När allt rämnar ...


Mannen som är kund i affären har tappat nästan allt minne.

I alla fall allt som har med siffror att göra.

Nu har han försökt att trycka koden om och om och om igen och hela tiden blir det fel och mannen blir orolig och arg, allt om vartannat.

"Jag vill inte läggas in! Jag vill inte läggas in på ett sjukhus, det är inget fel på mitt minne, det kanske bara är stress ..!?" säger han som ett mantra.

Allting känner jag igen.

Det hade kunnat vara min mamma som stod där framme.

Jag känner igen inombordspaniken när det blir så tydligt att något inte stämmer.

Och jag känner igen skräcken som lyser i ögonen.

Och rädslan.

Det är förstås som att ha tappat kompassen.

Eller att gå på svag is och hela tiden brister det runt omkring en .., och man vet att det bara är en tidsfråga innan man ramlar i vattnet.

Hur man simmar, det har man glömt.

Så ..., måste det vara.

På jobbet ....

Och ganska (läs: väldigt) glad blir man när Hanna E kommer in i omklädningsrummet där jag just har bytt om till resa-till-halland-kläder och säger ..."Bettan, snälla, jag vet att du har slutat, men kan du gå till kassan och hjälpa Hannah med det där Trisslottserbjudandet?!"

Och man går dit och krumelurar sig fram mellan två köer och låtsas att man är en lugn och trygg madame och det hela löser sig och jag känner hur oändligt mycket jag ibland älskar mitt arbete och dom där härliga arbetskamraterna.

Sen cyklar jag hemåt.

Det är duggregn i luften.

Mitt hår kommer att bli lockigt innan jag har satt mig på tåget.

Tisdagsfönstret ...

.... finns i lilla byn Hej.

Det var Ulrika som plockade upp fönsterhåven.

Hantverk ...

I väntan på pensionatsvärden, står jag och beundrar Sturegymnasiets yttervägg.

Så enkelt.

Så vackert.

I halvlek ....


Kvällspromenad ner mot hamnen och järnvägsstationen.

Hämtar cykeln.

Upptäcker att någon har norpat cykellyset.

Himlen är rosafärgad.

Luften mild.

Och herr Koltrast har tystnat.

Mariagatan kl. 21,29

Det kan bli en fin dag i morgon, det är vad jag tror.

Efteråt ...

... när arbetsdagen är tillända, promenerar jag hemåt.

Plockar hundkäx, oxtunga och vackra grässtrån .., knipsar av två små kvistar från en blommande buske ..., och det doftar himmelskt ..., allt medan jag mobilsurrar med sonen som berättar om sin första dag i Malmö.

Han låter glad och lycklig.

Och själv räknar jag ner.

Med några av arbetskamraterna - dom som har första semesterperioden - återstår bara två, tre dagar tillsammans nu.

Nästan hemma möter jag två äldre damer.

"Ååå, hur länge har du kvar här i Ystad nu ..?!" säger den ena av damerna, hon som tidigare var stamkund i lilla kvartersbutiken där jag arbetade i tretton år .., ja, och så blir det en stunds prat där bland allt det vackra.

Småprat.
Om Halland, Ystad .., om att våga .., och om vemodskänslor och sånt.

Och så kommer jag hem och det knackar på dörren och där står en ung man som ska titta på min lägenhet, - själv bor han i en tvåa som vetter mot innergården -, nu vill han ha lägre hyra och tittar sig omkring .., försöker tänka sig in i hur det skulle bli med hans egna möbler.

"Fast att du inte har ett fyrkantigt rum, det tycker jag inte om ....", säger han.

För mig är just detta charmen med lägenheten .., mittenfönstret och den hörnan.

Så är det.

Här i livet.

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

Med anledning av ditt inlägg "Synd och straff", får du här en bild.

Innanför dessa väggar har förkunnelsens röst säkert för länge sedan tystnad - att döma av den synbart oanvända söndagsentrén.

Måhända tyckte församlingens medlemmar att biljett till paradiset innebar för stora uppoffringar... och därför istället valde att köpa biljett hos Apollo, ty i Grekland ges
både solsken och strängaspel - och syndigt njutbar Ouzo.

Församlingshuset är beläget i byn Tollered. (Lerums kommun, i Västra Götalands län)

I denna by blev för övrigt Magnus Härenstam en gång rullad i tjära och fjädrar - i filmen "Tuppen".

Vänligt och varmt hälsar herr fotograf!"

Några vackra kvällsfönster ...

... från Sveriges tredje stad.

Från Malmö.

Hemåt ...

Hela tiden ser jag sonen i bilen där bakom ...


Och så får jag låna pv:s bil och kör söderut och fort går det, ty i Malmö väntar sonen på sina flyttkartonger och i morgon är det hans första aspirantdag och säkert känns det aningen pirrigt.

Att köra bil i Malmö centrum orsakar lätt svettning hos sonens mamma ..., som råkar ta fel väg ..., gör en "legal u-sväng" som gps-damerna brukar säga .., men hamnar sedan rätt, nästan på pricken rätt, på Fersens Väg.

Kartonger plockas ut och bärs in och sedan kör vi var sin bil till Ystad och mellan varven blir det mobilprat mellan bilarna - fast man inte ska - och i backspegeln ser jag sonen sitta vid ratten.

Alldeles rosa-blå-skimrande är himlen när jag närmar mig Ystad.

Havet där framme!

Och på Regementsgatan, bara tvärs över gatan från min lägenhet, står ett tjugotal ungdomar och där är flera bilar och just nu, två polisbilar.

Jahapp.

Så var man tillbaka till verkligheten.

Lockande ...

Titt-in hos fröken Rhododendron ....

Ännu en insikt ...


I torsdags när jag kom till Stockholms central, gick jag raka spåret över gatan och upp till Klara kyrka alldeles i närheten.



Där stod ett antal människor och bjöd förbipasserande på saft/kaffe och bulle eller smörgås.

Eller både-och.

Helt gratis.

Det var Klara församling som ansvarade för detta och även jag blev bjuden, ja, kanske trodde mannen att bloggmadamen tillhörde de hemlösas skara och jag tackade och tog emot ett glas saft och en kanelbulle, - smörgåsen som mannen prompt ville ge mig -, gav jag i min tur vidare till en något luggsliten man som slagit sig ner i gröngräset.

Det var då, när jag stod där i solskenet och tittade ut över skaran av människor som tacksamt tog emot något att äta, som jag tänkte att ..., åååå, nåt sånt här skulle jag vilja syssla med!!

Tänk, vilket arbete!

Så meningsfullt!!

Den sista färden ...

I ett halvårs tid ungefär, har den röda Volvon stått parkerad på gräsmattan.
Först närapå övertäckt av snö .., för att så småningom tina fram.

Idag skulle den flyttas ner till den lilla lägdan intill segelbåten.

Fram med startkablar och "Elisabet! Kan du hjälpa mig att gasa Volvon?!", men icket.

Det blev till att byta batteri med Saaben och se där .., så återupplivades den i alla fall.


Och PV körde trotjänaren nerför backen ..., och nu står den där, den röda volvon, den som varit hans trotjänare under så många år.

Dagens fönster ...

Ja, det var den torsdagen i Stockholm.

Promenaden i Gamla Stan .., alla turisterna .., solen och värmen .., människor som åt glass och låg i solstolar ..., mötet med Fru Grå och hennes väninna .., promenaden längs vattnet .., Stationsvakts högerhand .., dom fem sakletande töserna som alla nyss hade fått sommarlov och till hösten skulle börja femte klass.

Allt detta tillsammans gjorde den där torsdagen till en guldstjärnedag.

Allsång i Väsby ...

Ja, jag vet att jag lovat att inte skriva mera om fredagens fest, men bara en liten snutt till.

Det var så här, att pensionatsvärden - till Anders ära -, hade förfärdigat nio verser som alla handlade om den nyblivne konstapeln.

"Men du måste komma med uppslag, ja, så jag får lite kött på benen ...", sade pv innan diktandet tog sin början.

Mitt minne bakåt är det väl si så där med, men sonens syskon visste minsann, särskilt hon som har klara minnesbilder från fosterstadiet och framåt och det hela blev så bra!



Den sången sjöng vi efter middagen och här är ett litet smakprov.

Melodin var denna.

Senare på kvällen visades ett bildspel med filuriga tankebubblor till bilderna, förfärdigat av Anna och Micke.

Dagens fönster ...

.... finns i Småland hos pensionatvärdens storebror.

Och när vi kommer dit, är han i full färd med att klyva ved.



Sen blir det stek till middag och rabarberpaj till efterrätt, allt tillagat av den rara Lena.

Till alla bloggvännerna ..

På väg till Väsby och familjefesten .., storasyster kör och konstapeln sitter intill.
Båda surrar i var sin mobil. Det är tidens melodi det.

Efter en ytterst omtumlande helg i Stockholm/Väsby, har vi nu kommit hem till landet Halland.

Till styv kuling, hällregn och en kelsjuk sigge nilsson.

Och en svart bild på tv4 och vi som längtade efter att se USA - England, ja, fotbollen!

Ack och ve.

Nåja.

Jag vill bara säga att under dom här dagarna i norr, så har jag bara skyndat mig och lagt in bilder, men några kommentarer har jag i n t e hunnit besvara.

Det beror inte på nonchalans, utan helt enkelt .., ja, jag tänkte att det gör jag senare.

Stort, stort tack till er alla för varma hälsningar till sonen och oss andra!!

Kapten Lintott ...

Allt medan morbror Anders gör sig redo .., tar på sig stiliga skjortan och byxorna och fäster snipsnålen .., testar lintotten skärmmössan.

Och ja, han ska också bli polis, precis som morfar och morbror, ja, om han nu inte blir fotbollsproffs förstås.

Dagen D ....

Det är alltså idag det ska ske.

Och mamman är rörd flera timmar innan vi ska samlas i Stadshuset.

Bilder från en solig dag i Stockholm ...

Och det är varmt och svettigt och jag slår mig ner vid en liten uteservering på Strandvägen, med stora privata och gammaldags båtar vid kajen .., och vad skådar mitt högra öga, om inte en bekant från Ystad som kommer gåendes där vid vattnet!! Det är fru Grå som brukar kommentera här och så hennes väninna och det blir kramar och skratt och tillsammans-fika vid ett bord.


Och jag strosar omkring i Gamla Stan.

Tittar in i Storkyrkan och tänker att .., om en vecka, då är det prinsessans tur att vandra fram lägns golvet ....

Där är massor av turister .., det vimlar av olika språk!


Dagens fönster får bli dessa.



Vandrar vidare .., längs Strandvägen och vattnet.

Överjordiskt vackert.

Passerar ambassader.

Tvärtittar in i den stora byggnaden på vänster sida och upptäcker ingen mindre än herr Stationsvakt, den mest kreative bloggaren som finns.

Här är hans vänsterhand.



Nere vid vattnet igen .., möter fem flickor, alla ska börja femte klass och alla är klasskamrater.



På marken ligger upphittade saker .., och jag frågar dem om sommarlovet och vad som ska ske och det är ridläger, segelläger .., en resa till Italien och mycket annat.

Fina, rara töser! Tack att jag fick fotografera era fötter!

Och jag köper en hop-on-hop-off-biljett med båt och åker runt Sthlm.

Står ute på däck och känner vinden mot ansiktet.



På hemväg med pendeltåget som går mot Märsta och mitt emot mig en flicka med sin mamma.

Flickan heter Karolina och går i skola söder om stan, men bor i Häggvik, vid Sollentuna!

Familjen från Moldavien.

Det blir en tjugominuters prat om allt möjligt .., mamman är bildlärare och får bara hopp-in-jobb och det blir prat om längtan .., om Ystad (där har mamman varit) och om Halland.

På det hela taget blir det en alltigenom helt ljuvlig dag.