Ytterst långsamt utvidgar jag mitt revir i landet Halland.
Idag är första gången som jag ger mig av lite längre söderut, längs havet .., längs stranden.
Blommande körsbärsträd längs vägen.
Någon har lämnat spår efter sig.
"V was here. Me too ...", står det skrivet i sanden.
Överallt ser jag små snäckor, tång och fågelfjädrar som ligger och vajar i vinden.
Och jag tar mig över staketet och hamnar bland en skock får och slår helt enkelt följe med dem ..,vinglar mig fram i redan upptrampade spår .., ser fårlortar i parti och minut, mest parti.
Mellan varven försvinner solen och kommer åter lika snabbt.
Jag ser rester av en slagen fågel .., ett fiskskelett .., ilandflutna petflaskor .., och överallt i de taggiga snåren sitter fårull .., man skulle lika gärna kunna tro att man befann sig på en bomullsplantage - just så ser det ut -.
Om man klickar på bilden kan man höra lärkan och småpratet från några ejdrar.
Man kan också känna doften av hav.
Hit kommer jag .., till en liten vik där jag aldrig tidigare har varit!
Inte den blekaste aning har jag hur jag ska ta mig upp till kustvägen och mitt bland klipphällar och ljunghed ligger ett rött litet hus - vilken utsikt! - tänker jag ..., och vänder så småningom om och tar samma väg tillbaka.
Sneglar på mobilens display .., 11.07 visar klockan.
Det är inte direkt ett salongsgolv man promenerar på .., men säkerligen hälsosamt för balansen och jag märker tydligt att jag har blivit starkare i mina ben och särskilt i mitt högra knä.
Jag är inte längre lika rädd för att ramla.
Och så nästan hemma.
Det har varit strandstädning och i små högar ligger ihopsamlat skräp.
Går ner till vattenbrynet .., till höger på bilden .., kupar händerna och blaskar mig i ansiktet.
Doft av t å n g och h a v.
Jag har sagt det förut och säger det igen: mer behövs inte.