Som ett litet blått hav av blommande Scilla ..., så ser det ut på kortsidan av huset.
Det var där som pv i fjol ägnade sig åt att såga ner alla syréner, ja, när jag bad honom "kapa lite", så vi skulle få in ljus i badrummet.
Allt som tittade fram ur krukans hål, var den lilla blå blomman.
"Kom får du se Elisabet!" hör jag honom ropa nu på morgonen.
Å, där är en liten Scilla som har dolts av en kruka och sakta men säkert strävat mot ljuset!
När pv lyfter på krukan, kan vi konstatera att den lilla blomman nog har tredubblat sin längd för att komma åt vårsolen.
Nej, det måste vara Nunneört?
Intill det som var en syréndunge, står dessa - är det
Jag lär mig aldrig.
Och på väg till Steninge, där det ska dräneras för sista dagen, upptäcker vi en överkörd grävling.
Den ligger på sidan med blodet rinnande från nosen och jag tänker att åååå, nu har den sovit inne i sitt gryt och äntligen är det vår och solsken och då - pang - blir den överkörd av en bil!
Måtte inga små grävlingsbarn nu ligga och längta efter mamma.
Hur intressant läsning som helst - om grävlingen och dess liv - finns här.
3 kommentarer:
Bara att läsa om grävlingen gör att näsan minns lukten från grävlingen som sakta åts ner av "tidens tand och en massa smådjur" i solen på min promenadväg... det tog ett par veckor. Blä.
Löjtnantshjärtan ser ju ut som hjärtan, så det där är nåt annat. Jag kan fler vilda blommor än tama.
Nej Löjtnantshjärtan är det inte (en favorit här)
Det ser ut som Nunneört du har på bilden. Mindes inte hur deras blad ser ut så jag googlade och de ser ju ut sådär. :-)
m, ser ut som stor nunneört eller fliknunneört. fina är dem. finns ett lila hav alldeles där jag bor.
Skicka en kommentar