Tidig morgon i landet Halland ...

Som ett litet blått hav av blommande Scilla ..., så ser det ut på kortsidan av huset.

Det var där som pv i fjol ägnade sig åt att såga ner alla syréner, ja, när jag bad honom "kapa lite", så vi skulle få in ljus i badrummet.


Allt som tittade fram ur krukans hål, var den lilla blå blomman.

"Kom får du se Elisabet!" hör jag honom ropa nu på morgonen.

Å, där är en liten Scilla som har dolts av en kruka och sakta men säkert strävat mot ljuset!

När pv lyfter på krukan, kan vi konstatera att den lilla blomman nog har tredubblat sin längd för att komma åt vårsolen.


Nej, det måste vara Nunneört?

Intill det som var en syréndunge, står dessa - är det Löjtnantshjärta eller Nunneört -?

Jag lär mig aldrig.

Och på väg till Steninge, där det ska dräneras för sista dagen, upptäcker vi en överkörd grävling.

Den ligger på sidan med blodet rinnande från nosen och jag tänker att åååå, nu har den sovit inne i sitt gryt och äntligen är det vår och solsken och då - pang - blir den överkörd av en bil!

Måtte inga små grävlingsbarn nu ligga och längta efter mamma.

Hur intressant läsning som helst - om grävlingen och dess liv - finns här.

"Hello from Las Vegas ....!"

"Oj, oj, oj ......!"

Från den snart 25-årige sonen kommer på morgonen en hälsning från USA.

Frånsett några spretiga bokstäver på ett vykort från Jylland - för tjugo år sedan - är detta det första brevet jag läser som han har skrivit (ett slags "gruppbrev") och jag sitter vid datorn och ler för mig själv och högläser mellan varven för den frukosterande pensionatsvärden.

Sonen berättar om en häftig fest hos ystadkompisen och om basketmatchen i Los Angeles med fjorton tusen åskådare .., och om bilolyckan efteråt när någon fått in backen på sin bil och den rusar i full fart rakt mot en korvvagn och sedan mot tre människor ("Fick börja att ta hand om den ena skadade, men som tur var kom en ambulans och brandbil snabbt till platsen. Har inte hittat något i tidningen så hoppas de överlevde. De var vid medvetande när vi lämnade åtminstone.") och senare .., resan till Las Vegas som är toppen ("Älskar det! En riktig tuttifruttivärld!) och att han har spelat för 80 kronor (det är väl för att lugna föräldrarna ...) och avslutningsvis ska han och kompisen titta lite på lättklädda damer ("förlåt mamma!") skriver han och jag ler för mig själv.

När Anders var en liten kille, ungefär som på bilden, gick han - tillsammans med sin pappa - på släta klipphällar i Bohuslän och upptäckte en massa kvinnor som solade topless.

Då tittade han på sin pappa (som förstås inte var det m i n s t a intresserad av sådant ,-) och utbrast storögt ..."oj,oj,oj!"

Jo, jo .., nu blir det nog mycket "ojojoj!", tänker mamman och ler ännu mera, ja, hon minns sonens morfar som satt i gungstolen och läste tidningen Se och sedemera Lektyr och där, på mittuppslaget, fanns alltid lättklädda madamer och sonens morfar snurrade på tidningen och tyckte att dom där kvinnorna var så tjusiga och sonens mormor looooog och blinkade med ögat och sa ..."ja, låt honom hållas ., det är väl mänskligt att titta på vackra kroppar!"

Sånt tänker jag på när jag läser mailet.

Sen kommer svaren från systrarna.

Dr Böhlander tipsar lillebror om att Charlotte Perelli semestrar i Las Vegas (hon vet t.om vilket hotell hon bor på) och blinkar också med ögat och säger att "du vet, hon ju är singel" .., ja, så där så han inte ska missa det och så uppmanar hon honom att inte snabbgifta sig i något Elviskapell .., och själv ska dr Böhlander åka hem till Lappland i påsk och svira på Malå hotell (Las Vegas och Malå hotell ...och glädjen är lika stor för dem båda!) och då kommer lillasyster, AP, och föreslår att hon ("doktorn") ska ta med sig längdlöparskidorna och den röda toppluvan och idka träning inför nästa års stafettvasa.

"Men jag har tappat mina fina solglasögon, så jag vet inte hur det ska gå att träna ..?" svarar då storasystern, hon som inte brydde sig så värst i skidträningen och mest tänkte på att inför nästa år köpa snyggare skidkläder.

Vilken underbar morgon det här blev!

Så mycket mammaglädje!

Tisdagsfönstret ...

Denna soliga morgon kommer dagens fönster från Västmanland, närmare bestämt från Lindesberg.

Det är förstås den flitiga fönsterfångerskan, vedhämterskan, kattskötaren, fågelskådaren och inte minst ...., stickmadamen Ulrika, som varit framme med håven.

"En olydig man är en lycklig man ..."

Och jag tycker verkligen om att han inte gör som jag säger.

Nu äntligen, blir vi kanske av med höeländet.

("Ja, tur att du har påsklov och är ledig i morgon ....", säger jag .., ty risken är stor att här får eldas hela natten.)

Orkade jag ...?

Nej.

Men nu har vi - med gemensamma krafter - lyckats tippa omkull rullen och fick på så sätt ut eländet .., ja, det var som att rulla av det.

Vid garaget står säkerligen tretton säckar fyllda med hö .., men det här får torka och så får vi se vad vi gör med det. Mögligt och äckligt och det dammar och ryker ur det.

Och hädanefter, det kan jag lova er, får rådjuren sköta sin egen mathållning.

Liten utflykt ...

Bara någon kilometer söderut, inte långt från Steninge, parkerar jag bilen.

Till höger om mig finns ljunghed och mera ljunghed .., och där finns en fårhage och massor med spetiga björkar och lite längre bort: havet.

Nu ser jag vitsippor för första gången i vår och runt en skylt slingrar sig vildkaprifol!


Att vi bor i Stensjö och har Steninge bara en bit bort .., är inte konstigt.

Eller rättare sagt .., att byarna har fått sina namn från naturen, det är fullt logiskt.


Ett enda får ser jag i hagen - där jag nu har gått in -.

Ganska orädd är den .., jag sitter så nära att jag kan klia fåret bakom örat och så småpratar vi (eller jag) lite .., frågar var den har sina kompisar och hur det kommer sig att den ligger här alldeles solokvist .., jag såg ju en hel flock tidigare idag.

Hela tiden hör jag såväl lärka som koltrast och bofink.


Och vyn mot havet till är ..., "annorlunda".

Där borta till höger någonstans är min vanliga strand .., men just här är allt nytt.

Ett evighetsjobb ...

Idag har jag gett mig sjutton på att jag ska få bort höbalen ute på gården.

Redan står åtta sopsäckar fyllda med äckligt mögelhö och väntar på att forslas bort.

Nu har jag köpt hem fyra rullar med sopsäckar och jag ger mig inte förrän det hela är väck.

Men först lunch.

(pv är i Kungsbacka tillsammans med en kollega och hälsar på en f.d. kollega, så detta ska jag fixa själv .., känner mig sååå beslutsam!)

insikt nr 411

det är väldigt många som anser sig vara vargexperter

inser jag

när jag - aningen förstrött -

lyssnar till Ring P1

Sköna Hem ...

Här sitter herr Kaja som just har varit ute på vift och hittat möbler till det nya hemmet.


Japp.

Nu pågår inredning av hemmet för familjen Kaja.

En enrummare med högt läge .., ni må tro att utsikten från övervåningen är bedårande!

Och snart blir det tillökning i familjen.

Pensionatsvärden i ett nötskal ...

Det finns ingen egenskap som är så typisk för pv, som tålmodighet.

När det visar sig att vatten tränger in i garaget, då börjar pv Projekt Grävning .., först med den lilla grävmaskinen som ändå använts till Gunvors tomt .., men med den hinner han inte så mycket innan det är dags att återlämna den till hyrmannen .., och då sätter herr pv igång på kvällstid, ja, att gräva för hand.


Där det står "aj,aj ... berggrund", där har pv lagt igen det grävda.

Dräneringsrören ska löpa från garaget längs med huset och utmynna i slänten.

Och så fortsätter han handgrävandet, nu från andra hållet, (se röda pilarna), men då visar det sig vara berggrund i vägen .., och det är d å, om inte förr, hans tålmodighet visar sig.

För se .., då gräver han bara en omväg!

Måtte där nu inte vara ännu mera berg i vägen .., tänker madamen som inte gräver.

Världens bäste Gunnar fyller år idag ..

"Saki-jaki ...!" sade vi på skoj var morgon när han var här på besök.


Ja, så är det!

Och tack vare bloggandet (detta att man lär känna människor man kanske aldrig skulle ha träffat annars ...!) har vi haft förmånen att få ha honom här i Halland (bilden) och vi har träffat och övernattat hos honom och hans mamma hemma i Vaplan, Jämtland .., och vi har setts i några timmar i Mora (stafettvasan) dit han kom med buss och hejade på lag Taurus ..., och tänk, i sommar har han lovat att dyka upp igen.

Vilken glädje!

Ni vet väl om att Gunnar har en sida som besöks av hundratals människor dagligen?

Jo, det har han.

Här, är den.

Och så har han den andra som ni hittar här.
Där kan man få träffa katten Vira och följa med på kajakpaddling på Alsensjön.

Och träffa hans bin.

Ett tidningsreportage som handlar om Gunnar, ja, det finns här.

Stort grattis från oss i det gula huset, Gunnar!

Måndagsfönstret ...

"Hej Elisabet,

Du anar inte hur många oskickade fönster till dig jag har i gömmorna.

I sanning ett oskick det där att få annat för sig!

Här kommer i alla fall ett som är mig mycket kärt.
Det är vår gästtoalett som har en glugg ut mot innergården.

Där ska det stå en pelargon eller en geranium så småningom.

Just nu står där ett krus med geranium som förhoppningsvis skjuter rötter.

Jo, de blommar här, just nu.

Och blir meterhöga om man låter dem växa.

Hälsn
annannan.

PS Frågan är om du verkligen ska länka till mig innan jag har lagt ut ett inlägg med en anständigare rubriken än nä så fan heller....

// Och då hälsar madame Nilsson att jo, verkligen ska jag länka till denna fenomenala skribent som bor och arbetar i Portugal!

Smått och gott ...

Äldre dam kommer och hämtar ut beställd smörgåstårta på jobbet.

"Har du nåt emot om jag tvärspringer och hämtar kameran ....?" frågar jag.

Nej, det har hon inte.

Å, vad jag är imponerad av hur charkpersonalen fixar och donar med såna här beställningar.

Det kan vara allt från vanliga landgångar, till smörgåstårtor och stora festfat och det görs potatisgratänger och gräddas baguetter!

På charkdisken har Gunilla pyntat och gjort fint.
Där står nu en bytta med ägg .., där är små kycklingar och vikta servetter.

Och just innan stängning hade jag den här stilige mannen i kassan.

Nästan lika många kunder idag som igår och massor med släpvagnsuthyrningar.

För 300 kronor hyr du en släpvagn med galler under ett helt dygn och det är ju hur billigt som helst!

Och en sak är säker - men det har inte med släpvagnar att göra - att mer värme från kunder än vad jag har fått här, i Halland, har jag a l d r i g någonsin varit med om! Det är som att simma omkring i ett hav av vänlighet.



Gunilla pyntar i charken, själv har jag pyntat och gjort fint i slänten, den ner mot vägen.

En Mårbackapelargonia, murgröna, påskliljor, violer och timjan, samsas i tunnan.

Så småningom får somligt bytas ut .., där ska bli så prunkande och fint.



Och pv, som är en sån djurvän, har nu fått nog av rådjuren som totalt struntar i höbalen, men gärna frossar i tulpanlökarna som äntligen kommit upp!

Somliga placerar nät över blomstren .., andra ställer helt sonika dit trädgårdsstolarna!

Ja, ja .., dom ska jag nog ta bort i morgon.

Och snart är det Mästarnas Mästare!

Arbetsdag igen ...

Schemat i Ystad.

Rent hopplöst är det ju, att fast man inte behöver stiga upp förrän vid åtta, så vaknar jag fem.

Det är då pv stiger upp, i vanliga fall.

Sen ligger man där under täcket och snurrar av och an och sneglar på klockradions röda digitalsiffror och man gos-pratar lite med pElle (som alltid ligger mellan oss, uppe vid huvudkudden) och jag öppnar fönstret för att få lyssna till fågelkvitter .., lyssnar till reprisen av "Språket" i P1 (där det pratas om ordet rolig, respektive orolig ..., och jag kommer ihåg att min pappa sa "ligg rolig!" till stövaren när den härjade som värst) och det är nyheter med rapport om massmord i Mexico .., och såklart väderleksrapport och jag tänker att kvinnan som läser upp alla vindhastigheter och temperaturer och namnen på fyrarna, (Harstena, Holmögadd ., Ölands norra udde .., Vinga .., Nidingen .., Hallands Väderö, Drogden, Örskär .., Bjuröklubb ...) påminner i rösten om Elsa Eriksson (allmänt känd som "syster Elsa") hemma i Malå.

Och så blir det frukost med äggröra och bacon och jag hänger tvätt på torkvindan och tittar på klockan.

En timme kvar.

Sen stundar arbete från kvart i tio till kvart över fem.

Ledig i morgon och börjar klockan tre på tisdag.

Ingen sol i sikte.

En hel drös med söndagsfönster ...

Och alla är dom från Trondheim i Norge.

Cecilia N tog bilden och titta, så glad man blir av den leende tösen till höger i bildens kant.

Resumé ....

Det är väl nu det börjar, förstås.

Det är nu alla sommarhusgästerna kommer och där var massor med kunder med stockholmsdialekt och där var många familjer från Norge (dom flesta från Oslo) och någon dansk familj och alla har dom sommarhus här i närheten och alla handlade dom som om jordens undergång vore nära och jag sprang mellan mejerikylen och andrakassan och tog mig kaffe vid femtiden och så nytt rally!

Ära vare Mattias som tog hand om det mesta av spelet, annars vet jag inte hur det hade gått.

Och underbara Emmeline satt i förstakassan och gjorde det med den äran!

När någon timme återstod av kvällen, fick hon sms av en väninna som berättade om en hästtävling just idag, där hästen som hoppat brutit benet.

"Benet bara hänger och slänger ...", stod det.

Efter ytterligare en stund kom nästa sms; då hade hästen avlivats.

Om det pratade vi en hel del och jag tänkte på hur ledsen någon ska vara ikväll.

Just innan stängning hade jag en man från Canada i kassan.

Han var från Quèbec och berättade att han arbetar här under vår och sommar, sedan drar han vidare när det blir vinter.

Och så fick jag veta att mannen som satt i rullstol och brukade skojblinka till mig när han kom med sina Lottokuponger - han som visste hur orolig jag var i början -, den mannen är nu död.

Tänk .., det kändes rent ledsamt.

Nu ska jag krypa i säng.

En ny arbetsdag stundar i morgon och jag har ont i precis varenda led och pv har masserat med Elmore Oil, en slags liniment som jag fått av min syster i Australien - som också har problem med sina leder -.

Har jag inte sagt det förut, så säger jag det nu: pv är världens snällaste människa!

Godnatt!

Och nu blir det ...

.... nej, inte reklamfilm, men väl jobb.

Halv elva till kvart över sju.

Hemma halv åtta.

Ajöken, sa fröken-

En dialekt av det mer gnälliga slaget ...

... lyssnar jag till just nu, klockan 8:39, i Ring-så-spelar-vi.

Det är en man från södra Dalarna som har ringt till Anne Lundberg och det kan jag säga, den dialekten skulle jag ha svårt att lyssna till när man just har vaknat.

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Igår var det Linda, idag är det Leina.

Här fylls det minsann år på löpande band!

Och till före detta malågrannen kommer här en varm födelsedagshälsning!!

Lördagsfönstret ...

Ja, det tar ju emot lite-lite-lite ..., för nu var det ju så att Skellefteå AIK fick pisk av Färjestad och visst, värmlänningarna var verkligen bättre i det mesta och det är väl bara att gratulera.

En som är glad och lycklig åt vinsten, är förstås värmländskan Turtlan.

Jo, jo.

Så här skriver hon:

"Hela Stora Torget fullt av folk för att fira Guldlaget. I fönstren runt om tittade folk ut.
Fångade ett fönster till Dig med två stora yngre fans."

Borttappad ....

Såja ....

Årets andra fästing bortplockad från sigge nilsson.

Nu tycks det vara som förut ....

Halleluja!


I förra inlägget halkade det nya redigeringsprogrammet in (jag hade använt det på Mina-Bilder-bloggen) och till min fasa hängde det med hit också .., och inte fick jag till det som jag ville.

Nu verkar det vara okej.

Pust och suck.

Hoppas pv kommer hem snart .., då blir det kaffe och nåt gott för att fira detta!

(Ja, jag kommer inte alls överens med nya varianten av hur man lägger in bilder i inlägget.
Förstora dem kan jag göra ändå. I den nya redigeraren hamnar texten hur tokigt som helst för mig och jag inser att det är mig det är fel på, men jag trivs med den här. Gamla. Enjängd, som man är.)

På besök i stora blomsterbutiken, drabbas jag av köpdjävulen.

Ja, alldeles som galen blir jag!

Två trätunnor, en korg, plus alldeles för många blommor blir resultatet!

Men oj, så fint det ska bli!

Utanför möter jag en rar kvinna - en kund - från affären, och det blir lite småsurr om hur jag trivs med jobbet och om flytten från Skåne till Halland.


Anna-Lena med sina läckra skor.
Sa jag att hon är Stenbock?

Hemma igen upptäcker jag ett bekant ansikte som kommer promenerande.

Det är Anna-Lena, distriktssköterskan som tog bort mina agraffer, då, efter knäoperationen.

Länge blir vi stående och pratar om precis allting; men mest om jobb.

Om att man vid femtiosju års ålder faktiskt inte känner sig som en trettioåring .., att alla skulle ha möjlighet att - om man vill - gå ner i tid innan det är dags för pension .., och vi pratar om resor (Vietnam, Kefalonia, Samos ..) och om vårkänslor.

Sånt.

Ett trivsamt litet möte blir det.

Och nu har Blogger fått spatt!

Jag, som mallade mig hos UllaMona och sa att "hos mig fungerar det perfekt!", fick nu den nya redigeraren som jag på inga villkors vis vill ha .., och helt omöjligt är det att bli av med den, trots att jag ändrar och sparar inställningar.
Nån som vet hur man bär sig åt?

Någon som vet ...?

... vad det är för fågel som drillar i början av filmen?

Efter/vid 14 - 15 sekunder hörs det tydligt.

Ett stycke glädje ...

... att få DN i en månad.

Gratis.

Och man har ledig dag och äter frukost i lugn och ro och lyssnar förstrött till gomorron-tv.

Dimman kommer och går.

Allt känns bra.

Påfyllning ...

Klockan är lite över sex när jag slänger på mig kappan och går ner till havet.

Innan jag vänder hemåt, kupar jag händerna och fyller dem med iskallt havsvatten.

Morgontvätt av ansiktet.

Blir man lycklig?

Svar: obetingat ja!

Idag ....

... fyller minsann den långbenta madamen från Skåne år.

Trettiofem.

Hon säger själv att hon ser ut som en nyponros och det tycker jag nog stämmer.

Stort grattis härifrån Linda!

Tidig morgon i april ...

Och ja, bilderna är klickbara.

Fredagsfönstret ...

... sitter i grannfruns fina bil, den med en stjärna i fronten.

Det är den där kvällen när vi eldar upp allt löv, som kvinnan i bilen stannar till och småpratar lite.

Bara några hundra meter bort längs gatan bor hon, men ändå rätt ensligt .., och dom flesta husen tillhör sommarfolket.

"Ja, jag är mörkrädd när jag ligger där ...", erkänner hon.

Jag säger att vi lämnar dörren till pannrummet öppen, så kan hon - om skräcken skulle bli för stor och rentav ohanterlig - sova i gästrummet, ja, det är bara att krypa i säng.

En alldeles underbar kväll är det.


Och pv eldar och eldar.


Och se, där kommer den blivande tvillingmamman promenerande med sina tre hundar.

Hon bor precis rakt över vägen - från det gula huset sett -.

Så blir det en stund småpratande med henne också.

Det är sånt jag tycker om.

Småpratet.

Inte nödvändigtvis kalas och fest och fint dukade bord .., nej, jag föredrar såna här små möten.

Det hade kunnat bli så fint, så fint ...

På väg hem från affären ligger dimman tät över det halländska landskapet.

Havet på vänster sida .., åkrar och trädsilhuetter .., å, så vackert det är!

Så jag stannar till och parkerar vid sidan av vägen .., letar reda på kameran och går ett hundratal meter för att fånga allt detta magiska på bild och få den rätta vinkeln.

Perfekt!

Det är då följande ord visas på displayen: "inget minneskort".

Så var det med den saken.

Återbesök ...

Idag blev jag presenterad för den rara lilla tösen som - igår och för första gången i sitt sexåriga liv - handlade allldeles själv.

En liter mjölk, var det.

Jag fick veta att hon heter Tyra.

Och Tyra hade glad i hågen berättat för sin mamma att tanten i kassan hade blivit stolt att få vara kassörska när hon (Tyra) handlade.

Då tänkte jag på en av cheferna jag hade i Ystad .., han som hutade åt mig och sa att jag skulle sluta prata med kunderna.

Han skulle bara veta.

Han skulle ha fått träffa Tyra.

Morgonsol ...

Och älsklingsanoraken är inne på sista svängen.

Ja, för den här säsongen, alltså.

(Fickorna är så stora, så man tappar bort sig i dem.)

Dagens fönster ...

..... kommer från Skåne, närmare bestämt från Landskrona.

Då anar ni nog .., jo, just det.

Det var stickmadamen Ulrika som höll i kameran.

"Men om vi skulle ...?"

På väg mot Slöinge ..., landet Halland, sommaren 2010.


Lite planerar vi inför sommaren.

Jo, det är skönt med mentala morötter som dinglar så där lockande framför en.

Invigningen av Gothia Cup och två nätter på hotell Rubinen i Göteborg och att få se Emmas lag spela någon match, ååå, så roligt! Jag har redan lagt in om ledigt och hotellrummet är betalt sedan månader i förväg.

Och Ystad Tattoo i augusti och kanske övernattning på hotell Saltsjöbaden alldeles vid havet, pratar vi också om .., och att promenera på Regementsgatan och säga hej till alla bekantingar och titta in i affären där man en gång arbetade.

Och så goda vänner som kommer på besök till det gula huset på kullen.

Och hopefully barn och barnbarn.

Kanske en tur till norra Bohuslän?

Eller Ekerö för att se huset som dotter och måg nu ivrigt väntar på.

Och Upplands Väsby till dr Böhlander och hennes familj.

Eller kaffe och mackor nere vid havet här, där vi själva bor?

Det behöver inte vara så märkvärdigt.

Bara detta att göra nånting annat.

Jo, det känns bra.

Och ni .., vad drömmer ni om?

Sportigajenny sa...

Att sommaren i Gränna blir bra! Men varför skulle den inte det?

Vilken fantastisk sommarort och Visingsö alldeles inpå knuten.

Det finns även planer på att besöka Alvastra kloster, Ödeshög, och Vadstena.

Kanske hinner vi med Motala när vi ändå är igång.

Det är vad jag drömmer om. //sportigajenny

Ruta Ett sa...

Om att jag ska få komma med på Stickstämman i Önnestad utanför Kristianstad i juli med föreläsningar, kurser, utflykt till Österlen och vackert väder.

Ulrika sa..

Jag längtar till sommarens stickläger i Fattigskogens vildmarksby i Dalarna.

Och till alla besök hos vänner jag tänker göra och till besök jag ska få.

gunnar i vaplan sa...

Mina sommarprojekt:

# Pyssla i trädgården.
# Se till att alla mina bin jobbar bra.
# Bygga ett hönshus och skaffa höns.
# Måla huset som jag bor i.(falurött.
# Paddla kajak.
# Stockholmsbesök.
# Hälsa på min son på hans sommarställe.
# Kajakpaddling i StAnnas skärgård
# Hälsa på bloggvänner.
# En tur till ett gult hus i Halland.
# Kajakpaddling vid Hallandskusten.
# Hälsa på FaceBook-vänner.

Hmm... ser ut som om sommaren inte räcker till ;-)
Tur att man är pensionärsledig..!

Härs och Tvärs sa...

åka till Tromsö på kurs/konferens: lära nytt, bekräfta det jag redan kan OCH träffa goda vänner från hela norden

flytta in i stadshuset - lära känna huset - nosa på staden

ridning på Island med syster och far; vilken ynnest, vilken gåva attt få göra det

kanske kanske en vecka i landet halland i slutet av sommaren

Anitha sa...

Vad jag egentligen drömmer om är orealistiska drömmar (som t.ex vrida klockan tillbaka), så här är de som åtminstone går att förverkliga (kanske)

* Att flytten är avklarad
* Tid att hämta andan, hinna känna efter och ta in vad som har hänt. Tid att bara vara... utan måsten.
* Ett jobb
* Sol
* Värme
* Grönt gräs
* Resa till landet Halland sa...

Bloggblad sa...

Jag drömmer om båtväder och skrivro.

Och att jag ska få lust att rensa i garderober...

Men du, Söderköping är inte helt fel heller - och om ni åker mot Sthlm är det bara en omväg/genväg på 1,5 mil... med vätskekontroll! Om vi inte är ute med båten förstås...

Eva på Frösön sa...

* Präst- och diakonvigning i Östersund. En fin vän vigs till präst.

* Flytta ut till stugan i skogsbrynet.

* Påta i trädgården.

* Åka en tur till Härjedalen, över till Röros och en tur i Norge.

* Fira äldsta dotterns bröllo

Ikväll i kassan ....

Liten tös står framför mig och tittar lite blygt mot kassörskan - som är jag -.

"Vet du ...? Det här är första gången i mitt liv jag handlar själv, jag är sex år ..., mamma har bett mig ...", säger hon leende.

"Men vad säger du ..:!! Första gången du handlar själv och jag får äran att vara din kassörska, du förstår så stolt jag blir!" svarar jag.

Och så sträcker hon fram en tjuga och tar växeln precis som alla mindre barn gör, det vill säga, dom tar pengarna uppifrån .., håller alltså inte ut handen.

Så glad hon blir.

Och stolt.

Och kunderna som väntar på sin tur ler varmt.

Liten blir stor ...

Det gamla passet.

En liten Anders.


Och tjugo år senare ....

På väg långt bort.

"Säg mig .., hur var hon egentligen ..?"

Den riktigt uppmärksamme besökaren måhända noterar att jag inleder dagen med ett upplyftande besök på hemtidningens familjesida; avdelningen dödsfall. Ett ålderstecken så gott som något.

Ibland tänker jag så här, att när man träffar en ny man eller kvinna som tidigare har haft längre eller kortare förhållanden, så borde man kunna ringa till deras respektive ex och fråga hur personen ifråga har varit?

Ja, ungefär så där som när man köper begagnad bil.

Tänk, så praktiskt!

Problemet är väl bara att man - i alla fall inte det första året som ensamseglare - skulle få så där överdådigt fina recensioner av sin före detta, ty det där med oerhört lyckliga skilsmässor - det tror jag inte så mycket på.

Jodå, det finns, men jag tror inte att det är det allra vanligaste.

Hur som haver .., så i morse när jag satt här vid datorn och råkade titta längst ner på skärmen och såg alla flikar där jag hade varit på besök .., då loooog jag för mig själv och det var i det ögonblicket jag kom att tänka på det där med att ringa upp och höra sig för.

För det kan jag lova er, att detta (att ha en massa öppna flikar) var nånting som den lurvige i Helsingborg irriterade sig över, ja, han ansåg mig vara rent av obildbar i det fallet.

Den punkten ..., hade garanterat kommit med på min "inte-så-bra-lista".

(Jag kan tänka mig en massa andra saker också .., så där som ..., att alltid ha samma kläder .., han skulle säkerligen ha pratat om en anorak och om att vara enjängd och inte bry sig i att vara sexig.)

För övrigt har jag mailat honom bilden, så där för att visa att jag fortfarande är obildbar och gör som jag vill ,-)

Just det.

// Det var den här eminente bloggaren jag tittade in hos när bilden togs.

sigge på äventyr ...

Det är när jag står och diskar, som jag upptäcker två skator i slänten.

Skatorna går och rotar i marken och tycks väldigt upptagna och se där, där ansluter en kråka!

Och sigge nilsson har fått frukost och vill gå ut .., står i hallen och jaaamar.

Jag öppnar dörren och han stannar till; som förstenad.

Sen smyger han ögonblickligen till slänten, där skatorna och kråkan nu flaxat iväg och sitter i träden alldeles intill .., ilskna och omåttligt irriterade på den där kattslyngeln som nu förstörde alltsammans!

Själv hämtar jag kameran.

Jaha .., det är så det är, dom har ett hittat ett litet musbo.

Onsdagsfönstret ...

Madamen med det osedvanligt goda minnet, Cecilia N, har besökt Trondheim och det ska jag säga er, att en mer flitig fönsterfångerska vet jag inte om där finns i vårt land!

En hel fönstersvärm, ja, nästan så där som Gunnars bin, kom svischande till inkorgen.

Så här skriver Cecilia:

"Räven fick mig att tänka på din Sigge som kommer travandes.
På dörren till den affären fanns en affisch om begivenheten som vi var där för.
Det visade sig att ägaren sjunger i kören som vi skulle sjunga med."

Vid tiotiden ...

Pannrummet, där jag numera känner mig helt hemmastadd.
Men för något år sedan eller mera, då, när jag hade fått nytt knä och var sjukskriven .., då var jag livrädd för alla spakarna och pv fick sätta lappar och markera hur jag skulle hantera dem.


Och pv har, efter kvällens körövning, cyklat hem (22 km enkel väg) i becksvart mörker och ösregn.

Ja, ja .., det finns många olika sorters sjukdomar här i världen.

Men glad i hågen är han och berättar - medan han eldar i pannan - om vad kören övat på ikväll.

"När blir nästa konsert ...?" frågar jag.

"Det blir ingen fler i vår, vi har ju redan haft två", svarar han.

Jaha, ja.

Just nu övas det bara för skojs skull.

Och detta är vad han nynnade på där han stod i vardagsrummet.

Detta är alltså vad kören - bland annat - sjöng ikväll.

(Och nu ligger Skellefteå AIK förskräckligt risigt till i hockeyn ..., ajajaj .., det blir kanske till att gratulera den här madamen om några dagar ...).

Ungefär så här liten ...

... kände jag mig när Johanna sa att "Bodil vill prata med dig, Elisabet."

Bodil är chefens fru.

Så jag lämnade kassan och gick till fikarummet, där även chefen himself befann sig och Bodil frågade om jag ville ha kaffe och jag sa att nä, det behövdes inte.

Sen blev det en halvtimmes prat.

Om hur jag trivs i affären och med arbetskamraterna och inte minst med chefskapet.

Sånt.

Hela tiden satt jag nära fönstret - i hörnet - och jag snurrade den röda hemköpspennan fram och åter och en gång tappade jag den på bordet och alldeles solklart kände jag igen symptomen .,. en slags osäkerhet.

Och så fick jag svara på en fråga.

"Ja, gärna!" sade jag.

Så till den som undrar om man vid femtiosju års ålder möjligen kan få ett nytt arbete och till och med fast anställning, vill jag bara säga: ja, det kan man!

Bilden: bloggmadamen, hon med harhjärtat, är väl tre, fyra år och besöker för första gången fotografen i Malå, Åke Burwall. Håret är lockigt och ganska blont. Med tiden ska det mörkna rejält.

Somliga får spritt i benen ...

"Titta fröken, där är solrosor!" ropar lilltösen när hon ser blommande raps.

... av en tågresa från Malmö till Ystad.

Småttingarna på bilden, till exempel.

Det är första gången på tåget för en del av dem och ååå, så spännande och vilket äventyr och alldeles stört omöjligt är det att sitta så där stilla som fröken säger att man ska.

Och somliga får spritt i själen bara av tanken på en resa till Indien.
(Bloggmadamen, t.ex.).

Andra ... gör slag i saken, kollar passet och ger sig av.

Som sonen.

I morgonbitti klockan sex-noll-noll-pip lyfter planet från Kastrup.

Sjutton timmar senare är han framme i Los Angeles.

Glädjen är säkerligen densamma, som för ystra småttingar på ett Pågatåg.

... är det ju, att det ösregnar.