tisdag 28 november 2017

Mesialt och distalt ...

Foto: Monica i Lysekil ...., från januari 2012,

Idag på morgonen  hade jag tid hos Folktandvården i Söndrum, några kilometer utanför Halmstad. Där var jag igår också.
Till tandvård har jag ett något kluvet förhållande.
Under mitt första år som ensamseglare - orolig att inte klara ekonomin och annat - spräckte jag tre tidigare lagningar och det blev en dyr historia med rotfyllningar och annat elände.
Enligt tandläkaren hade jag helt enkelt pressat sönder tänderna .., stress och annat.

Nåväl.
Nu är det annorlunda, men jag lever ändå med sviterna av allt detta, det är helt enkelt så att mina tänder har haft det jobbigt.

Dagens besök blev en kostsam historia (farväl julklappar!), men det må vara hänt, när personalen är ett under av vänlighet! I en timme och fyrtio minuter låg jag i tandläkarstolen och att då känna en varm hand mot kinden som säger "ååå, vad du kämpar på bra Elisabet!", det betyder hur mycket som helst. Och den kvinnliga tandläkaren som bara är tjugofem år, är så ömsint och försiktig.

Inför det här inlägget googlade jag här på min sida och hittade ett annat inlägg, med en kommentar som verkligen visar att kropp och själ hör ihop. Det är raderna här under och det är Monica i Lysekil som kommenterade. Året var 2012.

Så här lyder hennes rader: 

Min egen bild från ett besök hos rar tandläkerska i Helsingborg.

"I går var jag hos tandläkaren och drog ut en tand.

Förhistorien till detta är att jag efter att min man dog i sommar, bet ihop tänderna så hårt på nätterna att det blev en irritation vid tandroten.

Senare utvecklade det sig till en bakterieinfektion från den vanliga floran i munnen.



Jag tänkte det själv, och tandläkaren bekräftade att det är troligt att orsaken är sämre immunförsvar som följd av min reaktion efter att jag förlorade min man.


Man kunde försökt rotfyllning, men jag fick höra att det var stor risk för att tanden måste dras ut senare i alla fall. Jag bestämde mig därför för att dra ut den med en gång eftersom det var tanden näst längst bak - jag har också en visdomstand bakom på den sidan.


Och så slapp jag smärtan och den långvariga processen med rotfyllningen.

Billigare blev det ju också.


Men det är ju naturligtvis inte så roligt att vara tvungen att dra ut tänder, allra helst när ens mamma som är 81 år har alla tänderna i behåll!



När det hela var över, var jag dock otroligt lättad,och jag såg ut genom detta fina fönstret med sol utanför!


Skickar fönstret till fönstersamlingen!


Många hälsningar från Monica i Lysekil".
//Tack än en gång Monica för såväl bild som kommentar!

2 kommentarer:

mossfolk sa...

Nä fy för tandläkarbesök... och kostnaderna som medföljer. Jag funderar på riktigt hur många som egentligen går runt med trasiga tänder för att de faktiskt inte har råd...
Härligt med vänligt bemötande. Jag, med mina urdåliga tänder -sviterna efter dåliga beslut som tonåring- har väldigt varierande erfarenheter av tandläkare. I Örebro hittade jag en privat praktik som jag verkligen tyckte om och där har jag fortsatt. Och så, för några veckor sedan, fick vi ett brev om att både han och tandsköterskan nu går i pension och att praktiken är såld. Jag hade ju tänkt att han skulle ta hand om mina tänder resten av livet. Mitt liv. Hur tänkte jag då..?

Monica i Lysekil sa...

Hej Elisabet!
Jag hajade till när jag såg bilden överst - jag undrade om du varit i Lysekil för tandvård! :-)