fredag 22 april 2016

Dagens fönster ...



Jag tittade på bilder från Barcelona och hittade en som jag tog till dina fönster.
Den visar Centre de Cultura Contemporania i Barcelona och togs för sju år sedan.
Mycket har hänt i mitt liv sedan dess, men jag gissar att fönstren fortfarande ser likadana ut.

Kram!

torsdag 21 april 2016

Resumé över en ledig dag ...

Två vinbärsbuskar har kommit på plats .., en kryddbänk för kryddväxter iordningsställd (men det lär dröja innan några kryddor växer där .., det ska ju bli halvt vinter igen)  ..., jag har klippt delar av gräsmattan (sen avled maskinen) ..., renbäddat i sängkammaren, dammsugit och torkat av ..., tittat på konseljen i slottet där HM Konungen meddelade vad den lille prinsen skulle heta; nämligen Alexander Erik Hubertus Bertil!
Hubertus Bertil!
För mig känns det som kaka på kaka, men det är ju hos mig det.

Och herr Lindqvist som ett längre tag (sedan Estelle fick sitt namn och han tyckte att det lät som namnet på nattklubbsdansös) befunnit i SVT-kylan, han fick nu sitta i studion där det mesta krånglade och inte var han väl i sitt esse, om man säger så.

Sist av allt så har Skellefteå förlorat hockeymatchen mot Frölunda och nu blir det spännande på söndag, ja, i alla fall för alla hemmavid som håller på "Schellet".



I Skellefteå AIK spelar Jimmie Eriksson - missminner jag mig inte är han t.om lagkapten -.
Hans farbror heter Anders och var min klasskamrat genom hela grundskolan och det här är Jimmies farmor - den omåttligt hockeyintresserade Ethel Eriksson hemma i Malå -.


Många är nog de malåbor som har en tavla signerad E.Eriksson på sin vägg.
Och tänk, en vänsterhand har hon också!
Ajöss med den! 


Knappt hade jag klickat på "klar" och vittnat om en morgon med klarblå himmel och en sol som bara flödade, så tackade den för sig. In från havet kom molnen och jag tog hundarna på promenad och hade vinden mot ansiktet och håret fladdrade åt alla håll och kanter!


Innan solen helt tackat för sig passerade jag buskar med blommande sälg.
Så fina dom är, dom där små ullbollarna!


Först ut var lärkan .., sen kom tofsviporna .., så strandskatorna (som är så underbara!) och nu är gravänderna på plats. Kanske är det hanen som bockar så elegant med huvudet - bock-bock -, eller så är det båda två? Nån slags uppvaktning, kanske?

Och högt ovanför oss flög gässen ...,  på ängen låg resterna av en fiskmås eller nåt .., bara det vita ulliga i själva kroppen - vingar, huvud och ben var borta -, det var som ett vitt nystan av dun bara!


Vi gick en runda; ner mot havet, sen rakt norrut, sen uppför åsen och det är där små sällskap av styvmorsvioler växer så fint! Ack, att man kunde stå på knä! Ack, att man hade en rejäl kamera med ett bra objektiv!


Sen kommer jag hem och hittar den här bilden i mitt instagramflöde.
Ja, ja .., nu är jag liksom inne i det kungliga och kan lika så gott bre på!
Bilden togs av Annie Leibovitz och nog måste det väl ändå vara en kvinna - tänkte jag -, som låter lilltösen stå där med drottningens handväska!

Vilken underbar bild av en snart 90-årig madame och hennes barnbarn och barnbarnsbarn!
Dagens fönster ...


Ulrika, denna flitigaste av fönsterfångerskor, drog fram håven under ett besök i Vintrosa.

Det här var fångsten!


Oväntat besök ....

I pv:s morgonrocksficka kan man fynda ...

Torsdagmorgon.
Ännu en dag med strålande sol.
Himlen är knallblå!
Och jag är ledig!
Vilken gåva.

Idag ska vinbärsbuskarna komma på plats ..., vi ska köpa målarfärg och tapeter till mellanrummet på övervåningen och jag, som räknar mig som icke-royalist, eller åtminstone inte tror på systemet med monarki, ska med glädje invänta den nye lillprinsens namn.

Ja, ni har helt rätt! Det är så inkonsekvent så det är inte klokt.



Tidigt nu på morgonen - det var just när jag skulle ladda kaffebryggaren - upptäckte jag en slags bula längst uppe vid rumpan. Så konstigt! Och jag begrep ingenting och kunde inget se heller ., men så anade jag .., fick tag i huvudet och fick loss eländet! En fästing som bitit sig fast och som säkert kommit i sängen via harry.

Fy, så vanvettigt äckligt!

Sommartid hittar pv nästan dagligen fästingar på sin kropp, oftast i ljumsken, medan jag aldrig - under åren här i Halland - har haft en enda en på mig! Men nu ..., huvva! Jag rent "hurves" när jag skriver det här och hurves betyder att man skakar till.

Nio veckor kvar tills planet lyfter till Edinburgh ...


onsdag 20 april 2016

Dagens fönster och lite till ...


Om man finge för sig att man skulle samla vissa dagar i livet på ett strå; såna där dagar som man vet att det kanske inte finns alltför många av, då skulle den här onsdagen bli en sån.

Först detta att vara ledig ., sen att sitta på stentrappan med två hundar och en katt alldeles i närheten .., att få lyssna till fågelkvitter och se hur gräsmattan har vuxit på ett par dagar!

Och sen .., tänka på gårdagen på jobbet och hur bra det blev - fast jag var så frustrerad - och inutivärmen över fina arbetskamrater ..., och så idag och besöket på Plantagen och i vår har jag hållit mig alldeles ovanligt länge, men nu brast alla fördämningar! Nu har växthuset blivit fint; jag har köpt två svarta-vinbärsbuskar (nostalgi), ännu en spirea (rat-insynsskydd ... rat =röra), några pelargonior och en porslinsveronica och en annan blomma som fjärilar tycker om och kanske nåt mera.

Sen tänkte jag .., att egentligen är det ju rabatten närmast stentrappan som borde få blomma ut rejält, för det är jag oftast sitter. Den mot uppfarten ser man ju bara sporadiskt. Korta stunder.
Jo, så nu har jag öst på.
Struntar i all färgplanering (inte helt) och tänker att kanske beror det på att man är tryggare i sig själv - eller äldre - detta att det får bli lite som det blir.

Eller så har latmasken slagit till?


Nu ler nog mormor i sin himmel ...


Infusionsövning, stod det under bilden.

tisdag 19 april 2016

Hälsning från Jämtland ...


Hej!

Idag var jag och Otis ute på en promenad.
När jag såg denna badtrappa tänkte jag på dig. Men här dröjer det ett tag till innan den kan nyttjas för bad, om man inte vill rulla sig i snön det vill säga :)

Kram Eva.
Tisdagsfönstret ...



Hej!

Lördagkväll och jag får lust att baka. Samtidigt som jag stökar med det så ser jag på kvällens avsnitt av favoritprogrammet "Sverige" på SVT play.

Där i slutet på programmet så ser man alltid ett så fint fönster.

Säkert inspelat i en studio men oavsett så är det så fint med sitt hav bakom. Nu så är det fångat till dig på paddan' med hjälp av mobilkameran.

Turtlan


// Tack snälla Turtlan!

måndag 18 april 2016

Detalj från trapphuset ...


..... ja, från hotellet i Ystad.
Dagens fönster ...


Hotell Sekelgården ligger precis mitt i stan  - i Ystad -, och det är nära till allting.
Det här är entrén som jag tycker så mycket om och sen kommer man till en innergård - som åtminstone sommartid - är rena drömmen! Där kan man sitta och äta frukost och lyssna till rödhakesång eller någon pratglad koltrast.

På köpet får man inte bara ombonade rum, nej, även kyrkklockeklang och tornväktarens blås i luren.

Här har vi bott tre gånger och nu sa jag till pv att nästa gång, då får det bli två övernattningar, för det blir alltid så himla stressigt när vi ska ner.

Frukosten är fin. Lagom.
Inte femtioelva olika brödsorter, men det som finns räcker.
Lägg därtill fil, yoghurt, olika sorters müsli, mandlar och linfrö och allt sånt, marmelad, sylt, små pannkakor, stekt bacon, kokta ägg, tunt skivade skinkor och korvar, ost, jucie, te och kaffe förstås och så ett fat med klyftade frukter.

Här är en länk till hotellet.

Och här en underbar journalfilm från Ystad! Man kan nästan höra Hans Villius röst.


söndag 17 april 2016

Söndagkväll ...

Baddräkten hade jag lämnat hemma.

Tänk, att två dagar hemifrån kan göra sån skillnad!
Och det var solsken, blåst, regn och mera solsken!
Och det var Billy Elliot, middag med sonen och hans flickvän, tågresan till och från Malmö, Sekelgårdens hotell, klockringning och lurblåsning .., underbar frukost .., medmänniskor och prat och två västerbottningar i en frukostmatsal och gemensamma bekanta.

Hur många tusen gånger promenerade jag här med vår hund?  Havet bakom ryggen. Och allén med kastanjer.

Och sen Åbergs Trädgård .., en dödsolycka utanför Sövestad ..., långa köer .., och en omväg som tar oss förbi Baldringe och ett landskap så böljande,  så där så man nästan tappar andan, men man tänker på mannen som krockat mot en lastbil och att hans liv så hastigt tog slut. Och man tänker att vi vet, men kanske inte hans anhöriga.

Och så ett besök hos min syster på landet utanför Hörby .., trötthet, paj .., ystra hundar, prat om en jättestor tv-apparat och så hemma igen.

Ja, så är det, att besöken i Ystad fyller mitt hjärta till brädden med glädje och jag tänker att någon gång skulle jag gärna vilja bo där igen. Att kunna cykla genom Sandskogen och bada i ett hav som känns annorlunda än det som finns här. Som är mer turkosfärgat och där stranden är ljusare.

Utanför hotellet. Det är alldeles tyst i hela stan. Och ensam står jag där på trottoaren.

Och jag tänker på natten mot idag när jag inte kunde sova .., när jag låg vaken och hade ställt fönstret på glänt och jag låg där under hotelltäcket och lyssnade till tornväktarens lurblåsande och till Mariakyrkans klockklang och den där glädjen över att känna sig hemma, den slog liksom läger i kroppen.
Kurade ihop sig som en liten hundvalp. 

Att vara i Ystad är som att vandra omkring i en del av ens liv som kommit att betyda så mycket.
Som att öppna dörrar till det som är livet .., dörr efter dörr .., och mamma på kyrkogården och första egna lägenheten och en alldeles egen nyckel och pelargonior i fönstret och att möta sig själv. Sånt tänkte jag på där i mörkret.

Senare på dagen tittade jag in på Möllers bageri.
Där fanns såväl Frans-tårta som bakelser med melodifestivalvinnarens bild ovanpå det hela.
Men några milanokakor fanns inte längre.
Och ovanpågrannen är död sedan något år tillbaka och lilla Fridhems Livs där jag arbetade i tretton år, den har förvandlats till lägenheter.

Det är förstås så det är.
Allt har sin tid.



lördag 16 april 2016

Bilder ....


Ja, jag älskar bilder!
Först AP på sin häst; han som har nästan helt vitt huvud.
"Äää ..., okej ...", står det som bildtext.
Som om hon just upptäckt att hon rider på en elefant.



Och så sonens bild.
I ett par månader har han tillbringat veckorna i Karlsborg, på K3.
Nu var den sista tentan avklarad och det hela firades med bastu och bad i Vättern tillsammans med kurskamraterna (simtur mellan bryggorna - helvetiskt kallt, sa sonen) och så tog han den här bilden, som jag tycker så mycket om.

Men varför lägger en mamma ut sina barns bilder? kanske någon tänker.
Svaret är enkelt.
Hon tycker om bilderna.


Inför den sista tentan kom den här bilden till familjechatten.
"Frågor på det ...?" skrev sonen som pluggat hårt.
Mamman - som är jag - svarade: många!
Pappan : glasklart! :)

Jag är så glad för den där familjechatten på messenger.
Även om familjen splittrats, dels genom skilsmässa, men också på grund av långa avstånd, så hålls den ändå ihop på den sidan.
Det känns bra i hjärtat.

fredag 15 april 2016

Dagens fönster ...


... finns i Ystad och var en gång mitt.


En fredag ....


Tar bilen till Heberg för att titta på skor men hittar inga.
Som vanligt.

På hemvägen lyssnar jag till P1; det handlar om barn som vägrar vanlig skolundervisning eller föräldrar som tycker att hemundervisning är bättre och som har flyttat till Åland, där är det tydligen lätt att få undervisa hemma, på egen hand.

Barnen intervjuas.
Jo, det är bra att få vara hemma, man behöver inte läsa om vikingar om man inte vill, då kan man göra nånting annat, säger en.

Tala om att där nog måste vara disciplinerade föräldrar - en av dem är förstås hemma på heltid - och mannen i familjen säger att han aldrig tidigare varit fattig, men det är han nu, nåja, att äta gröt ännu en dag i veckan dör man ju inte av, menar han.

Allt handlar om prioriteringar.

Hela vägen hem regnar det.
Ösregn.
Stannar till i Ullarp och köper ägg från bondgården.
Perfekt att kunna swisha betalningen - hur ofta har man exakta kontanter -?

Hemma igen.
Nybryggt kaffe .., ser hackspetten i lilla eken .., och lyssnar till romsk musik.

torsdag 14 april 2016

Torsdag ...
Ifall ni nu inte hade koll, alltså.


.... och dom här två förmiddagspassen per månad, är bara så underbara!

Fullt upp hela tiden, men man hinner ändå och den känslan har man aldrig annars.

Och ute på lastbryggan står två chaufförer och småpratar lite .., den ene med lite nybryggt kaffe i hemköpsmuggen. Den mannen är långt från sitt barndomsland. Nu är han hallänning. Eller världsmedborgare. Välj själv.
Båda två kör mejerivaror, men för olika bolag.

I fyrtiotvå år har jag arbetat i butik och en sak kan jag i alla fall säga och det är att chaufförer till nittionio procent är himla sociala och trevliga människor; ofta pratglada och hjälpsamma.
Och alla är vi beroende av dem.


Här är en annan chaufför.
Det är Håkan som kommer med postburen.
Idag är den ovanligt lite fylld; i tisdags nådde paketen nästan ovanför gallret och numera är det ofta tunga paket, även om maxgränsen är bara 20 kilo.

I dom grå plastbackarna ligger veckotidningarna för torsdagen .., dvs, Svensk Damtidning, Året Runt, Hemmets Journal och en hel drös andra. Det tar tid att först ta ut dom gamla, skriva ner antalet returer, föra in det i datorn och sen ska alla lådorna med returerna plomberas och märkas. Det händer att det är sju, åtta lådor och då är det knepigt att hinna med just nånting annat.

Håkan är en glad herre; han är Fisk, storebror och har vänster tumme upp.
Jag tror att han är ungkarl också.

Dagens fönster ...


Ja, även det fångades av Ulrika och jag tror mig minnas att det var från Kyrkås.


Två fina händer ...., nej, tre!


Om man själv har händer som är skrynkliga och fyllda med små värkbulor; lägg därtill naglar som bara nån enda gång lackats fina, då upphör man (i alla fall jag) inte att förundras över såna här händer!
Jag tycker att det är så otroligt fint! 

Det händer ofta att jag i kassan upptäcker kvinnor med vackra naglar eller händer, eller kvinnor - för det är oftast kvinnor - som har så lena och mjuka händer! 

Båda mina systrar tillhör den där sorten som jag avundas.
(Det finns en sort till .., dom med långa, smala ben .., ååå, sicken lycka det måste vara!)

Och så finns ju Barbro i Uppsala - Babsan - som igår skickade den här bilden, apropå händer.
En mormor och hennes dotterdotter som fått låna sin mormors nagellack.
Och så spret-ben som åtminstone för mig att le.

Tack Barbro!


Ps. Den lenaste handen jag någonsin träffat eller hållit i, den tillhörde en medresenär på tåget mellan Ystad och Malmö. Kvinnan som satt mitt emot mig, visade sig heta Nathalie och kom från Brasilien.
Och ja, hon var drabbad av reumatisk värk. Hennes händer var som silke! Och vilket varmt leende hon hade!  Bilden togs den 29:e augusti 2006. Ds.

onsdag 13 april 2016

Några händer ....


Från vänster räknat uppifrån:

1. På semester i Grekland - Emma och jag själv har just hoppat i havet från båtens övervåning - och där nere, i ett turkosgrönt Medelhav, där hör vi en kvinna prata norrbottniska. Det blir en stunds småprat där i vattnet .., sen trivsam lunch tillsammans när båten ankrat och tänk, facebook-kontakt ännu åtta år senare. Kvinnan som hade sån utpräglad norrbottensdialekt heter Maria Young och bor i Sheffield, i England.

2: Veterinären Inga Haraldsson i Sövestad utanför Ystad syr igen det sista efter att ha kastrerat pElle.

3. Bohuslänssemester tillsammans med pv. Ute på landet bor vi på Bed & Breakfast och på morgonen kommer värdinnan bärande på ett fat.

4. En ung hand som tillhör Jonas, barndomskamrat till Anders och - åtminstone då - ivrig samlare av upphittade skelettdelar.

5. Gösta Pehrson, pv:s morbror som inte längre är i livet.

6. Gatumusikant som förgyllde dagen.

7. Tryggve cyklar flera hundra mil och kommer och handlar i affären .., och så frågar han om där finns någonstans att slå upp sitt tält? "Du kan få tälta hos oss, eller sova i Hildas rum", säger jag och ringer hem till pv och förvarnar. Jodå, han tar emot den främmande mannen så vänligt, så vänligt.

8. I Ystad bor en solstråle som finns på Instagram under namnet solupp.

9. Torun från Umeå - boendes i Staffanstorp - hade somrig duk på bordet och dottern en fin hand.

10. Rara vännen Eva på Frösöns hand. Med penseln redo!

11. Ghana i fjolsomras .., mörka, vackra armar och händer!

12. En matte och hennes hund. AP och Nelly. Och en bit av en vänsterhand.


Dagens fönster ...


... fångades i Skinnskatteberg och det var Ulrika som hade håven med sig.

Tack Ulrika!