lördag 2 december 2017

Lördagsbästa för mig själv ...


Halvtolvkaffe med friherrinnan och pv.
Och hennes pepparkakor som är så smarriga!


Och snart är all väggpanel på plats.
Väggkontakter har kommit på plats .., nu blir det fönsterfoder och lite annat.
Lister och sånt.
Väggen är vitare än på bilden.

Och nu ska jag strax åka till affären för helgjobb tillsammans med Kalle.
Vi brukar dela upp passet; två timmar på golvet, två timmar i kassan, då blir det lite variation.
Kalle är för övrigt suverän på att komma snabbt när man har kö och ropar på hjälp.


Oj, jag höll alldeles på att glömma DN:s lördagskryss, som idag var enklare än vanligt.
Det betydde att jag klarade att lösa det på egen hand.
Hurra!
(Det gäller att hålla herr eller fru Alzheimer stången ...).
Det bästa för Barbro i Uppsala ....
(Det får bli en repris, då hon var ute så pass tidigt i veckan ... kanske har ni glömt?)



Har nu gjort min axeloperation.
Allt som jag gruvat mig för sedan augusti var lätt som en plätt.
Innan jag åkte in imorse var jag kolugn, ofattbart. Slapp tub i halsen utan sövdes på mask.
Klockrent !
Det är på ett litet sjukhus kändes nästan att jag var VIP.
Nu ska jag ta det lugnt (och lovar att göra det) med fri mobilisering som det heter.
Har gjort en Se på TV/Film lista och har böcker så jag klarar mig.
Bandaget ska sitta till 11 då stygn ska tas.
Hälsningar Barbro.
Och det bästa för Kerstin i Dalarna ...
(lifelivingitnow på instagram)


... var att klä julgranen med barnbarnet J 🎄👶
Första året som han är medveten om vad som händer och pratar en massa 😍
 
Kram Kerstin i Dalarna
Det bästa för Cecilia N ....

I tisdags var det ridning igen. Samma häst som förra veckan, en svart vänlig som heter Pamela. 
Vi kommer bra överens. 
Hon påminner mycket om älskade Humlan på förra ridskolan så jag är lite förälskad. 
 
I tisdags skulle vi ta oss över bommar. En del låg på marken och några var i knähöjd. 
Och det var SÅ ROLIGT! (AP: 5 1/2:a och en motsvarande i galopp)
Då tänkte jag: inte kan väl veckans bästa komma så tidigt i veckan?! 
Men jo, det kan det!

Jag befarar att jag är lika enjängd som bloggmadamen själv säger sig vara. 
Cecilia N
Det bästa för Barbro i Brämhult ...
(walkaboutsweden)


Hej!

Det är tur att du påminner lite om veckans bästa, på din blogg. Jag verkar inte alls hänga med i tidens gång.

Igår fick jag följa med svärdottern när hon skulle fotograferas för en modellagentur, som vill bygga upp en katalog av ickeprofessionella modeller för ev. framtida reklamkunder.
Jag skulle sköta både min egen kamera plus Emmas videokamera, så jag hade fullt upp. 
Kul och intressant att få vara med.

Trevlig advent till dig och alla andra deltagare i veckans bästa!

Barbro D ♥
Vad blir det vecka 48 ...?











Jo, jag vet att i december brukar det bli ont om bidrag .., men jag chansar!
Välkomna med det som värmde hjärtat lite extra.
Dagens fönster ...


"Hej!

Här kommer Gott och Blandade fönster från vårt söndagsbesök i Gamla Linköping.

Några bidrag till fönsterlagret att ta fram ur".

//Så skrev Turtlan och här kommer det första bidraget! Tack snälla!
 

fredag 1 december 2017

Summering ...

Elegant klädsel vid prinsdopet ....

Jaha, en sån dag blev det.
Vaknar av en telefonsignal som jag i drömmen tror är en väckarklocka.
Det är äldsta dottern på väg hem från nattpasset.
Alldeles oriven är jag och kan knappt ta mig ur drömvärlden.
Det är som ena hälften av hjärnan är kvar i drömmen och den andra i verkligheten.

Fryser och huttrar.
Mår illa.
Avbokar trerättersmiddagen på pv:s jobb, ´så friherrinnan, Sonja och pv får dinera på egen hand.
När vädret skiftar är det ett elände .., och jag bad forskarassistenten i Hässleholm att ta upp det som en fråga i det formulär som skickas ut till oss som deltog i undersökningen, ty sååå många som jag träffat med knäprotes säger samma sak; detta att man nästan slås ut när vädret slår om.

På tv är det barndop.
Tjusigt klädda människor skyndar in i slottskapellet och som så ofta tänker jag att Stefan Lövens fru är sååå snygg och alltid så stilig! Och ser så sympatisk ut!
Själv ligger jag under ett vinrött påslakan, med harry vid fotänden.

Vår egen kronprinsessa är vacker som en dag i  helröd klänning, oj, så hon har vuxit i självkänsla sedan hon blev äldre och kanske sedan hon träffade sin blivande man och fick barn. Äldsta dottern ringer och säger att Expressen och jag själv sannerligen inte delar uppfattning i klädfrågan.
Journalisten tycker att Victoria liknar tomtemor.

Nu ska jag krypa ner under påslakanet igen.
Och jag är inte så eländig att ni behöver önska god bättring eller skicka "styrkekramar", även om tanken är hur god som helst, men det innebär att man då aldrig vågar vara så där halvdålig, eller så vågar man i alla fall inte berätta det ,-)

(I min tidiga ungdom fick jag såna här dagar då jag liksom däckade totalt. Jag minns att mamma tog mig till lasarettet i Skellefteå och det togs en mängd olika prover, fast något resultat minns jag aldrig att dom kom fram till. Det är väl helt enkelt bara så att ibland är det upp och ibland är det ner.)

Och i morgon och fyra dagar framåt vankas jobb.



Dagens fönster ...


Det har snöat hela natten så idag (tisdag) har vi ca 25-30 cm snö.
 
Kul för barn och hundar,  men jag håller mig gärna inne.
 
Kram Kerstin i Dalarna.

//Tack snälla Kerstin! Passar perfekt så här i adventstider .., säger jag.

torsdag 30 november 2017

Ledig dag, nummer två och friherrinnans blodtryck ...


Då blir det först johanssonrundan med hundarna och det är så underbart fint ute, så det är knappt möjligt att ens försöka beskriva det.
Som jag älskar när luften är så där mild och len .., och ljuset blått.


Och att det har regnat mängder är inte svårt att se!
Det "tjaskar" under skorna .., och Nelly blir blöt och lerig under magen.
Lillgumman!


Hur länge har jag bott i landet Halland?
Jo, i sju och ett halvt år.
Och tänk .., ännu har jag inte blivit hemma (eller borta)-blind!
Ofta blir jag stående här uppe på toppen av åsen och bara tittar ut över havet.
Det bästa med det här landskapet, det är att det inte är så inställsamt .., det är mer åt det kärva hållet och passar mig som hand i handske.



Här har jag vänt mig om och tittar åt det håll vi kom ifrån.
Där är Stora Hus och så dom två vita nybyggena, ja, dom har ett par fyra, fem år på nacken nu.



Och himlen så där mjukt, mjukt blå!


Milda färger.
Ungefär som dom ryamattor mamma knöt .., samma nyanser.



Och droppar som ännu inte ramlat ner.

När vi kom hem blev det frukost för hundarna och mig själv .., och Nelly som stöp i sin nya, fina korg och nu sover så gott .. , och det blev trevliga telefonsamtal med mycket skratt (pratar nu och då med mina barns pappa som ju också fått ny knäprotes och det är hur intressant som helst att dela den erfarenheten och jag säger att är det nånting jag skulle önska fanns inom vården, så är det uppföljningssamtal, ja, t.ex. som i Halmstad när min andra protes skulle på plats, då var vi en grupp på kanske tio personer vilka skulle få antingen höft, - eller knäprotes och detta var innan operationen, men bra mycket mer intressant hade det varit om vi fått träffas  e f t e r å t , kanske en månad eller mera .., för att utbyta erfarenheter och ja, jag inser att vården har ont om personal etc, men det hade inte behövt vara en läkare som vore ansvarig .., kanske någon sjuksköterska inom det gebitet?).



Och finaste namnsdagsbarnet - tillika sonen - ringde också.
Ja, det är ju Anders idag.
Så grattis darling Rexxie och grattis till Anders i Göteborg - Anns son - och grattis Lisbeth Dannes man, även han en Anders och inte att förglömma mossfolks Anders!


Fler samtal! Så småningom även från friherrinnan, vars blodtryck var uppe i oanade höjder, då Nordea - för andra gången - dragit dubbelt på hennes konto och säger att det kan dröja upp till tio-tolv dagar innan pengarna kommer på plats igen! Jag förstår henne; jag skulle bli galen.

I morgon ska friherrinnan (vars blodtryck då hopefully nått lägre nivåer), Sonja och jag själv möta upp pv på hans arbete och där äta en trerättersmiddag, tillagad av eleverna på restaurangprogrammet.

Härligt!
Och fy på er Nordea!

Så har den här dagen sett ut, hittills.
Torsdag idag .., snart dags igen för Det Bästa .., om ni känner för det!

Dagens fönster ...


.... kommer från Ulrika.

"Ett fönster från mitt jobb", skriver hon.

När man tänker på olika människor så förknippar man dem ofta med vissa saker.
Pv: - cykling, skidåkning, segling.
Äldsta dottern: suveränt snabb på att ordna stora middagar, ljudböcker, hörlurar.
AP: hästar förstås, skidåkning, gapskratt.
Anders (som har namnsdag idag): träning, jobb, trygghet.
Mamma: golvvaskning, ett evigt diskande, syltande, effektivitet.
Pappa: gick på ett särskilt sätt, ryggsäck, friluftsmänniska, camping.
Min rödvitrandiga syster: hembakat bröd, fint dukat, omtänksamhet.
Syster i Australien: gapskratt, rättframhet, jordnära.

Och när jag tänker på Ulrika, då tänker jag förstås på stickning och numera förstås även matlagning och bak. Rally också.
Men även på detta:



Det var från henne jag fick tipset om Carpenters julmusik.

Tack Ulrika!

onsdag 29 november 2017

Slut ....


.. i rutan är det för den här lilla krabaten som jag hittade på morgonen.

Så fin.
Morgonens bästa ...


... är detta.
Det bästa för Barbro i Uppsala ....
(Babsan, alltså ...)


Har nu gjort min axeloperation.
Allt som jag gruvat mig för sedan augusti var lätt som en plätt.
Innan jag åkte in i morse var jag kolugn, ofattbart.
Slapp tub i halsen utan sövdes på mask. Klockrent !
Det är på ett litet sjukhus kändes nästan att jag var VIP
 
Nu ska jag ta det lugnt (och lovar att göra det) med fri mobilisering som det heter.
Har gjort en se-på-TV/Film lista och har böcker så jag klarar mig.
Bandaget ska sitta till 11/12 då stygn ska tas.
 
//Ha nu en skön rehabilitering Barbro och jag måste säga att det här ser långt blodigare ut än vad mitt knä gjorde! Huuuuu!
Dagens fönster ...


..... fångades av Barbro i Uppsala, Babsan ni vet .., och jag förmodar att det togs på sjukhuset där hon varit och låtit operera sin eländiga axel.

Tack Barbro! Och vilken underbar fönsterbräda att ställa blommor  på, eller krypa upp i!
På jobbet ...

Bara en liten, liten pjutt av det som kom igår ...


Efterdyningarna av Black Friday fortsätter.
Nu är det tredubbla leveranser av postpaket, men utrymmet är detsamma som tidigare, frånsett en vagn på hjul med kopieringsapparaten  - den har fått flytta ut i pantrummet -.

Igår log postchauffören och berättade om en större butik som fått FEMTON burar med paket och personalen hade slitit sitt hår i förtvivlan .., men VAR skulle allt placeras?

"Men bygg ut! Gör plats!" kanske man tänker.
Ja, men paketen måste ju hållas innanför kassalinjen och vara lättillgängliga .., det är inte alldeles enkelt att frigöra så mycket utrymme, särskilt när leveranserna blir jättelika enbart under vissa delar av året.

Att tömma tre eller fyra burar i sig är inte det svåraste, nej, det är detta att försöka få plats med allt.
Hyllutrymmet är som sagt begränsat och till slut får man stapla på golvet och att då börja leta efter det rätta paketet kan ta tid.

Så här såg det ut på lagret igår när chefen hade börjat tömma den jättelika pappkartongen från Postnord och så körde vi in paketen allt eftersom och underbare Kalle tog vid.
Dom vanliga postburarna var redan tömda.

Gissa, hur lycklig (eller inte) man blir när någon kund kommer in och säger ..."ja, men hej, du förstår jag har ingen postavi och inget kollinummer, det har jag glömt hemma, men du kanske kan titta bland paketen och se om mitt har kommit .., jag skulle behöva det genast ..".

Vilka är då vinnarna i Black Friday-racet?
Ja, Footway måste ligga bra till och Boozt .., sååå många paket som kommit därifrån och dom är ju lätta att hantera, värre är det med jättepaket från Jollyroom.

Maxvikten är 20 kg per paket, men ni kan ju räkna ut hur många kilo det blir att man lyfter på någon timmes tid när allt ska först plockas upp från buren, därefter placeras på en hylla/alt.golvet och sen upp med paketet igen när det är dags att lämna ut varorna till kunderna!

Mitt högra knä var abnormt svullet i förrgårkväll, men nu är ju detta sista Black-Friday-omgången för min del, så det ordnar sig. Och i det stora hela  ä l s k a r  jag post-delen av jobbet. (Nu vet jag vad friherrinnan kommer att skriva .., hon AVSKYDDE det ,-).

Morgon i landet Halland ....
(Den första lediga dagen av tre ..).


Att ha två hundar i sängen på nätterna, det är nästan det bästa som finns!
Det känns tryggt .., som om flocken är samlad.
Harry ligger nere vid husses fötter och Nelly bakom min rygg .., ibland har hon nosen mot min hals.
Och sååå glad Harry blir när Nelly äntligen har vaknat!


Vid halvsextiden går pv ut med harry och sen kommer den senare lyckligt skuttande upp till sängkammaren igen och innan pv ger sig av på rullskidor, blir det ett besök i sängkammaren - jag får dra ner reflexvästen över hans tunga ryggsäck, t.ex. - och så blir det lite gos med Nelly, som är den mest morgontrötta lilla hund jag någonsin varit med om.


Ååååå, så hon strääääcker på sig!

Nu är det eld i kaminen .., hundarna har fått mat .., jag dricker kaffe och äter en macka och livet känns som bäst. Det där enkla livet som är så härligt.

tisdag 28 november 2017

Mesialt och distalt ...

Foto: Monica i Lysekil ...., från januari 2012,

Idag på morgonen  hade jag tid hos Folktandvården i Söndrum, några kilometer utanför Halmstad. Där var jag igår också.
Till tandvård har jag ett något kluvet förhållande.
Under mitt första år som ensamseglare - orolig att inte klara ekonomin och annat - spräckte jag tre tidigare lagningar och det blev en dyr historia med rotfyllningar och annat elände.
Enligt tandläkaren hade jag helt enkelt pressat sönder tänderna .., stress och annat.

Nåväl.
Nu är det annorlunda, men jag lever ändå med sviterna av allt detta, det är helt enkelt så att mina tänder har haft det jobbigt.

Dagens besök blev en kostsam historia (farväl julklappar!), men det må vara hänt, när personalen är ett under av vänlighet! I en timme och fyrtio minuter låg jag i tandläkarstolen och att då känna en varm hand mot kinden som säger "ååå, vad du kämpar på bra Elisabet!", det betyder hur mycket som helst. Och den kvinnliga tandläkaren som bara är tjugofem år, är så ömsint och försiktig.

Inför det här inlägget googlade jag här på min sida och hittade ett annat inlägg, med en kommentar som verkligen visar att kropp och själ hör ihop. Det är raderna här under och det är Monica i Lysekil som kommenterade. Året var 2012.

Så här lyder hennes rader: 

Min egen bild från ett besök hos rar tandläkerska i Helsingborg.

"I går var jag hos tandläkaren och drog ut en tand.

Förhistorien till detta är att jag efter att min man dog i sommar, bet ihop tänderna så hårt på nätterna att det blev en irritation vid tandroten.

Senare utvecklade det sig till en bakterieinfektion från den vanliga floran i munnen.



Jag tänkte det själv, och tandläkaren bekräftade att det är troligt att orsaken är sämre immunförsvar som följd av min reaktion efter att jag förlorade min man.


Man kunde försökt rotfyllning, men jag fick höra att det var stor risk för att tanden måste dras ut senare i alla fall. Jag bestämde mig därför för att dra ut den med en gång eftersom det var tanden näst längst bak - jag har också en visdomstand bakom på den sidan.


Och så slapp jag smärtan och den långvariga processen med rotfyllningen.

Billigare blev det ju också.


Men det är ju naturligtvis inte så roligt att vara tvungen att dra ut tänder, allra helst när ens mamma som är 81 år har alla tänderna i behåll!



När det hela var över, var jag dock otroligt lättad,och jag såg ut genom detta fina fönstret med sol utanför!


Skickar fönstret till fönstersamlingen!


Många hälsningar från Monica i Lysekil".
//Tack än en gång Monica för såväl bild som kommentar!

Dagens fönster ...


... finns i foajén som delas mellan biblioteket och Folktandvården, allt uti Söndrum, inte långt från Halmstad.

måndag 27 november 2017

Jo, det var ju det här ....



... med att leva i nuet.

Men man kanske kan göra bådadera.