Några söndagkvällsfönster från Frankrike ...

"Hej!

Vi har haft olika dagar idag ser jag. Men nästan samma mat-tema på våra bilder.

De två fönster jag tog idag sparade jag åt dig.

Ett arabiskt restaurangfönster där fotografen syns i bild. Och så två stycken från en bakgata.



Inte de minsta romantiska eller pittoreska som man hittar i småbyarna.

Det här är vanliga franska vardagsfönster men en liten blompotta i ett hörn.

Men man undrar ju vad som händer bakom spetsgardinerna?

Ha det så bra i Ystad.

Hälsningar Monica."


(Och hur intressant som helst är det att klicka sig in på hennes sida och ta del av det franska livet!)

Fågeltävlingen ..

Idag, medan jag har varit på arbetet, har pensionatsvärden suttit här framför dataskärmen och drömt om att få syn på minst elva eller tolv småfåglar vid Gunnars numera världsberömda fågelbord.

Tror ni där kom några horder av hungriga fåglar?

Nej.

Däremot uppenbarar sig en snöskottande man som,ja, helt otroligt är det ju inte, kan vara självaste tävlingsledaren, ja, Gunnar!

"Titta här!" säger pensionatsvärden och visar mig bilden med mannen som skottar snö och jag säger att den bilden ju är mera värd än tjugo småfåglar på samma fotografi!

Bäst det är vinner man fågelräknartävlingen, just bara för att man har lyckats fånga herrn själv på bild!

Och så surfar jag vidare och efter en stund tänker jag lägga in bilden här så alla får se.

Då är den borta!

Den var inte sparad.

Buuuuuuuuuu !!!

Spott och fräs och väs!


Jag tog fram nageltången i akt och mening att klippa Pelles klor.

Det skulle jag inte ha gjort.

Ungefär så här blev det.

Storforsen ...

Ja. Klicka!

Hasse i Ö-vik har fullt upp med Kärleken och allt sånt, (mina unga arbetskamrater är helt övertygade om att allt som har med kärleksliv och dylikt att göra upphör någon gång i 35-årsåldern .., ja, kanske 40 då .., och Hasse är ju snart pensionär och då ägnar man sig förstås enbart åt korsord och Melodikrysset och annat allmänbildande ....) och såklart har han inte längre tid att skicka bilder från norr till söder, i alla fall inte i samma omfattning som tidigare och det har jag full förståelse för.

Att lösa korsord tar t i d.

Men idag minsann .., kom den här bilden av Storforsen.

Och .., Hasse tog alltså bilden.

Söndag - arbetsdag ..

Hur mycket enklare är det inte att cykla till jobbet, när det är ljust ute!

Så känns det.

Och underbara Maria H är där och vi kämpar på .., hon har laddat kycklinggrillen och när "kycklingen-är-färdig-klockan-ringer" skyndar jag mig dit och plockar ut och lägger det nygrillade i påsar, allt medan hon härjar i mejeriet och sen tar vi frukten och färskvarorna och Hanna utan h sitter i kassan.

Det är tur att man inte är hungrig, så där när står vid grillen, för man kan lätt bli.

Bara så ni vet.


Anna i farten ..., knappt att hon fastnar på bild!

Lite senare ansluter Anna.

Anna är en flitig madame och när jag tittar in i mejerikylen, är hon i full färd med att ställa i ordning.

Ställa i Ordning.

Anna är en sån som vill ha ordning & reda och sedan hon tog över tobaksansvaret, är där helt suveränt lättöverskådligt bland cigarettlimpor och stockar av snus.

Tro inte att hon arbetar annorlunda i mejeriet.


Baksidan av mejerikylen.
Ååå, vad jag letar och letar för att hitta var lättyoughurt med Medelhavssmak ska stå!

I vanliga fall är jag nästan aldrig i mejerikylen, som är stooor, ja, som ett helt avlångt rum!
Gissa hur svårt det är att hitta rätt bland tusen olika sorters youghurt med de mest fantasifulla namn .., och till Lindalottas glädje kan jag meddela att dom flesta tycks vara från Skånemejerier.

Just innan jag tackar för mig och går hem, kommer Maria - hon som går som en cowboy -, fast idag är det som dåligt med den varan, det är mer som en skadskjuten cowboy .., ty hon har varit på personalfest tillsammans med sin man, ja, igårkväll .., och jag behöver inte fråga om hon har haft trevligt, för det har hon.


Man tappar räkningen på antalet burar .., och så är där halvpallar med vetemjöl och socker och gud-vet-allt!

På bilden ser ni Ica-bilen.

Chauffören har ett dubbelsläp och han backar så e x a k t, så lastbryggan kommer precis på pricken där den ska!


Chauffören heter Niclas och det märks att han inte är någon nybörjare.
Här kommer han med pall vetemjöl som ska in på lagret.

Vilken yrkeskunskap där finns!

Ja, det finns inte ord för hur mycket jag beundrar den yrkesgruppen!

Och nu är klockan kvart över två och det ska bli tacomiddag, innan pensionatsvärden äntrar tåget och ger sig av norröver!

Himlen är ännu blå.

Man tror knappt sina ögon!

Så här glatt ...

... känns det inte att lämna sängvärmen, ta på sig arbetskläderna och ge sig ut i regnet.

Och mörkret.

Idag är det den elfte-dagen-av-tretton-på-raken.

Och jag är inte ett så värst uppbyggligt sällskap när jag kommer hem om kvällarna, där en något mer alert pensionatsvärd väntar.

Nej.

Jag är trött.

När det sedan blir natt och han drömmer om att ha en måhända stillsamt sovande madame (ja, eller möjligen en tvärtom-madame .., en eldig sak ...) intill sig, då faller jag i djup sömn och börjar skära tänder.

"Du har väl retat upp dig på nånting och så gnisslar du därför ..., kanske för att jag hade lök i potatisgratängen, ja, det tyckte du ju inte om .., men jag lovar .., det är sista gången det händer!" säger pensionatsvärden som flera gånger under natten har fått väcka madamen vid hans sida, allt för att slippa tandagnisseleländet.

En prövningens natt blir det för den mannen.

Ungefär så är det.

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

Såg ett skyltfönster på din blogg....

Tänkte genast på detta skyltfönster som jag tog i Gamla stan i våras i Sthlm. ;-)

Här vräker snön ner idag. Vitare än vitt ute..

Skönt att vara inomhus en sån här dag speciellt när en god middag och gott vin väntar! (tillagat av min man).

Trevlig helg!

Smulan."


// Och tack snälla! säger jag och undrar om Smulan vet vad affären heter?
Det där är nämligen på pricken kläder som jag tycker om!

Några kvällsfönster från Värmland ...

"Hej!

Jag och min ny kamera har varit på en lördagspromenad.

Kom att tänka på det där med att bo på hotell i sin hemstad när jag passerade stadens Stadshotell.

Ja varför inte checka in där tänkte jag och fångade några fönster på hotellet.

Sviten med älvutsikt skulle jag välja!



Sen i kvarterat Almen så gick jag förbi detta fönster till ett antikvariat.

I rutan speglar sig stadens gamla vita teater.

Kvarteret Almen är ett kvarter som klarade sig i stadsbranden 1865.

Fönsterplåtarhälsningar från Turtlan."


Fler bilder från Karlstad finns här.

Och så ...

... ringer det på dörren och där står min äldstasyster som bor på landet utanför Hörby och hur roligt som helst är det och vi dricker glögg och äter pepparkakor och så får hon titta i Kefalonia-albumet (som ska bli Emmas julklapp ...) och vi pratar om detta .., och bestämmer oss för att åka till Köpenhamn och ta oss en titt.

När jag var yngre satt jag ofta på ryamattan hemma i Malå och bläddrade i mammas sjuksköterskeböcker .., stora, tjocka böcker med utvikbara anatomibilder och hjälp, vad detta fascinerade mig!

"Ja, sånt vill jag då inte se ...!" säger pensionatsvärden, som i det avseendet är lite mer blödig.

Eftermiddag ...

Det blir en bra dag det här.

Nästan enbart kassatid för min del, ty Hanna är hes och har tappat rösten någonstans längs vägen, men det spelar ingen roll, kassan är det bästa jag vet och det känns bra.

När det nästan är dags att gå hem, upptäcker jag exets fru som står och väntar på sin tur, ja, i min kassa! Framför henne står en liten tant och jag behöver inte fundera mer än två sekunder, så ser jag ju att detta är Nya Fruns mamma .., åå, precis samma kroppsspråk och sätt att tala har dom och mamman är över åttio och har så snälla ögon och vi tar i hand och hälsar och hon säger att ..."ja, ingen av döttrarna verkar vara lik dig ...?".

"Jodå, Maria, (dr Böhlander) .., hon är lik sin mamma ...!" säger Nya Frun och vi pratar en stund och jag översköljs av en sån oändlig värme och nån slags mamma-saknad, alldeles rörd blir jag.

Och så är arbetsdagen tillända.

Jag ska just till att svinga mig på cykeln, då jag i ögonvrån registrerar ett bekant .., nej, inte ansikte, men sätt att g å .., men ååå, det är den här mannen!

För två år sedan, lite drygt, tillbringade han en vecka på min soffa medan han på dagarna var på hus-letar-jakt och nu har han ju verkligen sitt hus ute på Österlen!

En liten stund står vi där och surrar och det är hur trevligt som helst!

Nu glögg och pepparkakor!

Dag tio av tretton på raken ..

Bild: Hasse från Ö-vik.
En bild som för mig symboliserar Vila.

Tidig morgon = otta. (Står det i korsorden).

Anders Eldeman hörs från klockradion ..., och i min säng ligger en pensionatsvärd och sover.

Hela natten har Pelle hållit sig på soffan i mitt vardagsrum .., men så snart jag stiger upp .., börjar han sträääcka på sig och när pensionatsvärden ropar på honom ..."Pelle ...?" ... "Peeelle ...?" .., då spatserar herr Pelle väldigt lugnt och värdigt till köket där sängen står .., sätter sig nedanför sängen och väntar en stund ..., för han vill förstås Bestämma Själv .., och slutligen hoppar han upp och lägger sig nära, nära mannen i sängen.

Dom är Vänner.

Och klockan är tio minuter över sex och jag är så trött, så trött ..., och har ideligen vaknat med avdomnade fingrar och snart stänger jag dörren till lilla lägenheten och cyklar iväg i kolsvarta mörkret.

Sex och en halv timmes arbete.

Det är inte mycket .., när klockan är halv två får jag stämpla ut igen!
(Ovanstående rad är någon slags mental uppbyggnad).

Ni andra, ni som är fria idag och kan göra lite som ni vill och alla ni som, liksom undertecknad, redan är uppstigna och på väg till ett arbete .., ha det nu så himla gott!

Dagens fönster ...

..., hittar man i Dublin.

Ett kvällsfönster ...

... kommer singlande från södra Frankrike och svävar iväg norröver .., tittar ner över Köpenhamn och ser pågatåget som just passerar Svarte och strax ska göra stopp i Ystad och så singlar fönstret vidare längs Österleden .., susar iväg mot min lägenhet och slinker in just som jag öppnar dörren och springer över gatan till lilla kvartersbutiken, där jag köper godis till pensionatsvärden.

(Plopp, såna tycker han om, men inte jag).

Och jag blir så innerligt glad för era fönster!

Om ni nu klickar er in här .., då hamnar ni plötsligt i Frankrike och kan gå på restaurang och om ni vill kan ni titta in i den lilla toaletten som har ett så vackert handfat!

Tack Monica!

Hemma ...

Den nionde dagen på raken, blir kaotisk.

Ösregn och rejäl blåst och kunder hela tiden och rödingsoppa till lunch.

Den allra sista stunden i kassan är jag snubblande nära att göra två felslag ..., så är det ofta .., det är då man börjar att koppla ner hårddisken som är hjärnan .., det är då man börjar tänka på vad som ska lagas till middag och om tvättstugan möjligen är ledig och har man nu handlat allt inför helgen och inte får man glömma att beställa bilderna hos Postfoto heller.

Helene som ska arbeta tillbaka min timme, den jag arbetade åt henne förra helgen, står vid fruktdisken när jag lämnar kassan och tar en sväng förbi henne.

Hon ska liksom ta sig an mina uppgifter.

"Hejdå Elisabet, nu går jag hem ..!" säger jag lyckligt.

Nu är Helene trött.

Och Rickard som löser av mig, suckar och säger att han känner sig sliten.

Ååå, hjälp ..., hur ska det då bli innan julafton? tänker jag.

Och så cyklar jag hemåt i novembermörkret.

I en brun papperskasse har jag tre hyacinter och lite mossa .., och jag har köpt Blossa Glögg, hel kanel och hela nejlikor .., för ikväll kommer pensionatsvärden från landet Halland och ses man inte oftare, så kan man i alla fall låtsas att det i alla fall s n a r t är advent och så får man göra så gott man kan.

Pelle, som i skriande stund ligger till vänster om tangentbordet och ideligen orsakar STORA BOKSTÄVER och allämn felskrivning, så där som i ordet allmän, bara för att han puttar på min vänstra hand .., han spinner och är sååå lycklig över att ha matte hemma.

Ungefär så är det.§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§

(Det där paragrafandet orsakade han också).

Dag nio-av-tretton-på-raken ...

Jobb från halv åtta till fyra.

Ute är det mörkt.

En traktor kör förbi.

Och på soffan ligger Pelle och sover.

Han är morgontrött, nåt så alldeles hemskt.
(Men hela nätterna ligger han hos mig, vid sänghörnet vid mitt huvud .., jag brukar lägga min högra hand under hans huvud .., då hörs spiiiiiinnnnnnnet).

Ikväll blir han glad .., då kommer nämligen en pensionatsvärd från Halland och hälsar på.

Fredagsfönstret ...

"Det gamla badet i Alhambra.

Små små fönstergluggar ut i rymden.

Som en stjärnhimmel.

Gud vad det måste ha varit skönt att bada här."


Bilden togs av madame A.

Och ännu ett kvällsfönster ...

Nu en vintrig variant.

Höll i kameran gjorde lifeblog.

Tusen tack!

Ett kvällsfönster från ...

... södra Frankrike, hitsänt av den här madamen.

Och jag tackar och bockar, för sååå många fönster har jag faktiskt inte på lager!

Love Story ... eller nåt sånt.

Egentligen är jag ingen sån där superromantisk typ.

Visserligen tycker jag våldsamt mycket om filmer med såna här sekvenser ... (min favoritfilm alla kategorier nästan .., den och Cinema Paradiso!) och jag älskade Robert de Niro i "Falling in love" .., men när det gäller mig själv .., nja.

Det där med hundra röda rosor skulle aldrig få mig på fall, hur snällt det än är!

Men att nån masserar spända skuldror .., då dråsar jag i backen!

Och så detta.

Det kallar jag ... jo, nog för romantiskt.

Dag åtta av tretton-på-raken ...

Nu börjar det ta emot lite här.

Jobb från halv åtta till fem känns som en mindre evighet och när klockan är fyra är jag svimfärdig av trötthet.

Och vi får så mycket varor att leveransen kommer med två bilar och lagret översvämmas av allehanda julattiraljer och närapå hart när omöjligt är det att hitta en ledig plats i butiken .., ja, hjälp, var ska vi placera stället med advenstlampor och ljusstakar .., och där är chokladaskar i parti och minut - mest parti - och det är sirap och åter sirap inför pepparkaksbaket och jag fyller på i fruktdisken och upptäcker att vi har slut på morötter .., jojo, så går det med den automatiska beställningsfunktionen, den som känner av när det behövs beställas hem mera av en vara .., nu står vi där med en enda 2kilos-påse med morötter och jag försöker att bredda av det som ligger intill .., lägger dit soppgrönsaker och lite annat, men det där tomrummet märks ju ändå.

Det är liksom hopplöst.

Från Malmö kommer fyra storesupportare idag, nej, fem!

Hur duktiga som helst är dom och alla varor kommer på plats och själv tar jag in veckotidningarna .., Allers, Hemmets Journal, Svensk Damtidning och gud-vet-allt och det är löpsedlar om Julens Bak och Broderier och allt är sig likt från förr om åren.

När klockan är halv fyra, - då är det en halvtimme tills jag ska sitta en timme i kassan -, tar jag mig en extrarast.

Jag slår mig ner i fikarummet och dricker ljummet och ganska svagt kaffe och tar mig en våldsamt grov halv macka och pratar med Emelie som har kvällspasset och nu äter middag .., och Magnus, som hela dagen har ordnat med julgrejset, tittar in som hastigast och sedan går allt av bara farten.

Nu är det kväll.

Novembermörkt där ute.

Jag ska tända ett ljus och titta på Gokväll och dricka te som doftar jul .

Gokväll är ett program som jag verkligen tycker om.

Så är det.