Tack från Portugal!

Förra veckans vinst, skänkt av Eva på Frösön, hamnade i Porto!

Annas vänstra hand.

"Så såg den ut idag, från lunchen och framåt. Tänk att det var precis idag när jag var hemma på lunchen (händer inte ens en gång i månaden) som posten hade kommit med ett litet paket till mig!

Jätteglad är jag för de här armbanden som passar fint vid sidan av klockan på min vänsterhand. Tackar, tackar.

För övrigt har jag höger tumme upp och befinner mig vid 8 på en tiogradig skala!

Hälsn annannan."

Torsdagsfönstret ...

Ett litet fönster från min by. 

När vi gick hem i gränderna från den stora chokladfesten.

Kram

Monet

Och så ett eftermiddagsfönster ...

...."eller rättare sagt en balkongdörr hos mamma.

Pelargonerna blommar på för fullt så fina. Ute är det en regnig oktoberdag.

Här ska det röjas i källarförrådet. Det är såååå mycket där säger hon....

Då har hon inte sett mitt och tur är nog det ;-)

Turtlan."

Och så här går det till ....

Inte en kinesisk expedit, utan rara Johanna på Hemköp i Haverdal.

I inlägget med den kinesiska inköpslistan berättar Helena/Cruella lite om hur det är att handla i ett snabbköp i en helt annan kultur än vår.
Så jag ställde ett antal frågor och undrade om hon inte kunde berätta lite om hur det går till?
Ååå, så intressant jag tycker att sånt är!!

Ostdisk i Ystad, i lilla Fridhems Livs. Långt ifrån Kina!

Och snäll som hon är, så berättade hon.
Så här:

"Jag sa att snabbköp är sig ganska lika världen över, men när jag tänker efter är det förstås en hel del som skiljer. För det första är det väldigt mycket personal här. Kina är ju ett låglöneland, så det är inget konstigt med det. "Huanying, huanying" gastas det till höger och vänster var man går i affären - "välkommen, välkommen". Jag ler lite vagt och obestämt för det mesta. Vill jag ha hjälp är det oftast ganska svårt med språket. Jag kan ingen kinesiska än, och kunskaperna i engelska här är ganska obefintliga som helhet. Men någon brukar det vara som kan komma och ryta "DON'T HAVE" när jag frågar efter maskindiskmedel. Det är inte så vanligt med diskmaskin här. De flesta har tydligen värmeskåp hemma där man hettar upp porslinet efter handdiskningen för att döda bakterier.

Kinesiska snabbköp av större slag har ofta en blandning av det vi är vana vid, det vill säga förpackade varor i rätlinjiga diskar och rader, och olika sorters färskvaror, alltifrån grillade kycklingar och ankor och vaktlar till levande fiskar och räkor i akvarier. Tillredd fågel hackas noggrant i småbitar så att varje tugga säkert ska innehålla ett gott och knaprigt litet ben eller en broskbit. Sådant är ingen problem för en kines utan bara gott och intressant i munnen. För den som ska peta kycklingköttet av benen för att göra exempelvis en sallad är det lite knepigare... 
Är jag snabb hinner jag hejda dem. Man kan också köpa ångade dumplings och diverse ångkokta bullar med olika sorters fyllning och så förstås nudlar och grönsaker med olika tillbehör att ta med.

När man väl kommer till kassan ställer man upp sin korg eller kör fram vagnen så att kassörskan kan lyfta upp varorna och skanna dem en och en. Oftast inget band. Varorna åker så ned i en annan korg som jag sedan får kånka med till en packstation. Påse har jag köpt av kassörskan eller har med mig. När de sagt "Nihao" (hej) säger de något annat som jag antar betyder antingen "Vill du ha en påse" eller "Har du medlemskort" och jag brukar svara nej, det blir rätt hur som helst:-)

Jag måste säga att jag uppfattar alla jag möter i serviceyrken som mycket vänliga och serviceinriktade - men det blir svårt ibland när man inte förstår varandra. Då är å andra sidan den glada vänligheten ett stort plus, ingen part behöver känna sig förlägen. Det har hänt att vi som västerlänningar har fått gå förbi i kön, vilket ju känns helfånigt, men på det stora hela tycker jag att det känns rätt avslappnat och fungerar bra. Jag har slutat lägga märke till att folk tittar på mig, men de gör de nog. Jag åker ofta tunnelbana och är då den enda västerlänningen så långt jag kan se -och det är MYCKET folk överallt."

/Helena

Ögonblicksbild från ett väntrum i Kina ...

Det är Helena/Cruella som skriver:

"Följde med en av ungdomarna till vårdcentralen härom dagen.
På kliniken finns även barnläkare (därav möblemanget;) och tandläkare.
Tandläkaren är Hongkongkines och uppvuxen i Sverige. I Varberg:)

Bredvid hans foto i broschyren finns en liten svensk flagga bland alla kinesiska och amerikanska.
Det känns väldigt tryggt, även om vi bara har goda erfarenheter av övriga vi mött.

En inköpslista från Kina ...

En rationell madame som inte bryr sig så mycket om utanpåverk, skulle jag säga.

"Hej, bifogar min egen inköpslista som just rönte stor nyfikenhet hos en butiksanställd. Den låg överst i korgen och medan jag var vid en annan hylla passade hon på att titta lääänge och med rynkade ögonbryn. Rena stenografin för en kines:

Här är också en bild tagen utanför kassorna. Snabbköp är sig lika världen över - även om varor och kunderna växlar!


Stor kram,
Helena."

// Jag har sagt det förut och säger det igen: ni är bara totalt UNDERBARA, ni bloggvänner som fångar fönster, vänsterhänder eller inköpslistor och pytsar iväg dem till landet Halland!
TACK! säger Elisabet.

Ja, vad är oddsen ....?

Dinna från Bolivia.

Igårkväll när jag kom hem, plingade det till i facebook-chatten.

Så här skrev då vännen Leina, en gång hemifrångranne i Malå.

Mamma i Bolivia

Leina Sandström

• Jag satt i lärarrummet och vi pratade om olika saker...

  så kom vi in på Alzheimers... jag berättade om din mamma och hur hon valt att leva sitt liv i Sydamerika, hur hon blev sjuk och att hon levde länge med sjukdomen.

  Sen sa jag något om Bolivia och nämnde hennes namn...
  Då tittar en kollega upp på mig och säger... Ann-Gerd...? Henne har jag träffat... I Bolivia... Hon var en underbar människa... 
  Sen berättade hon om hur hon sett henne stanna och fråga en indian vad denne hade för problem... Men det ska vi lösa hade Ann-Gerd sagt...
  Dinna var helt uppslukad av A-G och fortsatte berätta.

  Vad är oddsen ....?

  
  Ja, jag säger samma sak som Leina .., vad är oddsen för att något sådant ska hända?
  
  I sanning är världen mindre än man tror, men ändå ...

Dagens fönster ...

..... fanns på ett grått stenhus på Ringvägen 29 i Malå.

Eller i Malåträsk, som det hette då.

Det var mitt barndomhem.

Bilden togs 1955 då vi nyss hade flyttat in.

Dom två fönstren på nedre botten tillhörde vardagsrummet som var stooort och till skillnad från många av mina kamraters vardagsrum - vilka var "fin-rum" som bara användes när det kom gäster -, så tillbringades i stort sett all vår tid i vardagsrummet.

I vardagsrummet, på väggen mot Ringvägen, fanns ett stort skåp där pappas alla idrottspriser stod på parad .., å, så stolt han var över dem!

Från 1955 till 1969 bodde jag i huset .., därefter från 1978 - 1993.

När huset skulle säljas, skrev jag i annonsen nånting i stil med att ..."vill du sitta i soffan och se solen gå ned på andra sidan sjön ...?"

Och det ..., var precis vad en f.d. blöjfabrikant som heter Kurt drömde om.

Det trodde jag inte ...
 .... men intressant var det.
 

Här och nu .... 

Ljumma, ljumma vindar.
Comfortmjuka.
Fingervantar som får ligga kvar i anoraksfickan.
Fågelkvitter.

Murgröna mot en mur.
Mur-gröna.
Vilket passande namn!

Nedfallna eklöv.
En ekorre högst uppe i trädet.
Och två timmar kvar innan det är dags att arbeta.

Det bästa för Ulrika i Västmanland ...

Det bästa bästa just nu är mitt nya jobb!

Där finns ljuuuuvlig garnbutik, gårdsmejeri med världens godaste ostar, fjällkor & kalvar, Jerseykalvar, angoragetter, Gotlandsfår m.m. Och helt underbara människor att jobba för & med. :-)

Ulrika.

Tisdagsfönstret ...

... ja, det känner  ni igen förstås?

Men det kan inte hjälpas .., jag tycker så oerhört mycket om det här rummet, det som finns hos grannen Ecke.

Surprise, surprise ...

Min mammas lillasyster, moster Lisbeth, i unga år.

Vid fyratiden på jobbet: "vet du Bettan, jag är så lycklig, så lycklig .., jag har en baby i magen!!" säger hon och ansiktet strålar av glädje.

Så jag kramar om och pussar på kinden och upptäcker att det lilla hår har jag på armarna, står rakt upp.

Kunden som väntar på sin tur, ler stort.

"Var du i Norrköping i helgen ...?" 

... frågar hon den filuriga i Jämtland.

Nej.

Men femhundra 300 andra var tydligen där.

Dom behöver nog ingen upphottande chili.

Mitt eget bästa ...

Häromdagen. Allt förändras så fort!

Det tog kanske tio sekunder att gå från mitt barndomshem ner till sjön.
Särskilt om höstarna brukade jag sitta på sommarstugeräcket och låtsas att jag red över prärien och då var sjön på min högra sida och det doftade sälg och och fuktiga löv.
Inne bland sälgbuskarna växte Kung Karls Spira, som är Västerbottens landskapsblomma.

När höststormarna rasade som värst, var det som allra bäst att sitta där nere.
Å, vad jag kände mig fri!

Och idag.

Som vuxen tillbringade jag mängder med varma sommardagar i Lillsjön i Kungsängen.
Och senare .., i havet vid Mossbystrand, Svarte eller Ystad.
Kvällsdopp nedanför Saltsjöbadens Hotell eller hopp-i-från-bryggan-i-Svarte.

Och tänk .., alla baden i havet utanför Helsingborg och på Råå!
Ett bad när Ulrika satt på stranden på en bänk och väntade, medan jag vadade ut i nattlinnet, det som liknade en skjorta ..., och en man från ett annat land kom förbi och sa "å, vad du ser lycklig ut!", ja, det var efteråt.

Aldrig har jag haft havet så nära som nu.
Ibland hörs bruset från vågorna ända upp till sängkammaren!

Så här såg det ut idag - som på den nedre bilden -.

Och det blir mitt bästa: att havet är så nära.
Den där oändliga glädjen!

Det bästa för Kerstin Hedgren ...

Glädjen i veckan som gick var att vi äntligen fick vår kalender "För varenda man" från tryckeriet, kalenderflickornas releaseparty på fredagen då vi skålade i bubbel och lördagens 25-årskalas hos minstingen där vi träffades allihop som den familj vi var och är. 

 

Kan inte riktigt välja, men det sistnämnda var nog höjdpunkten.

 

Sen avslutades helgen och veckan med en härlig pysseleftermiddag tillsammans med goda vänner. Inte dumt det heller!

 

Hedgren

Hur var det nu med glädjen ...?

Så är det dags för en sväng med hjärtevärmarbidrag! 

Eva i Tyresö skriver i en kommentar att hon har vunnit så ofta att det börjar kännas pinsamt att vara med. Om man känner så, så kan man vara med, men säga ifrån sig vinsten.

Det viktigaste är ju den där glädjen som gör andra glada, för om någon nu har glömt det, så smittar glädje, jo, så är det!

Veckans vinster är två dvd-filmer skänkta av Babsan i Uppsala. Tack till dig, Barbro!
Jag kan på en gång säga att den högra filmen tänker jag smygtitta på innan den går iväg. Sedan jag läste underbara Joyce Carol Oates roman "Blonde" fascineras jag av Marilyn Monroe och hennes livsöde.

Vinnaren får alltså välja mellan de två filmerna.
Tvåan får den film som blir kvar och som tröst-tröstpris blir det en påse chili - en av de tre som är kvar -.  Tack Birgitta Palm - Andersson i Västmanland, tänk, vad dina små påsar räcker till många vinster!

Nu är det bara att sätta fart!

Varmt välkomna med era bidrag!

Måndagsfönstret ...

Ja, vi kör ett till från Ulrika i Västmanland.

Det här är från Sjöändan .., där det då hölls ett stickläger.

Och nu har vi haft dragning ...!



Stooort grattis till er tre som vann!

Förstapriset - ficklampan skänkt av Turtlan - går till Jämtland, till Gunnar.

Dom fina armbanden - från Eva på Frösön - ska susa iväg till Portugal, till annannan.

Och en påse chili  - skänkt av Lilla B i Västmanland - hamnar i någon gryta hos Eva i Tyresö.

T a c k  till Turtlan, Eva och Birgitta/Lilla B!

Och tack till er som delade med er av glädjen!

Upphittat ....