Idag fyller Rexxie år ....

Nästan så länge som jag har bloggat .., i  nio år eller nåt sånt, har Rexxie funnits där.

Ååå, vad jag tycker om denne faktaletande, operaälskande, godhjärtade människa!

Här kommer ett stoooort grattis från landet Halland och du vet att du alltid är så välkommen hit!

I växthuset ...

Sent på eftermiddagen när jag är hemma igen efter alla svängar på sjukhuset, slår jag mig ner på en trädgårdsstol i växthuset.

Alldeles slut på är jag - mest mentalt - efter bakslaget med den inställda, eller uppskjutna, operationen.

Nåja, det är väl så det blir .., jag är inte den första och lär inte bli den sista och någon förklaring fick jag inte, det var kanske någon mer påstridig som fick gå före i kön och en sextioårig kvinna kommer säkert inte att klaga så värst högljutt, så kanske man tänker.

Tre veckor till.

Nåväl.
Det finns människor runt om i världen som aldrig någonsin får en chans till ny knäled .., människor som får halta omkring bäst dom kan och någon sjukskrivning blir det förstås inte tal om heller, det är bara att bita ihop och jobba vidare.
Ingen väntelista.
Ingen vårdgaranti.
Allt är som bekant relativt.

Så där sitter jag ute i växthuset - det är första gången som jag verkligen  n j u t e r  av att sitta där -, för även om solen har strålat hela dagen, så betyder närheten till havet även isiga vindar .., men i växthuset är det lä .., - och där är visserligen skräpigt och på stengolvet ligger torkade blad ..., där är tomma plastbyttor och lerkrukor och i en stor lerkruka ser jag dom spretiga resterna av  citrontimjan, den som i somras doftade så överjordiskt ljuvligt -, men ååå, så härligt där är!

Så dyker sigge upp.
Sigge Nilsson är ingen tuffing .., en bra stund står han och tittar in genom dörröppningen, tvekar lite ..,. men så tar han mod till sig och kommer in i själva växthuset .., snirklar sig runt mina ben .. jaaaamar lite .., för att till sist hoppa upp och sätta sig i den avskavda trädgårdsstolen.

"Men ååå, så skönt .., det här var ju riktigt trevligt, vilket härligt ställe ...!" kanske han tänker.

Så där sitter vi någon halvtimme, allt medan småfåglarna kvittrar så glatt ..., harry håller koll .., han väntar på husse ..., och själv tänker jag på dom tre veckornas sjukskrivning - det är första gången i mitt sextioåriga liv som jag är sjukskriven utan att vara opererad -.
Jag är sextio år har skuldkänslor.
Det är ju helt enkelt inte klokt.

Ungefär så var det.

Dagens fönster ...

Vaknar till en isande kylig morgon som säkerligen ska förvandlas till en solskensdag.

När klockan är sex är herr Bofink redan igång och sjunger så fint här utanför.

Nyheter på tv:n .., ledsamheten över Nils Horners plötsliga död .., harry som ligger nära, nära kaminen .., och pv som ger sig av till jobbet.

Ändrade planer ...

Lillebror och ortopedkirurg.

Klockan 9.00 ska jag vara på sjukhuset för inskrivning inför operationen en vecka senare.
Pv gör mig sällskap och det känns bra.

Det blir först ett möte med en sjuksköterska och hon berättar att min operation är inställd och blir inte av förrän den åttonde april och när hon säger det, vill jag nästan gråta.

S o m  jag har längtat och kämpat och tänkt att ..., jo, jag ska fixa det, nu är det bara sex arbetsdagar kvar och att jag sedan gråtit när jag kört hem om kvällarna - så ont har det varit -, ja, men det har jag kunnat ta.
Sen tänker jag att ..., nåja, ytterligare tre veckor .., det överlever man förstås.

Efter sköterskebesöket är vi kanske sju, åtta stycken som samlas i ett undersökningsrum där en ung sjukgymnast berättar om vad som väntar oss .., hon ligger på undersökningsbritsen och visar olika rörelser (det är träningsprogrammet som vi ska gå igenom) och vi får titta på hur det ser ut med höft, - och knäproteser och pv frågar vad dom är gjorda av och själv tycker jag att själva protesen ser så tung ut.

Allt är intressant och det blir mycket prat och skratt.
Jag är den enda som ska få nytt knä.
Intill mig sitter en man från Göteborg - där är det för övrigt mycket längre väntetid - och hans inopererade höftprotes har lossnat från fästet och nu ska han - ja, faktiskt imorgon - lägga sig på operationsbordet. 

I väntrummet finns kaffe och Mariekex. Omtänksamt.

Sist av allt får jag träffa läkaren som ska ta hand om mig den åttonde april.
Han är ung .., trettio år ungefär .., lång och blond och ser ut som om han kommer från amerikanska Cityakuten och snäll och förstående är han också (och håriga armar har han) och säger att nu får det vara nog, från och med på tisdag (då jag egentligen skulle lagts in) blir jag helt sjukskriven fram tills det är dags.

Först vill han sjukskriva mig från och med idag, men det går inte  .., det är nog krångligt med schemat ändå och tre arbetsdagar till, jo, det ska jag klara av.

"Men du ..., när jag nu lägger mitt liv i dina händer .., ja, nästan i alla fall, då kan jag väl få ta en bild av din vänstra hand ...?" säger jag till den blonde och då ser pv ut som om han vill falla genom golvet .., ååå, denna sambo som är så komplett galen och börjar dilla om vänsterhänder!

Men jodå, det går bra.

"Hmmm ..., du är nog .. lillebror ..?" säger jag..

Jodå, det också, han har många äldre syskon, får vi veta.

Se här ..., en glad pensionär som tänker njuta av livet!

Sen åker jag hemåt (pv är på jobbet ...) och i Steninge svänger jag in till min före detta arbetskamrat Lena som numera kan titulera sig friherrinna. Som hon njuter!

Det blir en stunds småprat och jag berättar om eländet som väl blir bra till slut och solen flödar och det blåser kyliga vindar från havet, det är därför Lena har ställt upp dörrarna, för att få till lite lä.

"Jo, här hade vi höns förr när jag var liten (hon bor i sitt barndomshem) och en getabock fanns här också och uppe på loftet hade vi lekstuga ...", berättar hon leende.

Och nu är klockan tolv och snart ska jag tillbaka till sjukhuset, men först en sväng ut med harry.

Ajöken, sa fröken.

// När jag sedan tar mig en titt på nätet, ser jag att Sveriges Radios helt fantastiske reporter Nils Horner har skjutits! Så hemskt! 

Dagens fönster ...

Igår, på väg till jobbet, upptäckte jag en kvinna som kryckpromenerade på den väg där vi bor .., och jag stannade till och frågade rent ut om hon hade fått ett nytt knä?
Jo, det hade hon.

Kvinnan - som var så vänlig - visade sig bo bara en bit längre bort .., "i det där grå huset på kullen, du gick förbi med hunden häromdagen ...", sa hon leende och så berättade hon sin historia .., om en utbytt höftled och därefter ett nytt knä.

Vi stod där säkerligen i en kvart och småpratade och utbytte erfarenheter.

"Jaha, du ska opereras av Maria .., men hon är bra .., jag har själv arbetat på ortopedmottagningen som läkarsekreterare, du kan hälsa henne från mig ...", sa kvinnan.

Att möta någon som på pricken vet vad man pratar om .., som förstår glädjekänslan när man har fått tid för operation .., någon som vet hur överdjävulsk smärtan kan vara .., ååå, det var så befriande!
 
När jag sedan moppade vidare mot affären, log jag mest hela tiden.

Det bästa ...

Idag på förmiddagen, vid tiotiden, tog jag harry med mig och gick långrundan.
Numera är den inte så lång ..., förbi hästgården (tidigare "polska ambassaden"), vänster ner mot havet ..,  vänster igen och  havet på höger sida och så hemåt.

Då har jag så ont i knäet att jag knappt tar mig framåt, men det spelar ju ingen roll .. , det är bara en vecka kvar och sen kanske det går åt andra hållet!

Hur som helst, upptäckte jag att ejdrarna har kommit!
Tre hanar cirklade runt honan och jag tänkte att nu är det verkligen vår.

En bra stund stod jag där och tittade ut över havet och på dom här så outsägligt vackra fåglarna.

Det var inte långt ifrån att jag började gråta.

Dagens fönster ...

... speglar sig i skåpet som står i köket, det där skåpet som vi tänker byta ut, men det lär nog dröja.

I det skåpet skymtar pv:s porslin .., ja, en hel servis, alltså, något som jag aldrig har haft, men det har minsann pensionatsvärden.

Några späda pelargonior skymtar på arbetsbänken .., där står även kaffebryggaren med nybryggt Zoegakaffe och skådar inte mitt öga även skurhinken!

Jodå.

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Utanför vårdcentralen hittade jag en lärkkvist!!! 

Det var det vackraste denna vecka.     

Eller hur?

Hälsningar Eva i Tyresö.

// Vilka konstverk, Eva!! Så fantastiskt vackert! 

Vilodagen ...

Och grannen ägnar sig åt tvätt av den sprillans nya bilen.

Vi röjer i garaget och pv är ångestfylld och vill helst spara på precis allting, ja, det är vad hans ansiktsuttryck säger.

Tysta går vi och plockar bland allt ratet.

"Ska den här vara kvar ...?" säger jag om det mesta.

Det här är väl den tionde garageröjningen och egentligen borde där vara tomt nu, men nya saker tillkommer hela tiden och allt upprepas.

En slags ljusstake från Höganäs läggs i soplådan, men efter en stund hittar jag den på ett helt annat ställe .., ja, den ska vara kvar, alltså.

Jaha, ja.

Och ovanför pensionatsvärdens huvud seglar små tankebubblor.

"Åååå, varför skulle jag nödvändigtvis dra hit den där envisa människan i huset, jag som hade det så lugnt och skönt!" tänker han säkert ...,  och ovanför mitt huvud seglar andra bubblor ..."ååå, varför skulle jag ge mig i kast med en man som sparar på precis allting!" 

Men på bordet där jag nu sitter och skriver, där ser det ut så här.

"Ska du ha kvar alla dom där papperslapparna ...?" frågar pv.

"Ja, men självklart, det är ju lotterna, ja, ja, jag ska ska köpa en liten fin ask och ha dem i .., jag gör det på tisdag då jag ändå ska in till stan ...!!" säger jag aningen upprört.

Och precis så är det förstås.

Det den ena tycker är bara rat, är för den andra nånting viktigt.

Och nu har i alla fall pv kört till återvinningsstationen och på släpvagnen låg inte bara en hel drös med sånt som aldrig används, där fanns även två cyklar .., tyg i guldbrokad .., en gammal kudde .., röda små korgar till julstjärnor (säkert femton stycken!), plastbaljor .., sånt som är brännbart .., tre svarta sopsäckar fyllda med räfs (vi har kvar till minst en stor majbrasa, ris och kvistar och annat) .., en mikrovågsugn .., en hårddisk som kraschat .., diverse elartiklar som inte längre används .., ja, hur mycket som helst.

Om det känns skönt?

Ja, ganska.

Och snart vankas moppetur till jobbet!

Dagens fönster ...

.... finns i Halmstad på stans underbart vackra bibliotek.

Har ni vägarna förbi: titta in där!

Inte minsta lilla ....

... sår får finnas på min lekamen inför operationen, då får det hela anstå.

Igår .., tappade jag sekatören som föll på ovansidan av vänster fot.

Nu .., har jag ett sår.

Och så blev det då dragning ...



Det var disktrasan som var en norrländsk parlör .., och så konstkorten .., ja, som lottades ut.

Två vinnare!

Grattis-grattis!

Det är ungefär som Kattis skrev ...

Så här såg det inte ut idag, men om några månader.

... ja, att jag liksom boar in mig innan det är dags att lägga mig på operationsbordet.

Jag vill ha städat och röjt hemma, för det är totalt omöjligt att göra sånt när man måste ha två kryckor runt om sig hela tiden ..., och jag ska köpa hem kryddväxter (massor med timjan som jag älskar) att ha på bordet intill trädgårdsstolen, så där så man kan sitta ute i solskenet och dra med fingrarna bland det där som doftar så gott!

Och jag tänkte att jag ska ha med vårblommor i en liten, liten vas och sätta på sängbordet den där inskrivningsdagen, så där så det känns ombonat.

Och mera ..,. idag körde jag för första gången i år moppe till jobbet!

En hel vecka har jag på mig att njuta av detta underbara ... (men det var iskallt på hemvägen!) och så ska jag försöka hinna med att se filmen som har fått så bra kritik, nämligen den här.

Dom flesta som har varit med om en skilsmässa, vet hur hemskt det kan vara och hur mycket energi det tar - under minst ett år, jag tror faktiskt ännu längre -, och hur livet tippar överstyr och hur komplett tokig man kan bli, hemsk, på alla sätt och vis!

Den filmen vill jag se .., det lilla jag skymtat i tv har gjort mig glad .., det var mycket igenkänning.

Och den som kanske just nu är på väg att bryta upp - hys hopp - allt kan bli bra!
Man kan bli väldigt goda vänner igen, när allt har lagt sig till ro.

I gästummet ligger min gröna linneklänning, den som blev så innerligt älskad.
Om två månader kanske ...., eller tidigare?
Å, så jag längtar!

För övrigt kan jag berätta att nu har sommarhusgästerna dykt upp och från klockan tolv idag, tills vi stängde åtta timmar senare, var det absolut full fart!

Bland alla kunder fanns ett bekant ansikte.
Den här mannen.
Det är han som ansvarar för Karlavagnen om fredagarna.

Så där ja.
Nu ska jag se vem som vinner Melodifestivalen.
Skulle jag rösta blir det på Ellen och Songbird.

Lördagsfönstret ...

... speglar sig gräddsnipan hos Sonja och Gösta.

I väntan på öringen ... 

Halmstad, igåreftermiddag.

Ett par timmar har han stått där vid kajkanten, ja, han har flyttat sig hela tiden, i akt och mening att fånga storfisken.

På hans högra arm sitter fiskekortet - inplastat i en slags bindel - och han säger att fångsten inte varit särskilt lyckad .., men han lever ju på hoppet.

Nu är det havsöring som gäller, sen blir det lax.

Vattnet är Nissan .., en av dom där floderna som det var så viktigt att lära sig, då, när man gick i småskolan.
För den som är uppvuxen i norra norrlands inland och fjälltrakter, är en flod nånting i stil med Amazonfloden eller Nilen .., och att då, i sin ungdom, för första gången få se det som mest liknade en större bäck , blev närapå en chock.

Men just här, där Nissan snart mynnar ut i havet, där känns den väl någorlunda flodaktig.

Dagens fönster ...

Morgonpromenad med harry.

Idag går vi åt andra hållet, tvärs över kustvägen och in bakom åsen .., passerar hönseriet och till synes tomma sommarstugor .. (det är från ett sådant jag fångar fönstret ...) .., går in på Vitabergsvägen och Svanvägen .., hör en hackspett trumma mot en trädstam ..,  allt medan harry noooosar efter nya dofter.

Kommer hem.

Telefonpratar med min störstasyster i Skåne .., mycket  skratt blir det och jag tänker att hon har det gladaste skratt jag vet .., det liksom porlar!

Vi pratar om paltlängtan och jag säger att om någon månad eller två, då ska jag koka palt och då kan dom komma hit och äta.
Just nu går det inte heller, för deras dalmatiner är opererad och går med tratt, är deppig och får inte busa.

Efteråt - när vi sagt hejdå -, beställer jag en fin tunika från Gudrun Sjödén.
En blå.

Och det blir mera telefonprat, nu med vännen Eva på Frösön.
En hel drös med hullerombullerprat blir det.
Vi pratar om Sälen, bröllop och födelsedagskalas .., om längtan till Island och vådan av för mycket värme .., om gäddhäng och förfall .., och om småvalpar och råttlortar.

Sånt.
Vardagsprat.

Och nu blir det kaffe och kanelbulle, made by pv.
Bullen, alltså.

I morgon stundar jobb .., liksom på söndag och måndag.
Det närmar sig.

På morgonkvisten ...

Ukraina-Ukraina-Ukraina.

Annat elände och mera Ukraina.

Aningen världsfrånvänd slår jag av radions P1.

Väljer herr Koltrast i stället.

I minst en timmes tid flöjtar han oavbrutet.

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet!

Den här veckan har varit lite strulig då det har varit hantverkare i huset. De har plastbeklätt stammarna i alla lägenheter i trapphuset. Två av dagarna har vi varit tvungna att hålla oss borta. Så i tisdags umgicks jag med gamla mor och yngsta dottern. Vi åkte till en trädgård en mil utanför stan.

Vintervila ute men full aktivitet i växthusen. Jag köpte fröer och en blomma med blå blommor. Sedan satt vi i det fina växthuscafét och drack kaffe. Jag smockade på med en hembakad prinsesstårtbit, helt ljuvlig var den. Dagen avslutades med middag hos dottern. Det blev en härlig dag.

Nu är stammarna i huset fixade och allt har övergått till den normala lunken igen.

Kram Eva

Ett hus för 150 000 kronor ....

Jodå.

Det finns.

I Adak.

Som man sår .....

... får man förstås skörda.

Gårdagens ihärdiga räfsande åstadkommer värk från helvetet och mitt i natten vaknar jag och tror att det vänstra knäet ska sprängas och gå i bitar.

Men se, det gör det inte ...,  och jag ligger under täcket och pv - som en gång i världen vaknade av minsta rörelse från sambon, han sover så gott, så gott - och jag ler för mig själv och tänker att ja, ja, man får skylla sig själv .., så nödvändigt var det väl inte med att få alla dom där löven i prydliga högar.

Sen blir det morgon och förmiddag och promenad till havet.

 Harry är överlycklig ..., springer likt en gasell .., hoppar över en bänk av trä .., jagar iväg kråkorna som sitter där ute på klipporna .., jag ser två svanar och känner doften av tång och hav.

Och ser spår av lek.
Och glädje.

Och nu är det den andra lediga dagen på raken och en återstår, sen är det sex arbetsdagar kvar.

Dagens fönster ...

Eckes förstås.
Och ett gult hus på en kulle .., och en Saab som ska annonseras ut.

Och det här gjorde Ulrikas hjärta glatt ...

Det bästa är att jag är fri från njurbäckeninflammationen!

U n d e r b a r t!

...och småttingarna på jobbet. Kalvarna är inte pyttesmå längre men fortfarande så jättesöta! 

Snart sätter lamningen igång också, då blir det bebisar överallt! :-)

Ulrika.

Fler som vill vara med ....?

Glädje för ellem, Ingela i Ystad, STORARTAT och Lotha.

Anne i Mantorp kände glädje över sin födelsedag ....
"Det bästa för mig har allt varit min födelsedag och som började med telefonsång till gitarr

från landet Halland. Så himla glad jag blev av den skönt klingande uppvaktningen. 

Sedan fortgick dagen med barn och barnbarn. Det var middag på restaurang och fika med tårta

hemma hos äldsta sonen. Det var telefon från faster min, 96 år och sist telefon från min

alltför långt bort boende syster.

Så nöjd jag var när min dag var slut att jag nästan redan längtar till nästa födelsedag, fast

bara nästan. Det är ju inte så kul att plussa till ett år i den här åldern precis."

Och glädje för Babsan, Monet, Turtlan och Anna-Lena i Tumba.

Den STORARTADE madamen i Göteborg, berättar om sin glädje:
 "Det bästa i veckan är att jag fortfarande är så taggad att hålla mig till LCHF och att jag redan känner att jag mår så mycket bättre.

Piggare på dagen, sover bättre på natten och mindre om midjan.

Tack “syster Ratched” (också känd som diabetessköterskan på vårdcentralen)!"

Turtlan hade - tillsammans med M -, besökt båtmässan ...
Så här skriver hon:

"En liten weekendresa till Båtmässan i Älvsjö blir mitt bidrag. Få sätta sig på tåget på fredag eftermiddag och börja helgen med en middag i Gamla stan. Sen på lördagen flanera på mässan och se på båtar och båttillbehör hela hela dagen!På söndagen blev det en promenad och vårt lunchval föll på Moderna Museet. Den lunchvyn går inte av för hackor. En fin Vaxholmsbåt kom förbi lagom till kaffet på maten."

Se där, några axplock från glädjeskörden!

Vill du också vara med?

Mejla då det som värmde just ditt hjärta lite extra-mycket .., till bisse151@gmail.com, så kanske du vinner en elegant wettextrasa (ja, detta är minsann vinster utöver det vanliga!) eller några konstkort! 

 

Dragning på söndag klockan 12.00.

(Jodå, den här gången blir det verkligen av.)

Glädje - glädje ....!

Helt ärligt upphör jag  a l d r i g  att förundras över det här uppmuntringslotteriet!
Det lever liksom sitt eget liv.

På söndag är det dragning och då är det Norrlandsparlören i form av en disktrasa som är en av vinsterna, den andra är en liten bunt vackra konstkort (tryck), målade av konstnären Ewa J. Leyman.

Men titta på bilden!
Där vimlar det av ännu flera vinster som - förutom smörkniven -, har kommit seglande med posten.

Där är två pocketböcker, två grytlappar och ännu en disktrasa, samt porto: allt kommer från ellem i Skellefteå!

Och där är tre härliga små kort, samt fröer (perfekt nu när det ska sås ..), från Solveig i Dalarna, ni vet, hon som är från Arjeplog.

Smörkniven inhandlades i Sälen .., den är gjord av eneträ och doftar himmelskt - det är Harry som står för den vinsten - (vi har en själv, jag älskar den!) och så kom en liten kortfilm från Gunnar, men jag vet inte riktigt om det är en vinst, den är nog kanske till pv?

Alldeles totalt underbara är ni!

Från hjärtat:  t a c k!

Det bästa för Monet i Frankrike ....

Mitt bästa i veckan var en spontanlunch nere vid den trevliga kustorten Carqueiranne (påminner om Båstad och Torekov i storlek och känsla). Här finns en jättegullig hamn för mindre båtar, en superfin strand med underbar utsikt ut mot öarna Porquerolles och Port Cros. Och så förstås ett antal restauranger vid kajkanten.

 

Det här är den sushirestaurang vi lyckligt nog har hittat bara en kvarts bilresa från oss. Vi älskar sushi och saknar det ofta här. Men då och då åker vi hit och bara "frossar". 

Verkligen veckans bästa också så här dagen innan B:s operation då det kommer att vankas något tristare sjukhusmat!

 

Kram från Monet

 

// Elisabet säger: och  blir ni sugna på lite semester just där .., så kan ni klicka här och ta er en titt!

Ledig dag, 1.

Ännu mera räfsning, mest i slänten.

Att ha en bok på gården är underbart, men oj, så mycket löv det blir och hela tiden fastnar dom och tjorvar in sig i räfsan.

När jag samlat ihop kanske tio högar, tar jag siesta.

Sätter mig i trädgårdsstolen och blir sittande där i någon timme.

Boken. Vacker, men skräpar ner nåt hemskt.

Tittar på småfåglarna som flyger av och an och hämtar frön ...., ser en bil passera .., och så kommer grannen Göran från Småland!

Härligt!

Ett par dagar blir han här och vi bestämmer att i morgon, då äter han middag med oss.

Resumé ....

Länge sen sist var det ..., men roligt att ses.

Klockan tio noll-noll är det dags för provtagning på vårdcentralen i Getinge.
Jag är där i god tid och slår mig ner i väntrummet, det som har fått nya möbler - dödens tråkiga -, stela, ja, det hela påminner mer om en militärförläggning.

I det större väntrummet står sofforna med ryggen mot varandra .., fy, så tråkigt att sitta och stirra rakt in i en vägg, i stället för att ha ett öppet rum och som tidigare - med öppna ytor - så där så man ser varandra!

"Det är väl nån konsult förstås som har varit i farten  ...?" säger jag, men det visar sig vara självaste vårdcentralchefen som bestämt det hela.

Vi är några stycken som väntar, däribland en granne från Stensjö - min namne -, och det blir lite småprat .., dessutom kommer vi in i provtagningsrummet samtidigt.

Som vanligt är det hopplöst att fånga mitt blod och sköterskan, som är solbränd ("Jag var i Turkiet i september, det kanske sitter kvar sedan dess ...?" säger hon) blir lite nervös och när det femte provröret ska fyllas (tre får hon kassera), börjar hon darra på handen.

Nu har jag plåsterlappar lite här och var på armarna, men det spelar ingen roll.

Ett EKG skulle också tas.
Så här prydligt ser det ut när mitt sextioåriga blåsljuds-hjärta är i gång.
Lilla älskade hjärtat! 
Tänk, visst är det nästan helt otroligt ....., tänk bara på en bilmotor som någon gång tvärstannar eller hackar lite .. men våra hjärtan (dom flestas) går och går och går, från den dagen vi kom till världen och fram tills dess att det är slut på det roliga.
Visst är det  f a n t a s t i s k t! 
Det är ju som ett  m i r a k e l!

Är man lydig så är man.
Så här står det på skriften från Hallands sjukhus:
"Kvällen innan operation rekommenderar vi att ni dricker två Pre-op. En klar näringsdryck som ni köper Apoteket."

Det gjorde jag också .., ja, alltså .., inhandlade drycken .., och känner mig nu ungefär som pv när han dagen innan Vasaloppet kämpar med sina Vitargo (som han tycker är såååå hemska!).

Sist av allt en sväng in på Konsum i Getinge.
Till min oerhörda förvåning upptäckte jag att där fanns Milanokakor; något jag knappt sett röken av sedan flytten från Ystad och närheten till Möllers Bageri.

Alldeles osökt kom jag då att tänka på den rara bettankax.

Ja, så har förmiddagen förflutit.
Har intresseföreningen noterat?
Då kan ni lägga ifrån er pennorna.

Tack, tack.

Dagens fönster ...

.... finns i Stensjö, Halland.

Om sigge nilsson ...

Det är mycket ni inte visste om honom!

Det brådskar ...

På ett A4-ark skriver jag ner allt som ska göras innan det är dags att lägga sig på operationsbordet.
Det är mycket det och det mesta handlar om utejobb.

Idag har jag klippt ner den ena klematisen (den andra hade pv redan tagit hand om) .., jag har klippt ner alla torra myntakvistar (å, halleluja, snart kan vi göra te på dom späda bladen!), räfsat baksidan och det mesta här uppe på tomten .., röjt på altanen .., fyllt två sopsäckar ...,  hängt ut mängder med tvätt som torkat på någon timme eller två .., och så har jag suttit i trädgårdsstolen mot söderväggen och bara njutit av att få vara med i det här som heter livet.

Tog harry på lillrundepromenad - mötte hästaskrället i hagen -, men även en som var ute och sprang med sulky ..., hörde lärkan (!!) och har fixat lunch.

Nu stundar arbete från två till åtta och knäet är svullet likt en fotboll, men det må vara.
Tur att det finns piller.

Och tur att Charlez Aznaovur finns.
Innan jag den artonde mars uppsöker avdelning 81, ska jag göra en spellista med några av mina favoriter från den mannen.



Den  här, till exempel.

Det bästa för Anna-Lena i Tumba ...

Två av mina favoritkillar. Ettåringen med sin morfar.

Varje gång de kommer till oss är det ett måste att titta på fåglarna utanför köksfönstret.

Kram Anna-Lena

Tisdagsfönstret ...

....  finns på Brunvägen i Sälen.

Bilden togs den där korta stunden när himlen var blå och solen strålade.

Man fick skynda sig fram med kameran!

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

En liten weekendresa till Båtmässan i Älvsjö blir mitt bidrag. Få sätta sig på tåget på fredag eftermiddag och börja helgen med en middag i Gamla stan.

Sen på lördagen flanera på mässan och se på båtar och båttillbehör hela hela dagen!

På söndagen blev det en promenad och vårt lunchval föll på Moderna Museet. Den lunchvyn går inte av för hackor.

En fin Vaxholmsbåt kom förbi lagom till kaffet på maten.

Turtlan

Några dagar till ...

Det här evighetslotteriet, det lever verkligen sitt eget liv!
Lite - eller mycket-  hipp som happ blir det och det är väl vad ni får uthärda, ja, jag vill inte ha det som en press över mig, så det får bli så här.

Igår när vi kom hem till det gula huset, låg ett tjockt kuvert på köksbordet.
Det visade sig vara lotterivinster från ellem i Skellefteå, flera stycken var det!!, och det här är en av dem! Helt underbar!
Tack snälla, rara!! 

Dragningen förra gången blev sinkad av uppresan och mörkret, nu fortsätter vi några dagar till, tills på söndag klockan tolv, piiiip.

Förutom den härliga disktrasan, så är det ju stora, vackra vykort (konstkort) som är med som pris också.

Några har redan bidragit med glädje ..., Anne i Mantorp, Barbro i Uppsala, Ingela i Ystad och den STORARTADE madamen i Göteborg (som så generöst erjböd oss övernattning och fika hemma hos dem igårkväll - t a c k!! - men det var ju det här med jobbet ....) och så hittade jag Lotha och ellem i mejlboxen när jag kom hem!

Vill flera vara med?
Då mejlar ni bara glädjen till bisse151@gmail.com, ja, resten vet ni ju!

V ä l k o m n a!

Och det bästa för ellem i Skellefteå ...

Det bästa för Lotha i Ångermanland ...

Det är att nu börjar vårvintern!

Den gnistrande men sammetslena snön , minusgrader med en sol som värmer

Det är nu den vackraste av årstider börjar

Å detta är anledningen varför jag inte kan flytta till högre lön och jobb över öronen – Detta är min plats på jorden ; Norrland!

Kram Lotha

Hemma igen ...

Och så var det över för den här gången.
Gårdagen blev en evighetslåååång dag!
Upp i ottan vid kvart över fyra för att skjutsa pv till startområdet .., utstädning av stugan .., vaska golv, torka spis och kylskåp och allt annat .., sen iväg och jättelånga köer i mil efter mil, så något hejande i vare sig Mångsbodarna eller Evertsberg, ja, det hanns inte med.

I Risberg hann vi med att få en skymt av pv - han såg pigg och glad ut -!
Andra var deppigare; en dansk herre tog av sig skidorna och tackade för sig .., många besökte valla-om-boden och väntade på att få hjälp.

Speakern i Risberg heter Spjut Bo Andersson (ja, just det); han bor i Venjan och det är Venjans idrottsförening som sköter om den här kontrollen och gör det med den ÄRAN.
Denne herr Andersson är - enligt mitt sätt att se det - ett föredöme för andra gaphalsar till speakers!

Han är vänlig mot skidåkarna .., hälsar dem välkomna .., berättar om sånt man inte hade en aning om .., "här kommer nu nr si-och-så och det ska ni veta, att det är familjen Andersson och där åker allesammans Vasaloppet idag ...", och ..."nr ... , hon har födelsedag just idag, då ber vi att få gratulera!" .., eller ..."och här kommer en skidåkare från vårt grannland Norge, närmare bestämt från det vackra området runt Gudbrandsdalen, dig hälsar vi välkommen till Risberg!"

Så där höll han på och jag blev så varm i hjärtat!

Hemresan var HEMSK.
Eftersom jag har dåligt mörkerseende, började jag att köra då det var någorlunda ljust ute.
Sen kom snöyra och snömodd, plogbilar och hemskheter, men så småningom lättade det hela .., Anders tog över ratten .., den slitne hjälten (det var nog det jobbigaste Vasaloppet, konstaterade han efteråt ..., han har åkt tio) sov gott och fick kramp i benen när vi stannade till i Stöllet för att dricka kaffe .., sen körde även han och så där höll det på.

Vid 1-tiden i natt var vi hemma och då var inte långt ifrån att två rådjur fått sätta livet till, bara någon kilometer hemifrån!

  
Och här hemma möttes vi av vår! 
Rabatten prunkar av snödroppar och krokus .., påskliljorna är på väg upp, liksom tulpanerna!
U n d e r b a r t!

En säkerligen trött pv gav sig av till jobbet vid sextiden .., jag har skjutsat Anders till tåget, gosat med Sigge Nilsson .., tackat husskötarna ..., och ska nu försöka få undan det mesta innan det är dags för att köra till jobbet vid tre.

Och inte behövde jag tjata = lycka1

  
På köksbordet låg detta ....
Jag  räknade ut att det nu återstår åtta arbetsdagar innan det är dags.

Monet i Frankrike brukar berätta lyriskt om den franska sjukvården och det låter onekligen som paradisets förgård, ja, att hamna där.

Nu har jag själv enbart goda erfarenheter av den svenska vården (å andra sidan har jag ju inte så mycket att jämföra med), men en sak skulle jag önska att någon på ovan nämnda (se bilden)  avdelning tog till sig; nämligen själva tonen i brevet som kommer till den blivande patienten..
Ett litet välkommen", tycker jag kanske inte hade stört alltför mycket.
Från sjukhuset i Halmstad låter det ofta som om man är kallad till förhör.
Ja, jag vet .., en bagatell i det stora hela, men ändå och jag inser att det inte är kärleksbrev som ska författas, men ni förstår kanske vad jag menar ...?

Totalt åtta arbetsdagar återstår innan det är dags och det är mycket som ska hinnas med innan dess.
Började med att räfsa klart på gräsmattan .., men en hel del annat återstår!

Jo, men det känns bra alltsammans! 

Och finns det kvar några läsare, så hej på er!
Long time, no see.