Tankar för dagen ...

Sex minusgrader under natten och det nyper i kinden när jag vid halvåttatiden tar morgonsvängen med harry.

Åååå, sicket fågelkvitter som möter oss och på lagårdstaket sitter sju nyanlända gravänder och precis som vanligt, så lyfter dom i exakt det ögonblick som jag tar fram kameran!

Solen mot lagårdsväggen.
Hela tiden hörs kvittret från småfgålarna!
Doft av ...., vår.

 

Och jorden vittnar om någon som har haft fullt upp i helgen.
Överallt syns spår!

Hemma igen svämmar hjärtat över av glädje - staren har kommit -!

Under alla år som jag hälsat på eller bott i det gula huset, har familjen stare hyrt en liten etta under någon av tegelpannorna på taket.
Först har vi då - i några veckor -, fått lyssna till en kärlekskrank herr stare som ihärdigt sitter på tv-antennen eller i något träd och lockar på någon trevlig starfröken .., och sen ., det eviga flygandet fram och åter när när ungarna ska matas!

Nu sitter han där, herr Stare,  just på antennen och siiiirlar så vackert, men när kameran tas fram, flaxar han iväg till grannens körsbärsträd.

Jo, men visst .., det går bra att trudilutta därifrån också.

Och apropå rubriken .., så var det programmet helt ljuvligt nu på morgonen.
Tack Claes Hultling!

Dagens fönster ...

Först stod det så här: 

katten ligger m huvudet i min hand o tassarna p tangentbordet annars hade jg kunnat sktiva mer om bilderna!

Sen kom ett nytt mail: 

.. så nu kan jag skriva igen.

Jag satt på ett café igår och väntade på en kollega strax före tolv. Servitören bar ut tre skummande ölglas till någon, inte osannolikt turister, som satt ute i solen denna enstaka verkligt soliga dag i denna erbarmligt regniga vår.

annannan

Kväller ....

Jobb från halv tre till sju - det är ju ingenting - och trevliga kunder .., där är Isabelle och lilla, goa, rara Filippa .., en litauisk pojke som visar upp tre fingrar när jag frågar om han är fyra år .., han heter nånting som liknar Kajus ..., och där är en äldre kvinna som säger "jag blir så glad när du är här Elisabet, min mamma var född och uppvuxen i Laxbäcken utanför Vilhelmina och när jag hör dig, då är det som om jag hör min mamma och det känns nästan som om man möter en släkting ..." .., och där är en havande kvinna som säger att nu är det bara en vecka kvar.

Mellan kassavarven blir det allt det vanliga; mejeriet, juicerna, frukten och pressa kartonger, ja, det går liksom av sig självt.

Arbetar med J, som kunde vara min dotter eller nästan mitt barnbarn.
Hon, liksom dom övriga sommarjobbarna som nu arbetat helger i nästan ett års tid, är suveränt duktig och allt flyter på. Man behöver aldrig fråga eller komma överens om nånting .., man vet precis vad som ska göras. Underbart, är det!

På väg hem - jag kör moppe - är solen på väg ner på andra sidan havet . , mot Danmark till.
Jag tänker på filmen från tidigare idag, där femtio människor fick frågan vad dom ångrade att dom INTE gjorde, ja, i sitt liv.

Och medan jag susar förbi Steninge där det doftar gödsel, tänker jag på pappas sista timme i livet, det var då som mamma ringde från Lycksele lasarett .., hon sa att pappa var så dålig, så dålig och ville jag kanske prata med honom?
 
Jag var tjugotvå år och tvåbarnsmamma och borde ha varit vuxen uppgiften att ta luren och säga "å, så jag har älskat dig pappa!"

Men ..., nej.

Jag var skräckslagen över att pappa skulle dö och jag bad mamma hälsa till honom, ja, att han hade varit en sån underbar pappa.

Men .., att jag älskade honom över allt på jorden, det sa jag inte.

Det .., tänkte jag på när jag nästan var hemma.

På väg till stranden ...

Någon har uppenbarligen blivit himla less.
Nu får det vara nog!
Bäst att stryka under med två streck.

I säkert två veckors tid har det varnats för att börja elda utomhus.

Risken för gräsbänder har varit stor. 

Hur tänker man då .., när man slänger en ännu glödande fimp i gräset?

Nej, detta blev inte resultatet .. , men det hade ju kunnat bli.

Hela området - nästan - nere vid havet, är nu bränt.
Och när labradoren Elvis kommer på besök (vi ska ha honom sista veckan i maj), springer han och harry fram och åter över allt det svarta .., igenkänningsglädjen är enorm, fast det nog är ett halvår sedan dom träffades.

Då .., var Elvis den som alltid lade sig platt.

Nu .., har han blivit karlaaktig och säger ifrån på skarpen och harry blir förvånad, men ger sig.

Härligt!

Det bästa för Hedgrenskan ...

Veckans bästa var helt klart dagen när jag var hos Lilla Familjen och hjälpte dottern att mocka ut hästarnas vindskydd.

 

Hedgren

Tre listor från Mantorp ...

1.  Listan tillhör troligen en kvinna i fertil ålder.

Och katt finns i familjen.

 

 2. Tillhör listan här ovanför.

3.  Äldre kund, tror jag. Det är bokstaven M jag utgår ifrån.

Och en från Haverdal.
"Emil klockan 16.00".
Och så ska det planeras för trädgården.

Tack Anne i Mantorp för listbidraget! Alltid lika roligt är det!

Femtio människor - en fråga -. 



Och det handlar  i n t e   om musik.

Det handlar om vad man ångrar mest.

Femtio personer i Galway på Irland fick frågan.

(Vi tillbringade en dag just i Galway, pv och jag själv. Vi åt fish´n chips och tyckte att livet kändes bra. Ingen frågade om vi ångrade nånting.)

På frukostbrickan ...

All klokskap kommer inte från professorer.
Nej, även småkillar vara precis hur kloka som helst.
Och småtjejer också, förstås.

Alltid - alltid - fina bilder hittar jag här!

Någon - som tycker om älgar - har blivit utmanad.
Här får man veta det man kanske inte visste.

I en röd liten stuga, har någon haft fest.

Det finns ju såna som har svårt för att fatta.
Dom får ett alldeles eget inlägg minsann.
Jo, jo.



Nu är vi i Moskva och alla varma leenden och gör mig så lycklig!



Inga musikfrågor.
Här får människor svara på helt andra saker.

Såja, det var allt för idag!
På brickan, alltså.

Dagens fönster ...

En hel massa såna, kommer från Nederländerna - nej, inte från Utricht - utan från Haarlem.

Även  här råder uppenbarligen vita-gardinlagen, men å andra sidan har den ju nu anammats i ett gult hus på en kulle i landet Halland, så jag ska väl akta mig för att raljera alltför mycket.



Riktigt vackert verkar det vara där!

Och det var Lundafarmor som var redo med fönsterhåven.



Ännu en film från Haarlem .., den tillägnas Anna i Sheffield, hon längtar nästan alltid efter julen!

Bäst idag ...

Det är lilla Isabelle som berättar att hon har målat i sitt rum; ja, gröna väggar ..., och tänk, att marsvinen också fick färg på sig .., en blev lite grönprickig och en lite lila.

Och så får jag veta att Isabelle har pengar hemma.

I sin plånbok.

"Har du klippt luggen också, så fin du är!" säger jag.

Nej, det har hon inte.

"Det har frisörskan ...", säger Isabelle och ler så varmt.

Alltid är det så. 

Det är småttingarna som man faller pladask för.

 Det bästa för Barbro - mellansystern -.

Veckan i fjällen har varit jätterolig, men det bästa som hänt är att jag äntligen tagit mig i kragen och börjat färdigställa de gardiner som jag vävde 2009 när jag jobbade i Vilhelmina.

Kram från kusinen.

Vad man minns ...

En liten Ivar-Nicke vars händer alltid var så varma.

Nånting som alltid har förundrat mig, det är detta med vad man minns.
Det är ju liksom aldrig det där storvulna som lägger sig i minnets byrålådor - inte för mig i alla fall -, utan det är det där småttiga .., det till synes obetydliga, just då, i stunden.

Tonårstid och pappas varma hand mot min kind .., när han gick in till köket och passerade mig där jag satt i fåtöljen.

Svägerskan som borstade mitt hår i fyrtiofem minuter rakt av - utan att vilja ha nånting i gengäld -!

Doften av potatis hos min mormor i Dikanäs.

Sånt.

Och när jag i hemtidningen läser minnesorden över nyligen avlidna, slås jag återigen av att det ofta är just på det viset.

Så här (bland annat) skriver barnbarnet - Charlotta -om sin mormor, Inga Holmström i Byske.

"Vår kära Inga hade alltid en vilja att ta hand om sina egna och se till att man hade det så bra som möjligt. Detta på olika sätt, allt från att laga mat till att se till att det inte var för öppet kring halsen, som hon sa när det var vinter."

Hon skriver också att mormor hade ett hjärta av guld och en famn stor som ett hav.

Vilka minnen att lämna efter sig!




 

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Erik (barnbarn till Eva ...) har praktik i en kajakaffär SWIMA.

Det är oerhört spännande och han har ju påsklov nu.

Idag fick han pröva en ny kajakmodell och bli med på deras hemsida.

Vilken lycka för honom och för oss alla.

Kramar eva

 

// Elisabet säger: det var Erik som i fjolsomras fick göra pv sällskap ut på havet, ja, i den lilla segelbåten, en Askeladden. Och det var då som det började gå höga vågor och blåsa och mormor Eva stod på klipporna och höll andan och nästan svimmade av skräck .., men iland kom såväl Erik som PV och sååå fylld av beundran pv var över gossens lugn. 

.

Tänk, vilka gåvor bloggvännerna har! Eva tecknar så fint, så fint!

Mössen verkar flytta. Undra på det för snöhögen är så liten nu.

De springer in under grannens betongtrappa.

Snabbt pilar de iväg men jag ser inte att de släpar på matförråd?

Robin Hood kilar djärvt under staketet.

Musmesen vänder vid minsta ljud.

Men båda kilar in under trappan.

Deras små hål i snöhögen droppar sönder......

Våren tar över.

Kram eva

På frukostbrickan ...

Ett dinkelbröd, ännu ljummet .., och så en ny variant.

Å, sicken lycka! 
Alldeles nybakat bröd från det lilla bageriet i Slöinge och vi var tre kvinnor som hade kommit några minuter för tidigt och fick vänta .., och vi stod där en stund och surrade och i bakgrunden hördes en kvinna räfsa i slänten .., stooora lövhögar, allt medan koltrasten flöjtade!
En bra början på en lördagmorgon!

Nåväl ... lite smått och gott i annan form finns också på brickan!

Först ut är den där frejdiga madamen i Göteborg!
Nu får vi minsann göra henne sällskap till tatueraren!

I slutet av maj kommer Mian från Falköping och Annika från Kävlinge på besök!
Å, så trevligt det ska bli!
Så länge kan ju hon - västgötskan -, roa sig med att ta helt sagolika bilder.

Det finns många olika sätt att vara "besatt" på. 
Själv har jag alltid varit skrivgalen - vare sig det har gällt att skicka vykort, skriva evighetslånga brev (arma mottagare!) eller bloggande - och det är säkerligen någon bokstavskombination i grunden, men det gör mig inget (det är värre för dom närstående...).
Och allt kanske man inte rår för. 
Det kanske är genetiskt betingat .., det där att "dit det bär, dit bär det ...", som min pappa sa om mamma och mig.
Min kusin Barbro, hon är precis likadan.
Jag är fullständigt övertygad om att i hennes hjärna finns bara vävstolar.
Titta här bara ...! 

Världens bäste bloggare, det vet man ju förstås inte vem det är.
Men en av mina absoluta favoriter, det är den här filuren.

Hon som ska flytta till Kina och är en hejare på stenografi, hon har en film på sin blogg .., en film som gör mig på gränsen till illamående och ändå vill jag titta. 
Här är den.
 
En - annan sorts film -, kom igår i min mobil.
Det var AP som skickade den -.
Och glad blir man.

Nästa år fyller jag sextio.
Ja, käre Gud.
Under veckan i Sälen frågade AP hur jag tänkte fira min kommande födelsedag .., ja, hade jag några planer?
Femtioårsdagen firades i stillhet på en kinarestaurant i Ystad.
Jag var då en relativt tämligen nybliven ensamseglare och hade knappt lärt mig navigera på livets stora hav .. vi var kanske sju, åtta personer runt bordet och stora kalas har aldrig varit min cup of tea.
"Men nästa gång .., då ska jag skippa januarifirandet och i stället sikta in mig på den första veckan i september .., och då ska jag - på något vis -, för första gången vara med om detta.
Antingen inomhus, eller i Hyde Park.
Vinns det på Triss, ska jag bjuda med barn och barnbarn också. 
Stå och vifta ska jag också göra.
Och t ä n k .., om dom spelar detta .., som är det vackraste musikstycke jag vet!



Har ni inte sett filmen. vars titelmusik det där vackra var .., så har ni missat nånting ljuvligt.

Nu, govänner, tänker jag ta mig en skiva av det nybakade dinkelbrödet .., så .., en trevlig lördag önskar jag er alla! Själv ska jag om några timmar påbörja mitt fyradagarspass.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Den som dras först .., får den stora äran att välja pris.

(Demens kan utvecklas tidigare än ni tror. Jag säger att andrapristagaren får välja mellan dom två priserna .., ja, ja .., det fattar ni ju att så är det inte ,-)

Teet är den här gången sponsrat av ellem i Skellefteå.

Tack snälla! säger jag.

Sommapratarskivan kommer från oss på kullen.

Det bästa för Annika i Kävlinge ...

Hej på dig, fina Elisabet!

 

Här kommer veckans bästa: det är helt klart känslan av vår som infinner sig om dagarna nu.

Solen, blå himmel, långa promenader iklädd tunn jacka tillsammans med bästa väninnan eller som vid tillfället då fotot togs: i Malmö med äldsta dotterns flickvän.

Kram på dig.

Annika.

Kirurgi på vardagsrumsbordet ....

Bild: Anette Sjöstrand, YA.

Ja, så är det.

Det är annannan som tipsar om ytterst intressant artikel i Ystads Allehanda.

Det handlar om kastrering av katter.

Kommer ni ihåg Eivor ...?

Eivor har ibland skickat in DBIV till den här sidan .., hon bor i Adak utanför Malå och har i många, många år varit en eldsjäl för byns biograf och filmfestivalen som hålls där varje år, och där massor med kändisar har kommit på besök.

Eivor är en varm kvinna med mycket humor.

Om ni klickar er fram till 1 timme och 15 minuter (lite drygt) i den här filmen, då kommer ni att få höra vad Jonas Gardell tycker om Eivor i Adak.

Heja dig, Eivor! säger jag bara.

Förmiddag i april ....

Ute på kustvägen möter vi nu på morgonen en man och hans hund.
En springer spaniel.
Det blir lite småprat - mest om vädret - och mannen berättar att han under promenadens gång har hört staren flöjta.

Dessutom visar det sig att mannen är uppvuxen i Lycksele.
"Jaha ja .., dig träffade jag i somras nere på stranden och sommaren dessförinnan också, nu kommer jag ihåg .., vi har gemensamma bekanta i Vormträsk!" säger jag.
Just så är det.

Och mannen, som i vanliga fall bor utanför Stockholm, berättar att han nu är här på besök.
Hunden, som är en stillsam herre, heter Castor och är tolv år.
"Ja, han är så fin, men du förstår, han har börjat skälla som en galning mitt i nätterna .., jag tror kanske att han börjar bli dement ...?" säger mannen och det blir lite småskratt .., jag tänker på mamma och hur absurd tillvaron kan bli; inte bara för människor, utan kanske också för hundar?
Sen säger vi hej och ha det så bra.
"Ja, vi lär nog ses fler gånger .., jaha, du bor där uppe på kullen där segelbåten står vid vägen ..?" säger mannen.

Efteråt .., tänker jag på vad detta med gemensam dialekt kan åstadkomma.
Allt blir så ..., enkelt.

Vid lagården alldeles nära det gula huset, flyger kajorna av och an.

Inte en stare så långt ögat når.

I alla år som jag bott här, har vi haft herr och fru Stare med småttingar boendes under en av tegelpannorna. 

Hoppas - hoppas ...! 

Och ödehuset ...., det ser ut som rekvisita till någon skräckfilm nästan.

Och ändå .., så vackert.

Det bästa för Ingela i Ystad ...

Hej Bettan!

Det bästa-i-veckan-bidraget som egentligen skall vara i förra veckan, består av två/tre saker....kan liksom inte välja vilket.

 1. Med anledning av min födelsedag denna veckan hade jag mina syskon, syskonbarn, min lilla mamma på middag  i söndags.
Det bjöds på lax från Tullstorp, vilket var mycket uppskattat...Ett axplock av mina fina presenter bidrar jag med på bild. Bland annat fick jag en må-bra-helg på hotell Mossbylund, där jag skall passas upp och spa-a.
Behöver jag säga att jag skall njuta i fulla drag...jag som jobbar alltid...hihihi...

2. Solen har verkligen lyst på oss i Ystad. (Därav bilden på jordgubbsbladet)

3. Sedan sista bidraget som egentligen passar in på nästa lottdragning men som jag vill nämna den här. Jag skall i skrivande stund lansera ett konstprojekt för mina klienter med hjälp av en kollega. Det blir nog lite meckigt att koordinera 70 klienter, men det skall gå, därav namnet projekt.

De skall efter bästa förmåga med handavtryck måla 4 tavlor som skall auktioneras ut till privatpersoner eller företag, med tillika fint målade motiv på i mitten.
Vinsten av dessa tavlor skall skänkas till välgörande ändamål av eget val. Eftersom mina klienter har sociala brister och olika nivåer av handikapp skall detta bli spännande att se vad resultatet blir.....o vilken välgörenhetsorganisation de bestämmer sig för.....

Ja detta var mitt bidrag till DBIV.

mvh och massor av soliga kramar

Ingela i Ystad

// Elisabet säger: ja, jag har för länge sedan tappat räkningen över vilken vecka som gäller .., för det kommer bidrag lite hipp som happ - av bloggvänner som också har tappat räkningen -, men nu struntar jag i det där .., det är ju glädjen som räknas, inte dagarna.

Ikväll blir det dragning i alla fall.
Bara så ni vet.

Och är det någon fler som vill vara med, så hoppa bara på tåget!

Mejla det som gjorde dig glad till bisse151@gmail.com, så är du med, du också.

En tripp till Frankrike!

Och så finns det marknader av annat slag än den mänskliga.

Här är vi i Frankrike!



Ännu mera Frankrike, så här på en fredag i början av april ...?

Börjar man, tar det aldrig slut ...

När jag letar filmer från Utrecht, hamnar jag på alla möjliga ställen!

Jag ser en man bli uppäten av stor fisk (vilket ju naturligtvis är fejk ...), under någon sekund ser jag en kinesisk man flå en levande orm ..., jag får följa med på en cykeltur genom en europeisk stad.

Och så hamnar jag här.

Våren 1969 gick jag ut nionde klass och vi åkte då på skolresa till Hamburg.

Minns jag inte fel, promenerade vi just här?

Den här lilla filmen är sannerligen ett tidsdokument: speakerrösten .., musiken .., männen som ser ut precis som min pappa gjorde, då, i slutet av 50-talet.

Och kvinnorna ....

Jag undrar hur deras liv kom att bli ..?

Tretton lediga-dags-fönster ...

Foto: Lundafarmor

... även idag från Utrecht i Nederländerna.

Hann ni med den där ljufvliga båtturen genom Utrecht igår?

Inte?

Då har ni chansen även idag.

Jag ska allt ta en tur nu på morgonen; det är ju gratis och allt!

Här är ännu en film om Utrecht .., lite proffsigare, men inte lika ..., ja, inte lika fin, tycker jag.
Mer som en flashig annons och det är det ju också.

Och stort tack till dig Lundafarmor, som har givit mig ett "dit-ska-jag-åka-resmål!"

I en kommentar bifogar annannan den här länken.
 

Googlat på idag ...

"Elisabet: Idag ...." by searching for att bajsa i sjuksal.

Jag hoppas att den som sökte på detta, slipper oroa sig.

Det finns säkerligen rostfria bäcken att tillgå.

Lycka till!

Vid femtionio års ålder ...

... är jag med om mitt livs första telefonmöte.

Allt får vi lära oss om det nya betalsystemet Bart som ska träda ikraft om inte alltför lång tid.

Den som håller i det hela är en man som heter Mats.

Ibland får han frågor från oss som lyssnar.

"Här har jag fått en fråga från Nybro ..., vad händer om apparaten hänger sig ..?" säger Mats.

Då ler jag för mig själv och vänder mig mot Mattias som sitter vid min sida i lilla kontoret .., och så säger jag att .."du, den som ställde den frågan var säkert en kvinna i min ålder ...".

En som vet hur det kan gå.

En som har varit med förr.

En slags lycka ...

Egentligen är det här min tredagarsledighet, men idag blev det till att hoppa in och arbeta extra.

När tiden var ute beslöt jag mig för att ta itu med den årliga post-certifieringen, så jag slog mig ner på chefens kontorsstol i hans pyttelilla kontor, stängde dörren om mig (kunde ändå höra de övrigas skratt och småprat från lagret ...) och så satte jag igång.

Årets frågor var - i mina ögon - betydligt svårare än förra årets och jag satt länge och funderade och tvekade mellan olika alternativ.

När resultatet var klart, höll jag på att falla baklänges; det fattades två poäng för att alls få godkänt och hela tio poäng för att få full pott!

Nytt försök: då blev det ännu sämre!
Det var knappt jag trodde mina ögon.

Så jag klickade ner eländet, körde hem .., småpratade några minuter med pv och hans kollegor som tillbringat ett par timmar tillsammans i solskenet (ätit räkgryta och pv:s hembakade Dajmtårta till kaffet) .., och sen gick jag raka spåret till den dator där jag nu sitter och gav mig i kast med certifieringshelvetet certifieringsbekymret.

Inte ett dugg bättre blev det!

Och jag fick huvudvärk och det kändes som om jag skulle kräkas .., ja, för min inre syn såg jag hur detta aldrig skulle gå vägen ..., men  t ä n k, när jag såg texten på bilden längst uppe, då skrek jag rakt ut och strääääckte armarna i skyn!

"Jaaaaaa!!!!"

Nu har jag firat med en kopp kaffe och en bit tårta .., och inom loppet av tio sekunder mejlat bilden till chefen (och tror ni inte att nånting blev fel i överföringen till posten, så jag står fortfarande som icke-certifierad!!) och nu ska jag bara hoppa in i duschen och  n j u t a!

Det bästa för Hedgrenskan ...

Hej!

 

Det bästa var såklart långfredagen när hela flocken - barn, svärbarn och barnbarn - samlades hemma hos mig för påsklunch! Hjärtevärmare! Men konstrundan på påskafton med fina vänner stod inte långt efter. Bilden är tagen vid Katrinetorp utanför Malmö. Några av oss har fyndat i deras lilla antikshop.

En liten gissningslek kan ju vara "Vem är Hedgren?"...

 

Hedgren

Det bästa för Turtlan i Värmland ...

Hej!

Solen och en dag ute i naturen tillsammans med bästa vännerna blir mitt Det bästa i veckan.

Det var jag och min M, kära bästa kompis B med barn H & E och hennes kärlek M. En till M. En bra bokstav för oss båda!

Fika ute i solen vid några Vänerklippor. Is långt ut på sjön. Solen värmer och ljuset är skarpt mot den vita isen.

Vi går mot vår. Alla längtar efter sommar, sol och bad. Vi pratar om att cykla ner till Vänern för ett skönt kvällsdopp efter jobbet.

Men först tar vi en Vår som nu är på gång.

Turtlan

Dagens fönster ...

Från Utrecht i Holland kommer ett helt fång med fönster!

Utrecht .., tänker jag .., ja, just det, där har en f.d. malåbo arbetat som professor i parapsykologi, nämligen den här mannen.

Och det var Lundafarmor som höll i håven.

Tack och bock!



Här kan ni ta en båttur genom stadens gamla delar.
Nio minuter och arton sekunder tar turen  ....., orkar ni med det?
Vackert - vackert - vackert!
Och den som filmat heter Melani van der Vlis.

(Apropå Holland .., vad hände med bloggaren som bodde i Amsterdam och skrev så trevligt? Kommer ni ihåg honom ...? Jag tror att han hette Magnus och en gång tittade han - så där oförhappandes - in i lilla kvartersbutiken i Ystad.)

Det bästa för Monet ...

... var att makens alla värden vid ettårskontrollen när det gäller hjärtat var helt OK.

 

Nu är det bara arbets-EKG kvar så får han "frisedel" ett år till. Vi har otroligt fin service - detta är en privat läkarmottagning med enbart kardiologer, tre specialister med hög kompetens i vår närmaste närförort 5 km från vår by. 

Aldrig en väntetid, varken på tid eller i väntrummet. 

Och inte en euro i avgift.

 

Hjärtrelaterade problem anses här vara sk "maladie longue durée", dvs kronisk sjukdom och är helt gratis hur avancerade undersökningarna än är. Här har man också direktkontakt med de stora sjukhusen i Toulon när och om det behövs. Det är trygghet!

 

 Hälsningar Monet.

Och här är facit ...

Monets inköpslista på stenografi-vis.

"Så här skrev jag på den stenografi jag inte skrivit på decennier:

Hej Elisabet

Här får du en lista till:

mjölk
smör
kaffe
te
bröd
ost

Kram från Monet står det på slutet.

Gunnars kan jag inte tyda, jag gissar mig till vissa ord men det är så personligt skrivet att det bara inte går. Cruella kan säkert. Det gläder mig att hon tydde mitt!! "

 Och här är herr Ljusterdahls lista.

Och så här på vanligt vis.

Det bästa i veckan ....

Nu har jag tittat i träskålen och upptäcker en massa glädje som ligger där och skvalpar!
Till exempel ....

Det är ... ellem i Skellefteå som bland annat skriver så här.

"Vi har suttit ute flera timmar varje dag. Idag var det +23 vid solväggen, även om vi satt med fötterna i snödrivan. Det känns som om vi tankat så mycket sol och ljus nu att vi klarar det inneliv det blir när man ska börja jobba igen.

Skickar med en “fönsterbild” fast det är mest snööverhäng."

 Ann i Göteborg vittnade om glädjen i att ha återfått sin reservoirpenna som varit på rehab i Malmö.

Eva på Frösön hade haft besök av äldsta dottern och det hade tillbringats härliga stunder ute i skogsbrynet, men även uppe på fjället och detta .., detta blev till stor glädje för Eva!

I Portugal bor annannan och hon berättade följande:

"Under fyra dagar den här veckan sov jag varannan natt fem timmar på en plats där jag definitivt inte ville vara (flygplatshotell efter missade anslutningar), varannan natt åtta timmar på den plats där det var meningen att jag skulle vara (först hotell i Wien, sedan hemma). Femtimmarsnätterna var jag skitförbannad, åttatimmarsnätterna var nästan det bästa.

Men det bästa i veckan får nog lov att vara att bli bjuden på påsklunch av svärmor som förra påsken var så illa däran att vi knappast vågade tro att hon skulle klara sig själv igen.."

Eva i Tyresö berättade om glädjen när dom tre barnbarnen kom och var påskkärringar!

Annat som gladde henne .., ja, det var att från köksfönstret kunna följa dom två små mössens öden och äventyr.

I Västmanland bor en liten katt som nu har fått ett alldeles eget hem. 

Han har hamnat hos Ulrika och Marcus och hunden Max och de övriga katterna och det funkar jättebra och alla är lyckliga och glada.

Det blev förra veckans bästa för den lilla kissens matte.

 

Min egen glädje handlade om två saker; att jag äntligen kunde ta ut moppen och köra till och från jobbet - även om jag nästan frös ihjäl på kuppen -!

Men  o c k s å   förväntansglädjen över det inköpta växthuset Odla.

Första veckan i maj kommer det till Stensjö. 

Åååå, så jag längtar och gläds!