jag låna Håkan Nessers "Från doktor Klimkes horisont"; en samling noveller helt enkelt. Igår när jag satt i Skallkrokens hamn och väntade på pv, läste jag den andra novellen, "Förrättningen". Jo, den var väldigt bra. 
Intressant med tycke och smak när det gäller böcker. 
Måns Wadensjös "Monopolet" som  j a g  tyckte så mycket om (hög igenkänning) tyckte Eva var bara skrutt. Hon är otroligt förtjust i alster av Theodor Kallifatides, det är inte jag, men jag har heller inte läst så många av hans verk, så jag får börja om - och testa på nytt -. 
Nåja, det säger kanske en hel del om en själv, när man tyckte väldigt mycket om att läsa Gerda Anttis vardagsskildringar där det lilla blev det stora .., eller där inte så mycket hände. SOM jag tyckte om hennes alster.


Men den här novellen av herr Nesser .., den var alltså väldigt bra, enligt mitt sätt att se det.

Nu är klockan tio över ett. 
Om två timmar ska jag vara på plats i affären, för ett pass till kvart över åtta.
Harry sover ihopkurad på soffan ..., getingsticket som jag fick igår (nästan i vänster armhåla) svider lite ..., och jag hör tickandet från köksklockan.



Dagens fönster ...


... kommer från Skåne, ja, från Trelleborg och Hedgrenskan.

Ett fönster i ett fönster .., skriver hon.


Från henne kom även den här bilden igår - det var på messenger - och jag tycker att den är så finså den får vara med och sprida valborgsmässoglädje!

På instagram eller var det möjligen på facebook, ja, strunt samma, pratades det om maj månad.
Så här skriver då Kerstin:
"Älskar maj! Det är min favoritmånad" Men älskar också augusti med ljumma kvällar när det blir mörkt. Tända ljus och mysa. 
Idag åt vi middag på balkongen för första gången i år. Fönstren öppna så alla ljuden och dofterna kunde komma in. Underbart!"

Tack Kerstin, för både det ena och det andra!

måndag 29 april 2019

Och så blev det ny vecka ...


Men först var det söndag.
Jag jobbade extra, klev upp i ottan och var på jobbet kvart över sju då jag kände mig osäker på den nya bakugnen och det är inte lite bröd som ska bakas och helst på vara på plats när vi öppnar klockan åtta. Den nya ugnen rymmer många fler - och större - plåtar än den gamla och det var tungt att ta ut heta plåtar med matbröd och därtill ont om svängrum när sedan bröden skulle sättas i bakvagnen och göras redo att forslas ut till brödskåpen. 
Dålig bild, men jag fick det inte ljusare. 

Hämtades av pv vid halv tre och då var jag såååå slut på. 
Ögonen hade svämmat över mest hela tiden, men där var underbara kunder och så fina möten.


Där var en ung man (ja, om trettiosex är "ung", men det är det ju ...) som hämtade ut ett paket och jag frågade om efternamnet, ja, om det var italienskt och det var det och sen gav det ena det andra. 
Han berättade att det var hans far som emigrerat från Italien (från trakten av Venedig, men inte nära havet) och han berättade också om sommarlov hos farföräldrarna vilka nu båda var döda, men en faster har han kvar och jo, han känner sig som en blandning av såväl Italien som Sverige. 
Perfekt är det ju under fotbolls-VM, då håller han mest på Italien, men när det gäller hockey, då är det Sverige! 


Och där var också det äldre paret där mannen nu plötsligt gick med krycka och jag tänkte att det var nånting mera .., och i ett ögonblick av ensamhet i kassan, böjde sig kvinnan fram och förklarade att maken drabbats av en stroke och ja, det var kämpigt förstås.

Ja, så är det, så fort kan tillvaron förändras, från den ena dagen till den andra. 
Det gäller att ta-vara-på och glädjas åt det man kan. 
Till exempel en kvist med blommande hägg! 
Tack pv! (Han visste inte att det var hägg .., med en doft lika ljuvlig som poppelns och framför allt en doft som påminner om min barndom. Vi hade en hägg nedanför gungan i slänten mot sjön).


Stöp i soffan på eftermiddagen och sov hårt i säkert en timmes tid. 
Senare på kvällen hände nåt så obehagligt. 

Jag hade gått i säng och somnat, sov djupt och hårt .., när pv lite senare kommer upp och in i sängkammaren för att säga godnatt och då vaknar jag och blir hysteriskt rädd, så där så jag skriker hejdlöst rakt ut!! Helt obegripligt att jag blev så rädd och det kan jag säga att det blev pv också, och Harry, han blev inte bara rädd; han blev vettskrämd, hoppade ner från sängen och gick raka spåret in till husse och sov där. 

Så blev det morgon och jag kom ner till köket där pv var i färd med att göra sig i ordning för att cykla till sitt gamla jobb. Två dagars arbete där väntar honom. 
Själv är jag fri, men ska arbeta extra för Charlotte i morgoneftermiddag.

Tog bilen och körde till Harplinge och köpte - förhoppningsvis för sista gången innan vintern - en säck med fågelfrö, men sen får dom nog klara sig själva resten av sommaren. I bagageluckan hade jag även med mig några plantor med lövkoja. Det här med dofter betyder mycket. Och lövkojan, den förknippar jag med sommar och blomsterhandeln hemma i Malå.


Nu inväntar jag friherrinnan som har åkt till Ullarp för att köpa ägg, även till mig. 
Vi åker ju upp till Sthlm senare i veckan och äldsta dottern ville gärna ha några flak med hemägg.
Det blir kaffe ute i solskenet och jag är så glad för lilla fröken Akleja som är så mild och ljuv i färgerna när den slår ut! Det är den allra finaste aklejan jag har fått fatt i.


Kommer ni ihåg dom här dunkarna som pv köpt hem och som skulle ta hand om regnvattnet från garagetaket och en från hustaket. Den här dunken fylldes under en regndag!! Det har varit rapsolja i den, så vattnet har en liten gulaktig färg.

Den andra behållaren fylldes lika snabbt, så nu har vi i alla fall två tusen liter vatten att pytsa ut till buskar och rabatter, om det skulle behövas. Men en sak återstår; att på ett finurligt kunna tappa ut vattnet via en slang. Sen ska vi plantera (vi = pv) HUMLE som får slingra sig upp för dom hemska rören, så ska det väl se bättre ut. Eller kanske helt enkelt bygga en ram av trä runt?


Annat som är vackrare: ett blommande körsbärsträd! 


Och spireabuskarna som jag klippte ner så hårt antingen i fjol eller förrfjol, dom blommar nu överdådigt. En bit ifrån dem står dom (ja, här blandas dem och dom .., "de" kan jag inte skriva, det känns helfel) andra spireorna som är högre oss själva och så bruna och spretiga; dom ska sågas ned efter blomningen, så blir dom kanske som nya nästa år?

Apropå stavning. 
Såg i Morgonstudion i morse en skylt som skulle visa namnet på SVT:s korrespondent i Spanien, där det ju har varit val. Han heter Christoffer Wendick, men en osäker textare hade drämt till med CKristoffer, med såväl C som K. Ja, det gäller att gardera sig. Och svenska dagbladet på instagram, där stavades busken/trädet sälg med j. Tur att man är i gott sällskap. Det här med stavning och grammatik är inte det enklaste.

Ja, nu blev det ett superlångt inlägg. 
Så är det ibland. (nästan alltid).
Dagens fönster ....


Ett härligt kreativt skyltat fönster från Värmland - tror jag - i alla fall är det madame Turtlan som tagit bilden. Kanske du kan förklara .., jag har bara bilden kvar, inte texten. Nej, det är från Trollhättan, där Turtlan tillbringat en hel del tid, ja, den senaste tiden.

Tack för att du tog dig tid! säger jag.

söndag 28 april 2019

Söndagsfönstret ....



... fångades i Pershyttan och det var Ulrika som höll i håven.

Tack! säger jag.

fredag 26 april 2019

Dagens fönster ....


... finns i ett sommarhus i Haverdal och där, på trädgårdssoffan, ligger en lång herre och läser boken "Monopolet" av Måns Wadensjö, en bok som handlar om livet på ett Systembolag. Jag tyckte mycket om den, mest kanske för att det var en hel igenkänning från mitt eget yrkesliv.

En recension av Monopolet finns här.,

(Så underligt! Med chrome som webbläsare kan jag läsa hela recensionen, med Firefox inte alls).

torsdag 25 april 2019

Om skolavslutningen ....


I morgon-tv diskuteras detta med den kvinnliga prästen i Sävare församling som säger nej till att ha skolavslutning i kyrkan, då det från skolans håll ska dikteras villkor inför själva avslutningen. Inget prat om Gud eller Jesus och ingen välsignelse.

Jag tycker att det är modigt gjort av prästen.
Och rätt.

Det är hur många människor som helst som anser att det här med religion är enbart påhitt och dravel, men detta till trots mer än gärna gifter sig kyrkligt, går i julottan och sjunger med i psalmerna och självklart ska skolavslutningen också vara i kyrkan!

En mig närstående herre är ateist, men står ett par gånger per år och sjunger hallelujasånger i olika kyrkor och när jag frågar hur han får ihop det, säger han att det ..."är ju så vackert".

Jo, jag tycker att det är jättefint med avslutningar just i kyrkan, men då borde också prästerna själva få styra över innehållet.

Så tycker jag.
Amen.
Torsdagsfönstret .....


Ett fönster från Pershyttan och det var Ulrika som varit alert med håven.

Tack! säger jag.

onsdag 24 april 2019

Nån har blivit kändis .....


En snäll och klok man i sina bästa år, från Vaplan.

Här kan man lyssna till honom.
Dagens fönster ...


Så här skrev hon, madame Turtlan:

"Ett fönster från min älskade stad, en kväll i april".

Staden är Karlstad, men det kanske många redan visste.

En enda gång har jag besökt Karlstad och det var 1969 .., på semester i Norge med mamma, pappa och min bästa kompis Eva och då tog vi vägen förbi Karlstad och hälsade på pappas chef Sven Molin, som då bodde i Kil med sin familj.

Tack för fönstret! (Du har varit ovanligt flink ett tag .., har två till som väntar).

tisdag 23 april 2019

Tisdagsfönstret ...


På väg hem från Eva från Tyresö och hennes familj, råkar jag titta in i hallen.
Ett fönster speglar sig i tavla - eller en inramad affisch - av Eugène Jansson.

Om denne för mig okände konstnär, kan man få veta mera, om man klickar in sig här.

måndag 22 april 2019

Ett annandagpåskfönster ....


När jag såg den här bilden hos hon som en gång kallade sin blogg "londongirl" och som delar operaintresset med t.ex Rexxie, då föll jag  p l a d a s k!
Är det inte helt ljuvligt?

Och vad gjorde jag då?
Jo, jag frågade helt sonika om detta inte finge bli ett dagens-fönster och tänka sig, det fick det!

Tack Lisbeth!
Och visst måste ni som tittar in här hålla med om att det är ett bli-glad-av-fönster?!

söndag 21 april 2019

Påskdagsfönstret ....



Vid vår andakt på dymmelonsdag såg jag det fina fönstret.
Snö kvar, men sol.

Allt gott.

Cecilia N.

// Tack Cecilia för att du tog dig tid!

lördag 20 april 2019

Om tristessen .....

Nu börjar jag faktiskt tro att det spökar.
Tidigare idag gjorde jag ett litet inlägg där jag länkade till Sven Teglunds sida.
Turtlan i Karlstad har till och med kommenterat det hela.

Och nu ..,  bara borta!

Då länkar jag ännu en gång och lägger in hennes kommentar manuellt.

Så här skriver hon: 
Igenkänningsfaktor. J,a inte helt men detta med vissa storhelger som det var släktmiddag och som barn så blev det långtråkigt. Man skulle handhälsa och tala om hur gammal man var. Hur mycket man växt och vilken klass man gick i. Uh vad jag tyckte det var jobbigt!

fredag 19 april 2019

Långsamhets-tv ....

För övrigt står tv:n påslagen .., i väntan på att alla älgarna ska simmar över Ångermanälven.
Jag har sett två renar simma ..,  svanar, gäss och mindre sjöfåglar, men ännu inga älgar.

Här är länken till programmet.
Dagens fönster ....


"Hej!

Här kommer ett fönster som finns på vårt lilla förråd. Ja, förrådet är inte påskgult, snarare lite åt det mer orangea hållet.

På rad står säckar med jord och bark som är kvar sen förra året och vi har plockat fram våra utemöbler ikväll.
Finväder väntas.

Hälsningar från Turtlan".

//Tack Annica för fönsterbidraget!! Alltid lika roligt när bloggvänner/läsare kommer med bidrag!

torsdag 18 april 2019

Dagens fönster ....


"Hej!

Igår kväll var jag i Stora kyrkan i Östersund på en föreställning. När den var slut passade jag på att titta på utställningen av Sven Teglunds otroliga akvareller av sin mors virkade dukar.
I denna bild speglar sig kyrkfönstren, ett bidrag till dina fönsterbilder."

Så skriver Eva på Frösön. 

ven Teglund, som numera är friherre, har för övrigt en ny blogg.
www.sventeglund.se

Och tack Eva att du tog dig tid att agera fönsterfångerska!
Bakåt-titt och födelsedag ...


Ja, jag var så genomtrött igår när jag väl kom hem från affären, så när klockan var halv nio, om ens det, gick jag i säng. Då hade jag redan sovit någon timme på soffan.
Men hur kan man bli så slut på?
Det kan man fundera på.
Från tio till fem - minus en halvtimmes rast - stod jag och packade i kundernas varor och det var  påfyllning av varor, det var postpaketen som skulle komma på plats och några inhopp i kassan.
"Ja, men tänk på hur många hundra, kanske tusen kilo!" du då har lyft under dagen, sa pv och så är det ju förstås.


På väg in till affären vid tiotiden, var den här tösen den första jag mötte.
Hon stannade till och förutsåg nog min reaktion .., men åååå, go som gull var hon!
Nu syns inte hennes fina kaninöron av plysch ..., men ni förstår så glad hon var!
Och jag sa till henne att hon aldrig i hela sitt ska glömma hur otroligt vackra ögon hon har, för att inte tala om alla fräknarna.

Mängder med sommarhusgäster hade kommit norrifrån och det handlades nåt så otroligt och vi sprang alla omkring och letade varor .., ja, men  v a r  finns nu plåster och var finns nu rostad lök och var finns kryddorna? Alla var dock positiva till hur fint det blir - och rymligt - förutom en äldre dam från Sthlm som tillbringat alla somrar i Haverdal; hon ville att det skulle vara precis som det alltid varit .., lite trångt och ja, hon upplevde det som gemytligt.
Och min namne Elisabet som jag skrev om häromdagen, hon som fyller nittio i början av maj, hade nu fått sitt tjugosjätte ättelägg, ännu ett barnbarnsbarn!


Efter jobbet bytte jag bara om och så kom pv och hämtade mig - vi var nämligen bjudna på middag hos friherrinnan -. Och detta, att när man trött och slut på får slå sig ned på en uteplats och med solen i ryggen .., och så är det bara att invänta värdinnans "varsågod", å, sicken lycka!
På bilden syns inte enbart friherrinnan, utan även hennes daghund Bessie, en liten skrutta som är sååå fin och gärna ville busa med Harry. Han var dock mest konfunderad.


Vad bjöds vi på?
Jo, rådjursstek med potatisgratäng och sallad.
Å, så ljuvligt gott!
Till efterrätt kalvdans med nykokt hallonsylt.


Och Harry, som inte heller smakat kalvdans tidigare .., aldrig någonsin, fick smaka lite. Jodå, det gick ner!


I en tidigare kommentar, det gällde vepan som jag köpte hos Antikkulan, undrar Astrid Binnerstam över ringarna på vepans baksida. Så här ser dom ut .., en ring i varje hörn. Det måste ju ha varit för att få den fint spänd på väggen, eller ...?

Nu är det onsdagmorgon; jag vaknade vid femtiden och låg och lyssnade till Vetenskapsradion och även på USA-podden. Intressant är att en av dom demokratiska presidentkandidaterna är en man som heter Pete Buttigieg, han är 37 år och tydligen enormt populär borgmästare i South Bends, Indiana. Han är den yngste politikern som ställer upp, han är öppet gay och är gift med en mellanstadielärare och hoppas kunna få barn med honom. Det som mest ligger honom i fatet, det torde väl ändå vara efternamnet. Lycka till Pete! säger jag.


Sist av allt: idag fyller fine Gunnar i Vaplan år .,. denne energiske (iaf när det gäller teater) jämtlänning som är så himla trevlig! Det här är förra årets collage när han hade födelsedag, ja, varför variera sig .., det får bli den i år också!
Kram på dig Gunnar! (Och som alltid är du välkommen ner!)
Dagens fönster ....


Ett alldeles underbart vilsamt fönster .., med  kors och allt .., kommer från Hjulsjö kyrka och det var Ulrika som tog bilden.

onsdag 17 april 2019

Tisdagkväll ....


Då får vi besök av Eva från Tyresö, hennes inte-alltför-långe-man, deras dotter Maja och så hennes dotter "Lill-Karin". Det är nog fem, sex månader sedan vi sågs och det är sååå roligt när dom kommer promenerande på tomten och Harry blir så glad!

Så blir det några timmars prat i uterummet.
Och middag.
Pv har fixat fläskpannkaka (vilket är hans specialitet!) och det är varmt och skönt och lilltösen, som inte är så liten, hon fyller åtta år om sexton dagar (hon räknar på fingrarna, först blir det arton dagar och sen verkligen sexton!) är väl trött och less efter bilresan från Tyresö, så när sjuårsmagen fyllts med pannkaka och hallonsylt, ägnar hon sig åt att ta hand om alla småkycklingarna som finns på bordet.
Det var då en faslig oordning på dem!


I påskägget som hon fått, finns godis.
Ja, det tar hon också hand om .., och plötsligt förvandlas godiset till blommor!
(Och hennes mamma förfasas över att Karins händer är smutsiga! Själv tycker jag att det är helt underbart .., det är väl så barnhänder ska se ut om våren!)


Och sen blir det en installation med ved.
Tala om att ha kreativa ådror (här hjälpte Maja till ...).

Det vita upprättstående till höger på bilden, det är inte en gravsten med namn och bild, så där som på grekiskt vis, nej, det är pv som arrangerat det hela, som stöd till all sand han grävt ut.
Kanske försvinner det? Kanske inte. Själv funderar jag på att rengöra frigoliten och verkligen skriva dit ett namn. pElles, kanske? Måhända kommer där en bild också?


Sist av allt ..., är det inte en helt fantastiskt fin trasmatta som Maja kommer med .., med segelbåtar, grynnor och skär .., ja, men den är sååå fin, som ett konstverk!  Maja har själv suttit vid vävstolen och det här med segelbåtarna var hennes pappas påhitt (perfekt till en segelälskade husägare!).
Och mycket av det blå i mattan, det kommer från "tenniströjor" som samme pappa haft.
"Vi fick såna på jobbet på KTH och dom är rejält använda (han är en flitig badmintonspelare). men lika rejält tvättade må du tro", säger han leende.

Så kul! Då finns liksom han också med i mattan!

Ja, så var det igårkväll.
Sååå trevligt.

Om en timme ska jag åka till affären (strålande sol ute förstås!) och arbeta till klockan fem och då stundar middag hos friherrinnan. Så omtänksamt av henne! Pv ska till tandläkaren (mindre trevligt) och jag ska nu göra mig i ordning.

Ajöken, sa fröken.