fredag 12 augusti 2016

Dagens fönster ...


Ett fönster från Saxå ..., ja, det kommer från Karin, gift med mina barns pappa.
Tack snälla, rara! säger jag.
Tredje dagen ....

Foto: sonen .. Anders Eikedahl.

Dom här tre lediga dagarna på raken, är det bästa jag varit med om under hela mitt yrkesliv och det yrkeslivet har varat i fyrtio år. Att varannan vecka få ha en liten minisemester; ja, det går inte i ord att beskriva den glädjen, må så vara att sedan väntar jobbarhelg.

Igår blev det strandhäng i Särdal tillsammans med friherrinnan, idag blir det fisksoppa tillsammans med Eva från Tyresö och hennes Långe Make. Vi får se om pv orkar vara med; han hade vakten på båtklubben natten mot idag, kom hem vid halv fyra och skulle upp igen vid sex. Arma människa, så trött han ska vara! Och nej, idag cyklade han inte .., han tog bilen.
Det finns tydligen gränser.

Och så startar den olymiska friidrotten idag! Härligt, det är ju det bästa av allt!
Min inte överdrivet idrottsintresserade syster i Australien skriver så här i sitt morgonmejl:
"Skall kolla litet på OS - jag har inte längre någon koll på hur många medaljer vi fått, men jag vet att det är många.  Såg i alla fall simloppet i går när Adelaides highschool-elev Kyle vann guld. 
Rektorn i hans skola blev så glad att han gav eleverna ledigt resten av dagen."

Annat som händer eller har hänt?
Explosioner i Thailand och nio utbrända bilar i Malmö, enbart i natt.
Under sommaren som gått har - enligt Sydsvenskan - ett nittiotal bilar satts i brand!!
Så totalt meningslöst!

Och jag tänker så här .., om jag som självförsörjande har lyckats spara ihop pengar till en bil, kommer ut på morgonen eller kvällen för att åka till mitt arbete och så är min bil bara skrot .., vilka känslor det skulle röra upp! Jag skulle bli komplett galen av ilska och kommer så väl ihåg när min moped och min cykel stals under tiden som ensamseglare i Ystad. Så låst jag blev! Det blev till att promenera överallt och hade jag fått tag i den som orsakat det hela, vet jag inte vad jag hade gjort.
Jodå, jag inser också att en cykel, en inte alltför ny moped eller en bil - det är bara döda ting - men oj, så viktiga dom kan vara för många!

Och låt säga att man har en gammal bil som går bra och så sätts den eld på, ja, då får du kanske inte ut mer än några tusenlappar av försäkringsbolaget och så står du där och måste ta ett lån och ordna ny bil!

Ett jäkla oskick är det, detta att sätta fyr på och förstöra andra människors saker!
Och nej, jag köper inte resonemanget att allt är samhällets fel.

Bilden här ovanför - som jag tycker så mycket om - kommer från sonen.

Eller, det är han som har tagit bilden.
"Jag älskar kameran!" skriver han på familjechatten.
Det var där bilden hamnade.

Och bilderna går rakt in i mitt hjärta ..., för mig får i alla fall den här symbolisera glädjen över lediga dagar, ja, kanske över själva livet.

Foto: Anders Eikedahl

En till.

torsdag 11 augusti 2016

Det händer att jag ....

... helt enkelt glömmer bort hur oändligt vackert det är hemmavid.

Då menar jag i Västerbotten.

Eller södra Lappland, där mamma har sina rötter.

Men när jag sen tittar in hos Guy .., då kommer jag plötsligt ihåg.
En torsdag ...



Det var länge sen himlen var så blå som i morse.
Jag tar harry på lillrundan .., passerar hästhagen där ett sto och hennes föl väntar på frukost och fölet greppar tag i en blå hink och skakar den med tänderna .., kanske är frukosten försenad?


Här går jag - nu har jag vänt mig om och tittar västerut, rakt mot havet till. Vid den röda lagården står hästarna i hagen.


Tidigare idag .., mer på morgonen, går vi ner mot havet.
Ett nytt anslag har kommit upp - där berättas om den stenbrytning som en gång pågick här -.
Att man kan hitta Sillimanitgnejs, amfibolit och grovkorning pegmatit här, det hade jag noll koll på.
Här kan man förkovra sig i just detta.


Tidigt på morgonen skjutsar jag Lotta (pv:s kompis sedan tiden i Umeå, hon har övernattat här och var igårkväll på Göstas med pv och lyssnade till Ljungby jazz i baljan boys, medan jag själv blev hemma, njöt av en helt ledig kväll och somnade på soffan ..) till goda vänner i Frennarp och jag ser platser i Halmstad som jag aldrig tidigare skådat (sååå vacker bro över Nissan, bland annat!)  och sen till affären för att handla och så hemåt.

Då ringer friherrinnan och frågar om jag vill hänga med och ta ett bad?
Nja.
Jag är måttligt badsugen .., tvekar en stund, men säger sedan ja.

Vi åker till stranden i Särdal .., inte en bil i sikte på den sporadiska parkeringen .., knappt en människa på stranden. Det blåser friskt; en bit norrut längs stranden ser vi kite-surfare sväva i luften och dimpa ner i havet .., himlen är lika blå som i morse, men molnen kommer seglande med väldig fart och så fort solen skyms, blir det svalt.

Friherrinnan badar, men inte jag.
Jag ligger raklång på en turkosfärgad fleecefilt och kan som vanligt inte ha högerbenet liggande på marken ..., fåglar flyger förbi .., Anders ringer och småpratar ..., och där kommer friherrinnan gående från havet och säger att bara så jag vet, så är det varmare i havet än i luften.
"Good morning Sir ...".

Det var den sista dagen i England och vi skulle köra ombord på lilla kabelfärjan i Torpoint, för vidare befordran till Plymouth och bussresan till London.

Solen strålade.

Och vi körde ombord och det var trångt och tidig morgon och där, på färjan, gick en ung man och scannade av färjebiljetter. Han gick med väldig fart - resan över tar inte många minuter - men vid varje bil stannade han till, scannade biljetten, log och önskade en fin dag.

"Ja, ja .., inövat ...", tänker väl nån.

Ja, kanske.

Men tänk, den unge mannens vänliga uppsyn, det är vad jag minns allra mest från vår resa.

Hur långt blev mötet?
Femton sekunder ...?

Och ändå ...!
Torsdagsfönstret ...


När Eva på Frösön för några år sedan skickade en fönsterbild från hotellet Inn at Ardgour i Skottland, bestämde jag mig: den vyn skulle jag nån gång i mitt liv uppleva!
Det gjorde vi ju också och det var precis lika vackert som Eva beskrivit det, såväl i ord som i bild.

När hon nu fångat ett nytt fönster, den här gången i Kroatien .., ett fönster som nästan ser japanskt ut, vill jag utbrista samma sak, men den här gången har jag nog inte råd.

Men vilken vy!!
Tänk, att var morgon dra från gardinerna och så stå där och blicka ut över bergen i fjärran!

Det här var alltså boendet där Eva med familj tillbringade en vecka i somras och jag undrar hur många hon nu lockar att titta på Airbnb-sidan eller andra sidor med uthyrning i just Kroatien?

Tack fina Eva!

onsdag 10 augusti 2016

Framåt och bakåt .....

Bild: Anette i Tejn

Jo, självklart ska man leva i nuet, men helt ärligt lever jag lika mycket baklänges.

Som idag, när jag råkade snava över den här bilden som kommit susande genom rymden; ivägputtad av rara Anette i Tejn på Bornholm.

Det var där vi stannade till och jag frågade om det var okej att ta några bilder av hennes underbara trädgård och hon sa "självklart!" och det blev en stunds prat om allt och inget; om hennes flytt från Köpenhamn till lilla Tejn och om livet i stort och smått och olika val som man måste göra.


Och där var katten Boca och alla blommorna och där var trädgårdstofflor och sandaler i en korg på altanen.

Tänk, att denna nästan främmande kvinna tog sig tid att skriva några rader och önska oss välkomna åter. Ja, jag vet, jag har visat det förut, men det hjälps inte .., hur glad blir man inte!

"Jeg ved ikke hvorfor, men jeg kom til at tænke på besøget og at det var trevligt om i ville kigge ind om i igen kom hertil... For ved jeg der kommer søde gæster bager jeg en roulade og giver en kop kaffe 🌸🍓😋 og du kan se hvor haven er vokset og nok også lidt nyt er kommet til ☺

Sommersolskinshilsner fra solskinsøen og Anette og Boca (min elskede kat 🐱❤️"
Napp! 


Jo, men så är det.


Jag tycker verkligen så mycket om Anders bilder.
Fort-fort ska det gå!


Sommartid får många äldre besök av sina barn som kommit på besök från världens alla hörn.
Och så ska det handlas.

Så var det igår.

Det äldre paret är kanske i åttioårsåldern och är sedan länge stamkunder i affären .., dom kommer och gör sina inköp ett par gånger per vecka .., betalar med kort och allt är frid och fröjd.

Nu är sonen med.
Han är i min ålder och gör dem sällskap vid kassabandet .., kommenderar och har sig, säger vad som ska läggas upp på bandet och hur det ska läggas upp. Hans pappa står redo att packa i varorna.

Jag ser hur irriterad - eller kanske mer nervös - mamman blir .., men hon säger ingenting, står lite tyst och fumlar med plånboken ..., och när det är dags att betala, tar hon upp sitt kort och då börjar sonen lägga sig i det hela .., pekar på hur hon ska sätta i kortet (som hon i vanliga fall fixar utan bekymmer) och mamman börjar darra på handen .., kortet hamnar plötsligt lite fel och jag tänker att nu börjar hon snart gråta, allt medan sonen fortsätter sitt mästrande.

Åååå, jag har god lust att säga till honom!

Kvinnan tittar på mig med sån bedjande blick och jag säger ..."se där, det där fixade du ju galant, det gör du ju alltid, det kom bara lite snett kortet!" allt medan sonen snörper på munnen.

Så här är det ofta.
Stressade söner eller döttrar som jagar på sina gamla föräldrar .., ja, som behandlar dem som småbarn!

Jag har varit med om det förut; i lilla närbutiken i Ystad.
Där var den förståndshandikappade kvinnan som så gärna ville köpa en begonia, men medföljande personal näpste henne och sa att det var då det dummaste hon hört, nej, någon blomma skulle inte köpas. Det må så vara att där kanske redan fanns hundra begonior i kvinnans lägenhet, men sättet som det sas på - det där mästrande och överlägsna sättet - ååå, så hemskt det var!

Just sånt kan man tänka på när man en alldeles vanlig tisdagkväll sitter i kassan.

Dagens fönster ...


Finns det nånting så ljuvligt som att hänga ut tvätt som får torka i vinden?

Jag har just gjort det ..., och då kom regnet ,-)

Bilden togs av Ulrika som numera mest hittar fönster i Östergötland.

Tack och bock!

tisdag 9 augusti 2016

Jodå, han fixade det! 


Han heter Adnan och kom från Syrien för kanske ett och ett halvt år sedan.
Handlade i affären ..., kunde ingen svenska, men hade ett slags inre driv, tänk, att sånt märks så tydligt. Och så fick han hit sin familj och visade stolt upp dem; vi tog i hand och hälsade och hans fru hade samma öppna blick och jag tänkte att det kommer nog att ordna sig.
I alla fall var det vad jag hoppades på.

Sedan en tid tillbaka har Adnan pendlat mellan Halmstad och Göteborg, där han kämpat med att ta lastbilskörskort (om det nu heter så, alltså att få köra typ Icabilar .., långa släp osv). Det har varit kämpigt; svårt med språket förstås och alla termer, men tänk, när han igår kom in och handlade, då frågade jag hur det gick .., och han strålade som solen och sa att jo, han han hade klarat det!

"Men du förstår Elisabet, det var svårt, inte bara det här att köra lastbilen, utan allt annat, regler om farligt gods och vikt och allt möjligt ..", förklarade han brett leende.

Och ett litet hus har familjen skaffat sig och hans fru arbetade i våras i en av skolorna här i närheten, ja, det börjar ordna sig.

Bakom honom stod tre andra kunder och jag blev så glad, så jag sa högt att "här har vi en som har fixat lastbilskörkort och krånglat sig fram med svenska språket, men har fixat det, det är väl värt ett grattis!" och så sa vi just det och allt kändes så himla bra.

Och jag tänkte på om det varit det motsatta; om jag hamnat i Syrien och dels skulle lära mig syrianska och sedan det där med lastbilskörkortet och nytt boende och börja ett Helt Nytt Liv.

Ja, det finns inga ord för hur mycket jag beundrar människor som tar sig igenom allt detta och börjar om helt från början!


Dagens fönster ...


Hemifrån-Renée har, tillsammans med sin man Martin (som för övrigt var min klasskamrat under hela grundskoletiden i Malå)  varit på en roadtrip runt om i vårt avlånga land och i Eksjö, i Småland, fascinerades Renée över alla vackra trähus.

Och så tog hon fram håven!

Tack snälla! säger jag.

måndag 8 augusti 2016

Där finns allt ...!


Har ni vägarna förbi Jämtland, rekommenderas verkligen ett besök i Mus-Olles museum i Ytterån.
Det var helt enkelt makalöst vad där fanns grejer!

Och igårkväll hittade jag i bilens handskfack ett vykort som jag köpt just där; det var nog när vi var och hälsade på Gunnar i Vaplan .., det var han som tipsade oss om det här filuriga stället.

Jag  ä l s k a r  tonen i vykortet och funderar på att rama in det!

Här kan man läsa om Mus-Olles.

Plötsligt händer det ...

Glömmer bort tid och rum, i alla fall tid.
Det blir brått att göra lunch.

Hittar upptinad bladspenat och en påse med färska vaxbönor (vi har haft dem på extrapris; gula, gröna och lila).
Fräser upp bönorna som jag kapat i två delar och så i med spenaten.
Kryddar.
Sist av allt i med en röra av två ägg och vatten, plus salt och peppar.

Det blir som en grönlila omelett och så underbart god!
Lite flingsalt till, men bara lite.

Såja, då är det bara att ge sig iväg.
Dagens fönster ....


Ett till från Ulrika och Hästholmen.
En miljö som jag skulle älska, känner jag.

söndag 7 augusti 2016

En dag på jobbet ....


Under juni, juli och augusti har jag - enligt det ordinarie schemat - enbart kvällspass, men idag söndag arbetar jag för Fanny och börjar då kvart i nio och slutar halv tre.

Johanna (som nog är den som varit längst i butiken) tar kassan och jag får ägna mig åt datumkoll bland sill, räkor på burk, ostar av alla de slag och så juicehyllan med allt var därtill hör.
Underbart är det att veta att vi nu har koll på när det börjar närma sig bäst-före-datum på varorna, oftast är det magra ostar som man får passa noga.


Och etiketter ska kollas så att dom stämmer och så frontas det förstås.
Denna eviga frontning!!


Vid elva ansluter Johanna.
Vi har flera syskonpar i butiken - Johannas bror Mattias arbetade på Hemköp i flera år, blev mer eller mindre head-huntad till stora Hemköp i stan och efterträddes av sin storebror Joakim som numera är en veritabel klippa .., och deras lillebror Patrik har tidigare somrar plockat varor .. - och Johanna har i sommar varit ansvarig för mejeriavdelningen när Carina haft semester; nu är hon inne på sluttampen, bara en vecka kvar och sedan återupptar hon studierna i Helsingborg.
Johanna - som alltid tycks vara på solskenshumör - läser till socionom.


Att arbeta förmiddag innebär andra kunder; många äldre och där är dom som säger ..."va, vi trodde att du hade slutat, vi har inte sett dig på hela sommaren!", ja, det är dom som alltid handlar på förmiddagarna.

Och där kommer ett par från Schweiz och kvinnan frågar om där finns något café i närheten och så blir det lite prat och när hon har lämnat kassan och jag är på väg bort med kundkorgar, ser jag kvinnan och hennes man stå utanför affären och göra sig i ordning för att cykla vidare.

Det ska visa sig att paret har cyklat vansinnigt långt, men nu bär det av hem till S:t Moritz och färden går rakt söderut, ner mot Helsingborg, över till Helsingör och så färja till Tyskland och därefter hemöver.

När jag frågar om jag får fånga deras händer, säger dom genast "jadå, inga problem!"
Mannen är mycket noga med att vrida på sin ring och han lägger sin hand intill hustruns, så där på cykelstyret.

"Nu, nu kan du ta bilden!" säger han leende.




Ps. Vill ni se en vacker resväg från Zermatt till S:t Moritz, så kan ni titta på filmen här ovanför. Tio minuter tar film-resan som går via svindlande höga broar och tunnlar. I verkligheten förstås längre. Bäst att förtydliga ,-)  Ds.



Söndagsfönstret ....


Från Hästholmen i Östergötland kommer här ett somrigt fönster.

Det var Ulrika som plockade fram håven.

Tack snälla!

lördag 6 augusti 2016

Som en biobiljett ....


Såja, äntligen har jag kommit mig för att beställa hem den isländska filmen "Bland män och får". 
Jo, jag tycker att film gör sig bäst i en biograf, men med mina kvällspass är det inte det allra enklaste att få till det, så nu blir det så här.

Av bara farten beställde jag ännu en film (inspirerad av recensionen från DN), nämligen Mandarinodlaren. Åååå, så mycket roligt att se fram emot!

Tack och lov för internets möjligheter!


Resumé ...


Och sen blir allt som vanligt igen.
Det är som om sommaren blir en turbo-resa!

Först Emmas student .., Skottlandsresan .., så Anders-AP-kalaset på Ekerö .., båtturen ut till Finnhamn .., resan hem igen .., och så det här underbara besöket av barn och barnbarn och mågar och fästmör ..., och idag är sista dagen, ja, ikväll åker äldsta dottern med make och en sjuttonårig Emil hem igen och nu blir här alldeles tomt.

Och på måndag börjar pv att arbeta.
Själv har jag en ljuvlig vecka framför mig - tre lediga dagar på raken -, sen blir det jobbarhelg och i morgon har jag lovat att arbeta för Fanny och tänka sig,  förmiddag blir det, för ovanlighetens skull.

Men just nu: lördagmorgon.
Ring-så-spelar-vi från radion (med underbare Kim Ohlsson som programledare) och prat med människor från Hedekas, Eskilstuna, Lycksele och Jämtland. Som jag älskar det programmet!

På Haverdals golfbana befinner sig i skrivande stund dom tre herrarna i huset, vilka åkte redan vid halv sju  (den yngste som var vaken länge igårkväll och låg och tittade på nån film, ja, han var måttligt pigg när dom åkte iväg) och nu är det tänkt att pv ska "spöa skiten ur dem", som han sa igårkväll. Ja, ja .., det kan han ju hoppas på ,-)


Det var då det, på grekiska ön Samos. Kapten Lintott.

Den yngste golfaren är "kapten Lintott".
Tänk, att du Cecilia kom ihåg det uttrycket, jag hade glömt det själv.
Och han är precis, precis lika go och fin nu som då!

Nu blir det morgonkaffe!
Eller påtår.





Dagens fönster ...


Hej
 
Ett litet fönster till dig.
Sista Semesterdagen snart slut😥
 
Kram Babsan

// Tack snälla Barbro! säger jag.