lördag 13 juli 2013

Det bästa för Ulrika i Västmanland ...


...på väldigt länge, var stickdagarna i Sjöändan den här veckan. 10 glada stickerskor i en underbar liten "lägergård" precis vid sjön i två somriga dygn.


Så totalt avkopplande och skönt och så mycket skratt och glädje!


Dessutom har jag haft lyxen att få umgås med min fina vän Amanda inte bara under stickdagarna utan också en dag här hemma. Och Max hittade en ny Idol. :-)
 
Det bästa för annannan i Portugal ...


Hej,

Det bästa i den här veckan var att det blev svalt igen efter att ha varit närmre 40 grader i helgen (nu 22). Men det bästa i förra veckan var att vara i Barcelona på konferens och få en hel kväll att bara prata med min mentor och favoritprofessor. Jag är lite rädd för att jag pratade sönder hans öron, men roligt var det.

Jag hade med mig två av mina medarbetare och vi delade en lägenhet på veterinärfakultetens studentområde. Det här var utsikten från mitt rum. Tyvärr hade jag inte baddräkt med mig.

Hälsn
annannan
Nästan som vid operation ...

Bilden togs vid fyratiden

Det var så här - men det visste jag inte - att i måndags hade butiken varit i princip rensad.
Tomt överallt.
Även i tisdags.
På onsdag kom varorna.

Det var förstås därför som chefen sa till mig att tredubbla beställningen och det gjorde jag inte, men det var enorma mängder som kom och när chauffören från Arla började lasta ur vagn efter vagn och stapel efter stapel (ofta fem backar på höjden), då kände jag hur kruttorr jag blev i munnen.

I tre timmars tid kunde jag knappt säga ett ord - det var precis som när man ska sövas och har fått lugnande medel -, men jag sa i alla fall till chefsskapet att vad ni än gör nästa sommar, ta nån ungdom till att fixa detta, för annars hamnar jag på psyket.

Sen kom Wapnö och det var mycket där också .., och jag ringde till världens vänligaste kundmottagare och bad att få stryka somligt tills på måndag och det gick bra.

Från sju i morse till fyra i eftermiddag har jag pausat tio minuter, då jag tog ett ljummet wienerbröd.

Jag har gräddat säkerligen tjugo omgångar med bröd - om det räcker - hoppat in i kassan, ordnat med växel, hämtat bärkassar, beställt frimärken, gröna påsar och tilläggsporto ..., och så ut och in i kylen för att fylla på.

Och det är likadant för alla.
Han som har frukten, att inte han föll i gråt när leveransen kom .., det övergår mitt förstånd.

I charken har det fyllts på .., åååå, så fint där var i hyllorna!

Nu tänker pv bjuda på middag, sen blir det bad i havet och en stund på stranden och så på´t igen imorgonbitti.

M e n ..., då kommer ingen leverans!
Då är det bara att ösa på.




Lördagsfönstret ...


... finns i gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

fredag 12 juli 2013

Halv tre ...


Nej, halv fyra, tackar jag för mig säger att nu får det vara nock.
Då har jag varit i gång i absolut åtta timmar nonstop - förutom tio minuters kaffepaus -

Idag gick det bättre.

Visserligen översvämmades mejerikylen av pallar med ost, youghurt, sill och Gud-vet-allt och visserligen kom det hur mycket mjölk och fil som helst, för att inte tala om creme fraiché och gräddfil och till slut stod man där helt förvirrad och tänkte .., men VAR ska det rymmas?

Till min hjälp hade jag Malin, som väl är sjutton år kanske.
Max.

Det är tredje sommaren hon är där och hjälper till och ååå, så trevligt det var att arbeta med henne! 
Varm och go och glad .., ja, vi kämpade på bra! 

"Tänk nu på att du ska beställa hem rejält med varor!" sa chefen då vid nio, då, när jag klurade med morgondagens mejeriorder till Skånemejerier. 
Sen skulle ordern in för måndag och då var jag nästan kräksjuk - det var minuter det handlade om innan deadline - och kanske hade det gått ändå, men säker var jag inte! 

Sen var det Wapnös (ortens mejeri) tur .., både lördag och måndagsorder .., Östras Bageri - samma sak där - och mellan varven ropades det från kassan ..."Bettan, kan du ta posten?" .., "Bettan, kan du hjälpa till i spelet ..?", Bettan, kan du ta kassa tre ...?"

Och charken ÖVERSVÄMMADES av grå varubackar och att inte A-M eller Gunilla föll halvdöda till golvet vid åsynen av allt detta, det övergår mitt förstånd! 

Nåväl. 
Halv fyra åker jag hemåt.

Det är soligt och varmt .., kossor i hagen på höger sida av vägen .., och vi går ner till stranden i akt och mening att bada ..., träffar grannen med barnbarn på väg upp därifrån ... ("det är aningen varmare på södra sidan om klipporna", säger äldste barnbarnet som har guldgult lockigt hår) ..., men vi bara ligger där i en grop och det är inte långt ifrån att jag somnar .., knäna värker, men det är ändå mycket bättre än igår.

Ny dag i morgon.
Samma tid.
Och på söndag.
Och på måndag.
 

 

Klockan 06:47 ....

Idag får strandväskan vila ...

Vaknar klockan fem och har svårt att somna om.
Vid mina ben ligger harry och han är som en sensor ..., vet precis när vi inte längre sover, även om man bara öppnar ögonen .., jag känner hur han viftar lite lojt på svansen.

Stiger upp klockan sex.
Hämtar DN ., harry gör mig sällskap och lyfter på benet ett par gånger .., där är några irriterade skator som tjattrar från dungen vid bäcken.

Hos grannen ligger barnbarnens leksaker på gräsmattan.

Alla sover - eller tycks sova -.

Här var det. Jag får ont i magen bara vid tanken.

Det plingar till i min telefon.
En mig närstående man skickar en bild och skriver kortfattat att här, på hustaken i Malmö, har det fångats inbrottstjuvar natten mot idag.

Själv ska jag ägna mig åt Dagab-beställningen.
Ost, sill, juicer, en del mejerivaror, mjukostar, allt från Valio (youghurt etc), samt bröd som vi själva gräddar, ska beställas.

Det får absolut inte bli för lite, men helst inte för mycket heller.

I jämförelse med tjuvjakt på höga höjder, så föredrar jag beställningen.

Och nu susar jag iväg till affären!
Dagens fönster ...


Det här fönstret är från Malmöhus slott och där utanför skymtar Turning Torso.

Så skriver fru Hansson.

Tack och bock! säger jag.

torsdag 11 juli 2013

En ledig torsdag ...


... kan man ta sin prickiga brassestol och gå ner till stranden och så kan man sitta där i fyra timmar och titta ut över världen och se småttingar springa av och an och göra sandslott och leta efter badringen som blåst iväg med vinden .., och man kan få kaffe i termos och nybakade bullar av en pensionatsvärd som äntligen kommer ner och man kan lyssna till sommarreprisen - först hockeymålvakten Henrik Lundqvist som är uppvuxen i Jämtland men nu bor och känner sig hemma i New York - och därefter halva programmet med Teodor Kallifatides och då vet man ju redan innan att det kommer att bli hörvärt.

Mellan varven kan man doppa sig och simma lite.

Och man kan prata med grannen Göran som har med sig tre barnbarn - alla pojkar - två är födda i mars och den äldste i april ..., och minstingen, som heter Leo, är sprittglad och berättar att dom ska fånga musslor, "på morfars ställe, ute på klipporna".

Säger han och strålar med hela ansiktet.

Från vänster han som är morfar .., Olle och kusinen David. Leo skymtar mellan Davids ben.

Leos storebror heter Olle och är sex år, Leo är fyra (han sträcker upp fyra fingrar i luften )..., och efter en stund kommer fyraåringen och ger mig ett litet, litet löv som han hittat på havets botten och jag lägger det lilla lövet i mitt knä, men nästan genast blåser det iväg, fast då har Leo redan sprungit iväg till morfar igen.

Allt det kan man göra.

Och av sådant mår man bra.

På eftermiddagen kan man ta sin moppe och köra fem kilometer till Ugglarp och handla egenodlade grönsaker och utanför butiken - som är mer som en lada -, kan man träffa en äldre kvinna som är kund i affären och få en såå varm kram av henne (så lena armar och händer hon har! tänker jag ...) och hon berättar att igår när hon handlade .., ja, det var det värsta hon varit med om .., kunder överallt och hur många anställda som helst och alla hade bråttom och kämpade med att fylla in varor.

"Jo, just så var det ...", säger jag.

Men nu är det kväll och den stora fisken (fångad i nät under natten som gått) är uppäten (den fylldes med färska örter och fick bada i vitt vin .., tack Cruella för tipset!) ..., pv har rakat av sig mustaschen (sommarklåda, han blir olik sig och får större överläpp ..., eller den  s e r   större ut) .., snart kommer igelkotten fram som den gör om kvällarna och i morgon är det jobb igen.

Det känns bra.
Det med.

(Och nu är pv hemma och berättar - lätt flåsande - att han nästan sprang rakt på en stor huggorm - han som har ormskräck - och än värre .., harry bara skuttade rakt över den!).
Eva i Tyresö har fler än tio låtar ...

1.Pappa Göstas lekvers rap?
Det satt en liten loppa…..slutade med pip i magen.  Jag var liten.

2. Julgransplundringssånger  ”ty det har han lovat” när vi kastade ut granen varje år.

3. Glad som fågeln på sin gren i lunden    ----med gitarr hos Frälsningsarmén slutade efter tre.  veckor….men melodin finns kvar.

4.Lilla Gullefjun. Mycket retande i flickskolan Jag sjöng andra stämman!

5. Hatade pianoförsöken att lära mig spela Var hälsad sköna morgonstund.
Gick inte, men jag.  
Kom in på lärarhögskolan i alla fall.
Och använde aldrig orgeln i klassrummet.

6 .Beatles  - Sergeant Pepper  Imagine morgonsamling i st.f. psalm i min egen  klass.67-68?

7. Pop Corn  Eleverna hade klassfest en hel kväll med bara den låten.

8.En stad ovan molnen. Mormors begravning. Mamma grät alltid av den…Stäng radion! Sa hon.

9.Mammagympa på Nacka BB Neil Diamond. 1971

10. Fler begravningar  Jag vill tacka liv Arja Saijonmaaa
Flöjtkonsert Vivaldi
Bach
Jan Hammarlund live på mammas begr. 1986

11.Rikard Wolff   Recital 1991  live  Vilka sånger vilken värld!!!! Mörk o okänd för mig.

12. Barbara o Edith Piaf i Rikard Wolffs fotspår Jag ångrar ingenting sjöng Edit.



13.Weill  Youkali Theresa Stratas. Ett TV program med en dansscen.



14. Max Raabe på konserthuset Sthlm. Skojig  mycket trettiotal…..Weill?

15. Ola Salo vann melodifestivalen med en låt som fastnade.

Största upplevelsen var utan tvekan Rikard Wolff på Dramaten 91 och jag har sedan följt hans

karriär , melodier och liv  och läst boken.

Allt varvat med schlager visor och aktuell vardagsmusik under 69 år.
Det bästa för mig ...


Det var den där dagen när vi körde moped från lilla Gerani till västra sidan av Kreta, till Elafonissi, den där stranden som enligt många sägs vara en av Europas vackraste.

Men det var inte just DET som var det bästa .. det där vackra ., nej, det var att jag satt på stranden och såg pv och Emil kasta boll till varandra ute i vattnet och inte långt därifrån - men inte på bilden - stojade en italiensk familj .., det var en pappa och fyra småttingar och som han lekte med barnen!

Han gjorde grimaser och sprang undan .., lät sig infångas .., sjöng .., och barnen var som klasar runt benen på honom och det var så oändligt mycket glädje just där och då!

Efter en stund, en halvtimme kanske, anslöt ytterligare en man i samma ålder som pappan (en farbror kanske ..?) och en kvinna som nog var mamman (så vacker!) och leken och stojet fortsatte.

Vi var många som satt på stranden och loooooog.

Har jag sagt det förut? Jo, det har jag.

Glädje smittar.
Det bästa för Lisbeth....


Hej Elisabet!

Vet inte om det pågår något DBIV just nu på sommaren (jodå, det blir dragning på söndag!) men här kommer i alla fall mitt absoluta bästa….med all säkerhet DBPHS = det bästa på hela sommaren. 
 
Vi hade våra två flickor ute på ön i fyra hela dagar när deras föräldrar hade fullt upp med att packa ihop sin tillvaro inför deras stora flytt….
 
Helt underbara dagar blev det med massor av sol och lek med våra barnbarn. 
Dagar som jag kommer att bära med mig inombords och som kommer att ge värme hela vintern när barnbarnen med familj har flyttat långt iväg från oss. I båtfönstret skymtar ett av våra gästhus….det är "Strandgården". 
 
Kram från Lisbeth ute på skäret.
Morgon i landet Halland ...


Klockan sex ger sig pv av för att ta upp det enda nätet.
En dryg timme senare är han hemma igen.
Jo, minsann, idag blir det fisk till middag och kanske en sväng ut på havet för att försöka fånga makrill.

Gott om krabbor fanns också i fångsten och är det n å n  gång jag verkligen beundrar pensionatvärdens oändliga tålamod, då är det när han lirkar och lirkar och lirkar för att få loss krabborna, utan att skada dem.

"Elisabet! Kom får du se!" ropar han plötsligt, ja, det är just när jag är på väg in för att ordna med frukost åt en jaaaamande sigge nilsson som inte alls bryr sig i fiskarna.

"Titta här .., ser du den där lilla klon? Det är den som växer ut om krabban förlorat den ordinarie ..", säger pv och visar.

Jominsann.

Den dagen Vår Herre skapade krabborna, då hade han tänkt till alldeles rejält.

Dagens fönster ...


Så här skriver fönsterfångerskan som är på väg i husbil från Frankrike till Sverige:

"Ett fönster från stallet på ett tyskt gods där jag var au pair för väääldigt många år sen! Nostalgi.

Monet."

onsdag 10 juli 2013

Fyra timmar tar det ...


.... innan jag är människa igen.

I arton dagar har jag varit ledig och inte en enda minut har jag haft krångel med mina ben eller knän, sen börjar allt med åtta timmar i mejerikylen och fyra pallar med varor och hur många burar som helst och mejeribackar i parti och minut, staplade fyra eller fem på höjden och butiken sprängfylld med sommarjobbare som likt myror pilar av och an mellan hyllorna och det är knappt att man känner igen en enda kund - nu är det verkligen sommar i Haverdal -!

När klockan är tre tar jag moppen och åker hemåt.

Det är knappt att jag tar mig in i huset och sen ligger jag fyra timmar nonstop på soffan och tänker att jag  m å s t e  klara det och tack och lov att jag är ledig i morgon, sen är det fem dagar på raken och bara en vecka till i mejeriet och så ytterligare en vecka i augusti.

När jag vilat, återvänder jag till brottsplatsen och handlar det jag glömde.
I kassa 1 står underbara, mjuka, rara, goa Noeline, vars far är fransman.


Och i entrén träffar jag den här rara människan som har promenerat flera kilometer och nu kalasar på en glass.

Jag vet få människor som utstrålar sådant  l u g n  som Lena och för mig hade hon varit en dröm att ha som lärare!
Det bästa för Ann i Göteborg ...


Det som slår alla veckor hittills är naturligtvis Johans nya tatuering som jag såg när den bara var några dagar gammal.

En bild säger mer än 1000 ord - och så är det sannerligen i detta fallet -.


Behöver jag säga att tårarna rann ...?

Antagligen inte.

Bästa hälsningar Ann.
Det bästa för Cecilia N i Härnösand ...


Som jag sade tidigare: Bilbo!
Det är han som jag pussas med. De andra fyra på bilden är några av hans syskon.
Bilresan hem gick bra. Himla mycket pip strax innan han somnade bara.
Och så blev det ett "panikstopp" när det började läcka i mitt knä ...
Det blev en stor pöl strax utanför bilen sen.
(Jo, när man nybortrövad bäbis så får man åka i mattes knä. Men igår fick han åka i skuffen.)


Så .. nu är vi småbarnsföräldrar igen.

Cecilia N.

Biggans tio låtar ...

Elisabet
Ja att välja ut de tio favoriterna, är inte lätt....
skulle vilja plussa på med ett ytterligare antal....fniss.

Här kommer några av de mest spelade hos mig:

Midnight Oil: Beds are burning
Eric Clapton: Tears in heaven
Mark Knopfler: Brothers in arms
The Band med Eric Clapton: The weight
U2, Mick Jaggger o Patty Smith: Giver shelter
Björn Afzelius: Till min kära
Björn Afzelius: Tusen bitar
Cornelius Vreewijk: Sommarkort
Totta Näslund: Men bara om min älskade väntar
Hoola Bandoola Band: Den jag kunde va.

Ja du, inte räckte det med tio inte,.....svårt att vekligen plocka ut de som betytt mest...
Björn Afzelius ligger mig nära hjärtat.

Kram från Biggan

// Underbart Biggan .., så intressant det är att få se vad ni tycker om för musik!
Tack alla som delar med sig - fler får gärna ansluta -!
Det bästa för Eva på Frösön ...


Hej!

Det bästa i veckan var, helt klart, att vår yngsta kom hem efter 11 månader i Skottland. Och idag fick hon klart med lärarjobb i en by en bit utanför Östersund. Så roligt!

En annan det-bästa-dag var hundkursen vi gick i torsdags. Fyra timmar med träning, som bl a ledde till att Otis helt plötsligt fattade detta med att gå bredvid.

Till och med utan koppel fixar han nu att gå fot. Nästan som när man ser Ceasar Milans program. Men det gäller att fortsätta träna, annars glömmer han nog fort :)

Kram Eva
Anithas tio låtar ...

Hej!

Här kommer mitt bidrag. Inte lätt att välja ut 10 låtar när det finns så många. Åren med Perra gjorde ju att det blev så många…. Men har försökt ändå;

1.       Lejonbruden – spelades på vår gamla radiogrammofon, stenkaka.
2.       Vid foten av fjället – gick till grannen och spelade på deras ”nya grammofon”
3.       Sunny girl, Hep Stars – hade nu vid ca 10 års ålder fått en grammofon av pappa
4.       Du, Flamingokvintetten – M och min ”låt” på 70-talet.
5.       Ein bisschen frieden, Nicole – Vann Eurovison 1984 – än idag får jag ”ståpäls” när jag hör denna.

Sen blev det några musikfattiga år (80 och 90-talet tror jag att jag hoppade över när det gällde musik) tills jag började vara tillsammans med PE, men då östes ju bara musiken över mig – blir nog så med en trubadur till karl J

6.       You – PE skrev denna till och om mig
7.       Can’t wish for more – även denna skrev han till och om mig

Sen kommer de låtar som jag inte klarar av att lyssna på idag;
8.       If tomorrow never comes – PE brukade spela denna och jag blev alltid tårögd över texten. Idag gör den bara ont att höra – blev ju så sann.
9.       I want to know what love is – PE avslutade ofta en spelkväll med denna, och i mina öron var det en av de bästa han gjorde. Hans röst gjorde sig så bra till den.
10.   Tears in heaven – denna tjatade jag på PE att han skulle spela in åt mig, men tyvärr hann han aldrig. Ville att han skulle ”spela” denna på min ”begravning”.
Kramar
Lenas (Motvillig Blogg) tio låtar ...


Peter Jöback: En andra chans - texten!

Weather Report: Birdland - glädjen!

Michael Bublé: Feeling good - ja, det gör jag alltid när jag hör den här artisten.

Galt MacDearmot: I got life - ur Hair, en film jag inte glömmer.

Lou Reed - Walk on the wild side - den här låten i olika versioner har följt mig sedan ungdomsåren.
Den är alltid bra.

Nina Simone - Here comes the sun eller Mr Bojangles - jag gillar verkligen Nina Simone. Hon gick sin egen väg i allt och var säkerligen inte en lätt människa.

Django Rheinhart - Minor swing - swingmusik är också glädje.

Herbert Grönemeyer - Der weg - har man lyssnat på Herbert förstår man inte Bruce Springsteens storhet.

Duffy - Warwick Avenue - känslan!

Billy Preston och Syreeta - With you I´m born again - en filmlåt. Vilken film, det har jag glömt, men inte låten.

Hälsningar Lena..

(Elisabet säger: Lena .., denne Herbert har jag aldrig hört talas om .. ,men vilken RÖST!)
Kattis tio låtar ....

Eller "The soundtrack of her life" (det låter bättre det ,-), finns här.
Onsdagsfönstret ...


Jag har inte hört av mig på ett tag.
Jag har gjort ytterligare ett kort besök på Piteå sjukhus efter domningar igen. De gick dock över, som föra gången, och man passade på att göra en undersökning av halspulsådrorna som visade sig vara i bra skick. Man har alltså inte hittat någon orsak till min stroke.
Sedan åkte jag till stugan där jag saknade internetförbindelse.
Jag skickar i alla fall ett foto där Storavan reflekterar i fömstret.
 

tisdag 9 juli 2013

Och här är Eva på Frösöns låtar ...

Hej!

Svårt att välja, de har varit många. Jag börjar med den låt som jag älskade när jag var sex år, fick den även som singel och den spelades flitigt.

1. Lyckliga gatan, Anna-Lena Löfgren.

2. Ring, ring, ABBA.

3. Vem kan man lita på, Hoola Bandoola Band.

4. Rom i regnet, Ulf Lundell.

5. Sultans of Swing, Dire Straits.

6. The River, Bruce Springsteen.

7. Vem tänder stjärnorna, Eva Dahlgren.

8. Hon kommer från främmande vidder, Lars Winnerbäck.

9. Moving on, Sarah Dawn Finer.

10. I remember love, Sarah Dawn Finer.

Kram Eva
Barbros tio låtar ...

Mina låtar som hjälpt mig och följt mig livet igenom.

Desire  -  Frank Zappa

It´s over - Boz Scaggs

Fire - Bruce Springsteen

Don´t cry out loud -  Elkie Brooks

Fools gold  - Rachel Sweet

Sultans of swing  -  Dire Straits

London calling  - Clash

Hon kom över mon - Contact

Staten och kapitalet  - Ebba Grön

Rosanna - Toto

// Tack Barbro!

Och här är Hedgrens tio låtar ...

Kul! Här kommer mina låtar (utan inbördes ordning vare sig kronologiskt eller favoritiskt...)!

1. Cracklin' Rosie - Neil Diamond
2. Feel the need - Detroit Emeralds
3. Heartbreaker - Dionne Warwick
4. If it wasn't for the reason thet I love you - Mike Anthony
5. I don't wanna live without your love - Chicago
6. We're all alone - Rita Coolidge (vilken fin låt! säger Elisabet).
7. It's for you - Niamh Kvanagh
8. Destination - Brian Kennedy
9. Kalder mig tilbage - Anne Dorte Michelsen
10.You´ll be in my heart- Phil Collins

Ja, listan kunde blivit längre men dessa var de jag kom på först.

Men, oj! Jag måste ju ha med "Isn't she lovely" med Stevie Wonder. Har man tre döttrar så är den självskriven!

Och plötsligt går det inte att kopiera och klistar in igen .., men en till låt hade Kerstin med .., nämligen den här.




Kerstin skriver, apropå Barbros tio låtar ..., att hon har en version av Rosanna som inte går av för hackor. Det är Kerstins vänners son som spelar trummor och flickan är dotter till en granne.


 
Det bästa för Kerstin i Skåne ...


... var utan tvekan dagarna i Dublin med de två yngsta töserna!

Kerstin.
Det bästa för Barbro i Uppsala ...


Hej

Jobbar 2½ vecka till innan semestern börjar.
Helt ok då jag har landet att åka ut till på helgen.
I helgen blev det en båttur och sedan intogs årets första kantarellmacka,ljuvigt!!
Härligt att få rapporter från Kreta .
Åker dit i september och som jag längtar.
Ha det gott
Babsan
Mina tio låtar ....



Inspirerad av Steel City Anna hakar jag på .....

1. Det är tidigt 60-tal och jag sitter på bussen som ska ta mamma och mig till mormor i Dikanäs.
I mitt knä har jag boken om Petter och hans fyra getter och någonstans i närheten av Dajkanvik sjunger mamma den här sången som hon ofta sjunger för mig.

2. Mitten av 60-talet. Jag har fått en grammofon av enkelt slag och hos Bergströms Radio & Tv köper jag min allra första singelskiva, i vinyl. I affären står herr Bergströms fru Britta och tar fram skivor som man får provlyssna .., en slags telefonlur med spiralsladd sitter fäst i ett bord och så drar man upp luren och håller den mot örat, allt medan tant Britta lägger på skivan.
Det var den här.

3. Slutet av 60-talet.
Dungers Konditori på Storgatan i Malå (inte långt från radioaffären) och där sitter vi om kvällarna och gör egentligen ingenting annat än pratar om den senaste kärleken (Lars-Gunnar, alternativt Hans-Olof, ja, det var dubbelnamnens förlovade tid ...) och i ena hörnet står en jukebox och jag spelar samma skiva om och om igen.
Enjängd är bara förnamnet.

4. Hösten 1969 och våren 1970 bor jag i ett hyresrum i Lycksele.
Jag är omåttligt förälskad i en ung man utan dubbelnamn, han heter Gunnar och kör moped och jag lär mig att urskilja just hans mopedknatter bland alla andras. Min bästa kompis heter Per-Ola och vi berättar allt för varandra och flera decennium senare när vi pratas vid, säger han att ..."å, Elisabet, så fort jag hör den här biten tänker jag på dig .., du spelade den jämt!"

5. Mitten av 70-talet.
Kungsängen utanför Sthlm.
Nu går det undan - jag är tvåbarnsmamma och kassörska -.
Någon gång per månad eller åtminstone varannan, är det fest hos goda vänner, alla kollegor till mina barns pappa. Jag, som inte är någon festmänniska, blir nervös (samlad-tropp-syndromet) och inte förrän jag en augustikväll (fest hos Ulf och Gunilla) går dit i mina fina jeans och en ljusblå blus/skjorta, känner jag mig som mig själv och har så roligt!
Värdinnan Gunilla älskar att dansa och går ofta på Baldakinen i Sthlm.
Men då, i vardagsrummet i Jakobsberg, då dansade vi till sån här musik.

6. 80-tal. Vi har flyttat hem till Västerbotten och varit med om vår första charterresa.
I min mage ligger en liten Anders och skvalpar omkring, jag spelar hela tiden samma sorts musik och att han inte - per automatik - sjunger såna här sånger, är för mig en gåta.

7. Början av 90-talet.
Jag arbetar i en liten kvartersbutik - Fridhems Livs - i Ystad och tillbringar var förmiddag med att skiva pålägg i tre timmars tid. I fönstret ut mot innergården står en liten bandspelare och där spelas  detta och jag blir glad, ja, t.om detta att skiva sladdrig rostbiff går bra.

8. Nytt decennium.
Skilsmässa och liten etta på Regementsgatan.
I en veckas tid bor Husletarmannen på min soffa och visar mig en annan sorts musik.
Helt underbar är den.

Mamma

9. I april 2008 dör min mamma.
På begravningen - som verkligen blir så underbar - sjunger vi hennes älsklingssång två gånger på raken, ja, just det, vi tar en repris och jag är säker på att mamma ler i sin himmel.
När vi bär ut kistan, dånar detta i Pingstkyrkan i Ystad (jag viskar till den som sköter cd-spelaren "höögre ljud!") och den som sjunger (från en cd-skiva) är den då nästan 100-årige Harry Holtti från Finland; god vän till mamma och en gång pastor i Missionskyrkan hemma i Malå.
Vi hjälptes åt att bära ut kistan; längst framme gick mina barns pappa och Anders, sen Maria och jag själv och där bak Gösta Eriksson från Malå och Marias man Peter.
Jag glömmer det  a l d r i g.
Och bakom gick lille Emil med en korg med blommor som fick följa med kistan ut i bilen.


Den Samlade Troppen ...

10. Ett nytt liv.
Jag träffar (eller har redan träffat) en småländsk pensionatsvärd som är mörk i skinnet och inte har något emot att gå i Samlad Tropp. Den första midsommaren som vi firar tillsammans är jag kräksjuk av nervositet och på Gunvors altan i Steninge sitter halva släkten samlad och sjunger och sjunger.
Den här, bland annat.
Och jag överlevde verkligen.

Se där, det var mina tio låtar.
 Och dina ...?

Tio låtar i ditt liv ....?

Anna i Sheffield funderar över musiken hos Sommarpratarna och vad hon själv skulle ha valt .., ja, tio låtar som skulle ge en bild över hennes liv eller perioder i hennes liv.

Vilken intressant tanke!

Här är hennes val.

Och nu ska jag försöka hitta mina tio.


Fler som vill dela med sig ...?

Glädje för en mormor .., att dela soliga dagar i Grekland med ett älskat barnbarn.


Finns det alls någon bloggvän som sitter vid sin dator under soliga sommardagar?

Ja, jag kan ju chansa och slå till med lotteriet, så här mitt i juli.

Innan vi åkte på semester, fanns det några som delade med sig av sin glädje och ni är såklart med i dragningen.

Det var ...


ellem i Skellefteå som berättade om sin glädje till trädgården och inte minst om Gullgentianan!


Det var också mellansystern  som hade kusinbesök från Canada och här är dom samlade .., så mycket glädje var det!



Och Leina vittnade om glädjen i att läsa en bok där orden kändes hemtama.
Och så besöket av dottern Belinda.


Biggan var glad över jordgubbspyramiden och hur bra den hade blivit!
Ni vet, den som vi läste om på Jockes sida (Gunnars son) och som pv byggde med hjälp av Pythagoras sats (och då tänker man på SoF ...) och så visade jag bilden på bloggen .., Biggan blev inspirerad och titta bara, så fint det blev!


Vinsterna: ja, det är bland annat den ljufvliga boken "Prosten Neumans läkemedel", författad 1927 och det var Ulrika som hittat den i en butik i Västmanland.

Där finns också en liten prickig bricka, lagom till två koppar te eller kaffe eller kanske några glas somrig saft?


Tre helt bedårande vykort kom igår från Anne i Mantorp (och tack för portot - så generöst -!) och dom finns också med bland vinsterna.

Den som vinner, får välja först.

Nååå, finns där någon bloggvän kvar i cyberrymden och finns där någon glädje att dela med sig av?

I så fall ..., mejla den till bisse151@gmail.com, gärna med bild till ..., så lägger jag in det hela här på sidan och så får den eminente Gösta hoppa in som Notarius Publicus, kanske på söndageftermiddag?

Varmt välkomna är ni! 

Tisdagsfönstret ....



"Titta, vilken rockig chaufför vi har ...!" skriver AP.

Det kan man säga.

Och den rockiga heter Akita.

måndag 8 juli 2013

Resumé ...

Ja, testa själv att skriva med "fel hand", så får ni se hur enkelt det är.

Jaha, så var mitt besök på röntgenavdelningen i Halmstad (målgrupp J, våningsplan 2) avklarat och fort gick det och det är ju bara så typiskt, att den dagen när röntgenstrålar ska genomlysa ens skelett och visa vad som - kanske - är fel, då skuttar man omkring precis hur lätt som helst!

Så jag fick förklara för den vänliga sjuksköterskan att det måste vara mitt arbete som är boven till det onda; inte något fel på protesen.

Det måste vara alla tunga lyft, eller att det hela är tämligen ensidigt och då är det inte så mycket att göra åt det hela, för vilken arbetsgivare hoppar jämfota av glädje över att få en snart sextioårig madame på sitt samvete och inte är hon helt alert i benet heller?
Man får kämpa på, helt enkelt.

Om detta pratade vi en liten stund, ja, medan sköterskan vred och vände på mitt högra ben och jag fick ligga på rygg och på sidan och hon drog ner min klänning lite artigt så där .., det tyckte jag om.

Nu återstår ett besök hos en ortopedläkare; det blir senare i augusti och det är bra, då har jag arbetat i fem veckor och skuttar med största säkerhet  i n t e  omkring.

Inför det besöket ska ett antal frågor fyllas i.
Vikt och sånt.

Förra gången detta hände - med frågeformulär - såg det ut som på bilden ovan.
Då hade jag halkat på lagergolvet på Ica i Ystad och frånsett att det hela registrerades på seismologiska institutet i Uppsala ( ett mindre jordskalv i Skåne ...), så bröt jag alltså höger handled.

Det bär utför, så mycket kan man konstatera.

Olle har fått en ny cykel!

Den nya cykeln.

Det är söndagkväll och jag är på väg i säng, men ställer mig som vanligt vid det vidöppna fönstret och tittar ut över den här lilla biten av världen som är min.

Plötsligt hör jag röster .., en bil har parkerat nere vid grannarnas tomt och nu ser jag även grannarna själva som kommer ut och dom låter lite trötta .., kanske har dom vilat en stund .., och bildörrar öppnas och stängs och jag ser hur dom som är morfar och mormor kramar om dottern och hennes småpojkar och dom frågar om resan har gått bra och allt sånt som man säger såna gånger.

Jag ler för mig själv .., tänker på tider långt tillbaka när jag själv med småttingar och deras pappa hade bilat nästan hundra mil och kom hem till Malå sent på kvällen - ja, ibland mitt i natten -, och pappa som stod på bron och tog emot oss .., han stod där i ljusblå pyjamasjacka och korta byxor och jag kommer ihåg varma kramar och känslan av att Vara Hemma.

Men nu är det ett annat liv och där står jag vid ett fönster i landet Halland och jag hör småpojksröster och en mormor som förvånat säger .."men Olle, är du vaken .., det trodde jag inte!" och Olle är så sprittlycklig och snubbelberättar att han fått en ny cykel, en med stötdämpare!

Men å, sicken glädje!



Och sen blir det ny dag och vi äter frukost ute på altanen och Harry, han har också upptäckt att grannarna fått besök och nu ligger han där på gräsmattan och väntar och spejar .., och så fort han hör småpojksrösterna, viftar han stillsamt på svansen.

Själva pratar vi om den här lediga dagen - den näst sista för mig på länge -, och vi ser den lille gransångaren som ideligen flyger till mittenholken och tittar in i hålet ., och där är en talgoxe som sitter ovanpå själva holken och inget förstår vi ..., och himlen är ljust blå och molntussig .., och jag har tid för röntgen klockan 15.00 och det är ju typiskt, för nu, när jag inte arbetar, har jag inte minsta lilla bekymmer med mitt knä! 


Och medan jag dukar till frukost ute på altanen, hittar jag en nyinköpt förpackning med fiskedrag.
Ojdå.
Någon - förmodligen husets herre - har tydligen planer på annat än grekisk sallad till middag. 
Bäst att ladda upp med citroner.

Dagens fönster ...


"Fångade i flykten ...", skriver fönsterfångerskan som bor i Västmanland.

Och då vet ni.

Just det.

söndag 7 juli 2013

Och här finns inga sjöborrar!


Sonja och Gösta på besök.

"Har du badat idag ...?" undrar Sonja.
Hon har tagit med sig baddräkten och sååå glad jag blir!

Så vi går i samlad tropp (en liten tropp, tre stycken är vi) till stranden, där några turister ännu sitter på badlakan eller filtar och någon har strandstol och vi möter bilar (modell jeep eller såna med stora hjul) och där finns en skylt som meddelar att endast den som har tillstånd får köra bil in i naturreservatet, men sånt bryr sig inte storbilsägarna om .., dom kör ändå.

Vattnet är precis lagom svalt.

Det kanske beror på att man är en människa som vuxit upp i norra norrlands inland och fjälltrakter.
Sjutton, arton grader är för mig helt perfekt!

Jag dyker och Sonja - som har blå baddräkt - simmar lite.
Det är inte ofta jag ser kvinnor i hennes ålder som badar .., och hennes glädje smittar.

Han badade också.

Sen går vi hemåt.

Gösta sitter på altanen och läser DN; eller löser korsord.

Nu väntar kycklingklubbor, samt sill med färskpotatis.


Morgon i landet Halland ...


Visst kan man sätta sig i ett flygplan och susa iväg hundratals mil bort och man kan sitta på en balkong och skriva vykort och berätta om hur ljuvligt vackert där är och man är uppfylld, så där så man nästan spricker.

Sen kommer man hem och tar sin moppe och åker en tidig söndagmorgon längs slingriga vägar till lilla Slöinge och man ser två tranor och känner doften av havre (aldrig har jag tänkt på hur underbart en havreåker doftar!) och man tänker att nånting så vackert som Sverige i frodig sommarskrud, det kan väl omöjligen finnas?


Och man ser morgontrötta kossor och hästar som ligger på rygg och sprallar runt .., vid Vanstad (som bara är någa hus) skuttar en liten harpalt över vägen och gömmer sig bland allt det gröna .., och inne i själva byn Slöinge - just vid Lantmännens stora silo -,  kalasar en skata på en överkörd igelkott.


Man tittar in i ett litet bageri som heter Solhaga och man köper bröd som läggs i en brun papperspåse.


Man träffar en orange-vit-färgad kattmadame - det är just utanför bageriet - och man böjer sig ner och stryker över hennes leeeena päls och man tänker att egentligen spelar det väl ingen roll om man har en eller två katter och kanske skulle vi ändå ...?


Och där utanför träffar man även den elvaårige taxen Kaxe som sakta lunkar fram och hälsar.
Hon som är matte säger att hon är den tredje ägaren till Kaxe och att han älskar att sitta i hennes knä.


Sen åker man hemåt.

Och man ser gulmåra, kråkvicker, stora sjok av almöke .., där är nånting som liknar prästkragar och där är ängklockor och ännu mera hundkäx .., där är kossorna och hästarna igen och där är den där prickiga hästen som jag hälsade på för några år sedan .., och där är cyklister i tajta dressar som cyklar nästan lika snabbt som jag kör moped .., och när jag kommer hem frågar pv om jag såg den överkörda ormen som låg där vid Ugglarp, men det gjorde jag inte.

Däremot tänkte jag väldigt mycket på katten och på hur trevligt det skulle vara med en till .., en som kanske är mer kelig än sigge nilsson och som gärna stryyyyker sig runt benet och inte enbart för att få mat.

Det är vad jag tänker på den här morgonen som är som en enda stor gåva.

Söndagsfönstret ...


"Ett torpfönster nära där vi bor ...", skriver fönsterfångerskan.

Vilken somrig bild! tänker jag.

lördag 6 juli 2013

Ni vet, den där känslan ....



...., då, när man kommer till ett nytt ställe och där redan sitter andra resenärer som varit där ett tag - kanske en vecka eller nästan två - och dom känner sig så hemtama och tittar lite nyfiket eller förstrött på dom där nyanlända .., den känslan brukar jag tycka är rätt obehaglig.

Så där som att man blir avsynad.

Den här gången kom vi fram mitt på dagen och vid poolen satt nästan ingen .., ett medelålders par bara och dom log lite .., och sen badade vi hela eftermiddagen och Det Lyckliga Paret - som kommit samtidigt med oss - satte sig i skuggan och allt eftersom kom även andra och slog sig ner och nästan hela tiden valde vi samma platser, dag efter dag, menar jag.

Och egentligen borde jag gå ner tjugo kilo och magen står åt alla håll och kanter och hade detta varit för tio år sedan, ja, då hade jag nästan inte tänkt på nånting annat.

Och jag hade jämfört mig med andra kvinnor.

Tänkt att ååå, om man bara ....! 

Den här gången var det annorlunda.

Nu tänkte jag så här .., att snart fyller jag sextio år .., ja, jag struntar blankt i det här med att ens försöka hålla in magarna .., det får vara som det vill med den saken och vet ni, hur underbart befriande den där känslan var!

Just så var det.