Här och nu ...

Om man inte har fått sova, står själen liksom vidöppen.
Allt tar man in.
Lärkan som drillar högt i sky och våren som är evigt ny ... (den enda sång jag kunde spela på orgeln hemma i Malå ...) och doften av jord och man ser små sällskap av vitsippor som är för små och pyttiga för att ta in som bukett.

Man tittar noga i stenröset om där ska vara någon nyvaken orm.
Det är det inte.
Mellan träden skymtar Ugglarp och kustvägen.
Man möter två bilar och den ena håller ut allt som går, den andre kör så nära så man känner vinddraget runt benen och får lust att räcka finger, men gör det inte.

Hemma igen.
Baksidan av gården är fylld med högar av kvistar och grenar som pv idogt klipper ner och förpassar till vedpannan. Där intill, i dungen med syréner, växer ett litet hav av scilla och där är också två ensamma påskliljor.

Sen slår man sig ner på stentrappan och dricker en kopp kaffe .., och chefens fru Bodil får ett sms där man skriver att det där mötet ikväll, det får vara, tröttheten har alldeles tagit överhand och en stund senare plingar det i mobilen och man får ett vänligt svar.

Vänliga ord - hur mycket betyder inte det här i livet -?

Dagens fönster ...

Igår kväll hjälpte jag Karin i mejeriet och då knäppte jag en bild på speglingen i fönstret: Karin vid ystkaret.

Vi har alltså ett litet mejeri på gården, och där görs alla våra ostar. 

Allt görs på mjölken från fjällkorna på gården.

Igår gjorde Karin osten "Lille Gullman", som är smaksatt med bockhornsklöver. 

Det ger osten en jättegod smak av valnöt!

Hälsningar Ulrika.

//Tack snälla! säger jag.

Mitt i natten ...

Och jag kan omöjligen somna.

Det är som en enda stor oro inombords och efter att ha vridit och vänt mig tusen gånger, slagit på och av radions P4 hur många gånger som helst (det är den norska snabbpratande kvinnan som är är programledare, jag hinner knappt höra vad hon säger ...) , ger jag upp.

Jag lämnar pv och harry och går ner i köket och kokar mig en kopp choklad.
Inte O´boy, utan riktig choklad.
Tar mig en polarkakemacka med ost till och sitter nu här.

Rufsig i håret och barfota.
I den där förskräckligt fula nattskjortan, den som är så skön.

Och jag tänker på allt möjligt .., på Guy i Thailand vars tillvaro förändrades så kapitalt ..., jag tänker på den unge mannen som hade en stor tumör i benet - det var i programmet Det kungliga lasarettet från Australien - och om han alls klarade sig .., och jag tänker på hans läkare som var så rakt på sak och sa att risken fanns ju att det spridit sig till lungorna.
På den unge mannen tänker jag också och på hans mamma som alltid gjorde honom sällskap till sjukhuset.

När min svåger i Australien drabbades av cancer på tungan, berättade min syster att när läkarna förklarade vad som väntade ..., utan någon som helst omskrivning, så bad dom honom att vänta lite .., att först låta dem ta in allt detta förfärliga och så fick dom ta det andra så småningom, allt eftersom.

Det tänker jag också på.

Och så har jag väl aningen ångest inför vad som komma skall.
Antar jag.

Nu ska jag ta mig ännu en kopp choklad.
Klockan är tretton minuter över tre.
Det är alldeles mörkt ute.

Tiden ...

Dagar och veckor susar förbi.
Snart är tjugoen dagars sjukskrivning tillända.
På kylskåpsdörren - bland bilder från Grekland och ett limprecept -, sitter brevet från ortopedmottagningen.
Fyra dagar kvar nu tills det är dags för inläggning.
Inlagd gurka.
Inlagd sextioåring.
Inlagd Elisabet.

Jag städar i sängkammaren och gör fint, så där så det ska kännas bra att komma hem.
Letar blommor, men hittar inga .., det får bli timjankvistar som har överlevt vintern.

Skriver listor.
Letar en bra penna.

En necessär i min stil ...?

 Måste eller borde köpa nagellack (jag såg ett sjukhusprogram där den amerikanske läkaren sa att det värsta han visste var när han som gynekolog skulle undersöka höggravida kvinnor, ja, dom - kvinnorna med stora magar alltså -, hade nämligen fräckheten att inte sköta om sina fötter som dom skulle .., ja, sånt kan man tänka på ...), en bra penna måste jag få fatt i ..., en necessär (jag som alltid har plastpåsar bara!, det ser förstås inte så bra ut) .., en härlig kofta ...(var hittar jag en sådan ...?).

Men den undre är väl underbar!

Lite sånt.

Mellan varven kokar jag ägg och tar mig en hårdmacka med just ägg och Svennes kaviar.

Solen har gått i moln.

Dom där minnesorden ....

Mamma. Sjöng alltid när hon diskade.

Ofta,  ja, nästan alltid, när jag läser hemtidningens minnesord över människor som inte längre är i livet, (alltså vad deras anhöriga har skrivit), så blir jag så varm i hjärtat.

I motsats till dom Riktigt Stora Tidningarna där den avlidnas karriär ofta hamnar i fokus, är det helt andra saker som finns på minnesordssidan.
Ja, jag vet, jag har skrivit om det förut.

 

"

Pappa. Lättrörd. Grät när Silvia och kungen gifte sig.

Och nej, det inte bara upprabblandet av vilken god mor eller far man har varit .., det är så mycket annat, sånt som gör att den där människans personlighet liksom tittar fram.

Om kvinnan från Arvidsjaur - hon som inte längre är i livet -, skriver barnen bland annat så här: 

"När vi var små brukade vi be henne joddla en trudelutt för oss.
Senare träffade hon H och de hjälptes åt att plocka många hinkar med hjortron, sitta på Storträsket och dra upp abborrar. Hennes fiskar var oftast störst."

Och om mannen som inte längre finns, skriver någon så här:
"M var duktig och hade känsla för djuren, ofta kallades han ut för att hjälpa till vid svåra kalvningar och fölningar.
Ved var ett annat intresse, så sent som i höstas klöv och kapade han in en hel vintervet, trots sviktande hälsa."

Å, så jag tycker om detta .., ja, att bilden av en människa liksom växer fram!

För det är ju så det är, tycker jag .., att det är småsakerna man minns mest!

Sånt som kan tyckas så oväsentligt, men - åtminstone för mig - är det just såna saker som har fastnat.
Ser jag minnet som en stor byrå med olika lådor, är den lådan sprängfylld, ja, nästan så att det svämmar över!

Bästa aprilskämten ....

Här är ett som fick mig att gapskratta!
Det värsta är att det är kanske så det blir när det är dags för vår generation ....

Att Västmanland ska bli det första könsneutrala landskapet och hädanefter kallas Västhenland, tycker jag också var bra, om än väl genomskinligt.

Hemma i Västerbotten finns stora planer på att arrangera vinter-OS år 2026.
Här kan man få veta  mera!

Och till alla som inte tog studenten, finns nu möjlighet att få uppleva detta.
Ja, jag ska genast anmäla mig!

Att en domkyrka i vårt land ska börja spela Hemglasstrudelutten i klocktornet, i akt och mening att få in pengar till kyrkan .. ,tyckte jag var kanonbra, men se den nyheten  hittar jag inte.

Tidningen Sydsvenskan har listat dom allra bästa aprilskämten genom tiderna .., här är dom!

Själv blev jag rejält grundlurad av pv:s dotter Hilda som på Facebook skrev att hon skulle låta tatuera sig och jag såg för min inre syn pv:s min när han skulle upptäcka detta ,-)

Det bästa för Marianne i Söderköping ...

Hej

Fick en bild från söndagskvällen när en liten men väldigt fin kör sjöng mina texter till Linda Sandströms tonsättningar – eftersom jag inte frågat någon om de vill synas är det praktiskt att den är lite suddig och på håll. S:t Anna vocalensamble heter de i alla fall.  

Åh, vilken lycka att gå fram och få lämna en ros till alla som gjorde musikgudstjänsten så fin, och att få ta emot applåder. Den här kyrkan ligger lite knöligt till för den som inte har bil, så det kommer sällan mer än ett tiotal personer när något anordnas, den här kvällen var det dessutom krock med en annan stor körgrej där alla mina körkompisar var och sjöng. 

Desto större glädje att det kom många många fler än vanligt – så det var inte så tomt som det ser ut där längst fram. Att ingen ska komma är alltid en fasa vid såna här tillfällen…

Jag var faktiskt minst lika glad när barnkören sjöng på förmiddagen, men jag vill inte lägga ut bilder på dem.

Marianne

Onsdagsfönstret ...

Hej Elisabet!

Längesen du fick en fönsterbild av mig - men den här kunde jag inte motstå! 

Tagen i Lund av mig, och de fönster man ser speglar sig i Stadsbibliotekets fönster!

Ha det!

Hälsningar

Exilnorrländskan Torun!

//Tack snälla Torun! säger jag.

Och så det bästa för Monet i Frankrike ...

Vårt bästa i veckan är att den lilla nya uteplatsen, längst ner i trädgården nu är färdig.
Trädäck, soffgrupp, kvällsol och så en pudel som genast - med självklarhet- tar det hela i besittning!


Hälsningar Monet.

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet!

Helgen var det bästa i veckan för mig.
Jag och yngsta dottern åkte till Uppsala för att se musikalen Cabaret.
Biljetten fick jag i julklapp av dottern.
Vi bodde på ett fint hotell nära stationen och nästan granne med teatern.

Lördag eftermiddag lyssnade vi till ett panelsamtal med Sarah Dawn Finer och en av de manliga skådespelarna. Intressant att lyssna till deras tankar kring skådespeleri.

Vi åt middag på teaterbaren och sen började den fantastiska föreställningen.
Då vi satt på fjärde rad kändes det som om vi var mitt bland allt som hände. Sarah D F var helt gudabenådad i rollen som Sally Bowles. Sång, musik, dans och teater-jag gillar musicaler. 

Under söndagen vandrade vi runt i de gamla stadsdelarna. Jag hann även med en stunds vila i domkyrkan. Därefter väntade tågresan hem igen.

Trots en tröttsam förkylning var resan värd varenda öre. Att byta miljö för en helg friskar upp sinnena.

Kram Eva

Nånting att bjuda på ...

I helgen bjöds vi på supergod efterrätt, ja, när vi besökte min syster i Skåne.

Mäktigt till tusen (jag trodde att jag var på gång att få en hjärtinfarkt när vi hade lagt oss .., men det var nog för mycket av detta ljuvliga ...), men oj, så smarrigt till kaffet!

Vi hade röda vinbär och glass till .. men grädde går förstås lika bra och säkert också physalis, kan jag tänka mig.

Här är receptet.

Det bästa för Anna-Lena i Tumba ...

Underbar vårhelg tillsammans med maken med både sill och grill.

Det är verkligen det bästa - inte bara för den här veckan.

Hälsningar Anna-Lena.

Det bästa för Anne i Mantorp ...


Jag har målare på besök och det är otroligt bökigt och stökigt hos mig just nu, men
det kommer att bli så fint, så fint och det är veckans bästa för mig.

Kram, kram/Anne i Mantorp

Det bästa för Ulrika i Närke ...

Och här behövs inga ord för att förklara, skriver hon.

Nej, det tror jag det!
Vilken arbetsplats den madamen har!

Då blir man glad ...

Ortopedavdelningen Hässleholm november 2009.

Igår, mitt på dagen, ringde jag till Försäkringskassans kundtjänst.
Det visade sig vara 282 samtal före mig och beräknad väntetid var 9 minuter.

"Jo, jo ..", tänkte jag.

Det fungerade!
Jag behövde inte vänta längre än så.

Nu har jag ringt igen - vid åttatiden - och döm om min förvåning när jag nu stod som nummer 43 i kön (det kanske bär sig att vara morgonpigg ...?) och kom fram på 1 minut!

En trevlig Petra hjälpte mig och jag log och tänkte att det här gjorde ni bra, Försäkringskassan.

Dagens fönster ...

På Andréegatan i Malmö - beläget i stadsdelen Rörsjöstaden - parkerade vi bilen i lördags.

Där fanns underbart vackra hus som påminde om Ystad (och delvis Regementsgatan där jag själv bodde ...), och på tredje våningen kanske, där satt den här unge mannen och njöt av vårsolen.

En liten stund stod jag med kameran i handen och  t v e k a d e, men så tog jag mod till mig och frågade om det var okej det här med bilden och då log mannen och sa att det var det.

Och så blundade han.

Tack! säger jag.

Det bästa, akt. 2 ....

En halvtimme satt vi väl där, harry och jag själv.

Längst ute på berghällen som lika gärna kan vara en slät klippa.

Gravänder och ejdrar.

Fiskmåsar.

Vågkluck.

Det bästa för Annika i Kävlinge ...

Hehe... kommandorskan! ; )

Klart det finns ngt att glädja sig över. 

Från förra veckan väljer jag den där stillsamma glädjen varje morgon, att vakna till solljus. 

Skuggorna på väggen... 

Det är mitt lilla bidrag till Det Bästa. 

Stora kramar!

 

Annika i Kävlinge.

 

// Lottföreståndarinnan säger: ja, jag får jaga på er lite när det gäller dela-med-sig-glädjen, för här finns vinster så det räcker och blir över, hitskickade av rara bloggvänner. Jag kallade mig "kommandorskan" i mejlet till Annika .., och ser man på .., hon lydde på momangen! 

Man kanske skulle ha satsat på en gren inom det militära ,-)

I landet Småland ...

... strålade solen och fröken Rabarber tittade upp!

Jag räknade till tio rabarberplantor .., oj, oj .., där blir det mycket paj eller kräm i sommar!

Frun i huset ägnade sig åt att gräva ur jord från det som ska bli en fin hundgård till harrys kamrat Mylta.

Men det vet ju alla, att bor man i Småland, då är det inte bara sand och lera under ytan .., nej, där vimlar det av  s t e n!
Det här hade hon plockat upp under grävningen.

Gratis gym.

Måndagsfönstret ...

Barbro i Uppsala har tillbringat helgen ute på landet och sällan hör man henne lika tillfreds som just vid såna tillfällen.

Ja, det skulle möjligen vara när hon har lilla barnbarnet på besök, då.

Det här visar i alla fall utsikten från bastufönstret, skriver Barbro.

Tack snälla som hade med dig håven! säger jag.

Mitt eget bästa ....

"Å, vilka fina asietter!" säger jag. Det visar sig vara jag själv som köpt dem.

... var den tidiga morgonen i Skåne, då, vid sjutiden, när solstrålarna kommer in i det lilla sovrummet och jag tar harry på promenad - iklädd den eleganta nattskjortan och bara en kofta över - och där ute möter jag min störstasyster med sin dalmatiner .., och min syster har en röd (vad annars ...?) morgonrock på sig och så går vi en liten sväng och det är alldeles tyst där ute på landet ..., och jag översköljs av glädje och kärlek till den där långbenta systern.

Sen frukost i matsalen och mammas virkade äggvärmare som min syster en gång fått i present och jag tror att jag hjälpte mamma att sy i knapparna och jag bara älskar dem!
Och mamma.

Hon var verkligen ingen handarbetskvinna; inte så där puttenuttigt .., alla stickade koftor var i samma modell och alltid - säger alltid - av ull i naturlig färg!
Men dom här små gubbarna med rufsigt ryahår .., gör mig så glad.

Och sist av allt .., några timmar senare: kaffestunden i Fallnaveka i Småland hos pv:s bror och svägerska .., och harry och kompisen Mylta som jagar varandra på gräsmattan och sen hittar var sitt ben (sonen i huset hade slaktat en gris häromdagen) och så sitter vi där vid söderväggen och äter hallonpaj med glass och i slänten blommar scilla och blåsippor och jag ser en sädesärla och vi pratar om den stundande operationen (bara en vecka kvar nu!) och om bröllopet i slutet av juni, då yngste brodern Göransson ska lova evig trohet till sin vackra chilenska fästmö och vi  pratar också om tomatplantor och krånglande tvättmaskiner.

Sånt.

Allt sammantaget var det bästa.

Det bästa för Babsan i Uppsala ...

... det är ändå att våren här här!

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Mitt lilla bidrag blir en stund vid Klarälven tidigare ikväll. Vi köpte varsin glass och satte oss på en bänk mittemot vår fina teater när solen sjönk i väster.

Lite småprat efter en aktiv dag på varsitt håll. På sena eftermiddagen möttes vi vid båten för att ta av täckställningen. På hemväg stannade vi vid älven som var så fin ikväll.

Det går mot vår och framförallt båtsommar.

Turtlan

Det bästa för Kattis ...

Det bästa i veckan, det är att jag nu i helgen har struntat i mitt jobb, och det där sekretariatet som kommer med min Gustavs funktionshinder.

Jag har i stället invigt altansäsongen, tvättat bort vintern, njutit av vårvärme och fågelsång!

Kvällens fönster ...

.... finns i cafédelen hos Åbergs Trädgård i Ystad.

Det bästa ....

Hur är det govänner?

Har ni något som värmde hjärtat lite extra, eller är det bara en enda lång Golgatavandring på livets slingriga vägar ..?

Om ni känner att jo, men jag vill gärna dela med mig, då tycker jag att ni ska mejla den glädjen/värmen till bisse151@gmail.com, så är ni med i utlottningen av två par örhängen (förstapris) och en bok.

Örhängena kommer från mitt kusinbarn Lotha (hon har gjort dem) och boken från ellem i Skellefteå.

Tack till er båda! 

Ingela i Ystad (kommande träff med många av oss som arbetade på Fridhems Livs i Ystad ...), Ann i Göteborg (den där underbara tatueringen) och Eva i Tyresö  (småkusinerna på besök) har redan berättat.

Välkommen du också!

(Mejlar ni, så kommer bidraget in i morgonkväll, bara så ni vet. Och går det inte att komma fram till min mejl, så sms:a ... 0707 511 825, så tar jag upp det därifrån).

Dagens fönster ...

Nog är det tur att det finns privata fönsterleverantörer ..., för mina egna har sinat för länge sedan!

Tack Ulrika i Närke (f.d. Västmanland) för att du håller ut!

Och här är hennes fönsterbild.

Morgon i landet Halland ...

Solen är redan uppe och på tv-antennen sitter herr Stare och sjunger så fint, så fint.

Själv fyller jag på tre fröautomater och småfåglarna bryr sig inte att jag står där i nattskjortan, dom kvittrar så glatt ändå när matmor behagar visa sig!

Det här blir nog en fin dag.

"Gör om mig" ...

Inför stundande fyra nätters övernattning på Halmstad sjukhus, har jag sett till att skaffa mig ett varmt och skönt nattlinne.

Hellångt.
Nästan som flanell.

På bilden i den lilla katalogen såg linnet fint ut.
På mig blev det nåt helt annorlunda.

Och när jag igårkväll, iklädd den hellånga dressen, skred in i sängkammaren blev harry alldeles till sig och började nafsa i mattes eleganta utstyrsel .., ja, han var alldeles som tossig!

Reaktionen hos den äkta sambon blev den förväntade.

Om jag säger som så, så sade han rätt omgående godnatt.

Fredagsfönstret ...

Stiggen spanar från sin favoritplats i köksfönstret.

Igår var det vackert väder och bra sikt bort mot Kilsbergen.
Idag snöar det...

// Ja, det skrev Ulrika i förrgår, i onsdags. 

Igår satt hon på trappan och vände ansiktet mot solen, glad över att bo på landet.

Tack för fönstret, snälla Ulrika.

På hemväg ....

... från affären (där jag stått och småpratat med rara arbetskamrater) svänger jag till vänster innan jag kommer till Steninge och så kör man längs en smal och slingrig skogsväg rakt ner mot havet och där vägen tar slut, där stannar jag.

Så här ser det ut.

Ett enda hus finns där, ganska avlångt och stort och med en utsikt som inte går av för hackor.
Frånsett några småfåglar som kvittrar lite försiktigt från enbuskarna längre ner, hörs där inte ett ljud.
Det är som i paradiset.
Tänk, att sitta där och titta ut över havet ....

Nästa gång som solen strålar, då ska jag ta med mig ryggsäck med kaffe och smörgås, en kikare ska få följa med och så ska jag slå mig ner på någon av berghällarna och bara njuta.

Det gäller att passa på innan man - likt Rexxie -, har två kryckor i släptåg.

När jag kommer hem, vittjar jag postlådan.
Förutom ett mormorsnattlinne i nästan-flanell och lååångt och med ärmar (ämnat till sjukhusvistelsen och där brukar vara så svalt och den där filten man får är tunn ..., men pv kommer att svimma när han sin käresta i den utstyrseln och direkt upphetsad kommer han nog aldrig mer att bli, i alla fall lär inte undertecknad stå för den biten ...), ja, förutom det mjuka nattlinnet, så har ett paket kommit från Kävlinge.

En linneblus!
Om man är så påhittig att man skriver ett litet brev på tre små kort - titta på bilden ovanför -, då tycker jag att man är synnerligen kreativ och det är ju just vad Annika är!

Och nu sitter jag här med linneblusen och tänker att hon visste precis på pricken vad jag tycker om, den där skånska madamen i Kävlinge!

T a c k   du snälla, rara!

Så, har den här dagen varit.
Nu väntar kålpudding till middag och inget mera.

På lunchbrickan ...

Om en måltid i Rom ..,  skriver den skånska madamen.

Och om en kopp kaffe på ett hotell .., berättar Stefan.



I London (ååå, september!) lyssnas det på sån här musik.

Någon har besökt Liljevalchs och visar med bilder ...

Grannarna hemma i Malå - Sigfrid och Sylvia -, dom hade en annorlunda köksinredning, som var  annorlunda än den vi hade hemma!

Som jag önskade att vi hade haft likadana skåpluckor!





Ja, det vet ni ju, att sånt här älskar jag bara!




Vi tar en till, från Milano!

Underbart med alla människor som delar med sig!

Och så har en av bloggvännerna dråsat i backen!!

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Här kommer en bild på min veckans bästa: min nya STORARTADE tatuering!

Den gjordes på Sweet Water Tattoo i Borås och var min födelsedagspresent från pågarna och jag är så glad för den :)

Kramar Ann.

Dagens fönster ....

... är egentligen tisdagens, då,  när vi arbetskamrater (som var lediga) fick komma till friherrinnan Lena på våffelkalas.

Det här är utsikten från ett av hennes fönster.
Höbalarna som skymtar tillhör bonden Stig, han som snart ska göra sig av med mjölkkorna och få nytt knä, eller kanske nya knän, rent av. Sen blir det kvigor för hans del.

Här är matsalen .., och några av mina sååå rara och fina kollegor. 

Vid kortänden tronar lille Emil.

Emils mamma Malin arbetade hos oss för något år sedan eller mera och av henne fick man alltid kramar när man kom till jobbet. 

Och ni må tro att lille gossen med sina pepparkaksbruna ögon charmade oss alla! 

I köket skymtar självaste friherrinnan som gräddar våfflor enligt löpande-band-principen. 

"Tänk, sedan jag slutade att arbeta behöver jag nästan aldrig ta värktabletter!" säger Lena.

Jo, vi är många som har arbetat sedan tjugoårsåldern, ofta med tunga arbeten och på stenhårda golv. Att då vara schemalagd tills det är dags för sjuttioårskalas, är i det närmaste en utopi. 

Jag märker det så tydligt själv! 

Vilken otrolig skillnad det är när jag inte är i mejeriet och lyfter hundratals kilo per dag .., tunga mjölkbackar som ska baxas ner från mer än brösthöjd och det är inte mindre tungt någon annanstans i affären.

Det är likadant med frukten (bananlådor som väger 18 kg styck .., lådor med äpplen och apelsiner ...) och allt plockas ner från ganska hög höjd .., och där är charkvarorna som kommer på lastpallar - grå plastbackar som är tunga att lyfta - och några egentliga hjälpmedel finns inte, det fungerar inte så.

Så nu är Lena lycklig.

Fri.

Så här såg dom ut på hennes våffeljärn .., jag hade tagit med pv:s järn, men där blir våfflorna fyrkantiga, alltså fyra våfflor på en lagg.

 Ett sånt här ska jag skaffa mig .., så fint det blir!
Titta så fina dom hjärtformade våfflorna blir, i jämförelse med dom andra!

Så var man på banan igen ...

 

Har i över en timmes tid legat på soffran och läst mammas dagbok från 1975 och framåt och vi har skrattat så gott åt hennes aldrig sinande optimism .., och plötsligt fungerar allt!

Ja, men det var ju skönt!

Nu kan jag titta på tv.

Halleluja.

Onsdagkväll ...

Pannrummet röjt

Eld i kaminen

PV fixar matteprov

Levande ljus på bordet

Läser mammas dagbok från 1975 och framåt

Mamma har alltså stickat koftor och byxor till lilla AP som då ännu låg i sin mammas mage. 

Och den 25:e mars hade det snöat i Stockholm. 

Året var 1976. 

Ps. Kan inte svara på era kommentarer, ni får ha förståelse. Bloggar nu från min IPhone. Ds. 

Ajöken, sa fröken. 

Akut info från PV

P g a någon sorts ledningsbrott, åtminstone enligt Telia, saknar vi just nu uppkoppling till nätet.
Madamen kan därför inte blogga, läsa bloggar, kolla facebook eller lyssna på Spotify. Icke heller ta emot eller svara på mail från omvärlden. 

Således totalt isolerad och hon har sökt sin tillflykt till pannrummet som nu städas enligt konstens alla regler. Jag är lite rädd att viktiga saker kan försvinna, men eftersom jag inte är helt säker på vad som fanns där innan detta otrevliga hände vet jag inte heller vad som ev försvunnit. 

Detta är en "nära döden"-upplevelse för madamen (och även mig när det gäller saker som riskerar att försvinna.)

Vi hoppas på att felet snart ska vara avhjälpt, men Telia pratar om fredag. Ve och fasa, hon riskerar att missa ett antal sjukhusprogram på TV, eftersom vi även saknar detta.
PV

Ja, nu har jag mitt på det torra ...

Mejl till Elisabeth Nilsson, kom till inkorgen alldeles nyss.

Donation från Zafirah Bahijah
Käraste i Kristus

Må vår gode Herren välsigne dig , belöna dig för att gå ut och ditt kommer in genom Jesus Kristus, vår Herre . Amen .

Mitt namn är Zafirah Bahijah , ursprung Kuwait , är jag gift med sen Mr . Bahijah Ghassane som arbetade med Kuwait ambassaden här i Elfenbenskusten för nio år innan han dog år 2009 .

Vi var gifta i elva år utan child.He avled efter en tids sjukdom som varade endast fyra days.Before hans död var vi båda pånyttfödd kristen . Sedan hans död bestämde jag mig att inte gifta om sig eller få ett barn utanför äktenskapet , mitt hem , där Bibeln är emot . När min avlidne maken levde han lämnade summan av tre miljoner femhundra tusen dollar ( $ 3. 5 miljoner ) i ett allmänt förtroende konto i en bank här i Abidjan , Elfenbenskusten , Västafrika , Nyligen , efter min ohälsa min läkare berättade inte skulle vara för de närmaste åtta månader på grund av min cancer problem .

Han berättade för mig att under de närmaste två månaderna kommer det att finnas en spridning av cancer till mina ben , och jag kommer inte att leva igen , det som stör mig mest är min stroke sickness.Having känt min åkomma jag beslutat att donera denna fond till en kristen , individen och organisationen eller kyrka som jag känner kanske behöver det och som kommer att använda pengarna hur jag kommer att instruera häri , enligt önska min sena make före sin död .

För närvarande dessa pengar är fortfarande med stranden . Jag har denna fond att användas i verksamheten frigörelse arbete som hjälper pastorer familjer , barnhem , mindre privilegierade i samhället och kristna skolor , fattiga människor i din mellersta och högsta ledningen av kyrkorna och att sprida Guds ord och försöker Guds hus upprätthålls.

Jag tog detta beslut, eftersom jag inte har några barn som ärver pengar o ch min make släktingar inte är kristna och jag vill inte att min mans strävan att användas av unbelievers.I vill inte ha en situation där pengarna kommer att användas i ett ogudaktigt vag . Det är anledningen till att jag tar detta beslut .
Bibeln gjorde oss att förstå att " Välsignad är den hand som giver " . Jag är inte rädd för döden , eftersom jag vet vart jag går . Jag själv vet att jag kommer att vara i famnen på Herren. Exodus 14 vs 14 säger att " Herren skall strida mitt fall och jag skall hålla min frid " Jag behöver inte någon telefon kommunikation i detta avseende på grund av min hälsa . med Gud är allting möjligt .

Så fort jag får ditt svar Jag ska ge er kontakt med banken för dig att kontakta dem direkt för vidarebefordran . Jag kommer också att utfärda du en myndighet brev som kommer att visa dig den aktuella mottagaren av mina fonder . Jag vill att du och din familj att alltid be för mig eftersom Herr e n är min herde . Min lycka är att jag levde ett liv i en värdig Christian.vem som vill tjäna Herren skall tjäna honom i ande och sanning .

Min svenska är inte bra att du får tillbaka in i engelska språket .
Börja alltid med bön hela ditt liv , kommer eventuella förseningar i ditt svar ger mig utrymme med att köpa en annan person i samma purpose.Please försäkra mig om att ni kommer agera därefter som jag förklarade häri . Hoppas att få ditt svar .

Remain välsignad i Herren .

din i Kristus ,
Zafirah Bahijah .