Sex minusgrader under natten och det nyper i kinden när jag vid halvåttatiden tar morgonsvängen med harry.
Åååå, sicket fågelkvitter som möter oss och på lagårdstaket sitter sju nyanlända gravänder och precis som vanligt, så lyfter dom i exakt det ögonblick som jag tar fram kameran!
Solen mot lagårdsväggen.
Hela tiden hörs kvittret från småfgålarna!
Doft av ...., vår.
Överallt syns spår!
Hemma igen svämmar hjärtat över av glädje - staren har kommit -!
Under alla år som jag hälsat på eller bott i det gula huset, har familjen stare hyrt en liten etta under någon av tegelpannorna på taket.
Först har vi då - i några veckor -, fått lyssna till en kärlekskrank herr stare som ihärdigt sitter på tv-antennen eller i något träd och lockar på någon trevlig starfröken .., och sen ., det eviga flygandet fram och åter när när ungarna ska matas!
Nu sitter han där, herr Stare, just på antennen och siiiirlar så vackert, men när kameran tas fram, flaxar han iväg till grannens körsbärsträd.
Jo, men visst .., det går bra att trudilutta därifrån också.
Och apropå rubriken .., så var det programmet helt ljuvligt nu på morgonen.
Tack Claes Hultling!
2 kommentarer:
Jag väntar på våra sädesärlor jag. De brukar dyka upp runt den tionde april, så...
Ja, åååå, så roligt det är när sädesärlan kommer!
Såväl i Ystad, som i Haverdal, har vi sädesärlor utanför butikens baksida .., där dom hittar brödsmulor och annat.
Och att ha dem vippandes på stjärten här på gräsmattan .. = glädje i kubik!
Skicka en kommentar